fredag 15 oktober 2010

Kung Salomo och striden om barnet, fast i verklig tappning.

Följande text är ur Kungaboken, Gamla Testamentet.

"Två kvinnor kom till den vise Salomo för att han skulle avgöra vem av dem som var mor till ett barn. Båda två hävdade att barnet var deras och ingen ville ge med sig. Salomo tog då fram ett svärd och föreslog att barnet skulle huggas i två delar så att de grälande kvinnorna kunde få var sin del av barnet.



När den ena kvinnan då vilt protesterade och sa: "Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte." och när den andra sa: "Nej, ingen av oss skall ha honom. Hugg till!", förstod Salomo vem det var som var barnets riktiga mamma." (1 Kungaboken 3:16-28)

Jag ser symboliken i dagens vårdnadstvister. Men tyvärr fungerar de inte tillfredställande och jag kan förstå varför.

Jag har precis läst domen gällande vårdnadstvisten mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist som förkunnades 2010-06-29, den kan naturligtvis ha överklagats, vilket jag inte känner till i skrivande stund.

När jag läser domen ser jag en ung omsvärvad "känd" kvinna som njuter av livets goda men som samtidigt har ett barn, som behöver en mamma. Jag ser också en man som tjusats av den unga omsvärvande kvinnan och sett kvaliteter i henne som bejakade hans inre.

Nu talade de inte längre samma språk, och då menar jag inte svenska, för det hade de gemensamt, men utöver sitt gemensamma språk verkar ingenting annat ha fungerat dem emellan.

En del kvinnor som lyfts upp till "kändisar" kan ta detta med ro, de kanske under lång tid arbetat sig upp och känner sig därmed inte inkastade i kändisdjungeln, medan andra utvecklas att bli mer likt de rovdjur som vistas där, allt för att behålla sin plats.

Jag kan se att inblandade myndigheter har gjort både rätt och fel ur min synvinkel, men jag vill också starkt påpeka att arbetet med att "bedöma" vilken förälder som är bäst för barnet inte är som att spela Monopol. Det är tufft och kan säkert i många fall driva både en och annan till sjukskrivning. Att äga sanningen är inte möjligt, att försöka förstå sannolikheten är inte heller enkelt. Men att sätta barnets främsta först bör och är säkerligen intentionen för de inblandade.

Jag hoppas och önskar att det finns engagerade och intelligenta människor som skulle bilda en utredningsgrupp. I denna grupp skulle de sammanställa alla domar i vårdnadstvister under de senaste 20 åren och göra en utvärdering samt med underlaget av densamma stifta nya lagar och även skapa nya ämnen i skolan som grund för att möta vårt nya samhälle. Som sagt jag hoppas!

(bilden av kung Salomo från Wikipeida)

Ramona

anomaR Förlags specialerbjudanden som du bara inte inte vill missa!  Betala direkt! Enkelt och säkert!

Nu kan du köpa Glenn Forrestgates självbiografi "När mardrömmen blev sann" till rabatteras pris. Enbart 99:- i Webshopen! Här kan du köpa/låna boken som e-bok.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här kan du köpa mina redan utgivna titlar på nätet.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

5 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Jaha då begriper jag. Hoppas att de kommer överens utanför rätten nu då. Det är fullständigt vansinnigt att hålla på och slåss om barn, men jag vet hur det är eftersom mina föräldrar slogs och bråkade och jag minns det.

Min bror ville flytta till min pappa, men det gick inte. Vi fick bo hos mamma och bo borta på somrarna, för mamma kunde inte ha oss på loven. Trist det med. Men det fixade sommarbarnsbyrån. Man begrep inte att familj och släkt var det som behövdes. Inte att vi skulle bli bortskickade.

Leroy sa...

Bra skrivet, det blir ju helt fel när någon fjärmas och inte får möjlighet att kallas förälder längre för att någon vägrar. Myndigheter och juridik fungerar dåligt, tjänstemän inte gör konsekvensanalyser, bra förslag om granska tidigare tvister, dommar och börja om med familje rätts rötan.



Leroy

Ramona Fransson sa...

Hej Ann Helena,

jag tror att alla vårdnadstvister utan undantag upplevs som orättvisa av endera parten. Det går nog aldrig att uppnå maximal ens minimal så kallad rättvisa. Det är dillemat som ingen kan lösa.

Hårt och jävligt trist!

Ramona Fransson sa...

Hej Leroy,

ja det är nog hög tid att undersöka och genomlysa dagens vårdnadstvister i skuggan av femtiotalets problem. För de vi har idag är av en annan kalliber. Därför borde tjänstemän få nya lagar att luta sig emot-

Anonym sa...

Orättvisa för den ena parten kan det nog absolut upplevas som, men man får inte glömma att det viktiga är att hitta den minst dåliga situationen för barnen...
Det borde också fokuseras mest på just barnen, inte på vem av föräldrana som "vinner" för i samma stund som barnen redan är förlorare kan ingen av föräldrarna rimligtvis vara vinnare!
Däremot bör man vara glad att man har förmånen att ha barn...
/ Linda