Snart är det dags för insamlingen för Världens barn. Då ska det dåliga samvetet läggas på bordet, helst i form av att vränga lädret.
Egentligen är västvärldens alla drogliberaler skyldiga till misären. Varje gång en person drar en lina, på en vräkig kändiskrog eller på en skitig gatutoalett är det ett bidrag till de psykopatiska galningar som kontrollerar knarket i till exempel Mexico.
Varje gång ett kilo heroin hittar sin väg till alla "lyckliga" dansande wannabees i västvärlden gnuggar knarkkungarna förtjust sina händer. Miljonerna trillar in i en aldrig sinande ström.
Knarkkungarna kan lätt och ledigt "plocka" upp en sårbar, fattig flicka och roa sig med att våldta och skända henne i timmar eller dagar, för att sedan gräva ner henne på okänd plats. Vilket de också gör. Det är inte ett skämt!
Poliser i Mexico är inte välbetalda, de har barn som behöver tandvård och går i dyra skolor, därför är det bekvämt att titta åt ett annat håll när kuvertet med några tusen dollar halkar ner i uniformsfickan.
Går detta att stoppa? Ja, ungefär lika bra som att med sina bara händer stoppa Niagarafallet. Ska vi ge upp? Nej, men det kanske är hög tid att börja se annorlunda på ett problem som följt oss sedan Al Capones tid. Det enda jag vet är att om ingen ser problemet förrän "barnen" är myndiga eller närmar sig fängelseåldern, kommer allt att eskalera. Det är dags att lägga mumintrollet åt sidan för en stund och se att det finns riktiga troll som är livsfarliga.
Ramona
anomaR Förlags specialerbjudanden som du bara inte inte vill missa! Betala direkt! Enkelt och säkert!
Nu kan du köpa Glenn Forrestgates självbiografi "När mardrömmen blev sann" till rabatteras pris. Enbart 99:- i Webshopen! Här kan du köpa/låna boken som e-bok.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib
Här kan du köpa mina redan utgivna titlar på nätet.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
2 kommentarer:
Jag kunde inte låta bli att utbrista: "Satan, vilket bra inlägg!" när jag läste Dina tänkvärda ord.
Jag ska läsa det många gånger till - och jag hoppas att andra också gör det. Och det skulle spridas på varenda blogg som finns i landet! Inte minst på de som skildrar livet runt Stureplan.
Kramar!
Hej Birgitta,
Tack! Ja, men ibland känner jag mig som Don Quijote, mannen som slogs mot väderkvarnar och vars enda vän var en väpnare Sancho som ridande på en åsna räddade honom ur galenskapen.
Kramar
Skicka en kommentar