fredag 11 februari 2011

Solen går upp och en ny dag börjar.

Soluppgången kan ha olika skepnader och ha olika innebörd för den som ser den.

Och oavsett vilka känslor vi har inombords börjar en ny dag och vi människor är skyldiga mot våra närmaste och andra att göra det bästa av den. För när dagen är till ända kan vi inte byta eller ändra på vad som skett.

I går fick jag känslan av att världen stod still under en tid, men när jag lyfte blicken och såg mig omkring pågick allt som det gjort förut. Bilar for fram och tillbaka, barn lekte, programledaren på radio pratade på och människor arbetade sina skift.

Jag kommer för resten av mitt liv sakna min lilla mamma, men jag vet att detta är en del av livet, som jag lyckligtvis var ovetande om när jag var barn och under min ungdomstid. Det är så det ska vara. Ett liv går mot sitt slut ett annat föds. Nu ska göra en bra dag av min nya dag. Det är jag skyldig mig själv och även mamma som alltid var en pliktrogen person.

Ramona


 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så sant och klokt sagt!
Att ha förmågan att både älska och sörja är inte heller alla förunnat.
Kram vännen!
Ann-Marie

Ramona Fransson sa...

Hej Ann-Marie

Tack och kram tillbaka!