torsdag 9 augusti 2012

Olyckliga barn? Är det inte snart dags för en riktig diskussion?

Christian Sörlie Ekström, fyrabarns pappa, har skrivit boken "Hur mår egentligen våra barn?"

Och ja, hur mår de egentligen? Och vill någon prata om vad som kan göras åt det? Det borde vara en självklarhet att vi ska sätta barnens hälsa främst. Gör vi det?

Varför mår de då sämst i Europa?

Diskussionen bör starta nu! Barnen är det viktigaste vi har och de är väl värda det bästa?





Här kan du se den begynnande debatten på TV4 Nyhetsmorgon!


Alva Myrdal startade en rörelse, där syftet var att idiotförklara mammor och se till att samhället uppfostrade barnen. Syftet med denna rörelse var att Alva Myrdal skulle få leva ett liv fjärran från att ta hand om sina barn. Hon ville ha allt, karriär, barn, hög ställning, och vem fick betala priset?

Alva Myrdal skapade : Storbarn kammaren. Där skulle barnen tas om hand från de imbecilla mödrarna, enligt Alva Myrdal. Dessutom förespråkade hon sterilisering av de hon ansåg inte var kapabla att ha hand om sina barn. Det var kvinnor med låg utbildning som var de imbecilla.

Här kan du se ett inslag från SVT om Alva Myrdals förtjusande utläggning om hur bra det skulle bli. Blev det bra? 

Är det Alva Myrdals liv som barnfamiljerna lever idag?


Ramona

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja men varför detta eviga skuldbeläggande av kvinnor*, som att det bara är kvinnor som är föräldrar? Det är ju personer som Ekström, Louise Hallin och Annica Dahlström som letar anledningar på fel ställen.

Jag håller med om att människor generellt borde tillbringa mer tid med sina barn (och genom hela livet, inte bara under de första åren), men det borde snarare handla om ene generell arbetstidsförkortning för alla (varför är det ingen som seriöst utreder denna fråga? Den frågan borde Ekström istället driva och andra som påstår sig verka för barns bästa) och inte om att kvinnor ska vara hemma mer med barnen (och kom inte och påstå att dessa debattörer inte skulle mena att kvinnor är viktigast för barnen. Detta eviga tjat, som om halva befolkningen vore inkapabel att ta hand om och anknyta till sin egen avkomma).

Varför inte verka för att pappor tar ut mer föräldraledighet, att föräldrar delar så lika som möjligt (båda kan faktiskt gå ner i arbetstid när barnen är små)? Det skulle gagna både barnen, relationen och kvinnors (och mäns!) ställning på arbetsplatser. Dvs både kvinnor och män i barnafödande ålder skulle då ses som en "risk" att anställa, vilket skulle resultera i en ohållbar situation för arbetsgivare som då inte skulle kunna anställa i princip någon alls, och helt enkelt skulle tvingas sluta kategorisera enbart kvinnor som risker utan skulle snarare tvingas bli mer tillåtande generellt. Kanske ska inte en chef förväntas arbeta mer än 40 timmar i veckan, herregud hemska tanke? Kanske ska vi sänka kraven på ständig och snabb tillväxt och bejaka att folk vill ha ett liv utanför jobbet också? Vad är det som säger att tillväxten måste ha det tempo detn har idag? Vad skulle hända om tillväxten gick något långsammare?
Varför pratar ni inte om det?
Det är sånt vi borde diskutera!

Och varför dra upp Alva Myrdal? Hon må vara en av anledningarna till att förskolor finns (och det tackar de flesta av oss för) men idag är det ju ingen som håller med henne om dessa extrema åsikter. Det var ju för fasen i en helt annan tid. Idag ser vi ju annorlunda på människors värde. Släpp Alva Myrdal!

Jag läste mamma@home för några år sedan och Elise Carlson tar ju upp exakt samma grej, den förhatliga statsfeminismen och Alva Myrdal osv. Men släpp det nångång och börja leva på 2010-talet! Börja lyssna på vad moderna unga människor vill!
Dagens pappor VILL ha tid med sina barn. Dagens mammor och pappor VILL ha BÅDE jobb och familj. Kämpa för att de ska kunna möjliggöra den drömmen istället för att klaga på att mammor jobbar för mycket!

Och jämför med vilket annat land som helst i världen, Sverige har den mest generösa föräldraförsäkringen som finns! I många andra länder lämnas barnen till andra vuxna efter betydligt kortare tid än i Sverige. Varför är det ingen som uppmärksammar det?

Ohälsotalen är mycket mer komplexa än att man kan lägga skulden på mammorna.

Det är jakten på snabbast möjliga tillväxt som är en stor del av grundproblemet, anser jag.
Varför måste vi arbeta så mycket? (varför utreder ingen ordentligt konsekvenserna av att t ex dela på jobben?)
Varför är det viktigaste för Sveriges ekonomi att svenskarna konsumerar mer och mer och mer? Är inte det mer oroande?

Det handlar om det ekonomiska system som vi lever i, och som ingen verkar vara visionär nog att lyfta sig över för att hitta alternativa samhällssystem. Vad är det som säger att tillväxt är det enda möjliga?

*) Detta påstår Ekström och Hallin i en debattartikel i GP i juli 2012.

Ramona Fransson sa...

Hej Anonym!

Jag läste en undersökning som gjorts på Familjeliv.se där 25 procent, tror jag det var, av mammorna gärna velat vara hemma med sina barn upp till att de var två år, och 40 procent upp till att barnen var 3 år.

Jag vet inte lösningen, men jag tror att det är viktigt att känna till ett lands historia och dess politik.

Och framförallt tycker jag, att om barn mår dåligt, som det talas om och skrivs om dagligen, är det hög tid att ta en diskussion om vad som kan göras för att barnen ska må bättre.

Utan diskussioner kommer man aldrig fram till något.

Ingen borde väl önska sig något annat än glada och lyckliga barn och detta utan att känna skuld?