Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

lördag 27 oktober 2012

Varför är jag rojalist?

Hur enkelt som helst att svara på! Kungafamiljen är opolitisk.

Naturligtvis skulle jag bli förvånad om de inte hade politiska åsikter, men de är inte tillåtna att öppet tala om dem och har inte heller rösträtt.

Svenska röda partier ser helst att kungahuset avskaffas. Socialdemokraterna har det till och med inskrivet i sitt partiprogram. Vad vänstern tycker vet alla!

Dessa partier kallar kungahuset för "odemokratiskt".

Men hur demokratiskt hade det varit att välja president? Se bara i USA hur det går till. Vad handlar det egentligen om? Jo, pengar och makt. Ponera att moderaterna och socialdemokraterna puttar fram ett så kallat president-ämne. Och att sossarnas fick flest röster. Hur många svenskar skulle då känna samhörighet med den presidenten? Jo, ex antal röster som han/hon fått! Kanske 25 % av alla röstberättigade. Hur demokratiskt är det? Skulle en president bli billigare? Knappast!

Skulle en president i puttelandet Sverige få den uppmärksamhet från den övriga världens media, som vårt kungahus har idag? Not a chans!

Idag kan nästan alla i Sverige känna samhörighet och glädjas åt Sveriges kungahus, enbart för att de inte har en politisk agenda. Bröllop, dop, födelsedagar m.m. får en stor del av Sveriges befolkning att bänka sig framför teven och gilla vad de hör och ser. Det kallas sammanhållning! Och är det något som än så länge får många att känna att de är en del av Sverige är just kungahusets representation.

Så därför är jag rojalist!

Och önskar prinsessan Madeleine och Christopher O´Neill all lycka i världen!


Ramona

5 kommentarer:

Verutschkow sa...

Kungahuset utgör en s k anomali, vilket endast meddelas på detta sätt ...

Ramona Fransson sa...

Hej Verutschkow!

Okej! Hahaha... då erkänner jag mig att vara en anomali med hela mitt hjärta!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Anomali

Ha en trevlig helg!

Anonym sa...

Det jag tycker är mest irriterande är, att så fort någon säger "bort med monarkin" så ropar folk upp om att "en president är inte billigare" och bla bla bla....

Vem sjutsingen har sagt att vi behöver ha en president??? Som det ser ut nu, är statsministern det högsta ämbetet som finns i Sverige, det torde väl räcka hör ni?? Om det funkar i England, kan det också funka här!

Joachim sa...

Som stolt republikan måste jag komma med lite invändningar... :)

1) Kalle och resten av hans familj har rösträtt precis som alla andra svenska medborgare. Av princip nyttjar de inte denna rätt, men det är ju en annan historia. De saknar dock rättigheten att välja religion (Successionsordningen 4 §)

2)Kungen är Sveriges statschef så jag kan verkligen inte hålla med om att han är opolitisk, opartipolitisk möjligtvis.

3)En arvmonarki är odemokratisk, det är liksom hela poängen med att ha en arvmonarki (i motsats till tex en valmonarki)

4)President: Man måste inte ha en president bara för att man inte har en kung. Inte för att jag riktigt begriper varför en president är så "otäckt" eller mer "orättvist" än systemet med en Statsminister som vi har i dag. Det skiljer även väldigt mycket på vilken makt en president har om man jämför mellan olika länder. Det jag vill säga är att det finns mer än två lösningar.

5) "Nästan alla" känner inte samhörighet med kungafamiljen, senaste undersökning jag känner till var från förra sommaren och då stöddes monarkin av 68%.


Jag är emot monarki då jag inte kan frångå principerna om jämlikhet, rättvisa och likabehandling. Det går inte att göra ett undantag från detta och ge en familj sin egen grundlag (hur gulliga de än må vara).

Ramona Fransson sa...

Jag vet att många gärna framhåller att kungahuset är "odemokratiskt" och ålderdomligt.

Men för mig är ett kungahus med historia att föredra framför vilket politiker eller politiskt parti som helst med historier.

För mig är politiker i gemen en samling människor som kastar lystna blickar efter makt. Är giriga, höjer varje år sina arvoden(skattepengar) och åstadkommer i bästa fall inte för mycket kaos i vardagslivet för oss små.

Kungahuset är anor och historiska skatter, som jag är stolt över. Kungligheter är naturligtvis också vanliga människor. Sitter också och krystar på toaletten när de har diarre.

Men som sagt, jag är en hängiven förespråkare för kungahuset och vill ha det kvar.

Om de är gulliga eller inte, betyder inte något för mig, då jag aldrig sett eller träffat dem i verkligheten.

Eller förresten, jag krockade med kungen en gång, men då var han kronprins och jag sprang bokstavligt talat på honom utanför entré på Park Avenue i Göteborg. Vi tittade på varann, jag bad om ursäkt för mitt burdusa knuffande, han log och jag gick vidare. Inte förrän jag var halvvägs till Stadsbiblioteket kom jag på vem jag knuffat.

Det vi benämner som demokrati inom politiken i Sverige är, i mina ögon, inte en bra sådan. Jag har varit inom politiken, moderaterna, och vad de pysslade med var allt annat än demokratiskt. Därför är jag numera opolitisk och kritisierar eller rosar oavsett vilket parti det gäller.