Jag skrattar åt eländet!

 Ja, jag gör det faktiskt, skrattar åt eländet. Och jag menar inte den svenska julen, inte det svenska luciafirandet och inte heller Kalle Anka på julafton klockan 15.00.

Nä, för ovanstående är svenska traditioner, inte grekiska, inte turkiska, inte norska eller danska, utan precis som det står svenska.

Det är inte så att Sverige uppfann luciatåget, inte heller pepparkaksgubbarna, inte heller köttbullarna, men vad spelar det för roll?

Det som spelar roll är att traditioner är viktiga av en djup betydelse: Det betyder trygghet och trygghet är att känna igen sig i något. Som att komma hem till sin bostad och allt står som man lämnat det. Ingen har burit ut byrån, kastat ut soffan eller tagit med sig duschkabinen.

Är detta så svårt att förstå? Uppenbarligen måste det vara det med tanke på att den ena mer galnare än den andra tanken dyker upp i svensk media. Här är några axplock:

Bort med pepparkakorna!

Nej, till skolavslutning i kyrkan!

Tack för att det inte blev adventsfirande i kyrkan!

Skolor i Linköping slutar med adventsfirande i kyrkan i samband med skolavslutning. Kan ju kränka nån!

Julspelet flyttas från kyrkan!

Ja, kära nån! Nyligen kom det ut en bok som heter "Vita kränkta män" och den syftar till att skämta om rasismen från vita kränkta män. Inte röda, inte gula, inte gröna, inte purpurfärgade, inte griskära, inte bruna, inte mörkbruna eller svarta män, utan vita män. Vad nu vita män innebär? För mig är alla män i första hand hand människor, inte en färg! Samma med kvinnor!

Jag vet inte vem det är som hela tiden tycks tro att de är nära att snubbla på sprängtråden, men att det kommer explodera kan man nog vara ganska säker på. Frågan är nog inte om, utan när.

Jag minns min tid i skolan. Då och då kallades jag zigenarungen eller judejäveln, och inte fick jag vara Lucia, utan en gång fick jag vara pepparkaksgumma. Men på den tiden, 1960 talet, var det ett annat klimat och framför allt låg i synnerhet problemet i min familj och i allmänhet hos de vuxna ute i samhället.

Allt handlade egentligen om okunskap, men det kan ingen skylla på idag. Idag är det snarare tvärtom, idag sköljer information över oss likt två meter höga vågor per minut. Jag älskar Sverige och svenskar, inte alla naturligtvis det vore ju märkligt, och jag älskar svenska traditioner som den ateist och fatalist jag är.

Det som händer i Sverige idag med "kränkta" människor i parti och minut är faktiskt skrattretande. Igår såg jag Sibas reklamsnutt på TV4, där Fabian är en av de vise männen och på väg att dela ut en gåva till jesusbarnet. När det är Fabians tur piper hans klocka och han lämnar sällskapet och de stirrar förvånat efter honom.  ( Undrar när detta reklaminslag blir anmält? Men anmält är helt annat än bombhotat!) Jaha, det handlar om Jesus födelse och de tre vise männen, också något som brukar uppföras "förr" i skolorna som ett julspel. Jag tycker det är ett jättefint sätt att berätta om vad kristendomen står för. Om barn får se detta blir de inte per automatik kristna!

Jag hoppas att vi människor ser på varann som det vi är i första hand, nämligen människor med i stort sett samma önskningar om livet. Att det har funnits och även finns galenskap inom alla religioner, det är ingen nyhet, men vad som MÅSTE göras är att prata om den. Det finns inte ett enda problem i hela världen som lösts genom att man INTE pratat om det!

Önskar Er alla en mysig och härlig andra advent!

Ramona