tisdag 25 mars 2014

Skolan ett av valårets största problem och fråga. Men är det verkligen så svårt att begripa?

Till vänster en bild på en skolklass i Japan. Asien går som ett stadigt tuff-tuff- tåg upp på listan med bäst utbildade. Ordning och reda!

I Sverige står de flesta experter och pratar mot varandra och politikerna slår sina huvuden i väggen. Alla för att de ska komma på vad det är som gör att svenska elever inte når målen.

Tja ... ett svar som de först nu verkar begripa är att väldigt mycket handlar om i vilken familj du föds. Det kunde många, många andra lekmän, inräknat mig själv talat om, vilket jag i och för sig gjort i åratal.
I svenska skolor vet inte ens hälften av alla lärare vad de har för rättigheter i sin egen klass. Får jag ta en elevs mobil telefon? Får jag kräva att eleverna tar av sig sina kepsar, mössor och kappor? Att man inte kan hänga ytterkläderna utanför klassrummen med mindre än att skolans entrédörrar är låsta begriper vem som helst. Varför kanske någon undrar? Jo, för att det finns ungdomar som stjäl av sina skolkamrater! Och är inte ytterdörrarna låsta, vilket de antagligen inte får lov att vara på grund av brandrisken, då kan man inte lämna något av värde ute i korridorerna.

Men tillbaka till mobiltelefonerna och iPaden. Hur ska en lärare kunna lära ut ett enda smack om inte eleverna lyssnar? Hur ska en lärare kunna lära ut något om det inte finns respekt från barnens sida?

Skolor som Eton, Cambridge och Oxford är fortfarande i toppligan efter hundratals år vad det gäller utbildning. Är det ingen som undrar varför? Har de ungdomarna keps på sig i klassrummen? Sitter de och skickar sms under lektionstid? Knappast! Om de hade gjort det blir det straff och fortsätter de blir de utsparkade! Det står tusentals i kö för att ta den lediga platsen.

Vilka föräldrar vill inte att deras barn ska få den bästa av utbildningar? Dum fråga! Nej, det är ingen dum fråga. Alla föräldrar tycker inte att det är lika viktigt att döttrarna får det, däremot sönerna. Alla föräldrar är inte insatta i vad som pågår i skolan. De kanske inte har fått en nämnvärd skolgång i sitt hemland som de flytt ifrån. Så var det med min mamma. Hon var född 1933 och de som kan sin historia vet att andra världskriget startade 1939 och tog slut 1945 och under de åren var det väldigt oroligt vilket påverkade skolgången för många fattiga familjer, vilket var fallet för min mammas familj.

I Sverige tjafsas det om betyg kontra inga betyg. Höjda lärarlöner, mindre klasser, lärarbehörighet m.m.

Det är att börja i fel ände på ett problem. Men varför är jag inte förvånad att det börjas i fel ände? Jo, för det är normalt i Sverige. Klart som korvspad att barnen ska ha betyg! När jag gick i andra klass fick jag och alla i min ålder vårt första betyg på vårterminen 1965. Där stod uppförande och ordning ( Ja, jag hade stora A:n och antalet frånvarande timmar 20 med giltigt förfall). Vi hade sex ämnen och för mig är det självklart att detta ska återinföras!

Det gäller nämligen att lära för livet! Man börjar inte att uppfostra barn när de fyllt tretton!

Här kommer familjen in. En stabil familj, oavsett hur den är konstruerad, ger barn trygghet, kärlek och uppmuntran. En dysfunktionell familj ger motsatsen. Det de flesta vet idag är att det FINNS de som inte borde ha fått barn för de lyckas inte att ta hand om vare sig själva eller barnen. Så hur ska då dessa barn få chansen till ett bra och stabilt vuxenliv? Jo, då är förskolan och skolan barnets enda chans till att komma vidare.

Men då går det inte att som i Sverige låtsas att alla barn är lika! Inte heller att slå ifrån sig att ge betyg i tidig ålder. Om ett barn visar dåliga resultat i andra klass förstår lärarna omedelbart att alarmklockorna ringer. Att då ta tag i det barnet vid åtta års ålder är fan så mycket vettigare än när det är fyllda tretton! Det säger ju det sunda förnuftet.

Dessutom kan man inte heller placera nyanlända som inte kan det svenska språket, eller som kanske aldrig tidigare gått i skolan, i en klass med andra svensktalande elever, om vi inte pratar förskola eller första klass. Lika lite som att enbart ha klasser fyllda med elever från olika hörn av världen och ingen får lära sig vare sig svenska eller något annat vettigt.


Jag tycker att svenska politiker ska åka till skolor i Finland, Eton, Cambridge och Oxford, och till skolor i Asien. Glöm inte att ta med lärare från olika delar av Sverige på resan. Där ska de på plats se skillnaden.

På en arbetsplats kan inte alla göra lite som de vill. Komma tio över nio, när man börjar nio. Sätta sig med sin mobil istället för att ta hand om kunderna, patienterna eller vad det är för jobb man har. På varje vettig arbetsplats finns disciplin och ett regelverk att följa. Detta måste barn redan få lära sig från tidig ålder annars går det åt skogen!

Hur får man då ett jobb? Jo, man får lämna in ett CV och det är betyg på vad man åstadkommit fram tills jobbintervjun. Alltså är det betyg som gäller. En person med goda vitsord och bra betyg lär ha mycket större chans till jobbet än den som inga har. Vi kommer ingenstans med flathet och kravlöshet!

De barn som för det mesta alltid kommer klara sig är barnen med rika och välutbildade föräldrar. Men det är inte de barnen som ska vara vårt största bekymmer, utan barnen som inte har dessa förutsättningar.




Ramona

1 kommentar:

Josef Boberg sa...

Den svenska modellens samhälle är nog ej fulländad än - som jag ser det.