måndag 24 oktober 2016

I går den 23 oktober lämnade vår älskade lilla damen, Lina, schäfertik oss och fick ro ...

Lina när hon hade det som bäst, fem år ung och på Tjörn


Vi visste … men hoppades in i det längsta att allt skulle vara bra med lilla damen, men så var det inte. Diarréerna gav inte vika trots alla försök … Vi älskade och fick rå om vår älskade lilla damen Lina i 10 år och drygt sju månader, men nu har Lina fått somna in och vi höll om henne ända tills att hon var borta. 

Nu är Lina förhoppningsvis på en plats med andra djur i en himmel som är fylld av solsken, massor av godis och roliga lekar dagarna i ända. Beslutet är alltid det tyngsta att ta, men vi kunde inte se på när hon led.

Sorgen och tomheten efter Lina måste läkas, och hur lång tid det tar vet vi inte. Våra tårar rinner … Tack för alla uppmuntrande ord under den tid som vi kämpade för hennes liv, och jag tackar på förhand för alla som förstår och deltar i vår sorg efter Lina.

Ovanstående skrev jag igår, och idag är saknaden och sorgen med oss och detta är något som alla djurägare tvingas att gå igenom. Vi, maken och jag, tog en promenad tillsammans och gick den väg som vi många gånger gått med lilla damen, och jag såg henne framför mig på ställen där vi lekte, på ställen där hon nosat lite extra och på ställen där vi vilade tillsammans.

Vad vi också pratade om på promenaden var den sista tiden med Lina, hur vi några gånger försökte ta med henne på de vanliga långpromenaderna, men att hon tydligt visade att hon inte ville. Vi sköt framför oss det svåraste beslutet man kan ta, att låta ens älskade husdjur somna in. Beslutet var oundvikligt. Vi kunde tagit det i dag, i morgon, om en vecka, två månader, men det hade gjort lika ont oavsett, och det viktigaste för oss var att ge Lina det hon hade rätt till och det som vi var skyldiga att ge henne, nämligen ett fint avslut, vilket vi gjorde. Vi vill också tacka Västra Djursjukhuset för det fina avslutet som ordnades av en mycket sympatisk och vänlig veterinär.

Vi tar en dag i taget, och vet att om en vecka, en månad, och ett år, kommer vi se ljusare på tillvaron. Vi har absolut inga planer på att skaffa en ny hund eller något husdjur överhuvudtaget, inte ens en vandrande pinne! Varför? Jo, för att alla djur har rätt till ett aktivt och bra liv och det är något som den eller de som köper ett djur eller får ett till skänks ska ta på största allvar. Vi är upp i åren och bor dessutom i en lägenhet, vilket inte heller är det lämpligaste stället för en hund. När vi köpte Lina 2006 bodde vi på landet på Tjörn, men omständigheter, min styvfar och mammas bortgång, gjorde att vi sålde huset förra året och beslutade oss för att stanna i stan.

Vi är oerhört tacksamma för alla de år vi fick dela med vår älskade lilla damen och kommer alltid att ha henne med oss i våra hjärtan.
Lilla damen, Lina, 2006-05-05  ( Född 2006-02-06. Somnat in 2016-10-23) 






















2 kommentarer:

Anonym sa...

Detta var så ledsamt att läsa, Ramona!
Ni gjorde det enda rätta ni kunde för Lina men det är ingen tröst just nu när sorgen är monumental.
Men senare kan det kanske ge lite tröst.
Du ska bara veta att jag känner med er i er sorg och saknad.

Kram Heljä

Ramona Fransson sa...

Hej Heljä!

Ja, det är en känsla som är svår att beskriva, saknaden och tomheten efter hennes andetag och tassar. Blicken som det sista utstrålade med smärta än glädje. Jo, så är det och vi tar en dag i taget, och vet att så småningom kommer Lina, gumsepumsan, som jag också kallade lilla damen, kär hund många namn, lägga sig till ro i våra hjärtan, och de goda minnena är där för att stanna.

Tack för att du skrev några ord. Värmer alltid.
Kramar
Ramona