Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

lördag 30 maj 2009

Flytta till Belgien? För helvete ta repet!!!!






P.s Jag är på signering Uddevalla Torp idag, Ugglans bokhandel.



Jag bad Philippe Ohlund skriva en berättelse om hur han upplevde Belgien under alla år han bodde och arbetade där.





Ni som kan engelska ska läsa hans historia här. Ja, snacka om byråkrati och krångel med förljugna advokater och timslånga kafferaster.





Stort tack till Philippe för en kul och underfundig artikel.





Varför bad jag Philippe? Jag råkade på honom genom Twitter och eftersom vi i vårt avlånga land enbart tjatas ihjäl om vad som händer i Afrika, Pakistan och möjligen en sväng till USA ,och sist jag kollade var ingen av ovanstående länder med i EU, ville jag ha människors berättelser om ANDRA EU länder för att få någon slags vettig jämförelse med vårt lilla land.





En annan har ju inte direkt tid med att flänga runt i Europa bara för att kolla. Jag fattar inte varför SVT sjunger sitt lov om oberoende kanal men verkar ha en kopieringapparat runt hörnet från TV4.





Sa jag att jag var glad att jag bor i Sverige? Nähä, men efter Philippes artikel är jag ännu gladare att jag bor här.











Mina deckare? Nu i pocket från 39:- läs mer om dem du är nyfiken. Klicka på omslaget av min senaste deckare Lyckohjulet på höger sida,





Adlibris





Bokus





Bokia.se





CDON

P.s När jag har tid eller om Philippe vill skriva artikeln även på svenska också vore det inte helt fel. För en del kan inte läsa engelska alls. D.s






Ha de gott!





Ramona

13 kommentarer:

Philippe Ohlund sa...

Ja du har så rätt, Ramona!

Det är mycket elände i Belgien jag inte tagit upp, som exempelvis poststrejkerna.

Det enda positiva för mig i Belgien, var att jag fick en dotter där.

Vid mina föräldrars bortgång bodde jag 70 km från Bryssel, så när jag nåddes av beskedet att min pappa var död, var det redan försent att vara med den sista stunden.

Som tur var var min mamma jämt hos honom.

Själv dog hon ensam på ett sjukhus i Belgien.

När jag nåddes av beskedet var hon redan död.

För mig är det otroligt skönt att nu vara tillbaka i Sverige.

Men min mamma ville bara härifrån under 30 års tid.

Jag kunde aldrig riktigt förstå varför.

Hon kände sig förmodligen isolerad.

En av mina kollegor har en 15 månader gammal son och är gift med en belgier.

Belgiern trivs tydligen jättedåligt i Sverige och är urtrött på allting här.

Jag önskar jag kunde hjälpa.

Men det finns inga bra råd jag kan ge.

Jag minns hur min mamma upplevde det och jag minns hur jag kände det i Belgien.

Det är en plågsam känsla att under åratal vara långt bort hemifrån och det går aldrig att slå bort den känslan.

Man kan ge mig världens bästa hus och jobb och alla världens pengar i Belgien. Jag skulle ändå bara vilja vara hemma.

Det är bara hemma man kan känna riktig fred och frid och ro.

Det blir fred i Mellanöstern när den riktiga hemkänslan infinner sig hos folket som har Israel som sitt hem - Templet behövs för det - och de andra får hemlängtan.

Philippe Ohlund sa...

Jag ville bara tillägga att jag har en google-funktion för automatisk översättning av bloggen till bl a svenska.

Det kanske inte blir riktigt bra översatt, men innebörden framgår ändå.

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Ja, det är som det gamla talesättet: Borta bra, hemma bäst! Välkommen hem!

Min mamma är tyska, kom till Sverige 1954 från Rostock gamla Östtysland,och ibland längtar hon också hem.

Helena Palena sa...

Man ska inte förringa sitt modersmål och sin hemby. Jag bodde i USA ett tag i ungdomen. Men jag ville hem till samma referensramar. Jag ville vara bland dom som också sjöng Mors Lilla Olle när dom var små. Så man slipper förklara så himla mycket med andra ord.

Philippe Ohlund sa...

Hej Ramona!

Tack!

Jag älskar att resa och uppleva nya platser.

Det finns så mycket otroligt på vår planet.

Men man behöver en bas där alla vet vad man menar och förstår hur man upplever saker.

Min mamma kom från Belgien i mitten på 50-talet, men flyttade tillbaka 1987 med min far.

Din mamma måste vara en fantastisk person!

Jag förstår att din mamma längtar hem.

Det var en obeskrivlig känsla att återse Stockholm för första gången på nio år, när snabbtåget från Arlanda rullade in på Centralen.

Philippe Ohlund sa...

Helena, jag vet precis vad du menar.

Jag minns för några år sedan när jag satt i Bryssel och pratade med en kund i telefon i Sverige.

Hon hade på radion i bakgrunden, det var vår och så hörde jag: "Den blomstertid nu kommer".

Då rös jag och kom helt av mig i samtalet.

På samma sätt kändes det när något litet barn hördes i bakgrunden.

Då tänkte jag på min egen dotter som inte kunde prata sådär, eftersom hon inte hade någon att prata svenska med hemma och att hon sov när jag åkte på morgonen.

Tiden var begränsad på kvällen också, eftersom jag kom hem sent efter jobbet och att hon var liten.

Jag har inte sett henne sedan slutet på mars. Det skall bli så roligt när hon kommer hit i juli!

Egentligen har jag inget emot att hon pratar franska, men hennes egna barndomsminnen kommer ju naturligtvis vara präglat av detta.

När jag försökte förklara Valborg, Midsommar och svenska sånger mm till belgier, så förstod de inte vad jag pratade om.

När jag var ute och gick promenader med min dotter sjöng jag alltid: "Vi gå över daggstänkta berg", men det har hon säkert glömt. Hon är ju 8 nu.

Känslan och innebörden går aldrig att översätta.

Hon fattade nog aldrig varför jag bad: "Fader vår..."

Varje språk reflekterar en egen mentalitet, men det bygger också murar.

USAs styrka beror på dess språk.

Jag valde själv bort engelska på gymnasiet, för dels var jag ointresserad av språk och fullkomligt usel i engelska, dels tyckte jag franska var mycket lättare.

I mitten på 80-talet ändrade jag uppfattning och intresserade mig för engelska, samt flyttade till New Orleans 1988.

Vill man nå en intelligentia och kommunicera med många, då är det engelska som gäller idag i kommunikationsväg, tycker jag.

Jag har bott i USA, Grekland, Frankrike och Belgien och det är bl a därför jag bloggar på engelska, så mina gamla kontakter skall kunna läsa.

Ramona Fransson sa...

Hej Helena Palena,

Jag var i USA två ggr under 80-talet och tyckte det var ett roligt land, med mycket trevliga amerikanare men skulle aldrig vilja bo där!

Ha en skön helg!

Philippe Ohlund sa...

Hej Ramona!

Detta inlägg har föranlett en hel del belgiska besök på min blogg.

ett ställe fick det sagda 4.83 i betyg av 5...

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Är inte nätet helt enkelt bara underbart?

Philippe Ohlund sa...

Hej Ramona!

Jo, nätet är underbart, men jag är urförbannad just nu.

Min stackars lilla 8-åriga dotter är någonstans i Belgien och jag är orolig och mår dåligt av att inte ha kunnat prata med henne på många dagar.

Min exfru, som lovade heligt och dyrt att vara nära min dotter, bara hon fick vårdnaden om henne har lämnat bort dottern till en väninna som i sin tur lämnat bort min dotter etc.

Och dessa går inte att få tag på eller svarar inte.

Jag hade ett jättegräl med min exfru om att jag ville ge min dotter en mobiltelefon för att kunna hålla kontakten med henne.

Det vägrade exfrun naturligtvis.

Ringer jag min exfru för att få veta hur jag kan kontakta vår dotter vägrar hon svara eller bara slänger på luren.

Eller också skriker hennes dumma franska tjejkompis i luren till mig, de är säkert lesbiska båda två, och slänger på.

Jag är självklart inte glad över att ha sådana personer i min dotters omgivning.

Och självklart har jag heller ingen lust att ringa min exfru alls.

Hon får mig bara att må illa, plus att jag förlorar min tid och att utrikessamtal är dyra.

Däremot vill jag prata med min dotter, som ju faktiskt är liten och utsatt och bara haft mig omkring sig de två senaste åren.

Hade hon inte upprepade gånger bett mig om att få bo med sin mamma efter skilsmässan, hade jag slagits om att få vårdnaden på ett annat sätt, men förmodligen förgäves.

Det är sant att belgierna gör sig lustiga över byråkratiska kostnader jag haft i sina kommentarer.

Det berör mig inte så mycket, för de är sådana.

Lite offervilja har jag också alltid haft för familjen.

Men här är det frågan om mitt barn jag är mycket orolig för.

Men belgierna tycker väl att det är normalt att en belgisk mamma får vårdnaden och sedan lämnar iväg sitt barn till främlingar i ett annat land hursomhelst.

De förstår nog inte varför jag egentligen är så arg.

Jag har inte varit tydlig på den punkten själv heller.

Fast jag har lärt mig att de har en rutten människyn och jag finner det därför inte värt mödan att försöka förklara.

Min dotter är jättesnäll och är väldigt duktig i skolan.

Min exfrus inte helt oväntade beteende påtalade jag som en reell risk för min skilsmässoadvokat beträffande vårdnaden, vars halvtimmesmöten kostade 10.000 kronor styck.

Men hon ryckte bara på axlarna.

Att jag är ledsen för att min dotter är långt ifrån mig är oviktigt i sammanhanget.

Men jag är uppriktigt sagt väldigt oroad för min dotter.

Dessutom är min exfru helknäpp som agerar såhär mot lilla Noémie, för lika mycket som hon hatar sin egen mamma, kommer hon själv bli hatad av sin egen dotter senare.

Philippe Ohlund sa...

PS. Min exfru befinner sig alltså vid alperna i Frankrike, nästan 100 mil från vår dotter.

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Vad jag aldrig kommer att förstå är varför vissa kvinnor tror att barnen är deras prylar, saker, eller egendom. Om det finns en pappa som är intresserad har han samma rättigheter och skyldigheter när det gäller barnen.

Jag tycker så synd om barn vars vuxna förärldrar förstör för sina barn. Självfallet har din dotter
rätt till sin pappa.

Din fru borde få på moppo!

En av mia vänner Daddy som också blivit bestulen på sin dotter, har sin blogg på min högra sida. Också en helt otroligt tragisk läsning.

Man skulle tvinga en del socila myndighetspersoner att läsa alla sådana bloggar också... inte bara lyssna på mammorna!!!!

Philippe Ohlund sa...

Tack Ramona!

Jag kommer givetvis fortsätta att göra allt för att kunna hålla kontakten med min dotter.

Tur att jag har bra tålamod.