tisdag 16 juni 2009

Hitlers kompis/ar i Sverige, vilka var de?



Bilden till vänster är från Auschwitz i maj 1945 och jag har tagit den från Wikipedia.

Efter att min biologiska pappa dog 1979 (jag var 23) visste jag inte mycket om andra världskriget. Under min skolgång hade vi också ämnet "Historia" och det var rena skämtet.

Anledningen till mitt intresse var min barndom. Min pappa var jude och kom hit på falska papper. Min mamma var tyska och kom till Sverige med hjälp av sin pappa, gangsterkungen i Berlin, och i Borås mötte mina föräldrar varandra och jag föddes 1956.

Jag skriver på en bok som har titeln "Ändhållplats Sverige" och den beskriver mina upplevelser i famljen och släkten.

Jag har läst mängder av litteratur i ämnet. Bland annat Jerzy Einhorns berikande bok "Utvald att leva". I hans bok fick jag en del svar och vi hade också kontakt via telefon där Jerzy förklarade problemet med att inte orka prata om det. Jerzy Einhorn och hans fru pratade inte heller med sina vuxna barn utan först när barnbarnen kom förstod Jerzy vikten av att berätta.

Nu har det kommit en DVD serie med gammelmedias försorg, den heter "The world at war" jag har redan fått den första gratis ihop med tidningen, de andra kostar 59:- och jag ska köpa varenda en. Varför ältar jag egentligen i detta? Kanske är svaret att jag vill veta hur det kommer sig att Sverige som enda land klarade sig undan Hitlers bomber. Norge som inte ens hade en militär som också var neutralt invaderades av Hitler men Sverige klarade sig.

Vilka var egentligen Hitlers kompis eller kompisar i Sverige?


I mina deckare råder det inte världskrig men däremot samhällskrig. De finns i pocket och inbundna. ( En del är tilfälligt slut dock) På biblioteken kan du som är synskadad låna dem som talböcker. De flesta bibliotek i Sverige har mina böcker.

Bokhandlare och näthandlare har dem också.

Ha en bra vanlig tisdag!
Ramona

18 kommentarer:

ann helena rudberg sa...

Intressant Ramona. Så dina föräldrar kom från helt olika miljöer, känner igen det själv för det gjorde mina föräldrar också... och visst ska vi fortfarande prata om vad våra föräldrar upplevde.

För förr i tiden (för inte så länge sedan) skulle man inte prata om svåra saker. Det fanns massor med föreställningar runt sånt. Att man bara kallade på mer elände genom att prata tex.

Och det finns många människor än i dag som inte yppar saker och ting förrän de ligger på dödsbädden. Människor är än i dag livrädda för att bli utskämda, för sånt som de har varit med om. Så det är väldigt bra om du kan bidra till vår förståelse av vad som hände i Sverige. På fler nivåer.

Helena Palena sa...

Så mycket kan jag säga i en sån här kommentar att det handlar om pengarna/finanssystemet som vi fortfarande har. Den som styr pengarna styr sanningen.

Ramona Fransson sa...

Hej Ann Helena,

Det som varit svårast att ta in är när jag förstod att min uppväxt var omgärdad av en mur av lögner.

Hej Helena,

Geld regiert die Weld!

Philippe Ohlund sa...

Du har en väldigt intressant bakgrund, Ramona!

Min pappa kom från äktsvenska enkla förhållanden, medan min mamma hade en sydeuropeisk aristokratisk bakgrund,

Det är alltid intressant med kontraster.

Vi har ännu inte sett slutet på alla de hemskheter från förra seklet du omnämner,

Jag länkar till dig i mitt senaste blogginlägg förresten.

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Ja, min bakgrund är kanske intressant för fler än bara mig. Jag upplevde den som fruktansvärd och den har präglat hela mitt liv.

Jag hoppas att när boken är klar ska det vara slut på alltför mycket grubblande och färre blickar i backspegeln.

Philippe Ohlund sa...

Ditt skrivande gör att du finner dig själv, Ramona, och det är bra.

Vi tänker mer på vår bakgrund i Europa än vad man gör i exempelvis USA.

Här funderar man mer på om man egentligen är svensk eller kanske italiensk, eller grekisk, eller varför inte belgisk?

Att ha en blandad bakgrund har den fördelen att man lättare kan anpassa sig till olika kulturer, sedvänjor och språk.

Nackdelen är dock att man både betraktas som främmande och känner sig något "olik".

Dock tror jag ändå man blir väldigt stark av att man ständigt ifrågasätter allt.

Samtidigt är man ju lojal, eftersom man inte kan förråda sina rötter och alltid kommer älska platsen man är född på.

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Det jag tycker är kul är att jag i mina böcker förvandlar mina upplevelser till någon annans.

Mycket befriande!

Philippe Ohlund sa...

Hej Ramona!

Jag tror att det är bra att ha teleskopsyn på sig själv.

Samtidigt är vissa omständigheter i livet knepiga och själv är man så emotionellt intrasslad i det hela att man har svårt att hantera situationen.

Frustration uppstår när man inte kan göra något åt saken, men samtidigt lider av den uppkomna situationen.

Jag saknar exempelvis min dotter.

Men vad kunde jag göra när min exfru ville skilja sig och flyttade till Frankrike och min dotter ville följa med henne?

Jag borde skriva en bok! :-)

Azahar sa...

Vad intressant Ramona!
Ska köpa din bok när den kommer ut! Hitler hade nog många kompisar här på sin tid! Ex vis Göring hämtade ju en fru härifrån ...

valens sa...

Som bekant finns "lite mer" olja norr om värmland, Jämtland, Väster- och Norrbotten...
Sen hur många kompisar hade hitler i Sverige, är också ganska välkänt...

Däremot en annan sanning som "inte så många vill komma ihåg" är kanske det om Marshallplanen som var ett amerikanskt initiativ för att ekonomiskt bidra till återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget.
Marshall fick sin vilja igenom.
På bara några år skickade USA nästan tolv miljarder dollar till Europa. En del av pengarna gick som lån till européerna, men till övervägande del gavs pengarna bort utan krav på återgäldning. Storbritannien, Frankrike, Italien och Västtyskland mottog den största pengakvoten.
Sverige emottog också Marshallhjälp - i form av lån och bidrag.

Men vi måste tänka positivt, eller hur?
Denna månaden firas 200 år av fred i Sverige.
Ett av de sista slagen på svensk mark utkämpades i Hörnefors den 5 juli 1809.

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Ja, att sakna sitt barn måste vara outhärdligt. Många pappor sitter ensamma och undrar varför deras X gör livet svårare än vad det borde vara och myndigheter gör livet til helvete för alla och har mage att påstå att de gör det "för barnets bästa". Det är förskräckligt!

Naturligtvis finns det förståndiga vuxna som verkligen gör sit bästa för barnen och de är att applådera.

Ramona Fransson sa...

Hej Azahar,

Den dagen boken kommer ut tror jag blir som en befrielse för mig.

Göring var i Sverige och gick på jakt, ja med vem?

Ramona Fransson sa...

Hej Valens,

Sverige byggde upp sitt välständ med hjälp av villiga och duktiga arbetare och på grund av kriget.

De som blev rika på kriget är ett fåtal, men bor de kvar i Sverige?

Självklart ska man vara positiv. Annars överlever man inte!

Philippe Ohlund sa...

Tack för din sympati, Ramona!

Jag var inte den som ville skiljas, men du må tro att jag trivs i Sverige och hemma nu.

Tänk att kunna sitta och titta på TV ifred utan att stolar och flaskor yr!

Tänk att kunna komma hem från jobbet, utan att någon (min exfru hade dessutom två söner sedan ett tidigare äktenskap som bodde hos oss med sina flickvänner) slagit sönder fönster, dörrar, väggar, köksskåp, telefon mm!

Jag var ju den ende som jobbade i familjen. Så allt de andra gjorde var att vara uppe hela nätterna och väsnas och gapa och skrika och ställa till sattyg.

De låg i ständig fejd med varandra.

Jag tror inte jag sovit en hel natt på två år innan jag kom tillbaka till Sverige.

Jag fick givetvis sätta ner foten och tala om vilka regler som skulle gälla.

Men då var en skilsmässa oundviklig.

Efter min första skilsmässa sa jag att jag aldrig skulle gifta mig igen.

Så gick sju år och jag gjorde om samma misstag igen - nu med en belgier.

I början fungerade allt väldigt bra, men mycket hinner förändras på 9 år.

Idag betalar jag underhåll för två barn, men är i övrigt nu helt immun mot allt vad äktenskap och förhållanden innebär och verkligen njuter av lugnet hemma.

Jag har personligen tyvärr bara haft nackdelar av att ha familj.

Det är dock sant att jag verkligen saknar min dotter, men jag ser fram emot att hon kommer i juli och kommer göra allt för att hålla kommunikationen oss emellan vid liv.

Det Hitler gjorde var givetvis helt fruktansvärt.

Men så dåligt som samhället fungerar i allmänhet i exempelvis Belgien och Frankrike och så knasiga som människorna är där är fred inget annat än en omöjlig önskedröm.

Knasbollarna är helt enkelt alldeles för många, även om jag givetvis mött fantastiska människor där.

Dessutom är samhällssystemen så bristfälliga på kontinenten att det kommer ta en ände med förskräckelse.

Frågan är bara när och hur kärnvapenkriget startar och hur många miljoner som kommer dö denna gång.

Jag har sett tredje världskriget komma och jag hoppas, men undrar, om vi kommer kunna undvika att dras med när de stora ommöbleringarna av Europas karta kommer, för de kommer när dagens EU kollapsar, tro inte annat.

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Lite av ett dilemma när man blir kär att man upptäcker ibland alltför sent att det inte bara är en person man gifter/sambo med utan en hel släkt följer med som bonus.

Och ibland känns det kanske inte som bonus, snarare tvärtom.

Ha en skön midsommar!

Philippe Ohlund sa...

Jag tror aldrig det är något problem när man gifter sig egentligen.

Utan med tiden sker förändringar.

Min exfrus hälsa försämrades och detta påverkade henne mentalt.

Hon blev allt surare och även aggressivare med åren.

Min exfrus bägge söner växte upp och särskilt den äldste blev helt oregerlig, ville inte jobba eller flytta hemifrån, utan fann mer nöje i att misshandla sina flickvänner, bråka med grannarna och slå ner folk på stan.

När jag kommer hem från jobbet en dag så har han blodiga händer.

Han hade misshandlat och sparkat min exfru, sin mamma, i magen och i huvudet, trots att hon både har opererat magen och nyligen hade opererat hjärtat.

Det är dock inte omöjligt att han blivit provocerad av henne och eftersom han lätt snedtänder följde det logiska resultatet.

Det fanns för mig i det läget bara en sak att göra - att kalla på polis för att lugna ner situationen.

Så kommer polisen och vad händer, jo min exfru beskyddar sin son och alla anklagar plötsligt mig för det inträffade och kommer med den ena lögnen som är värre än den andra. Helt otroligt!

Alla gaddar sig ihop mot mig, varvid det blir JAG som får åka in till polisstationen för förhör.

De belgiska poliserna, som bestod av tre araber, började så läxa upp mig på polisstationen och talade om för mig att om jag inte kunde föra en dialog med min familj så bla bla bla.

Tidens förändringar kan man inte göra så värst mycket åt.

Men numera tror jag inte alls på Belgien.

Fast givetvis är jag orolig för min dotter, även om Frankrike känns som ett hyggligt alternativ.

Men jag får givetvis vara beredd på att hon en dag ändrar sig och vill komma nära mig istället för att följa med sin mamma, som alla tutat i henne att hon skulle göra.

Det finns väl egentligen också en annan sak som är väsentlig i sammanhanget och det är att man blir väldigt isolerad i ett främmande land.

Att vara utlänning är oftast ingen höjdare.

Min mamma bodde 30 år i Sverige tills hon fick nog. Mina föräldrar flyttade följaktligen ut till Bryssel och Belgien 1987.

För min pappa blev detta säkert mycket svårare än han hade kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi när han flyttade dit.

Här i Sverige hade han alltid varit kung i familjen. Nu blev det plötsligt ombytta roller.

I Belgien begrep han ingenting längre och började säkert betraktas som en idiot av omgivningen och mamma tog över.

Dessutom hade han fått problem med hörseln på ålderns höst.

Visst, klimatet är bättre och alla hälsar på gatan när man går förbi därborta, så man tror att allt är frid och fröjd i början, men jag minns hur han ofta lät när jag pratade med honom.

Man vill ju kunna gå i sina gamla invanda miljöer, träffa gamla vänner, och kunna skoja som man egentligen bäst kan göra på sitt eget språk och i sina hemtrakter.

OK, man får några nya vänner, men de har ju en så olik bakgrund och referensram och resonerar på ett sådant sätt de lärt sig av omgivningen, uppväxten, belgisk TV mm, att de ändå aldrig kommer kännas som särskilt nära vänner.

Ursäkta att kommentaren blev så lång. Jag är som en maskin! :-)

Philippe Ohlund sa...

Oj jag glömde!

Ha en trevlig midsommar, Ramona!

Ramona Fransson sa...

Hej Philippe,

Du är ingen maskin bara det bästa som finns, en människa!

Samma igen!