Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

torsdag 11 juni 2009

Hur bygger man upp sitt namn? Boklådorna är en stor hjälp för mig!

Hur bygger man upp sitt namn som författare? En del av svaret kan du läsa om här.

I Sverige finns det c:a 5 000 författare som är medlemmar i författarförbundet.


Hört talas om alla? Säkert inte. En del kanske inte skriver mer än en bok vart femte år. Andra skriver en speciallitteratur som inte har så många läsare osv...


Jag skriver detta med anledning av att frågor som "Vem fan är Ramona Fransson" har aldrig hört talas om henne, dyker upp då och då. Nä, det är inte enkelt att göra sig ett namn. En som är förbaskat duktig på detta är Camilla Läckberg. I precis rätt stund tog hon kontakt med Bengt Nordins Agency med ett brev och sålde in sig och sin bok. Med Nordins kontakter tog hon sig in i bokbranschen och resten är historia. Det är inte bara att skriva, bra eller dåligt, det handlar om en sjuhelsickes flax också. Och har man inte turen får man kämpa på och det gör jag med hjälp av bokhandlare och ICA-handlarna på Tjörn som har ställt upp på ett överväldigande sätt.


4 kommentarer:

Agneta sa...

Hej Ramona!
Följer din blogg och tycker du verkar vara en härlig människa som glatt satsar och även vågar sticka ut hakan. Tycker väl inte alltid som du, men uppskattar din debatt-lust och ditt goda humör.

Innan jag började min resa i bloggosfären hade jag inte hört talas om dig. Men nu har jag läst din bok Mord i Skärhamn, som jag fick tag i på Bokbörsen. Tycker du skriver lika bra och i typ samma genre som Camilla Läckberg. Så det handlar säkert om att ha "flax" en hel del. Men du verkar ju jobba på själv med egen marknadsföring på ett beundransvärt sätt. Är övertygad om att hela Västsverige vet vem du är. Och nu när bloggosfären finns, så kommer du säkert att hitta nya läsare. Alla välkända författare har redaktörshjälp (det har de ju råd med), som kollar allt innan en bok går i tryck. Det har säkert inte du, för jag la märke till en del "smågrodor" typ "tårar rann stilla och ljudlöst utför hennes kinder". Nu i bloggosfärens tid kan du säkert hitta frivilliga, som hjälper dig och som kan upptäcka sånt som "hemmablindheten" missar.

Jag råkade läsa det kapitel du för en tid sen la in på Jolines blogg, där du skriver om din uppväxt. Den texten berörde mig, den satt kvar flera dar i kroppen och jag återkom i tanken till det du skrev. Den boken vill jag gärna läsa - är själv inte så förtjust i "feel-good-deckar-genren" som både du och Läckberg skriver i.

Förresten, vi är från Borås båda två, fast jag är född på 40-talet. Gick på Daltorpsskolan och Trandaredsskolan och sen Flickskolan.

Ramona Fransson sa...

Hej Agneta,

Du har så rätt, men min senaste som jag skriver på just nu, har jag leasat mig ett riktigt proffs, så förhoppningsvis...

Jag har alltid varit debattglad och är det så att jag upptäcker att det jag påstår är fel ber jag jag om ursäkt, man är inte sämre än att man kan ha fel. Men har jag en åsikt kan jag hamra på rejält om inte annat för att få igång en rejäl diskussion.

Boken du pratar om har jag döpt till Ändhållplats Sverige och jag hoppas att när den är klar kommer jag att må ännu bättre.

Det är en svår historia att berätta och boken kryper under mitt skinn, vilket gör att jag är glad när jag går över till min deckare.

I Trandared kände min pappa en familj som vi träffade någon gång. Jag har ett svagt minne av att vi var där och jag åkte kälke.

Tack för dina ord och ha en riktigt skön helg!

Agneta sa...

Hej igen!
Jo, Trandared har man varit på en del, fast jag bodde förstås på Hedvigsborg och gick eller cyklade varje dag till skolan. Har många fina minnen från dessa miljöer från den tiden.

Vad fint att du varvar i ditt skrivande med dina deckare och din tunga berättelse! Jag minns när Jan Myrdal kom ut med sina barndomsböcker och han berättade hur han flera ggr suttit skakande av gråt över sin skrivmaskin.

Du verkar ha en underbar make som stöttar dig! Och många goda bloggkompisar också, det ska du veta.

Ha en skön helg själv!

Agneta

Ramona Fransson sa...

Hej Agneta

Ja, min man är en klippa. Och det värmer att veta att det finns de som trots allt uppskattar mina inlägg.Tack!

Ramona