Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

fredag 5 juni 2009

Sågad vid fotknölarna ena dagen, höjd till skyarna den andra.


Vad är egentligen en recension? Handen på hjärtat hur bedöms en bok och hur kan en och samma boks innehåll vara en katastrof för en recensent, för att för en annan vara helt fantastisk?


Idag är recensenter av olika bakgrund och ålder, och inte minst har det samlats en mängd av dem på nätet och inte som förr enbart i papperstidningarna. En del boksajter är helt privata medan andra vet man inte riktigt vem eller vad som ligger bakom. Det kan se ut som om det bara är på skoj men i affärer brukar det inte finnas plats för välgörenhet.

I ärlighetens namn ska jag säga att innan jag började skriva och ge ut böcker läste jag aldrig en enda recension. Tipsen om bra böcker kom från mina vänner och ibland följde jag dem ibland inte. Min mor följde ett recensionstips från SVT en gång för länge sedan. Det var en bok som höjdes till skyarna och jag fick den i julklapp. För första gången i mitt liv kom jag inte igenom en bok. Den var i mina ögon en miserabel och tilltrasslad historia. Mamma var jätteledsen, men jag sa bara: Lyssna inte på recensenter!

Men nu är jag där själv, lyssnar på recensenters omdömen och gör det med stigande förvåning och börjar undra om de likt en del journalister har den berömda klubben för inbördes beundran. Det vill säga smörjer ”rätt” bok för att få den/dem att sälja mer och med det skaffa sig pluspoäng hos förlaget om de eventuellt själva vill få sin egen bok utgiven en dag. Vem vet stora förlag kanske har en pärm med enbart recensioner som blir avgörande för recensenten/journalisten en dag?

För att visa vad jag pratar om ger jag dig exempel dels på mina egna böcker dels på en annan författares.

Och ja: Det är samma bok som recenseras! Mord i Skärhamn

Rec.1 Men vad som fick mig på fall var språket. Det är mycket “sa hon” och “sa han” i dialogen, som överhuvudtaget är trist skriven. En mening som Sydsvenskan på var “blicken gled över dem som en wakeboard”, och det säger kanske allt. Karaktärerna som skulle ha kunnat vara intressanta och livfulla, faller istället platt till marken.

Rec.2


















Om Karin Wahlbergs sjätte deckare: Tröstaren

Rec1. Till att börja med är handlingen direkt tråkig. Det tog mig runt 200 sidor innan jag hade fastnat i boken (jag fick läsa om de första sidorna flera gånger för att överhuvudtaget ta mig in i den), och det är i min värld direkt underkänt. Karaktärerna känns platta, och man får hela tiden följa händelserna från ett utanförperspektiv, vilket gör att man inte får någon inblick i hur gärningsmannen (jodå, det finns en sådan med) tänker eller reagerar på den utredning som görs. Inte ens på slutet är jag särskilt gripen av boken, utan läser klart mest av pliktkänsla.


Rec. 2 Wahlberg levererar som vanligt en trevlig deckare, med sympatiska huvudpersoner och en snyggt paketerad intrig. Inget mästerverk, men ett trevligt tidsfördriv.


I början när jag fick så vitt skilda recensioner på samma bok kände jag mig schizofren när jag satte mig ner för att skriva vidare på nästa deckare, fastnade i tangenterna med huvudet dränkt i bokstäver och det kändes som om jag satt i en torktumlare.

Men det var då! Nu är jag mycket stolt över mitt sätt att skriva. Att de flesta författare som bor och verkar i Stockholm har sitt sätt att uttrycka sig på och att de flesta som arbetar inom förlagsbranchen också bor där är kanske en del av problematiken. Det blir likriktat. Människorna i Göteborg och Bohuslän, inte att glömma bort norrlänningarna, har alltid varit kända för att vara ett arbetarfolk från varvsindustrin, fisket och även tekoindustrin i Sjuhäradsbygden som jag ursprungligen kommer från. Dé é la gôtt! För mig gäller det att det enkla i livet är minst lika gôtt som det fiiina.

Tilläggas ska också att trots en del urusla recensioner går försäljningskurvan spikrakt upp. Så för jösse namn fortsätt föralldel att recensera!



Du som vågar och vill läsa mina deckare som nu finns i pocket från 39:- kan besöka biblioteket, närmsta bokhandlare eller näthandlare:' Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och Älskling, vi blir...



Ha de så himla gott!
Ramona

15 kommentarer:

ann helena rudberg sa...

Läs dom inte utan skriv på bara... de recensioner jag har fått har varit beroende av trender och annat, kanske till och med recensentens humör den dagen... det är så mycket som spelar in när de som inte själva har tagit på sig konstens vingar ska bedöma de som flyger... från marken.

De har ingen aning...och jag har en gammal jobbarkompis som fortfarande är jätteförbannad för att hennes bok inte blev recenserad på den tidning, där hon hade jobbat större delen av sitt liv... mja den passade inte in i tänkandet riktigt... inte de trender som fanns just då... nä det gick inte att bry sig om den för tänk då kunde mammor få dåligt samvete... så mycket märkliga undanflykter har sällan hörts... men hon fick höra dem för hon bråkade om saken...

Ramona Fransson sa...

Egentligen är det bara en tidsfråga innan recensenternas makt framför allt i SVT och TV4 kommer att hamna i skymundan på grund av nätet.

Första gångerna blev jag både förbannad och ledsen men allteftersom försäljnigsstatistiken bara går uppåt förstår jag att läsare gillar det jag skriver oavsett!

Och det viktigaste är läsarna, mun mot mun metoden och hemsidorna inte recensenterna.

Men det tog tid att få in det i skallen!

Sune Olsson sa...

Ska du förlägga handlingen i en roman utanför Stockholm måste du välja Fjällbacka, Båstad eller någon annan av Stockholmare frekventerad semesterort.

Ska ett förlag, varav de flesta ligger i Stockholm, ge ut en bok är det ett måste att stockholmare känner igen platsen.

Småorter som Stenungsund, Trollhättan, Borås, Skövde med flera finns inte. De känns inte igen av Stockholmarna.

Kommer huvudstadsborna någonsin förstå att Sverige ligger utanför Stockholm?

Ramona Fransson sa...

Förvånansvärt är det en hel del stockholmare under sommaren längs bohuskusten och då menar jag bland annat Skärhamn, Kyrkesund och Härön.

Och som jag sagt vid andra tillfällen: Jag tar aldrig livet av tjörnbor i mina böcker. Inte när det finns stockholmare. Hahaha

Joppe sa...

Kan det inte vara så att recensenter har olika kompetens. Den första du refererar till har ju en alldeles gedigen kunskap och vana. Nummer två. Är det någon bloggkompis? Red ut det här och sitt inte och gråt krokodiltårar. Jag har läst din senaste bok. Var väl inte speciellt imponerad. Är nog benägen att instämma i mycket av vad recensent nummer 1 skrev. Är det inte förresten ett svaghetstecken att bli refuserad hos de kända bokförlagen?

Ramona Fransson sa...

Hej Joppe,

Ja att bli refuserad av de kända förlagen anses av "vissa" vara en svaghet, som när Bonniers refuserade Astrid Lindgren för att nämna ett exempel.Men vid det tillfället låg svagheten på förlaget.

Nej, det är faktiskt ingen svaghet att bli refuserad av de fem största förlagen. Och när man som jag fått ut mina fem böcker över hela Sverige och snart kommer att ge ut en bok som INTE är min på ett förlag med bara tre år på nacken är det jävligt STRONGT!


Och jag gråter definitivt inga krokodiltårar.

Tvärtom jag tycker att det är otroligt spännande att ha ett eget förlag och jag har fått enorm hjälp av samtliga bokhandlare i Göteborg och Bohuslän och även från Stockholm för att förstå hur det går till i bokbranchen.

Dessutom lär jag mig något nytt varje dag...


P.s med riktigt förlag menar jag att om du har ett manus som min förlagsredaktör tycker verkar intressant betalar inte du pengar för att få din bok utgiven. Det är tryckeri!

Ha en skön helg!

Joppe sa...

Hej Ramona! Ja. ditt svar på min kommentar är bra! Jag vet naturligtvis att lektörer missar ibland. Även om det inte gäller böcker så "refuseradeas" Beatles! Det jag snarare hade i åtanke var att jag läst några böcker "Utgivna på eget förlag" där det litterära innehållet tävlar men den miljöförstöring som trycket gav upphov till. Men jag önskar dig all lycka till! Att tävla med se "stora", ja det har alla "små" gjort till en början.

Anonym sa...

Ramona, det går inte att tillfredställa alla, smaken är ju som bekant som baken. Jag tycker du skriver jättebra och med en humor som jag gillar, du formulerar dig och beskriver händelser otroligt bra, men vill man bara leta efter fel så går det att hitta i alla böcker. KÖR PÅ!
Jeanette.

NeuroticKitten sa...

Ramona, angående den första recensionen du citerar:

Vi som skriver på Pocketblogg.se arbetar inte inom förlagsbranschen eller liknade. De flesta av oss bor inte i Stockholm. Däremot finns både norrlänningar och västkustbor representerade. Vi är privatpersoner bosatta i olika delar av Sverige som på en blogg recenserar pocketböcker vi läst. Om du får en dålig recension av en av oss har det inget med stockholmsk von oben-attityd att göra.

Ramona Fransson sa...

Hej NeuroticKitten,

Jag har aldrig påstått att er blogg är en stockholmsblogg. Inte heller har jag nämnt ert namn. Jag har bara jämfört två olika böcker, min och Karin Wahlbergs med att två olika recensenter kan ge två olika omdömen om en och samma bok.

Ingenting annat. Och jag tycker att det är fascinerande hur olika bedömningar kan bli.

Ramona Fransson sa...

P.s Jag hoppas att jag också har rätten att recensera recensioner och får lov att ha åsikter?D.s

NeuroticKitten sa...

Ramona Javisst har du det. Det är det fina med Internet. Men av ditt blogginlägg får iaf jag intrycket av att recensenten på pocketblogg.se skulle vara en 08 med känningar i förlagsvärlden och som inte förstår sig på Västkustslitteratur. Typ.

Ramona Fransson sa...

Hej igen NeuroticKitten,


Nej, du har läst det du vill läsa!

Jag ville enbart få fram att böcker som får rosor kan få ris och att det fascinerar mig. Ungefär som när Linda Skugge recenserade Björn Ranelids bok, eller snarare hans utseende, vilket gjorde honom mer berömd än han var innan. På sätt och vis borde Björn tacka Linda.

En recension är vad en person tycker, oavsett om personen är aldrig så duktig på litteraturhistoria eller är professor i svenska språket.

Mitt sätt att skriva är kanske rent av unikt trist för en del och andra tycker att det är underfundigt och jättekul. Men fortfarande är det så att varje person har ett signum när man skriver om man inte tillåter andra peta sönder skriften.

Mitt signum är att skriva som jag själv vill läsa. Och hittills har fler än förväntat gillat detta och det är jag evigt tacksam för.

Inget ont som inte för något gott med sig.

Ha de gott!
Ramona

Anonym sa...

Sågad utmed (längs) fotknölarna låter som en missuppfattning. Det heter sågad vid fotknölarna

Ramona Fransson sa...

Hej Anonym

Tack, jag ändrar det till vid fotknölarna.