Fribergaskolan har lyckats att motarbeta mobbing. I varje klass finns två kamratstödjare.
Lärare engagerar sig och gör detta tillsammans med eleverna.
Varför kan inte alla skolor i Sverige göra detsamma?
Kan man enbart säga att det handlar om resurser? Är det annan jargong bland elever som bor i Danderyd än de elever som bor i Hovås, Torslanda, Fittja, Lövgärdet, Hjällbo, eller Rosengård?
Jag har inga barn, men det betyder inte att jag inte fattar något, jag har nämligen precis som alla andra varit barn. Under min barndom var jag mobbad och därför vet jag hur det känns att vara utanför. På den tiden jag var barn i första klass, 1963, och mobbades berodde detta på min bakgrund. Icke svensktalande föräldrar, mörkbruna ögon och mörkt hår, taskig ekonomi och kläder.
Vad beror det på idag? Samma saker?
Oavsett vad det än beror på, är vi i alla fall kolossalt mer upplysta om hur illa mobbing kan ta på ett barn därför finns idag, till skillnad från på min tid, en handlingsplan för lärare och elever hur de ska arbeta mot mobbing. Ändå fungerar det bara på en enda skola i hela Sverige. Hjälp!
Jag vet att det idag finns en och annan kändis som sitter i TV-soffor och berättar om hur de blev mobbade. Därmed tror folk att, ja men då kan det väl inte vara så farligt om dom har blivit artister och kända?
Tänk istället så här: Det är få barn som orkar sig igenom ett liv av mobbing. De flesta går under på ett eller annat sätt. Det finns till och med dom barn som tar sina liv! Fatta nu hur allvarligt detta är!
All heder till samtliga elever och lärare på Fribergaskolan. Det ni gör är fantastiskt!
Hälsar
Ramona Fransson
Böcker på biblioteket!http://www.elib.se/ där du klickar dig vidare till ditt bibliotek.
Nedan kan du klicka dig fram till näthandlares erbjudande av mina samtliga böcker:
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
6 kommentarer:
Jag tror också att det till största delen handlar om människors engagemang. En stor del av befolkningen är inte lyckliga med sina arbeten/uppgifter och känner inget engagemang för det de gör, "jag går till arbetet och gör det jag skall göra och så är det bra med det. Jag skiter i vad andra gör såvida det inte blir orättvist mot mig". Man vet ju själv vilken skillnad det är att möta en eldsjäl jämfört med en som inte är det. Visst smittas man av dennas engagemang!
I våras gjorde jag ett projektarbete där ledorden var 5E: Estetik, Etik, Ekologi, Ekonomi och sist men inte minst ENGAGEMANG. Det var just det här med att lyckas engagera andra i projektet som gjorde det så vansinnigt kul att jobba med och samma sak upplevde de som var med.
Jag var också mobbad i småskolan - av min klassföreståndare. Det hon gjorde mot mig lyckades hon naturligtvis engagera några klasskamrater som gjorde detsamma.
Hej Mia,
Det låter som att du är en mycket drivande och engagerad person med ett sådant lyftande projekt!
Mobbad av klassföreståndaren, är dessvärre inte ovanligt idag heller, helt jävla sjukt!
Härligt att du har framgång!
Jag håller med om att vi alla är en eker i ett nav!
Kul att se att min gamla högstadieskola lyckats med sin anti-mobbingkampanj. Då, på 70-talet fanns det garanterat mobbing även där. Jag var själv utsatt under en kort period.
Ovanligt att en skola haft så få rektorer, tror jag. Den nuvarande känner jag inte till men Ann Sjöberg hade jag i gympa och hon körde hårt med oss tjejer!
Hej Systerdyster,
Det låter som att skolan gjort äkta framsteg och det betyder ett livslångt intryck på barnen.
Jag tror inte att alla förstår hur mycket det betyder.
Om man ska prata pengar kan en skola som Fribergaskolan spara miljarder kronor på lång sikt.
Alla skadade barn blir som vuxna en livslång kostnad för sjukvården, psykvården med mera. Om man har haft en barndom värd namnet kan man också prestera och detta med glädje.
Tvärtom, kan bli ett livslångt lidande med ärr, som svider och pinar en tills man dör!
Problemet med det fria skolvalet är att alla skolor tystar problem om mobbing för att inte skrämma bort nya elever och deras föräldrar. Fast alla vet att det förekommer nästan överallt finns det en massa skolor som slår sig för bröstet och säger sig vara totalt befriade från detta problem och då oftast inte heller arbeatr särskilt aktivt med det.
Det har ju inte med friskolorna att göra men förr hade man ju inte en chans att välja var man skulle gå. Närmsta skola var väl det som gällde. Och Gudarna ska veta att jag var skräckslagen när jag skulle börja i just Fribergaskolan, en skola som då hade uselt rykte och det snackades om att var och varannan var narkoman där. Men jag stormtrivdes förutom de månader som jag blev utfrusen. Har fortfarande inte an aning om vad som var orsaken, det försvann lika snabbt som det började.
Hej igen Systerdyster,
Tur att mobbingen försvann!
Man kanske skulle pröva med att inte ge hela skolpengen för varje elev förrän terminen är slut?
Ungefär som att NI får inte betalt förrän vi ser att NI har gjort ERT jobb. En idé!
Skicka en kommentar