Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

lördag 27 mars 2010

Författarskolan på Marstrands grundare Lars Hesslind har gått ur tiden.


Jag var en av alla tusentals elever som passerat Lars Hesslinds vardagsrumsdörrar, suttit på Socitetshuset och med vidgade ögon och nytvättade öron lyssnat och lärt.

Hans kurser var omtalade och Lars Hesslind med fru gjorde allt för att vi skulle få lära oss och ha det bra, de fem intensiva dagarna kursen utgjorde.

Hans egen författarkarriär var lång och gedigen. Han debuterade 1973 med titeln, Ballong i topp. Lars Hesslind skrev även drama. Senaste gången hörde jag honom i SR Göteborg förra året och då presenterade han sin senaste (sista) roman Älska mig din jävel.

Det jag minns av Lars, förutom hans värme, var att han avskydde adjektiv! Skriv inte att bollen är rund, beskriv ordet rund! Beskriv hur rodnaden känns!

Vi är många som har Lars Hesslind att tacka för författarframgångar och vi är många som kommer sakna honom. Och jag ger mig sjuttsingen på att han tog med sig en nyvässad penna!

Ramona

2 kommentarer:

Blondies blogg sa...

Ramona, Dina inlägg skakar alltid om mig - på ett eller annat sätt. Men när jag läste här i Din blogg att Lars Hesslind gått bort blev jag ledsen, oerhört ledsen.
Jag, som Du, har varit på Författarskolan i Marstrand. Jag var även med Lars och hans fru Sylvia till Venezuela. Dessa kurser har betytt mycket för mig, inte minst för den värme som dessa två pesoner förmedlade.
Jag hade lovat en av mina döttrar att vi skulle åka till Marstrand tillsamman i sommar. Trodde att en vistelse där tillsammans med Lars skulle göra henne lika gott, som den gjorde mig en gång.
Det går aldrig att fylla tomrummet efter Lars! Och frågan är om någon kommer att kunna axla hans mantel när det gäller att göra författarskapets grundförutsättningar så begripliga, som han kunde.
Sänder mitt varmaste deltagande till hans underbara hustru Sylvia.

Ramona Fransson sa...

Hej Birgitta,

Håller med dig fullständigt. Ibland är det inte meningen att ett tomrum ska fyllas, det gör sig helt enkelt bäst med det som funnits.

Precis som du tänker jag på Sylvia, omtänksam kvinna.