torsdag 15 april 2010

När mardrömmen blev sann nu som e-bok!


Till alla e-bok fans! Nu finns " När mardrömmen blev sann"  tillgänglig som e-bok. Gå in på Elib och leta fram ditt bibliotek eller köp den!

Här är några stycken ur boken som är starka och inte vinklade.

"En vecka efter det att Lena och jag träffats och sagt hejdå till varandra dök hon plötsligt upp igen. Discot var stängt för kvällen, jag stod utanför och hängde kvar en stund. När jag fick syn på henne funderade jag om Lena hade varit inne på discot eller om hon bara kom för att träffa mig.
Vid just det här tillfället stod jag och småpratade med en annan tjej. I samma ögonblick som Lena uppenbarade sig kastade sig tjejen i mina armar. Jag kunde se på Lena att hon blev sur och slängde ur sig: Vad gör du med den här slampan! Min replik blev: Vad angår det dig?
Tjejen försvann och Lena och jag hade en hetsig diskussion, som slutade med att Lena drog iväg med mig till min lägenhet och än en gång hamnade vi i sängen.
På något konstigt sätt imponerades jag av att hon var kaxig och det var en av anledningarna till att vi inledde ett förhållande.

Men jag kände på mig att det bara var en tidsfråga innan det skulle ta slut mellan oss. I början av Lenas och mitt så kallade förhållande hade jag varit noga med att berätta för henne vad jag ansåg var viktigt i livet innan man skaffade barn. Med min bakgrund visste jag hur viktigt det var ha ett bra jobb och bostad för att kunna ge barnet en trygg uppväxt. När vi träffades arbetade Lena som barnflicka och berättade att hon avskydde sitt jobb. Egentligen ville hon inte alls jobba med barn. Lena kom ursprungligen från Köping men enda chansen att få lämna hemmet och få komma till storstan var att skaffa sig ett jobb. Vilket jobb som helst, i hennes fall, blev barnflicka och det tog hon bara för att slippa åka tillbaka till Köping.

Pappa, som hade blivit alkoholist på grund av en bilolycka som inträffade 1973, bodde i egen lägenhet. Genom bilolyckan förlorade min pappa sitt arbete och vi blev utan pengar. Mina föräldrar skildes några år efter bilolyckan och mamma skyllde skilsmässan på pappa. Hon sa att han var en skitstövel som drack hela tiden. I efterhand har jag förstått att även mamma kan vara ganska bestämd och jobbig. Dagen då olyckan hände hade vi varit på väg till Jämtland för att fiska. Arne som var fyrtio år körde bilen. Arnes mamma satt bredvid honom, min mamma, pappa och jag satt i baksätet. Vi kom körande på E4an genom Uppsala och hade grönt ljus. En annan bil körde i full fart mot rött, träffade vår bil på passagerarsidan som av smällen voltade fyra varv. Arnes mamma dog omedelbart vid krocken. Arne klarade sig undan med en bruten näsa. Mamma bröt nyckelbenet och några revben, fick skärsår i ansiktet och på armarna. Pappa åkte ut genom bakrutan och blödde kraftigt av skärsår kring nacken. På tredje volten flög jag ut genom vänster sidoruta och skar upp huvudet. Förutom Arnes mamma, hade ingen av oss haft på sig bilbältet.


Hon fick ta emot smällen från den andra bilen och dog vid sjuttio års ålder. Jag tillbringade en vecka på intensiven innan jag flyttades till en vanlig avdelning. Tio år efter olyckan hade jag fortfarande glassplitter kvar i huvudet. Splittret trängde ut genom hårbotten och skolsköterskan plockade ut det då och då.
Pappa åkte ut genom bakrutan och nacken, som nästan knäcktes, hängde kvar på några senor. I över ett år låg pappa på sjukhus med nacken i fixerat läge. Han blev aldrig mer sig lik efter olyckan. På grund av nackskadorna som aldrig ville läka tvingades han att sluta jobba. Orsaken till att pappa tog till spriten varje dag var att det gungade i hans huvud. Han kunde inte ta ett enda steg utan att snubbla om han inte var berusad. Skadan i nacken hade påverkat balanssinnet och man kanske kunde ha haft en viss förståelse för hans missbruk, men det gjorde ont i mig att han brydde sig mer om alkoholen än om mig.

I min ungdom när jag var mellan tio till sexton år tränade jag simning på elitnivå. Vi hade träning sex dagar i veckan och ett par dagar körde vi dubbla pass. Vi började 07.00 och efter träningen var det bara att gå till skolan och efter skolans slut var det träning igen. Jag har också hunnit med att tävla i tyngdlyftning och deltagit i ett U-SM. Men jag valde tennis, efter att jag tröttnat på att simma fram och tillbaka i en bassäng, 400 längder per pass. Det var på tennisbanan jag träffade en av mina bästa vänner. Paul var tennistränare och vi började umgås på fritiden. Han var med mig när jag var DJ och körde mig oftast till spelningarna.


Redan första gången Paul mötte Melinda varnade han mig för henne: Håll dig borta från henne, hon är problem. Jag sa till honom att han var löjlig. Hur många gånger har jag inte ångrat att jag inte lyssnade på honom? Paul kom från Indien och vi var bästa vänner i flera år. Trots vår starka vänskap tillät jag Melinda förstöra den. Melinda tvingade mig att säga upp bekantskapen med honom och än i dag har vi ingen kontakt. Detta är något jag hoppas att den här boken ska ändra på.

Män som våldtar och slår kvinnor och barn förtjänar inte ett anständigt liv, detsamma gäller pappor som struntar i sina barn. Jag däremot tvingas kämpa hela livet för att få en möjlighet att träffa mitt barn. När jag ändå är i gång med min ilska vill jag också säga att jag föraktar de kvinnor som lurar killar att bli pappor utan deras medgivande. Allt för att få fast killen i sitt garn. Sådana kvinnor struntar egentligen i barnen, de är bara ute efter att hämnas eftersom männen vill lämna dem. De luras, trixar och ljuger allt för att den snälle killen ska falla till föga och till slut gå med på en sista träff, eller ytterligare en för att kvinnan ska bli med barn. Vad fan tänker de med? De skadar i första hand barnen och i förlängningen även männen, vilket gör att alla mår dåligt av deras beteende. Alla kvinnor som uppför sig på det här sättet borde skämmas!" Slut citat.


Detta är utdrag ur olika sidor och beskriver ett mänskligt öde som kan delas av många. Däremot är detta första gången en kille, som blivit misshandlad psykiskt och fysiskt av en kvinna, skrivit en bok om det och gått ut i offentlighetens ljus. Bara det är en modig handling som jag personligen uppskattar. Det är inte alla som klarar av att gå ut med namn och ansikte och det har jag också förståelse för. Vi är alla olika.

P.s På vänstra bloggsidan finns recensioner av boken av bland annat av Expressens krönikör Ulf Nilson och den kände bloggaren Pelle Billing med flera...D.s


Ramona Fransson
anomaR förlag

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

4 kommentarer:

Leroy sa...

Läste Kloke Ulf´s recension tidigt.

Tur att han törs skriva som han tänker och vill.

Han skrev väldigt bra om sak ser jag när jag nu sträckläst boken och läst andra recensioner. Debatten är viktig, just för frågan om hur barn kan drabbas av hur vi vuxna agerar eller underlåter att agera.

En bok jag kan rekomendera som e-bok om man inte redan har köpt eller beställt den.

Förhoppningsvis så kommer det flera böcker där såväl soc, psykvård samt juridik inom familjepolitik granskas.

Leroy

Ramona Fransson sa...

Hej Leroy,

Ja, det var kul att Ulf tog sig tid att skriva en recension.

Han om någon har en lång livserfarenhet och även inom journalistikens värld, både hemma och utomlands.

Ja, som e-bok kommer den ut till fler läsare. Det är många som gillar att ladda ner böcker till mobiler, handdatorer och läsplattor. Ett bra komplement till pappersböcker och ljudböcker.

Leroy sa...

Jag sträckläste verkligen boken och kan rekomendera den.

I alla dess former. Hoppas verkligen att boken får det utrymme den förtjänar då den är en whisthle blower om sånt man normalt inte får skriva eller prata om.

Leroy

Ramona Fransson sa...

Kul, det blev en riktig rusch start!