Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

fredag 9 juli 2010

Homo- och bisexuella män ratas som blodgivare av EU:s beslutfattare.


 Nu har EU bestämt att homo-och bisexuella män inte får lov att vara blodgivare.

Är anledningen att de kan vara bärare av HIV/AIDS? I så fall borde nötterna inom EU som klubbat detta lägga in sig på närmsta sjukhus och byta hjärnceller.

Även heterosexuella bär på HIV/AIDS. Är det en nyhet för EU:s korkskallar?

Är det alltför många med katolska kors om halsen som klubbat lagen? Var är våra politiker som alltid gafflar i tid och otid? Borde det inte bli ett ramaskri när en grupp människor väljs bort på grund av sitt kön. Vilka blir nästa grupp? De lesbiska? Eller de svarta. Eller blonda med gröna ögon?

Vi ska vara jävligt glada att det finns människor som vill vara blodgivare. Dessutom är det ett ypperligt tillfälle för en hälsoundersökning.

EU:s fåntrattar i det här beslutet tillade att det var okej för homosexuella att ge blod, men bara om de avstod från sex i ett år! Snälla finns det någon i EU som kan hjälpa dessa hjärndöda människor! Att inget blodprov är hundraprocentigt och därmed inte kan avslöja till 100 procent att en blodgivare inte bär på HIV är förståeligt, men att utesluta en grupp på det här sättet kallas diskriminering i allra högsta grad.

Ni som fattat det här beslutet borde hängas ut med foto, namn och från vilket land Ni härstammar, så att sådana som jag vet vart jag inte ska åka på semester. Sådana som jag anser nämligen att alla människor har samma värde och skall behandlas lika oavsett kön, hudfärg, religion eller sexualitet.

Ramona

Här kan du shoppa böcker i webshopen anomaR förlag, direktleverans! Betala direkt! Enkelt och säkert!

Nu kan du köpa Glenn Forrestgates självbiografi "När mardrömmen blev sann" till sommarrabatteras pris. Enbart 99:- i Webshopen!                          Här kan du köpa/låna boken som e-bok.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här kan du köpa mina redan utgivna titlar på nätet.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

15 kommentarer:

Anders sa...

VARFÖR skall alla "behandlas lika oavsett kön, hudfärg, religion eller sexualitet"?

Jag kan försäkra dig, att när man idag letar efter terrorister på Nordirland så letar man främst efter dem bland Nordirlands katoliker och inte bland Nordirlands protestanter, muslimer eller buddister.

The Real IRA resp. Continuity IRA (vilka är de grupper, som idag blir allt mer aktiva) rekryterar nämligen katoliker och inte några protestanter, muslimer eller buddister. Menar du på fullt allvar att detta bör de, som försöker spåra terrorister, bortse från??

Ramona Fransson sa...

Hej Anders,

Ursäkta men vad har IRA med blodgivare att göra, mer än att de är terrorister?

Ja, jag anser att alla människor har lika värde, jag möter inte människor med tankar om att eftersom han eller hon ser ut på ett visst sätt är han eller hon antagligen ditten eller datten.

Det är fördomsfullt. Om människan jag träffar säger saker eller beter sig illa, är det en skitstövel oavsett kön, sexuell läggning eller hudfärg.

Anders sa...

Tack för svar Ramona - jag citerar dig. Du skriver, att alla skall "behandlas lika oavsett kön, hudfärg, religion eller sexualitet".

Jag har gett dig ett konkret exempel, där statstjänstemän inte alls bortser från från någons religion.

Anser du, att det är fel? Det bör du ju göra, om du insisterar på att alla skall behandlas lika oavsett deras religion. Tacksam för ett svar.

Ramona Fransson sa...

Hej Anders,

Ja, i min värld ska man bli behandlad som oskyldig till motsatsen är bevisad.

Det ska inte gå att peka på någon och säga: Han/Hon är skyldig!

Det ska bevisas med fakta!

Man kan ju råka vara på fel ställe på fel tillfälle.

Alltså bevis och fakta inte teorier.

Anders sa...

Stort tack för svar, Ramona

Men det var väl inte svar på det jag frågade dig om...?

När polis och underrättelsetjänst försöker minska RISKEN att någon t.ex. faller offer för terrorister då "pekar" de inte "på någon och [säger]: Han/Hon är skyldig!". Men de letar efter terrorister främst bland de grupper där dessa är vanligare.

Om man vet - vilket man gör - att det är betydligt vanligare att katoliker rerkryteras av dagens IRA avknoppningar (än protestanter, muslimer eller buddister) - hur bör staten då agera, som du ser det?

Om man vet - vilket man gör - att det är betydligt vanligare att muslimer rekryteras av jihadister (än kristna, buddister eller judar) - hur bör staten då agera, som du ser det?

Anser du verkligen att polis och undersättelsetjänst i sitt arbete bör låtsas, att den kunskapen inte finns??

Det låter väldigt vackert, att alla skall "behandlas lika oavsett kön, hudfärg, religion eller sexualitet".

Men antingen anser du, att man - t.ex. polis och underrättelsetjänst - (i tysthet) bör bryta mot denna princip ibland eller så anser du, att människors liv bör offras för denna princip.

Så.. vad väljer du?

Ramona Fransson sa...

Hej igen Anders,

Hur polisen arbetar i sin underrättelsetjänst vet inte jag. Däremot vet jag att polisen spanar och därmed kan även oskyldiga människor bli övervakade under kortare tid om de av okänd anledning pratar eller umgås med någon som polisen har under bevakning.

Vad jag anser är att vi vardagliga människor som är ute och går, som dagligen möter nya människor, inte ska döma dem efter hur de ser ut, vilken sexuell läggning eller vilken tro de har.

Därför är det diskriminering att utesluta en grupp människor som blodgivare av orsak som i mina ögon är fullständig horribel!

Hur poliser agerar inom sitt jobb är kanske inte relevant vad det gäller blodgivare.

Anders sa...

Hej igen, och tack för svar Ramona!

Du skriver: "Hur polisen arbetar i sin underrättelsetjänst vet inte jag."

Du är säkert medveten om, att brittiska motsvarigheten till SÄPO försöker infiltrera muslimska miljöer - när de spanar efter jihadister - och nordirländska, katolska miljöer när de spanar efter IRAs avknoppningar.

"Hur poliser agerar inom sitt jobb är kanske inte relevant vad det gäller blodgivare."

Det är samma principiella överväganden och samma diskussion, eftersom det handlar om den övergripande principen hur man/staten bör hantera RISKER.

Bör polis, underrättelsetjänst, sjukvårdspersonal m.m. bortse från att det finns riskgrupper (i den aktuella frågan)? Eller bör statens tjänstemän prioritera, att inte offra människors liv för en abstrakt princip?

"Vad jag anser är att vi vardagliga människor som är ute och går, som dagligen möter nya människor, inte ska döma dem efter hur de ser ut, vilken sexuell läggning eller vilken tro de har."

Huruvida DU personligen gör någon statistisk riskbedömning när du möter någon (okänd person) från en grupp som i större utsträckning är brottsaktiv m.m. - det är ju inte särskilt intressant. Du riskerar endast ditt eget liv.

Vi diskuterar något helt annat: I vilken utsträckning bör man/staten - med hänvisning till högstämda principer - riskera andra människors liv?

Anser du, att man/staten hellre bör offra människors liv än diskriminera, Ramona?

Ramona Fransson sa...

Hej Anders igen...

Nu sätter jag din fråga i fokus här:

Anser du, att man/staten hellre bör offra människors liv än diskriminera, Ramona?

Och kastar tillbaka frågan till dig: Skulle du godta att bli diskriminerad?

Här är mitt svar på din fråga.

Om jag i förväg VISSTE att jag skulle rädda oskyldiga människors liv, då skulle jag kunna tänka mig att bli diskriminerad. Men jag kan bara svara för mig och min åsikt.

Däremot vet jag hur det känns att bli diskriminerad och det är fruktansvärt kränkande.

Nu kanske du skulle vilja svara på min fråga: Skulle du vilja bli utsatt för diskriminering?

Anders sa...

Tack för svar, Ramona!

Ja, jag skulle (i många fall) godta att bli "diskriminerad" om jag tillhörde en riskgrupp (i någon fråga).

Tecknar man en livförsäkring, så blir man f.ö. bl.a. tillfrågad om man är sportflygare - sportflygare har högre premier dvs en klar "diskriminering", som du förmodligen ser det. Eller det kanske är OK för dig? Det verkar huvudsakligen vara somliga etniciteter, somliga religioner, homo/bi/trans-sexualitet och kvinnligt kön som har starka, fanatiska lobbygrupper - sportflygare lever, mig veterligen, inte rövare betr. den hemska diskriminering, som de utsätts för.

Du skriver, att du skulle kunna "tänka [dig] att bli diskriminerad" om du "i förväg VISSTE att [du] skulle rädda oskyldiga människors liv". Men vi laborerar inte med någon fullständig visshet - vare sig om samtiden eller framtiden.

Att hantera RISKER innebär att man hanterar en osäkerhet - och inte en visshet.

(I det aktuella fallet - blodtransfusioner från aktiva homosexuella - så kan man av etiska skäl inte göra en studie, där en grupp får blod bl.a. från homosexuella och en annan grupp får blod som inte har donerats bl.a. av homosexuella..)

Vidare skriver du, att du "kan bara svara för [dig] och [din] åsikt". Men ditt inlägg handlade om vad staten bör resp. inte bör göra.

Du måste välja mellan om du förespråkar, staten skall prioritera att försöka minska riskerna t.ex. vid blodtransfusion - eller om staten skall prioritera att inte diskriminera någon riskgrupp, kosta andra människor, vad det kosta vill..

Vad väljer du och varför?

Ramona Fransson sa...

Hej Anders

Att välja att segelflyga, klättra uppför Mount Everest är frivilligt.

Att vara homo-eller bisexuell är en läggning som man inte väljer.

Ja, jag vill inte att staten ska diskriminera någon grupp. Aldrig någonsin! Ingen grupp ska bli utpekad vare sig för ditten eller datten. Alla utan undantag ska få känna sig värdefulla tills motsatsen bevisats.

Anders sa...

Tack för svar, Ramona!

Du anser alltså, att man/staten bör gå över lik för t.ex. (?) principen att inte diskriminera någon riskgrupp.

Hur motiverar du det från ett moraliskt perspektiv?

Har man/staten rätt att offra andra människors liv eller hälsa på s.a.s. anti-diskrimineringens altare?

Ramona Fransson sa...

Hej Anders,

Vi har olika synsätt på hur och vad staten skall göra. För mig är det glasklart att staten INTE ska diskriminera medborgare oavsett hur du än hårdrar det hela.

Därför tror jag inte vi kommer så mycket längre i vår diskussion. Du har din åsikt jag min.

Jag repsekterar din och tar med den i mitt medvetande, men byter inte min.

Anders sa...

Hej Ramona,

Tack för ditt svar! Jag är inte övertygad om, att vi har olika syn på vad staten bör göra - däremot har vi f.n. olika syn på hur pass samvetslöst man/staten kan agera, när någon princip får oönskade konsekvenser, om denna princip slaviskt tillämpas oberoende av vad som står på spel.

Det är knappast moraliskt försvarbart att man/staten riskerar någons liv (!) i syfte att inte "diskriminera" någon riskgrupp - i synnerhet inte när denna "diskriminering" rör något så föga omvälvande som att kunna donera blod.

-----

Jag tror f.ö att det (imo helt rimliga) beslut som upprörde dig sannolikt togs mot bakgrund av hur juridiken utvecklats.

"A former Health Minister was convicted for failing to adequately screen the blood, leading to the deaths of five people from AIDS, and the contamination of two others during a key period in 1985"/wikipedia.

Det här inträffade i Frankrike, men flera europeiska länder (liksom bl.a. USA och Kanada) har haft långdragna utredningar och rättegångar betr. kontaminerat blod.

Italien: "An Italian court in Rome ordered the Health Ministry to pay damages to 351 people who contracted HIV and Hepatitis C through blood transfusions; the court said that the ministry was too slow to introduce measures to prevent the virus being spread by donated blood, and did not establish proper checks on plasma and plasma-derived products. Although almost 100 of the victims had already died, the court ruled that their families were still entitled compensation."/wikipedia

Det verkar inte alls osannolikt staten riskerar att bli stämd (och skadeståndsskyldig), om man inte vidtar rimliga försiktighetsåtgärder för blodtransfusioner mot bakgrund av den kunskap som idag finns om riskbeteende och riskgrupper betr. HIV/AIDS. Jag skulle tro, att EUs medlemsländer försöker gardera sig mot det.

Ramona Fransson sa...

Hej Anders,

Kan det vara så att stater helt enkelt varit snåla i sitt kontrollerande? Det är dyrt att använda laboratorium. Och nu när det visat sig att det blir dyrt, väldigt dyrt, är det the easy way out som gäller? Detta genom att förbjuda homo-och bisexuella att bli blodgivare.

Även heterosexuella bär på HIV och eftersom blodgivare i Sverige inte får stora summor för att lämna blod ( jag gjorde det själv när jag var frisk) och sjukhus sedan säljer blod dyrt, vill kanske inte staten förlora inkomsten genom strängare kontroller.

Kan det ligga något i detta mitt påstående?

Anders sa...

Hej igen, Ramona!

Jag skulle tro, att de tidigare problemen/skandalerna betr. kontaminerat blod vid blodtransfusioner (och de blodprodukter som blödarsjuka behandlas med) orsakades av en blandning av nonchalans, inkompetens och genuin okunskap betr. okända (och delvis nya) risker.

I takt med att det har blivit allt vanligare med rättsprocesser pga att någon anser sig ha blivit felbehandlad (illa bemött m.m.) - och det torde definitivt! någon som infekteras av HIV/AIDS genom en sjukvårdande behandling anse - så ökar emellertid kraven på att staten kan peka på, att staten vidtagit åtgärder i syfte att förbättra säkerheten i olika frågor t.ex. förebygga smittspridning.

När någon har smittats med HIV-virus så finns det en period - the window period - då vederbörande är smittbärande men han/hon är fortfarande negativ, när man testar hans/hennes blod för HIV.

Med de allra känsligaste testerna så kan denna tid minskas till några veckor - men denna window period kan (f.n.) inte nedbringas till noll.

Eftersom man inte helt kan avstå från blodtransfusioner och behandling av blödarsjuka, så vill man MINSKA risken för att någon lämnar blod i denna window period, när han/hon alltså är smittbärande men ännu inte har hunnit bli HIV-positiv. Man minskar den risken genom att försöka förhindra, att riskgrupperna lämnar blod.

Din invändning verkar vara, att eftersom man inte helt kan eliminera alla risker med blodtransfusioner - så bör man inte heller försöka minska riskerna.

Det är en orimlig och ff.a. en ansvarslös hållning och i en domstol kan så staten naturligtvis inte svära sig fri från sitt ansvar genom att hävda något så befängt. I domstol måste staten kunna framhålla, att man har gjort, vad man har kunnat göra för att minska riskerna (t.ex vid blodtransfusioner).

Att man inte helt kan eliminera alla risker är inte något argument för att avstå från att göra, vad man kan göra.