Mina första tanke efter att jag läst de sista raderna ur boken "Keith och jag" var: Tänk om alla barn på riktigt kunde få en kärleksfylld och trygg uppväxt, vilken skillnad det kunde ha blivit!
I berättelsen följer man Keiths uppväxt parallellt med Ingrids. På samma gång som deras uppväxt är varandras likhet är de samtidigt som natt och dag.
Keith har en ung vacker mamma, Iris, som redan i tonåren fick sina tre söner. Hans pappa Kermit driver tillsammans med släktingar ett tivoli. Och Keith älskar att sköta om djur och är aldrig rädd för att hugga i var helst det behövs. Han älskar sina syskon, pappa och mamma.
Ingrid växer upp med en vacker mamma, en pappa hon älskar och en bror hon dyrkar.
Keith är en ung pigg kille med mörkt lockigt hår och med en charm som får flickorna att få dåndimpen bara han kom i närheten.
Ingrid fick öknamnet "ful-Ingrid".
Och när livet förändras till det sämre kan man, som det barn man är, inte välja vilken väg man ska ta. Det är bara att ta plats i baksätet och åka med.
Boken är sensibel och ofta upptäcker jag att jag nickar igenkännande, ler och till och med skrattar när jag läser om Ingrids kärlekseskapader, vilka säkert påminner om det som de flesta av oss upplevt. Men så kommer sorgen inklampande, brutalt och naket och jag tvingas sluta läsa, gråten sitter i halsen.
Keith blir också förälskad så till den milda grad att han vill vända blad, byta sitt stormiga fartfyllda och brottsliga liv till ett vanligt Svenssons liv. Han vill satsa på sitt livs kärlek Christina. På polissationen faller poliserna ur sina stolar när Keith ärligt och rakt erkänner allt som han kan minnas. Totalt blir det 35 åtalspunkter och Keith är stolt över sig själv, nu kan han börja om från början. Men säg den lycka som varar? Anklagelsen om mordbrand skakar sönder det lilla liv som borde ha kunnat bli.
Boken "Keith och jag" är både en mjuk och en hård historia. En stark berättelse om livsöden som kanske kunde ha blivit ogjorda, men som dessvärre kommer att upprepa sig likt ett invevat positiv så länge vi inte sätter barnen främst.
Ingrid Carlqvist har med sin bok lyckats få fram båda sidor av ett mynt, där ingen av sidorna fick större värde än den andra.
Grattis Ingrid!
Ramona
6 kommentarer:
Jag väntar på min bok nu som jag beställt av Ingrid. Ska bli så spännande att läsa den.
Hoppas allt är bra med dig, Ramona. Jag har en ny blogg förresten. Adress:
www.metrobloggen.se/carinas69
Kram
Carina
God morgon Ramona!
Vilken ömsint och nyanserad recension! Den skapar verkligen nyfikenhet och intresse för "Keith och jag". Ingrid Carlqvist visste vad hon gjorde då hon lät Dig läsa sin senaste bok.
Har för mig att den kommer ut i dagarna, måste gå in och kolla Blir också nyfiken på att få veta lite mer om Ingrid. Tack och lov för Google!
Men mest glad är jag över att Du finns!
Ha en fin dag!
Hej Carina,
Du kommer att bli mycket gripen av den boken.
Allt är finfint! Hoppas allt är bra med dig cokså?
Ska kolla in din nya blogg!
Kram
Ramona
Hej Birgitta,
tack! Jag kunde inte sluta läsa och det är för mig ett supergott betyg. Den var jättebra!
Än en gång tack!
Kram
Jag tog mig friheten att citera ett litet stycke från din recension i min recension av denna bok.
Hoppas att du inte misstycker!
Hej Maukonen!
Absolut inte! Bara trevligt!
Skicka en kommentar