För snart ett år sedan firade vi mamma på Mors Dag, i år har vi ingen mamma eller svärmor att fira.
Det känns konstigt. Men å andra sidan är det mycket som är underligt med det vi kallar "livet". I dagens läge har till exempel sorgbandet försvunnit. När gjorde de det och varför?
Kvinnor går inte längre klädda i sorgflor, inte heller i svarta kläder. Är sorg inte "inne"? Jag har hört talas om att unga tjejer och killar får utskrivet antidepressiva medel, enbart för att de går till doktorn och säger att de är ledsna!
Får vi inte visa sorg längre? Måste alla vara glada och le hela tiden? Och om unga människor, som ofta är skörare på grund av brist på livserfarenhet, plötsligt blir ledsna av den mest naturligaste orsaken, nämligen att partnern gör slut, är det inte"lyckopiller" dessa unga behöver. De behöver få lov att visa sin sorg, få gråta och prata om sin situation och sist men inte minst behöver de någon som lyssnar!
Jag kanske inte heller är en av dem som berättar om alla mina inre känslor, jag har också svårt att tala om dem, däremot är det lättare för mig att visa ilska och upprördhet, som jag då och då gör på bloggen. Men sorgen och saknaden av våra nära och kära skäms jag inte ett dugg att prata om. Tvärtom är jag stolt över att kunna visa min sorg och prata om den. Det är för mig lika viktigt som att visa glädje!
Ramona
"När mardrömmen blev sann" av Glenn Forrestgate till specialpris på Adlibris
"Grattis, du ska bli pappa" Adlibris Bokus CDON
Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och också Mord under Tjörn Runt, finns nu som ljudböcker och i samtliga är jag uppläsare.
Alla böckerna finns också som e-böcker för dig med läsplatta eller Ipod, dator m.m.
Naturligtvis kan du också låna dem via biblioteket!
Adlibris
Bokus
Bokia
Muntligt
Load2hear.
Mobook
Storytel
2 kommentarer:
Så sant! Smärta och sorg är en del av livet. Men vi ska bara visa glädje, lycka, ungdomlighet och ytlighet. De "mörkare" känslorna får inte synas. Men hur ska man veta att man är lycklig om man aldrig fått känna sorg? Undra på att medicinerna ökar i samhället och tillverkarna av desamma är väl de enda som skrattar.
Varma kramar till dig!
Hej Mia!
Av någon underlig anledning ligger Västsverige i topp att knapra antidepresiva medel och jag tror inte alls att det har att göra att folk har depressioner mer än andra, utan snarare att det är så att vi inte ska visa sorg eller ilska.
Vi ska gå med "Kajsa Anka" läppar, rynkfria pannor och bara le så att vi spricker!
Kramar till dig också!
Ramona
Skicka en kommentar