Veckan som gått! Nummer 47 2021

Hej! Se där ja, ytterligare en vecka att lägga till handlingarna och den har varit ovanligt händelserik vad gäller politik.

Det roligaste jag läste var att en kvinnlig jämställdhetsminister avsatte Sveriges första kvinnliga statsminister. Men nu ska ju inte könet vara det viktiga enligt vissa. Det är ju bara en social konstruktion. (Idioti, i mina öron).

Först var det Annie Lööf, Centerpartiet, som berättade att hennes parti inte tänkte rösta på någon annans budget än sin egen. När den här presskonferensen hölls måste miljöpartiets ledning antingen befunnit sig på en annan planet eller fallit i koma.

Och ja, Magdalena Andersson, Socialdemokraterna, valdes till statsminister på förmiddagen, men sedan på eftermiddagen när det visade sig att deras budget fallit och den borgerliga vunnit ja, då bad Magdalena om att bli entledigad från sin stol efter att kaos-partiet Miljöpartiet meddelat att de lämnar regeringen och skyllde allt på C.
 

Turbulensen var ett faktum. Varje gång det blir något liknande i Sveriges barnkammare, eller riksdag, är det på grund av att vuxna människor som arvoderas av våra skattepengar inte kan uppföra sig som vuxna, utan som bortskämda snorungar.

Och nog blev det en del skratt bland journalisterna efter att kaoset var fullbordat. Undrar vad det kommer stå i historieböckerna? Världens kortaste stund som kvinna på posten att bli statsminister. Sju timmar! Du ska absolut se Henrik Jönsson alldeles utmärkta inlägg från i lördags som handlade om hela den här röran, och lyssna noga på vad Martin Ådahl tycker är Centerns viktigaste uppgift. Nej, den handlar inte ett smack om att göra det bättre för Sveriges befolkning. Inte alls!

Sverigedemokraterna hade sina Landsdagar under helgen i Karlstad och det finns en mängd material att lyssna på. Mycket bra intervjuer med Jomshof, Åkesson, Vinge och Sjöstedt på SVT Play. Även Riks har en mängd bra och intressanta inlägg med olika företrädare för SD.

Med tanke på att ännu en mutation har intagit planeten och den här vet ingen något om. Alla killgissar som vanligt. Den heter Omikron och vi får väl avvakta och se vad den tänker ställa till med. Av den orsaken lägger jag in den här bilden med tavlan, som jag personligen tycker är hysteriskt rolig. Jag ser framför mig hur folk på rad på flygplatser står med droppställningen i en hand och bagaget i den andra.
Själv tar jag den tredje sprutan idag och hoppas på det bästa. Sjuk i något virus vill jag då rakt inte bli. 

NU BYTER JAG ÄMNE

De fyra damerna på bilden är de jag försöker träffa en gång i veckan. Före pandemin möttes vi alltid på fredag vid 12.00 och maken döpte dagen till Sissela-fredag. Sedan kom pandemin i februari 2020 och då stängde det stället vi träffats på. Men nu försöker vi alla träffas igen. Damen i grön tröja heter Gunilla, närmast fönstret Eva-Beda, bakåtlutad i svart polo Lilian och närmast kameran Sissela.

På bilden som är tagen på Gullholmen är till vänster maken Thommy, jag själv, Stefanie Hoke dotter till min kusin Lita Hoke, som står med vit täckjacka och rosa jumper. Bredvid Lita Brent bror till Stefanie och  bredvid Brent står Litas make Rickard, kallas Coco. De bor i Seattle Ohio och detta var första gången vi träffades. Vi hittade varandra via Ancestry DNA och det var överväldigande att hitta alla. Min faster Jadzia är bortgången sedan många år. Jag hoppas att vi kan återses igen. Men så länge coronan far runt lär det dröja.

Ett foto på Hagtorn, tror jag att det är, påminner mig om jul, som vi nu träder in i eftersom vi firade 1:a advent igår. Och jag älskar julen. Vi fick faktiskt snö också även om det inte var mycket, men det blev i alla fall vitt ett tag. Mysigt.

Detta är helomslaget till den 5:e delen av HW & Akkila, Den ultimata hämnden, som släpps den 23 mars men som redan nu går att beställa signerad för leverans i början av februari. Alltid lika spännande och nervöst inför en ny bok. E-boken och ljudboken, uppläsare Magnus Roosmann släpps också den 23 mars.
Omslaget är designat av Mia Raunegger. Länk till hennes företag.

Konstnären Lars Vilks begravdes under veckan och den begravningen fick noll uppmärksamhet i gammelmedia. I jämförelse med rapparen Einàr.

Dessutom dog också två poliser i samma bil. Men fortfarande har vi inte hört om hur utredningen går om det var en olycka eller attentat. De "goda" håller gärna tyst av rädsla att stöta sig med extremisterna. Lars Vilks fick inte den stöttning han borde fått. Det gick bra att ge den till Salman Rushdie, Satansverserna, men han bodde ju inte Sverige, då var det riskfritt. Men undrar om kultureliten hade stått vid Salmans sida idag? Tror inte det.
   

Jag kan inte avstå från att avsluta veckan med en vacker bild av vintern i sin bästa skrud. 

Hoppas att vintern kan visa upp sig i denna skrud i år igen eller i början av nästa år.

Nu önskar jag alla en härlig start på vecka 48 och var rädda om varandra!

Ramona