Senaste teve-intervjun 2015

onsdag 13 mars 2013

Adolf Hitler Ondskans förförelse

Se på den här bilden! Visst är den väl förförisk? En man, ledare av det tyska folket som ler mot kameran och tycker om barn. Det är en illusion!

Jag har tittat på en serie i tre delar på SVT 2 "Adolf Hitler Ondskans förförelse", som handlar om hur Hitler kom till makten.

Frågan, bland många som ställs är, hypnotiserade Adolf Hitler miljoner människor? Nej, självklart inte. Men vad var det som fick miljoner människor att stå och skrika, gråta hysteriskt, vinka med hakkorsflaggor och dyrka denne lille man?

Jag tror inte att det finns ett svar, inte ens två, utan säkerligen lika många svar som det finns människor.

Barnen på bilden till vänster låtsades inte Hitler krama eller älska. Nej, dessa barn hatade han. Barnen var judar, handikappade eller romer, och han hatade dem med en innerligt som går över alla normala människors förstånd. Det Adolf Hitler inte ens kunde stava till var två ord och dessutom visste han inte vad de betydde i realiteten: Kärlek och empati.

Många vet kanske inte att Hitler startade med att mörda tyska medborgare. Sådana människor som han inte ansåg var till gagn för det nya Riket. Sakta men säkert intalade han det tyska folket att svaga människor var värdelösa och en belastning. Hitler gjorde jämförelser med hur det ser ut i naturen, där enbart det starkaste djuret överlevde. I djurvärlden fanns ingen empati eller barmhärtighet. Där stöttade inte andra tigrar en tiger som hade tre ben. Den slets i stycken av de andra tigrarna och så skulle vi människor också bete oss. För vad annat var vi än djur?

Idag har det funnits och finns ledare som drömmer om att bli en ny Hitler. De är alltför många, men de kommer aldrig, tack och lov att bli en ny Hitler. Dessvärre åstadkommer de stor skada och bedrövelse enbart med sin blotta existens. Irans Ayatolla Seyyed Ali Khamenei är en av dem som drömmer att få styra över människors liv och han kan göra det så länge kunskapens träd inte vattnas och inte får växa fritt.

En annan är Mahmoud Ahmadinejad Irans nuvarande president. Garanterat drömmer han om att bli en ny Hitler. Att folk ska dyrka marken han går på. Sorry dear! Idag finns internet och betydligt fler bildade människor än på 1930- talet. Att Hitler kom till makten var inte enbart hans egen förtjänst. Det fanns gott om dessilussionerade arbetslösa människor, fyllda av hat som gärna ville stå vid hans sida och dela på maktens frukter.

Det finns gott om psykopater på vår jord. De kan både vara kvinnor och män. Det är inte så att de har en skylt om halsen där det förkunnas att "Jag är en psykopat", inte heller har de en inskrift i pannan som berättar vilka planer de har. Dessa psykopater kan vara charmanta, karismatiska och har det man kallar talets gåva. De manipulerar sin omgivning och lovar bragder som man knappt har sett. Och när dessa psykopater lyckas med en av alla sina utlovade bragder, vilka kan vara så enkla som att ge folk mat för dagen, är dyrkan total.

En riktigt äkta psykopat som de flesta känner väl till är den unge Nordkoreanen, Kim Jong 11 som efterträdde sin far. Denne maktgalne unge man har redan avslutat vapenvilan med Sydkorea, vilken inte skrevs under men väl fanns. Nu vill denne unge dåre starta krig med kärnvapen. Kommer Kim Jong att göra detta? Ja, det tror jag han gör, för han har inte alla hästar hemma, inte ens i stallet!

Se på hans ögon och han ser allt annat än frisk ut!


Alla dessa galna män har folket under en enorm press. Folket vet kanske inte ens att jorden är rund!

Men en sak är säker: Ingen av alla dessa psykotiska diktatorer har det som behövs för att styra ett land och bli en demokrati. Ingen av dem har empati. Ingen av dem vet vad kärlek till ens nästa betyder.

Stalin var ett stort svin, Hitler var ett stort svin, Mussolini var ett stort svin och ja, så här kan jag hålla på. De stora svinen tar bara inte slut... de dyker upp igen å igen å igen... Vad kan då göras för att förhindra deras makt? Jag tror på en enda sak: KUNSKAP!

När människor får yttrandefrihet, lära sig läsa, skriva och räkna, får lära sig om andras kulturer, om andra länder och sin egen RÄTTA historia, ja då får mänskligheten en chans. Vi kan slå ihjäl diktatorer med kunskap, men inte med vapen...

Ramona

torsdag 28 februari 2013

Alltså... Jan Guillou... är karln som nästan alltid är i vägen... :)

Tusen tack till alla er läsare... men Jan Guillou är i vägen... :)


Ramona

Sjukvården-bäst eller pest var Karlavagnens tema igår

I dag den 28 februari är det två år sedan vi följde mamma till sista vilan i Marcus kapell.

Och gårdagens program i Karlavagnen handlade om Sjukvården- bäst eller pest? Programledare Johanna Linder.I slutet av programmet var det en man som ringde och berättade om hur hans mamma drabbats av cancer och hur han fick kämpa, ta ledigt från jobbet, allt för att inte sjukvården gör vad den ska, nämligen hjälpa!

Inte så att sjukvårdspersonalen gör vad de kan, nej inte alls, de sliter arslet av sig. I stället är det landstingspolitikerna, som sitter och nöter ut stolarna som är bovarna i dramat. De sitter med budgettabeller och räknar kronor och ören.

Hur kan det komma sig att vi har råd att köpa nya jävla JAS-plan för miljarder, men inte har råd att ge våra gamla och unga den sjukvård de förtjänar? Nån som kan svara på det?

När jag skrev "Hämnaren från Tjörn" är en av gestalterna i boken Olivia Sandell, ensamstående mamma med två barn, och allt det som Olivia tvingades uthärda inom sjukvården, när hon fick beskedet att hon fått cancer, var exakt samma som min mor.

Varför tror du att jag mördade överdirektören från Försäkringskassan i boken?

Ja, jag behöver skriva av mig och det är vad jag gör i mina deckare. Och hur märkligt det än kan låta är just skrivandet som får mig att lugna mina upprörda känslor.

Lyssna på Karlavagnen och förfasas över hur svensk sjukvård INTE fungerar, men tänk på att det inte är personalens fel, utan landstingspolitikerna, regering och riksdagspolitiker som är de skyldiga. Och det värsta är att INGEN behöver ta ansvar! INGEN!

Vila i frid lilla mamma ♥♥♥


Ramona

söndag 17 februari 2013

Adjö Mellanläggspapper! Jag kommer att sakna dig!

I alla år har detta papper funnits, men nu har det utgått ur ICA:s sortiment. I andra mataffärer tror jag inte ens att det finns, eller?

Hur någon väljer att ta bort den här varan och tänker, begriper inte jag.

På Almö Livs på Tjörn säljs varje dag färskt bröd och till detta har de en helt suverän brödskivarmaskin. Med denna fiffiga maskin köper jag tre till fyra bröd, ( jag älskar ett speciellt surdegsbröd fyllt med aprikos, russin och äpple). Jag lägger brödet i maskinen och vips får jag perfekt uppskurna skivor.

När jag kommer hem, har jag bakplåtspapper och mellan varje skiva lägger jag Mellanläggspapper. In i frysen! Detta förfarande gör att jag varje dag har färskt och färdigskivat bröd. Ja, jag vet, Pååls har också färdigskurna limpor och dylikt. Men fabrikstillverkat bröd är inte detsamma som från ett litet bageri. Inte för mig i alla fall.

Därför är det med sorg i blicken jag säger farväl till dessa små pappersunderverk. Nu får jag istället köpa bakplåtspapper och klippa rutor. Mycket besvärligare för mina händer. Och är det någon som vet mer i detta ärende skriv och berätta!

Tack för kommentarer! Jag har löst problemet med att köpa bakpapper, det bruna som glider så ini helvete, och klipper det i i bitar som passar! ♫♪♫♪

Ramona

lördag 16 februari 2013

Envis som en åsna? Ja, annars skulle det inte funka!

Ibland funderar jag över varför jag inte bara lägger mig ner, drar täcket över mig och ligger kvar år ut och år in...

Jag brukar inte klaga, är egentligen inte mycket för det, men så kommer det dagar när kroppen är allt annat än min kompis. När varje del av skelettet gör allt för att pina mig lite extra. Idag är en sådan sketen dag.

Men innan dagen är slut kanske, kanske jag är på bättre humör. Så har det ju varit hittills. Och jag är privilegierad med att ha en bubbelpool, som jag kommer att använda mig av idag.

Tills dags datum har jag skrivit nio böcker. Helt otroligt när jag tänker på det ibland. Och dessutom håller jag faktiskt på med den tionde, vilket också är en kriminalroman. Och tack vare Mia Raunegger kom jag i kontakt med en fantastisk kvinna, Judith Bourque, som i sin tur översatte min första deckare, Dyrbar kärlek, till engelska och nu säljer den på Amazon över hela världen, och även Kobobooks. Jag ser att människor köper boken, men jag vet inte vilka. Känns också märkligt att fundera på ibland. Så visst har jag mycket att glädjas åt. En härlig make, en go hund, fina vänner, men när man har ont och inte kan göra något annat än att knapra piller, och det ändå inte blir bättre sjunker humöret och livskvaliteten.

Och det är i dessa stunder som jag kommer på mig att vara som en åsna. Något så förbannat enveten att jag måste le åt mig själv. Är kanske något jag varit i ett tidigare liv, en åsna alltså!


Och bilden nedan visar också en del av min humor.
 










Att hitta något att skratta åt när det känns som jävligast!

Ramona

onsdag 13 februari 2013

Alla Hjärtans Dag!

 Önskar alla en härlig, glad, kärleksfull och omtänksam Alla Hjärtans Dag!

Ramona







Ramona

Sjöwall- Wahlöö har aldrig varit min inspirationskälla

Maj Sjöwall har fått Lenin-priset på 100 000 skattefria kronor som är instiftat av Varberg-hotellägaren (med Leninbadet) Lars Diding.

" Det delas ut av Jan Myrdal, den politiska blamagens mästare, felbedömningarnas konung och tankeförbistringens jätte, på Varbergs teater den 13 april". Slut citat.

Ovanstående är en del av artikeln som en av mina favoriter skrivit: Kjell Albin Abrahamson. Och den kan du läsa i sin helhet här!

Jag har läst flera av Kjells böcker, bland annat" Polen, diamant i aska", vilken var helt underbar. Rolig, underhållande och lärande, för den som vill veta mer om de forna Östländerna som satt i Lenins grepp!

Som sagt, jag har aldrig inspirerats av Sjöwall- Wahlöös deckare. Har inte läst en enda av böckerna, däremot gillade jag filmen " Mannen på taket". Tyckte det var första gången som Sverige lyfte i filmbranschens genre deckare...

Mina idoler har alltid varit John Grisham, Elizabeth George, Sidney Sheldon, Steven King och Caroline Graham.

Och ja, jag håller fullständigt med Kjell. Priset är dränkt i blod!

Ramona

måndag 11 februari 2013

Expedition Robinson i Sverige var den första tegelstenen i ett hat-bygge som byggt hatmuren....

Minns du den första Expedition Robinson? Den gick i Sveriges Television 1997 och pågick i samma kanal fram till 2003. Helt plötsligt kom ett program i TV där det blev legitimt att prata skit öppet om en person i teve på bästa sändningstid och att rösta ut någon du inte gillade.

Han som kom på den här serien heter Charlie Parsons och faktum var att ingen i Storbritannien trodde på idén. Men Strix Television gjorde det och blev först i världen med att producera programmet. Bakom Strix på den tiden stod bland andra Robert Aschberg. Han var en av grundarna till Strix och nådde succé med just det programmet.

Sinisa Savija var den första i världen som deltog i programmet Expedition Robinson och som efter att ha blivit först i världen med att bli utröstad tog sitt liv genom att lägga sig på pendelspåret. Behöver jag berätta om hur många spaltkilometer det skrevs om programmet? Efter att Expedition Robinson gjorde entré i mediavärlden kom det ena såpprogrammet efter det andra. De fullkomligt staplades på varandra.

Och idag tror jag knappt någon ens har räkningen på hur många de har varit eller är.

En del har gjort sig en strålande karriär genom dessa såpor, andra har förstört sina liv, men produktionsbolagen har skrattat hela vägen till banken.

Har Robert Aschberg samvetskval och stöttar Expo på grund av det här? Inte vet jag, men ingen har ställt frågan, så vitt jag vet.

I samband med att dockusåporna gjorde sitt intåg i svensk television ville produktionsbolagen ha uppmärksamhet och det i sin tur betydde reklamintäkter, vilket gjorde att media skrev artiklar efter artiklar om bröstoperationer, våldsamma gräl, otrohetsaffärer, snabba grundlösa förlovningar och slagsmål. Som de älskade slagsmål...

Ni minns väl Robinson -Robban som gjorde allt för att bli återanvänd i media. Han och en tjej fejkade en våldtäkt, allt för att bli omnämnda i media. Och det lyckades. Dessutom var han en av dem som fick vara med i den slutliga uppgörelsen av Expedition Robinson. Ja, och på den vägen är det. Hatet lät inte vänta på sig. Det var en tsunami av hat som vällde över de flesta dokusåpa artister. De kallades B-skådisar eller C-kändisar. Men en och annan bloggare blev uppmärksammad i gammelmedia och därmed var succén ett faktum.

De flesta inom dagens media med makt har klättrat uppför en stege. Ibland hade stegen en stinkande massa men det hindrade inte klättrandet. Peter Settman och en del av hans vänner startade ett sms-låneföretag som plockade in tusentals med kronor och han gnussade gulligt med SVT:s VD Eva Hamilton på bästa sändningstid i det populära programmet Utse Sveriges bästa dansband. Och visst är Peter Settman duktig som programledare, men det frångår inte att han sög ut andra mindre lyckade människors önskan genom sms-lån med flera tusen procents ränta på lånen.

I Sverige i dag finns en mängd människor som känner varandra och inte minst känner de till deras svagheter och klavertramp. Det är lite som i en maffiafamilj. Du vet vem du talar med och vem du gör affärerna med.

Idag står många journalister i talarstolar runt om i Sverige och pratar om näthatet och hur fruktansvärt det är, men de glömmer en väldigt viktig sak, nämligen att de själva varit en bidragande orsak och till och med uppmuntrade det. Man kan om man vill kalla det för okunskap, men hat är alltid hat i vilken skepnad det än gör entré.

Nu vill många journalister skyffla över ansvaret på Avpixlat eller Sverige Demokraterna och det är att som att dammsuga utan munstycke. Man sopar skiten under mattan och hoppas att det inte syns...

Ställ hellre frågan varför så många människor behöver en bloggsida som Avpixlat, där de kan vara anonyma och många vill rösta på ett parti med namnet Sverige Demokraterna och varför skriver anställda på Migrationsverket under anonymitet på Merit Wagers blogg? Varför är alla så rädda? Den frågan är fan så mycket viktigare. Det är som att ha problem med avloppet, kasta i en Panodil och hoppas på att det löser sig. Det kanske det gör tillfälligt, men man måste, om man vill lösa ett problem, gå till botten med det och därifrån ta tag i det. Och det har jag inte sett någon chefredaktör eller annan journalist med makt våga ta i än så länge. Är journalisterna rädda? Och om de är rädda för vad är de rädda i så fall?  

Ramona


fredag 1 februari 2013

Näthatet startade på riktigt med Alex och Calle Schulmans så kallade "humor blogg" 1000apor. Och större delen av Sveriges mediaelit applåderade!

Ja, det skulle man inte kunna tro om man idag läser olika journalisters förbannelse över näthatet. Att de själva är skuld till att näthatet fick fäste, blomstrade och fortfarande blomstrar likt maskrosor verkar inte finnas på agendan.

Men läs här så kan du se hur det började!

Med Alex och hans bror Calles blogg "1000apor" bröt de ny mark. Smart av dem, och smartast var det av Alex som gjorde sig ett namn. Men hur blev resultatet egentligen?

Ja, idag har vi det som benämns som näthat och ingenting är tillräckligt hatisk eller kränkande nog, så till den milda grad att unga människor mår så dåligt när de blir utsatta att de funderar på att ta sina liv.

För inte så länge sedan satte sig Sveriges chefredaktörer för dags- och kvällstidningar ner vid det runda bordet och slet sitt hår över hur de skulle hantera kommentarsfälten som bubblade över av hat. Slutligen kom de fram till att en sak: Vi stänger ner dem! Till och med Newsmill släckte ner sitt kommentarsfält, även fast PM Nilsson ansåg att kommentarerna lyfte läsandet av sidan. Ja, så det kan gå.

Samtidigt gick Alex Schulman vidare efter att ha tvingats stänga ner sin och broderns så kallade "Humorblogg" 1000 apor och fick istället arbete som krönikör på Aftonbladet. Den chefredaktören var inte dummare än att han insåg att med Alex popularitet som näthatare skulle han kunna tjäna pengar på honom.

Under en period tycks Alex lyckats plita ihop en bok, "Skynda att älska" döpte han den till, och det är en strof ur Höstvisan, som jag älskar. Att läsa hans bok skulle aldrig falla mig in, eftersom jag gynnar inte människor som tjänar pengar på att förnedra andra. Under perioden som boken låg på bokdiskarna intervjuades Alex i radio och TV och visade upp ett gosse-oskuldsfullt ansikte med närmast blyga drag. Hade varit intressant att läsa Alex Schulmans kontrakt med Bonniers, som gav ut boken.

Nu är den "gullige och rare" Alex Schulman i blåsväder igen. Han och den unge pojke som stod för omslaget på boken, Sigge Eklund, har något slags poddradio program och Alex kan inte låta bli att visa sitt rätta ansikte och det som kommer ur hans mun är också äkta vara och får en att må illa, om man har en sund inställning till människor och att visa dem respekt.

Sponsorn till detta poddradio program har fått nog och drar undan födkroken för Alex och Sigge, och vi får väl se om det finns någon annan som nappar på den elaka och blodiga krok som Alex så gärna slänger ut. För inte heller Alex Schulman kan leva på tack ska du och boken kanske inte gav honom de inkomster han hoppats på.

Här finns tidigare inlägg på min blogg om Alex Schulmans framfart.

Alex 1

Alex 2

Alex 3

Jag måste sluta skriva om Alex Schulman. Det fattar jag nu!

Det borde inte vara lönsamt att hata, vara elak, ljuga och att förnedra andra människor. Men i Sveriges media tycks detta vara lönsamt och då är det inte så noga längre!

Ramona




Swedish Crime Novel Precious Love




onsdag 30 januari 2013

Mord och hedersmord är för mig två helt skilda begrepp!

Bilden är tagen ur den här bloggen! 

Ja, det är en ohygglig bild och vad den stackars flickan tänkte sekunderna innan hon mördades vågar jag inte tänka på.

Detta hände i Arizona och mördaren var Noor Al-Malekis pappa.


Varför gör jag skillnad på hedersvåld, hedersmord och "vanligt" mord?

I min familj mördades min moster av sin ex-man. Året var 1967 och det inträffade i Göteborg. Hans tankebana var: Får inte jag henne skall ingen annan ha henne.

Hans sjukdom stavas: Svartsjuka. Och precis som man avläser i slutet av ordet är man sjuk. Man har vanföreställningar om vad ens maka/make har för sig när man inte själv är med. Och de som är svartsjuka lider oftast också själva, men ibland går det för långt och då dör någon.

Innan han mördade min moster hade han i flera år försökt kontrollera henne genom misshandel och vi, familjen ( kvinnorna, min far var också barn-och hustrumisshandlare), stöttade och försökte på alla sätt få henne att lämna honom.

I ett hedersmord är det inte ovanligt att alla vuxna i familjen och släkten bestämmer att barnet skall mördas, om inte barnet gör som det är tillsagt. Och jag har sagt detta förut, men jag säger det igen: SE FILMEN " När mörkret faller" en mer utbildande film om olika sorters våld är svår att hitta. Här kan du se ett kort klipp av den:



Jesús Alcalá har i SvD skrivit en artikel om det senaste hedersmordet på Maria Barin och är osäker på, efter att ha läst 2 500 sidor om Maria och hennes familj, att han vill kalla mordet på Maria för hedersmord.

Ja, det får stå för honom. Alla får ha sina åsikter.

Men i min värld, i min familj där jag vuxit upp, fanns inte den trygghet som ett barn har rätt att känna i sin familj. Och jag levde också som barn under ett förtryck av min far. Jag fick inte umgås med vem jag ville. Alla i min familj kontrollerades av min far. Vi var som djur i bur.

Så var ska då ett barn vara tryggt om inte i sin familj? För mig är det glasklart att skilja på "vanligt våld och hedersvåld, eftersom förövaren/ förövarna i det sistnämnda är de som skall skydda dig, låta dig leva i trygghet, älska och stötta dig. Inte hota, misshandla och till sist slå ihjäl dig!

Jag tycker att det är mycket bra att det äntligen blir en diskussion om allt som hänt de sista åren. Minns "balkongflickorna"! Flickor och kanske också unga pojkar som "plötsligt" hoppade från balkonger och tog sina liv. Hur många så kallade "självmord" bland unga som i verkligheten varit hedersmord vet vi inte ens, eftersom det var ett främmande ord för femton tjugo år sedan.

Nu ser jag fram emot en vettig diskussion i detta ämne och hoppas att få se Sara Mohammad i debatter. Sara grundade Riksföreningen GAPF 2001, efter Pelas mord. GAPF står för "Glöm Aldrig Pela & Fadime". Jag vill också se mer av Bahareh Andersson, en muslimsk feminist, också en stark kvinna med intelligens. För jag är innerligt trött på att höra och lyssna på experter som läst sig till vad hedersvåld är.

Ramona


måndag 28 januari 2013

Är du deppig? Jaha, då skriver jag ut...

Vi räknas till ett av världens rikaste länder och då pratar vi pengar. Men det stämmer antagligen inte heller, eftersom arbetslösheten stiger och pengarna tryter för allt fler.

Men när det kommer till vår hälsa verkar det vara sämst ställt med de unga även om de över 50 också verkar bli fler som mår sämre.
Och vad får vi för hjälp?

När man äntligen kommer fram, får en tid på närmaste vårdcentral och berättar för läkaren att man har ont i själen och kroppen, ja då blir det oftast de så förhatliga "lyckopillren" antidepressiva piller som skrivs ut.

Och det är nu jag reser ragg.

Hur kan det komma sig att man som patient inte i första hand får träffa en psykolog så fort som möjligt? Orsaken till att jag ställer frågan är att i dagens stressade samhälle, med de oftast futtiga tio minuterna som läkaren är tilldelad varje patient, hinner vare sig patienten svara på eller läkaren fråga ut patienten om varför man mår dåligt eller känner sig deprimerad.

Vore det då inte bättre för alla inblandade att man remitteras till en psykolog i första hand med en garanti att det inte ska dröja längre än en månad? Dessutom ska det finnas möjlighet att välja psykolog, inte bara bli tilldelad en där det efter ett eller två besök visar sig att inte personkemin stämmer.

I stället för att som idag övergöda medicinindustrin med skattepengar och göra människor beroende av olika mediciner borde vi istället se till att det fanns psykologer i varje by, stad och skola.

Visst går det att skriva av sig sina problem i en blogg, men att möta en annan människa, sitta eller ligga ner och prata fritt ur hjärtat är nog det ultimata.

En gång för sjutton år sedan fick jag en möjligheten att under ett års tid ( alltför kort tid dock) träffa en psykolog i samband med ett projekt som bara fanns i Göteborg och hade namnet DELTA. För varje besök betalade jag 100 kronor och när jag var uppe i, på den tiden, 900 kronor, hade jag frikort.

För allvarligt talat hur många, som är i behov av psykolog, kan betala mellan 800- 1500 kronor för 45 minuter?

När man har ont i kroppen, inte kan sova, är nervös och orolig är kanske inte piller vad man behöver, utan en psykolog. Det finns en diagnos som kallas PTSD, vilket betyder Posttraumatisk stress syndrom. Meningarna är delade om hur och varför de uppstår och i synnerhet hur långt tid efter att man utsatts för en eller flera traumatiska upplevelser. Enligt min mening forskas det alltför lite i Sverige om det här medan man i USA har en större och mer intensiv forskning i ämnet.

Om man har ont i kroppen kan det ha med själen att göra och då visar inga röntgenbilder i världen att du har problem. Jag har försökt få reda på hur många psykologer det finns i Sverige som är anslutna till Försäkringskassan, men gick bet på de uppgifterna. Sökte på SCB och de hade inte svaren. Har även kontaktat Psykologiförbundet men ännu inte fått svar. Likaså vill jag veta hur mycket skattemedel det går åt till antidepressiva medel per år och om det har ökat och i så fall vad de tänker göra åt saken. Med "de" menar jag myndigheter och hälsoministern".

Jag har nämligen svårt att tro att enbart antidepressiva medel kan klara läkningen, utan det måste också kombineras med psykologhjälp, vilket i slutänden kan bli en vinst för inte bara patienten, som kommer må bättre utan också för statskassan, som kommer få mer pengar över till annat. Men då gäller det att alla inblandade, politiker, regering och myndigheter planerar långsiktigt. Och däri ligger problemet.


Visst vore det väl underbart att få sova en hel natt, utan avbrott, vakna på morgonen, sträcka på sig och känna sig frisk, eller?


Ramona





tisdag 22 januari 2013

Lagstadgad pappaledighet främjar jämställdheten... men främjar det barnen?

Jag läser ofta om att den och den säger sig vara feminist, som nu den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm.

Och att det är just en lagstiftad pappaledighet som kommer att öka jämställdheten mellan männen och kvinnorna, och då förmodar jag att det är pengar vi pratar om. Lika mycket pengar ska uppenbarligen skapa jämställdhet.

Mammors barnledighet, som ibland sträcker sig upp till tre år om de får två barn inom samma tid, gör ju per automatik att om den mamman arbetar på en dynamisk arbetsplats kommer inte hon att hänga med i samma takt som de kolleger som befinner sig på arbetsplatsen under samma tid. Logisch!

Men nu undrar jag, är det någon som har forskat på hur barnen mår om de får mindre tid med sin mor och större med sin far?

Är det egentligen vettigt att kvinnor och män som står mitt i karriären skaffar barn? Är det en mänsklig rättighet att ha både karriär och barn samtidigt?

Jag lyssnade på P1:s program "Kropp & Själ" häromdagen som handlade om de som frivilligt avstår från att skaffa barn. Och inte alls förvånansvärt var det de kvinnor som sa nej tack till barn som blev mest ansatta av, lika väntat, andra kvinnor. Män som avstår, blev nästan aldrig ifrågasatta för sitt beslut.

En sak som jag tyckte var intressant som en av kvinnorna sa i programmet: "Jag får alltid frågan: Varför jag valt att inte skaffa barn, men egentligen tycker jag att det är jag som ska ställa frågan: Varför har du valt att skaffa barn?

Och det hade onekligen varit en intressant fråga att ställa till alla föräldrar: Varför har ni skaffat barn?
En del svar ligger i det som kallas "normen" det vill säga samhället förväntar sig att i en viss ålder skaffas det barn och dessutom finns det hos många också en biologisk och hormonell längtan efter att reproducera sig. Men faktum kvarstår när det gäller jämställdhetsfrågan: Är påtvingad lagstadgad pappaledighet något som verkligen främjar barnen eller är detta något som enbart främjar de vuxna?

Några svar på det?

Ps. Kan i detta sammanhang inte låta bli att rekommendera boken "Hur mår egentligen våra barn" av Christian Sörlie Ekström, som också finns som e-bok. Ds.

Ramona  



 

lördag 19 januari 2013

Synopsis för " Mord på Stenungsbaden Yacht Club"


Synopsis för Mord på Stenungsbaden Yacht Club

Mord på Stenungsbaden Yacht Club är Ramona Franssons sjunde fristående deckare med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen. Boken handlar om sexslavhandel och narkotikasmuggling.

Huvudpersonen Carl von Klecken, kallad CK, är affärsman och i huvudsak boende i London, men också ägare till en herrgård i Hovås, ett fashionabelt område strax utanför Göteborg. CK har kidnappat en ung vacker brasiliansk kvinna, Isabelle, håller henne som sexslav i huset och har hennes dotter som gisslan i Brasilien. Isabelle kommer att spela en avgörande roll senare i boken. CK har genom utpressning, sju år tidigare, hamnat i klorna på den organiserade brottsligheten i London vars ledare Quiet drar nytta av CK:s ro-ro-fartyg och hans klädbutiker över hela Europa. Till butikerna importeras kläder från Indien, där CK:s far en gång startade fabriker. Quiet sysslar med förutom narkotika också sexslaveri. Flickorna köps eller kidnappas och förs i containrar till olika destinationer i Europa och därifrån vidare till sina köpare. De benämns som köttet.

I Wallhamn på Tjörn, den tredje största lastplatsen för fordon i Sverige, hittas liket av en liten flicka i det uttjänta kalkbrottet. Det som får Charlotte Engman, kriminalteknikern, att nästan bryta samman när hon ser liket, är att det är tömt på inälvor.

Strax innan den lilla flickan upptäcks blir en annan ung kvinna mördad på Stenungsbaden Yacht Club, och det visar sig att hon är dotter till CK, men hennes pass saknas. Samtidigt som CK står på Rättsmedicinska i Göteborg och identifierar sin dotter får han ett telefonsamtal av sin dotter!
I boken får man som läsare också möta Vanessa, en ung flicka från Indien, såld av sin mor och transporterad till en bordell i London.

Varje timma forslas sexslavar till okända destinationer runt om i vår värld och de är fler än det en gång fanns slavar i världen. Varför säljer människor sin kropp och själ? Varför köper människor andras kroppar och själar och hur kan en människa sälja andra som ett knippe morötter och samtidigt sova gott om natten? Den här boken är än en gång en verklighetsbaserad thriller av Ramona Fransson och fyller oss med vrede och fasa. Vrede över att det än i dag utnyttjas och slängs människor på sophögen. Fasa över att unga kvinnor och barn skändas, våldtas och mördas enbart för andras vinnings skull. Inspirationen till Mord på Stenungsbaden Yacht Club kommer från boken ”Maktens slavar” av Lydia Cacho och ”Gomorra” av Roberto Saviano, båda grävande journalister som lever under dödshot.   

Mord på Stenungsbaden Yacht Club beräknas komma ut i april-maj 2013

Ramona