Jag älskar att sitta på Villa Belparc.
Det händer alltid nåt, och det är rogivande om inte Lina får syn på nåt vill säga!
Ha en skön fredag!
Och glöm inte att på söndag är det dragning på Göta Platsen av de fem lyckliga vinnarna som vinner en valfri bok av förlaget! Det betyder att det är två dagar kvar att anmäla sig och det enda du behöver göra är att svara på tre frågor: Vilka böcker har dessa tre författare skrivit: Glenn Forrestgate, Magnus Reithner och Christian Sörlie Ekström, svaren på frågorna hittar du här: www.anomar-forlag.se Lycka till!
Ramona
Skriver verklighetsbaserade deckare med samhällskritisk attityd.Trilogin "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" Begynnelsen, Gärningen och Uppgörelsen på Storytel och överallt där du kan köpa eller låna böcker och e-böcker. Den är tuff, spännande och aktuell med tanke på alla sexbrott som vi kan läsa om varje dag. Den är verklighetsbaserad från svenska fall.
fredag 8 juni 2012
torsdag 7 juni 2012
Föräldrar borde få lön, inte vårdnadsbidrag...
![]() |
| Boken kommer ut redan idag! |
Det intressanta med ämnet "Hur mår egentligen våra barn?", förutom att boken är en mycket intressant läsning, är varför inte någon politiker hittills eller för den delen journalist vågat ta upp detta brännheta ämne, att barn ibland tvingas in på dagis mot både barnen och föräldrarnas egen vilja.
Men att barnen mår allt sämre och sämre skylls allt oftare på: Stressen av att inte få en plats i förskolan eller att vara i en för stor grupp, att inte skolan räcker till och att droger och alkohol finns omkring våra barn.
Behövs det kanske bara ett helt enkelt ett nytt tankesätt som kommer att få våra barn att må bra? Är det kanske, att sluta med att ge "vårdnadsbidrag" som låter som någon som parasiterar, och i stället kalla det för: En föräldrarlön? En riktig lön som det går att leva på med pensionspoäng och SGI och allt vad det innebär med ett avlönat jobb.
Jamen, säger någon: Ska man ha lön för att ta hand om sina barn, man har ju själv valt att skaffa barn?
Just det här och mycket annat får man svar på om man läser boken och tänk om det är så enkelt att om Sveriges riksdag lägger om kursen blir Sverige inte bara rikare, utan våra barn kanske också kommer att må mycket bättre.
(Hur mår egentligen våra barn? Finns också som e-bok.)
Föräldrarskap på entreprenad - vem ansvarar egentligen för barnen? Haro seminarium i Almedalen
Arrangör:
Riksorganisationen Haro
Dag:
7/7 2012 13:00 - 15:00
Typ av evenemang:
Seminarium
Ämnesområde:
Barn/ungdom
Ämnesområde 2
Vård och omsorg
Språk
Svenska
Platsbeskrivning:
E31
BeskrivningUnder de sista 30 åren i Sverige har vi kraftigt lejt ut barns omsorg från föräldrar och släkt, till institutioner som dagis och förskolor. Under samma period har vi sett den psykiska ohälsan öka, såväl den självskattade som den diagnosticerade, trots vår materiella välfärd och att den fysiska hälsan hos våra unga ligger i världstopp. Vi måste fråga oss om det finns ett samband och i så fall vad vi kan göra åt det. Modern neurobiologi talar i starka ordalag om sambandet mellan psykiska hälsa och nära relationer och har i hög grad bekräftat tidigare års anknytningsteori. Att leja ut föräldraskapet har inte blivit bättre av ständigt större barngrupperna och höga sjukskrivningstal hos förskolepersonal. Vi har kommit till en punkt när vi inte längre har råd med den kvalitet på våra förskolor som minst skulle krävas. Barnministern, Maria Larsson, medverkar tillsammans med två experter, Louise Hallin och Christian Sörlie Ekström, för att diskutera hur vi kan vända utvecklingen.
Medverkande:
Maria Larsson, Barn- och äldreminister, Regeringen. Christian Sörlie Ekström, Författare. Louise Hallin, Psykoterapeut.
Kontaktperson 1
Ingvild Segersam, Ordförande, Riksorganisationen Haro, 0703379597, Ingvild.segersam@haro.se
Teckentolkas
Nej
Hörselslinga finns
Nej
Direktsänds på internet
Nej
Förtäring
Nej
Taggar:
Barn, barnfamiljer, Barnfattigdom, barns rättigheter, Civilsamhälle, Förskola, förälder, Föräldraskap, Minister för vård av äldre och barn och unga, Psykisk hälsa, Psykisk ohälsa, Ungas ohälsa, Valfrihet
onsdag 6 juni 2012
Hela Sverige! Jag känner mig hedrad!
Reklam! Reklam! Reklam! Eller det kanske kallas PR förresten...
Förlaget gör PR för mina deckare och det känns inte dumt alls... annonsen kommer i GP med start den 9 juni.
Och för att få skryta lite... så har mina deckare börjat säljas utomlands via iBooks i e-boksformat.
De är fortfarande på svenska... men snart så kanske de finns på fler språk...
Ha en härlig nationaldag!
Ramona
Och för att få skryta lite... så har mina deckare börjat säljas utomlands via iBooks i e-boksformat.
De är fortfarande på svenska... men snart så kanske de finns på fler språk...
Ha en härlig nationaldag!
Ramona
tisdag 5 juni 2012
Känner jag mig som svensk?
Känner jag mig som svensk? Ja, ibland. Men inte alltid. Firar jag f.d. svenska flaggans dag den 6 juni, numera Sveriges nationaldag? Nä, det har jag faktiskt aldrig gjort som vuxen.
Idag har Göteborgs Posten en helsida i kulturdelen om vad är: Typiskt svenskt?
De senaste två böckerna i ämnet är: "Jakten på svenskheten", Natur & Kultur, av Qaisar Mahmood. "Ingenmansland" Leopard, av Dan Jönsson.
Eftersom jag inte är född av svenskfödda föräldrar fick jag en annorlunda barndom. Inte uppfödd på köttbullar med brunsås och lingon för att hårdra det hela.
Men vad upplever jag då som svenskt? Till exempel upplevde jag som barn, att när mina klasskamrater berättade att de skulle till "landet" över helgen eller lovet" var detta typiskt svenskt i mina ögon. Eller om de hade husvagn, tält och skulle campa. Det var också typiskt svenskt. Midsommarstången upplever jag som typiskt svensk, men den har precis som julgranen ett tyskt och innan dess andra länders ursprung.
Måste man känna sig svensk? Nej, det tycker jag inte. Det viktigaste, tycker i alla fall jag, är att man känner sig som en del av det samhälle man lever i oavsett var man bor. Att man inte gör andra människor illa, vare sig med ord eller i skrift. Att man uppför sig som en medmänniska. Det är för mig de viktigaste egenskaperna.
Är jag stolt över Sverige som land? Ja, ta mig tusan att jag är! Jag är omåttligt stolt över vad alla vi människor har lyckats åstadkomma med detta land. Jag älskar Sveriges natur och samtidigt svär jag som en borstbindare när jag ser hur människor kastar skräp ute i naturen, hur de använder naturen som sin högst privata papperskorg! Inte fa-an skulle dessa personer kasta en ölburk, fimpar eller annan skit på golvet i sitt eget boende!
Jag älskade skolavslutningarna som de en gång var: När vi alla sjöng "Den blomstertid nu kommer" när vi stod med svenska flaggan i handen, när vi rusade ut på skolgården och visste att snart skulle vi få lov att gå barfota i gräset, plocka blommor på ängarna och bada. Tyvärr har skräcken inför att bli kallad "främlingsfientlig" gjort att en del rektorer snörpt detta, som jag skulle vilja kalla typiskt svenskt. Mona Sahlin uttalade sig oerhört korkat, som hon gjort många gånger förr, men det här tog väl ändå priset:
Idag har Göteborgs Posten en helsida i kulturdelen om vad är: Typiskt svenskt?
De senaste två böckerna i ämnet är: "Jakten på svenskheten", Natur & Kultur, av Qaisar Mahmood. "Ingenmansland" Leopard, av Dan Jönsson.
Eftersom jag inte är född av svenskfödda föräldrar fick jag en annorlunda barndom. Inte uppfödd på köttbullar med brunsås och lingon för att hårdra det hela.
Men vad upplever jag då som svenskt? Till exempel upplevde jag som barn, att när mina klasskamrater berättade att de skulle till "landet" över helgen eller lovet" var detta typiskt svenskt i mina ögon. Eller om de hade husvagn, tält och skulle campa. Det var också typiskt svenskt. Midsommarstången upplever jag som typiskt svensk, men den har precis som julgranen ett tyskt och innan dess andra länders ursprung.
Måste man känna sig svensk? Nej, det tycker jag inte. Det viktigaste, tycker i alla fall jag, är att man känner sig som en del av det samhälle man lever i oavsett var man bor. Att man inte gör andra människor illa, vare sig med ord eller i skrift. Att man uppför sig som en medmänniska. Det är för mig de viktigaste egenskaperna.
Är jag stolt över Sverige som land? Ja, ta mig tusan att jag är! Jag är omåttligt stolt över vad alla vi människor har lyckats åstadkomma med detta land. Jag älskar Sveriges natur och samtidigt svär jag som en borstbindare när jag ser hur människor kastar skräp ute i naturen, hur de använder naturen som sin högst privata papperskorg! Inte fa-an skulle dessa personer kasta en ölburk, fimpar eller annan skit på golvet i sitt eget boende!
Jag älskade skolavslutningarna som de en gång var: När vi alla sjöng "Den blomstertid nu kommer" när vi stod med svenska flaggan i handen, när vi rusade ut på skolgården och visste att snart skulle vi få lov att gå barfota i gräset, plocka blommor på ängarna och bada. Tyvärr har skräcken inför att bli kallad "främlingsfientlig" gjort att en del rektorer snörpt detta, som jag skulle vilja kalla typiskt svenskt. Mona Sahlin uttalade sig oerhört korkat, som hon gjort många gånger förr, men det här tog väl ändå priset:
- Statsrådet Mona Sahlin svarar på frågan "Känner du dig svensk?" i GT den 6 juni 2001. Hämtat via Presstext.
- Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.
Uttrycket: Vända kappan efter vinden, fick en helt ny innebörd efter detta!
Men som sagt, jag älskar Sverige och jag älskar naturen, människorna i Sverige är en blandning av salt och sött, surt och glatt och allt som firas, såsom, jul, nyår, påsk, pingst och Sveriges nationaldag är jag barnsligt lycklig över, även om jag inte alltid deltar till 100 procent.
Det jag inte förknippar med typiskt svenskt, än så länge, är terrorister och självmordsbombare, det är inte ett dugg svenskt i mina ögon. I Norge däremot, har de dessvärre fått en norsk terrorist och massmördare. I Sverige har vi sedan länga haft svenska massmördare, seriemördare, mördare, våldtäktsmän/kvinnor och i dessa fall har dådet inget haft att göra med var man är född, snarare om uppväxten. Vad som förvandlar en människa, oavsett ursprung, till en omänsklig varelse vet jag inte. Men det är alldeles för komplext att utreda. Det finns inget enkelt svar.
De jag betraktar som svenskar är de jag kan prata med på svenska. Då anser jag att de är en del av landet. De kan följa med i nyhetsrapportering och ta del av vad som händer i samhället. Bodde jag i Tyskland skulle jag talat tyska, inte märkvärdigare än så.
Jag vill omfamna alla som älskar Sverige och önska en fantastisk och glädjerik nationaldag i morgon den 6 juni!
Ramona
söndag 3 juni 2012
Hur hade rubriken kunnat sett ut om avpixlat.se fått bestämma?
Förr fanns en gång en site som hette politiskt inkorrekt, men grundaren avled oväntat. Den sidan brukade fylla i alla de tomma rader som jag alltid undrade över när jag läste dags- eller kvällspressen och lyssnade eller tittade på nyheter. Den sida hade kolossalt mycket besök av all media i Sverige, från norr till söder.
Nu finns en ny sida avpixlat.se som också den besöks med stor frenesi av svensk media. Besöker jag den sidan? Tacka för det! Jag är dödstrött på den ensidiga bilden som svenska journalister ger av Sverige som det ser ut idag. Jag vill helst ha alla sidor och själv bestämma mig för hur mycket som kan vara sant och osant.
För att bevisa min tes har jag tagit en skärmdump för att du ska se vilka medier som läser avpixlat.se och om du klickar på länken handlar inlägget om kannibalen. Det vi inte fick läsa i svensk media om kannibalen, kan du läsa om du klickar på länken. Fascinerande! Och oerhört grymt! Men varför inte berätta som det är? Min fråga blir: Hade svensk media berättat hela sanningen om kannibalen hetat Hans och hans sambo Greta?
Ramona
Nu finns en ny sida avpixlat.se som också den besöks med stor frenesi av svensk media. Besöker jag den sidan? Tacka för det! Jag är dödstrött på den ensidiga bilden som svenska journalister ger av Sverige som det ser ut idag. Jag vill helst ha alla sidor och själv bestämma mig för hur mycket som kan vara sant och osant.
Ramona
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





