Jag har tagit bilderna av Rosengård från en blogg som kallar sig " som jag ser det" besök den!
Idag år 2009 är Rosengård en stadsdel i Malmö som alla pratar om. Men inte i positiva ordalag.
Hur kunde detta hända? Är det de boendes fel? Vilda tonåringars fel? Om jag ska säga min mening, vilket jag ofta gör, är Rosengård enbart politikernas fel, oavsett partitillhörighet.
Tro inte att problemet dök upp för en månad sedan. Ånej, problemet med en fullständig katastrofal flykting och invandringspolitik startades av en riktig going till politiker, allas vår Bengt Westerberg. Han är är ursprungsfelet. Idag bryr han sig föga...
När jag föddes i Borås 1956 hade jag inte svenskt medborgarskap, så inte heller mina föräldrar. Mitt första språk var polska. Min biologiska pappa talade förutom polska även hebreiska, tyska, ryska och jiddish. Min mamma talade tyska och polska.
Men på den tiden fanns inte mycket utlänningar i Borås och framförallt inte i Sveriges tre storstäder. Anledningen var att man inte fick flytta dit som nykomling till Sverige.
På Ekängsgatan i Borås växte jag upp med 95 procent svenskar vilket gjorde att jag lärde mig svenska snabbt. Polska språket var med mig fram tills att jag var elva år därefter blev det tyska som tog överhanden.
Arbetskraftsinvandringen som var stor i Sverige under 1950-talet hade inga problem att assimilera sig. Anledningen? Jobb, jobb, jobb, det fanns jobb!
Min biologiska pappa, som varit fripassagerare från Polen, steg iland i Trelleborg den 5 januari 1947, den 8 februari hade han arbete.
Hur ser det ut idag? Ibland utreds familjer i sju år innan de får uppehållstillstånd, vad händer under tiden de väntar? Osama, pojken från Rosengård som var i Kvällsöppet med Ekdal i TV4 igår sa bland annat: Det går ju inte att alla invandrare ska bo på samma ställe!
Nej just det, det går inte! Detta påpekades för bland annat Göran Johansson (s) och Johnny Magnusson (m) när det handlade om Göteborgs förorter. Året var c:a 1992. Dessa båda herrar promenerade runt i Bergsjön och var rörande överens om att något måste göras. Ja, vem var inte rörande överens med dem? Hände det något? Blev det några förändringar?
Miljonprogrammet skapades mellan 1965-75 och det gäller även Rosengård. Jag var där i slutet på sjuttiotalet. Då var det ett område för svenska socialfall, alkisar och knarkare. Allteftersom dessa familjer antingen slogs ut helt och dog eller lyckades resa sig ur skiten försvann de till bättre områden.
Under alla dessa år från 1965 fram tills nu är det få av dessa fastigheter som totalrenoverats, istället har svenska kommuner ägnat sig åt plåster varianten. Nu är många fastigheter sålda och ja, inte fan ser det bättre ut för det!
Hur ska nu problemen lösas i Rosengård? Som jag ser det finns det bara en enda lösning och den finns inte inom räckhåll och lösningen är arbetstillfällen, arbetstillfällen, arbetstillfällen, och återigen arbetstillfällen. Finns det sådana runt hörnet? Inte som jag har sett. Vad kommer att hända? Ja, min glaskula ser likadan ut som din.
Jag brukar säga att det är en mänsklig rättighet att söka asyl, men det är ingen mänsklig rättighet att få asyl.
Just nu är världens ekonomi i en mörk tunnel och hur lång tid tar det för den att komma ut? Under de goda åren lyckades inte politikerna med att ge människor från 290 olika länder arbete och en mänsklig tillvaro värd namnet. Vad säger att de ska lyckas nu?
Bakom galler och larmade dörrar sitter personalen som ska hjälpa Rosengårds befolkning. Varför mår jag illa när jag ser detta?
Mina tre senaste deckare som nu finns i pocket ger bilder av samhället som jag själv har upplevt och upplever det. Även om inte kulturrecensenter är överdrivet förtjusta i mina deckare är folket det. Min fjärde deckare Lyckohjulet är inbunden. Själv är jag också en del av folket. Är du nyfiken på deckarna eller min självbiografi Älskling, vi blir...som handlar om kampen att få barn, kan du besöka din närmaste bokhandlare eller näthandlare:
Adlibris
Bokus
Bokia.se
CDON
Ha det så gott ni kan!
Ramona
2 kommentarer:
Bra och intressant inlägg.
Det mesta stämmer men inte de om att området i slutet på 70-talet var "ett område för svenska socialfall, alkisar och knarkare".
Det bodde många välmående svenska barnfamiljer tillsammans med arbetskraftsinvandrare framför allt från Jugoslavien. Det var ett alldeles utmärkt område att växa upp i på den tiden. Annars har du helt rätt i ditt inlägg!
Bra bilder annars ;-)
Hej
Jag ber om ursäkt men när jag hälsade på i Rosengårrd i slutet av 70-talet var det just en familj med sociala problem och deras vänner var likadana. Och det är antagligen kruxet, de som har problem syns och hörs, medan de som vill sköta om sina liv i lugn och ro, inte gör väsen av sig.
Tack för att du rättade till felet.
Mvh
Ramona
Ja, dina bilder är jättebra!
Skicka en kommentar