Stieg Larsson avled i hjärtinfarkt bara femtio år gammal. Han fick aldrig uppleva den enorma succén med sina böcker "Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes.
I trettio år hade han en livskamrat Eva Gabrielsson och när han dog så knall och fall hamnade hon i chock. Och vem hade inte gjort det?
Om du har levt tillsammans med en människa i trettio långa år, delat samma intresse och arbetat tillsammans, ofta dygnet runt ställs hela din värld på ända.
Efter begravningen av Stieg Larsson kommer det som alltid görs i samband med en begravning. Ett arvskifte. Eftersom inte Eva Gabrielsson och Stieg Larsson var gifta, inte hade gemensamma barn, och det mest tragiska av allt inget testamente, gick kvarlåtenskapen till Stiegs efterlevande och i det här fallet en bror Joakim och pappa Erland Larsson båda boende i Umeå.
Nu tycker jag och många andra med mig att det vore enkelt för pappa och bror att dela arvet med Eva Gabrielsson. Det vore det enda rätta. Men vad händer? Jo, nu visar sig de sina rätta ansikten och det är gamens.
Hur mycket Norstedts förlag har påverkat Joakim och Erland Larsson i fel riktning för att de skulle få ut böckerna så fort som möjligt och tjäna miljoner vet jag inte.
Men nu finns det en dator och i denna dator ligger Stieg Larssons fjärde bok om Milleniumböckerna. För att få lägga vantarna på denna fjärde bok försökte brodern och pappan genom ombud att tvinga ut Eva Gabrielsson ur hennes och Stieg Larssons gemensamma lägenhet.
Eva Gabrielsson började packa!
Sedan kom ett brev att hon kunde få behålla Stieg Larssons halva del av lägenheten. Så gentilt!
Eller var det reptilt?
Jag säger bara en sak till Eva Gabrielsson" Släpp inte ifrån dig den 4:e boken till familjen Gam-Larsson förrän du har ett dokument som glasklart ger dig hälften av allt som Stieg Larssons böcker har haft i intäkter och kommer att få i framtida sådana. Ge inte heller upp rätten att vara förvaltare över hans författarskap. Ingen bättre än du kan veta hur han ville ha det!"
Deckarna: Dyrbar kärlek E-bok, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn och Lyckohjulet finns alla på biblioteket i olika format, du lånar dem gratis! Även Älskling, vi blir inte med barn.
Tors-dag, ja, nog är det hans dag alltid! Som det åskade i natt!
Ramona
6 kommentarer:
Det är helt fantastiskt att de inte hade något inbördes testamente... att det bara fanns något nedkluddat från långt tillbaka i tiden... och det är alldeles förskräckligt som dessa karlar bär sig åt mot denna kvinna... hon som alldeles säkert låg bakom mycket av det Stieg gjorde... tro aldrig att du kan leva i evighet, inte ens en dag till... se till att ha papper på allt ifall någon i ett samboskap skulle falla ifrån... men lev som om du ska leva för evigt ändå...det är livets paradox.
Hej Ann Helena
Ja, men det är så i många fall. Jag vet fler som drabbats. En kvinna här på Tjörn, granne, levde tillsammans som sambo med en man i över tjugo år. Hon hade barn, han hade barn ochde hade inga gemensamma barn.
Han fick cancer. Aldrig trodde hon att hans barn skulle tvinga henne ur huset! Men se det gjorde de.
Hon fick sälja huset och flyttade till en lägenhet i Gbg. Hunden som hon hade haft i sju år klarade inte flytten och skällde ochblev en olägenhet. Som tur var tog en annan granne här på Tjörn hand om vofsingen som nu är fjorton år.
Vuxna barn kan vara lika näriga som föräldrar.
Minns Jarl Kulles första barn hur de trängde på när hans andra fru och deras gemensamma döttrar ville bo kvar i huset som Jarl och hon byggt tillsammans. Nu lyckades hon få stanna kvar.
Ja det är bland det viktigaste som finns att se till att det finns legala papper om olyckan skulle vara framme. För det finns ingen som kan skydda sig mot en olycka.
Och då är det bra om just "den" olyckan kommer ensam!
Precis vi har papper min sambo och jag har haft det länge... och jag minns Jarl Kulles barn... han själv var väldigt trevlig och jag har intervjuat honom på Riche en gång... men att han inte tänkte på testamente... min pappas fru (inte vår mamma) var så nervös när vi skulle gå till bouppteckningen efter pappa att hon gick fel (hon gick in på arbetsförmedlingen istället som låg i samma hus, kanske var det vad hon trodde låg framför henne).
Men herregud det går ingen nöd på henne och jag tänker inte bråka om en enda pinal när hon en gång dör... utan barn. Men hon trodde säkert att vi skulle bråka om arvet... hon kände inte varken mig eller min bror fast hon hade känt oss i fyrtio år... så kan det vara...
Reptilt var ordet! Såg Joakim och Erland och sniknare får man nog leta efter. Gode Gud. Nä, man ska inte vara sambos om man inte skriver. Stackars Eva. Jag tycker synd om henne. Tur att hon har datorn och den 4:e boken i alla fall. Klart hon ska ha hälften av rubbet.
Hej Helena Palena,
Den enda gång som människor som normalt verkar sjyssta visar sitt rätta face är vid arvskifte.
Tvi vale är orden!
Är det ingen bloggare som undersökt Evas beteende under smutskampanjen? Hon har ju vägrat ta emot någonting från dödsboet men nästa dag ställt upp i media o sagt: "jag har blivit lottlös".
Skicka en kommentar