Nu är det bara en dag kvar innan vi höjer våra glas, skålar och ringer in det nya året 2010. Vi kommer att stå där med glas, inte bara fyllda med ljuva drycker utan också med förhoppningar, drömmar och önskningar om det nya året. Kommer mina önskningar att gå i uppfyllelse det här året?
För min familj kunde inte 2009 ha börjat sämre. Min mamma förlorade sin käre gullemänschen, Gösta den 14 januari, mannen som hon hade delat sitt liv med de senaste tjugosju åren. Jag förlorade en älskad styvfar och min make Thommy sin bäste vän och svärfar. Sorgen hade med sig ett bäddset, slog sig ner i våra hem och vi gjorde vad vi kunde för att den inte skulle göra sig alltför hemmastadd.
Ibland kan jag inte greppa hur fort det går från en dag till en annan. Ena dagen sitter människan, som är en del av ditt hjärta, framför dig på en stol och nästa dag är kroppen tom, tillsluten och kall. Så mycket som du ville ha sagt, så mycket som du ville ha diskuterat och nu är tillfället förlorat för alltid. Ändå stannade inte tiden, inte en enda sekund gick att bromsa. Tiden tickade iväg och blev till minuter, dagar och månader. In i år 2009, som vi snart ska lägga till handlingarna, följde diskussionen om boken: Mia sanningen om Gömda, av Monica Antonsson, som strippade Liza Marklund på hennes heder och samvete. Samtliga Sveriges bibliotek tog beslutet att flytta Liza Marklunds och Mia Erikssons böcker Gömda och Asyl från hyllan ”Fakta” till ”Skönlitteratur” där de hör hemma. Detta var en stor händelse för mig och tusentals andra som livligt hade engagerat sig och naturligtvis var det också en tårtbit av seger i hela Gömda-skandalen. Denna teaterföreställning, som av en del kallades häxjakt och av andra, däribland mig själv, för rättvisa fick inte alls den uppmärksamhet som vi hade hoppats på men det handlar om vem som har guldtackan i sina händer, något som få vanliga bokköpande kunder har en aning om. När ridån gick ner hade i alla fall jag fått en ny bild av kvinnor plus en rejäl tankeställare att det inte bara är män utan även kvinnor som är manipulativa och lögnaktiga bara det enligt den som ljuger har rätt syfte.
Det här året började också klimatfrågan ta större och större utrymme. Per automatik stod experterna, forskarna och media i kö för att eldigt och uppfriskande berätta om vad som har hänt och händer varje minut på vårt lilla klot. Svanmärkning och ekologiska varor ligger numera alltid på synliga platser i alla affärer. Ingen vill missa att saluföra ekologiska varor. Snart går jorden under mässar pessimisterna, inte alls kontrar optimisterna. Vi kan rädda den bara vi gör något nu! Naturligtvis kan alla som har det minsta uns av intresse köpa kunskap i ämnet i form av böcker. Dessa böcker har tryckts upp i nästan samma hastighet som kokböcker. Ingen frågar varifrån papperet kommer som böckerna trycks av. Ingen vill heller veta hur många träd som har skalats för att trycka alla dessa hundratusentals ”klimatsmarta” böcker. Inte heller har det gått att få reda på hur många miljoner kronor USA:s före detta vicepresident Al Gore tjänade på att flyga kors och tvärs över klotet för att hålla sina klimatsmarta föredrag. Alla med betydelsefulla efternamn stod upp och applåderade! Inga obekväma frågor var aktuella! Min fråga är varför vi inte har delat ut p-piller och kondomer gratis. Detta tror jag skulle bli en del av lösningen på klimatfrågan!
Melodifestivalen bjöd in en överraskande nästintill okänd sångerska upp på estraden. Marlena Ernman som är superkändis inom opera blev plötsligt en folkkär sångartist med sin låt La Voix. Låten Malena sjöng var rätt men hamnade fel. Allt var med andra ord precis som det brukar vara i den svenska melodifestivalen. Om jag röstade? Nä, jag har tröttnat på alla höga telefonräkningar.
Den svenske medborgaren Dawit Isaak fick också slutligen hela Sveriges uppmärksamhet tack vare en gemensam aktion av svensk media den 26 Mars. Dawit Isaak som också är eritreansk medborgare sitter fängslad i Eritrea på order av diktatorn Isaias Afewerki som är den förste och ende presidenten sedan självständigheten 1993. Undrar hur bra det egentligen var att ge självständighet till Eritrea? Om man skulle fråga befolkningen kanske det var bättre förr. Dawit Isaak kom till Sverige 1987 som flykting från kriget mellan Etiopien och Eritrea. Han hamnade i Lerum och försörjde sig som städare och fick svenskt medborgarskap 1992. Han sade aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och efter kriget återvände han och blev delägare och journalist i den första oberoende tidningen Setit. Tic tac, free Dawit Isaak! Apropå yttrandefriheten är det något jag slåss för med näbbar och klor och med det tappar man i popularitetslistan eftersom det samtidigt gäller att tycka rätt!
Som om vi stackars vanliga människor inte hade nog med problem dök ett nytt ord upp: Svininfluensan! En man i fyrtioårsåldern i Mexico, till synes helt frisk, avled inom två veckor av svininfluensa och nu gnuggade läkemedelsindustrins lobbygrupp sina händer. Här fanns pengar att tjäna! Bonus i miljonklassen stod mer eller mindre i farstun, stampade och ville in! Sveriges hälsominister hakade på och med allvarsam blick, djup röst och lätt darrande stämma förkunnade Maria Larsson att svenska medborgare kunde andas ut, staten hade beställt inte mindre än 18 miljoner doser á sextio kronor styck (räkna själv, orkar inte) så här skulle minsann ingen dö! Trots detta avled ett fåtal, alltid en djup tragedi, men alla inblandade i nöff-nöff stian glömde att berätta att det varje år dör cirka tvåtusen människor i Sverige av just det årets influensa. I vilket fall som helst kan alla som har aktier eller på annat sätt tjänar läkemedelsindustrin Buddha le hela vägen till banken.
På senare år har Sverige, likt resten av Västeuropa, fått ett antal hundratusentals nya medborgare och bland dessa är många troende muslimer. Ett nytt plagg har gjort entré, plagget är heltäckande och ger enbart utrymmer för en springa för ögonen. Plagget är inget nytt mode utan en religiös övertygelse och heter niqab. Plagget finns i en tuffare variant och kallas burka. Än en gång gäller det att tycka rätt. Men i min värld, som är kvinnans, finns inte utrymme för vare sig niqab eller burka, för mig är ögonen, ansiktet, leendet spegeln där jag kan avläsa en människas uttryck. Att en kvinna klär sig i ett svart heltäckande lakan och påstår att det finns en gud som vill ha det så existerar inte i min värld.
Att vi har trixande politiker är egentligen ingen nyhet. Vi behöver inte gå många år bakåt i tiden för att hänga ut en av alla dem som ertappats med fingrarna i syltburken. I år var det den före detta justitieministern Thomas Bodström som hamnade i den berömda burken. Förutom att han bedriver advokatpraktik, skriver deckare, är fyrabarnspappa är Thomas Bodström också socialdemokratisk riksdagsledamot, vilket han arvoderas av för skattepengar. I en reklamfilm tog han ett stadigt tag i predikstolen i plenisalen, spände blicken i oss, allt för att saluföra sin senaste deckare, som nu enligt hans egen utsaga har tagit honom och familjen till New York. Alltså är det numera bekräftat att svenska folket är hyperpåverkande vad det gäller reklam. Nä, inte jag, säger alla om man frågar. Ja, men hur kan Bodström ha tjänat miljoner om ingen köpte böckerna? Alla skakar på huvudet och rusar iväg för att köpa nästa kändisbok!
Alla som inte kan skriva sig till miljonerna har alltid Svenska Spel att luta sig emot. Där kan man i alla fall satsa några kronor och bli miljonär. Inom detta statliga spelmonopol går ju allt rätt till. Här finns inga fuskare, eller? Hur lyder det där gamla ordspråket? Han ljuger som hästar skenar eller var det travar? Travsporten drar in mångmiljonbelopp och vi som hoppas på den stora vinsten håller andan när hästarna i crescendo travar in mot mål. Nu är Åke Svanstedt dömd för att ha använt sig av grisfösare för att lära hästarna att springa snabbare. En slags piska som vid beröring ger elektriska stötar. Domen är överklagad. Varför är det okej att grisfösare existerar överhuvudtaget? Gör det inte lika ont för en gris att få en elektrisk stöt? Varför inte istället använda grisfösare på våra politiker? Upprepande stötar kommer omedelbart att ges vid fördröjning av viktiga beslut!
Vilket osökt för mig in på Försäkringskassan och alla dessa beslut som ingen verkar vilja ta tag i. Vad är det som saknas? Är det eget tänkande? Måste personalen fråga högre instans om när och hur papperskorgen ska tömmas? Är det gamla DDR som spökar bakom kulisserna? Förstår inte en människa när en annan människa är sjuk? Kan man inte läsa en sjukjournal? Finns det inget jävlar anamma? Nu tar jag beslutet att du ska ha full sjukpenning, basta! Fattas civilkurage? Är det chefen som är problemet eller är det en luddig lagstiftning? Upplysningsvis kan jag berätta att ingen förblir trettio, skrynkelfri och frisk. Dagen då man blir gammal sjuk och trött är ingenting att se fram emot, i alla fall inte i Sverige.
Året börjar närma sig sitt slut och Nobelpriset i litteratur lurar i vassen. Vem ska få det i år? Litteratureliten är oftast överens, men har de samma uppfattning som den totalt odemokratiska och politiska inkorrekta Nobelstyrelsen. Nej, gubevars styrelsen är självgående. De behöver inte bry sig ett skvatt om vad kultureliten anser. De aderton ( med vissa tomma stolar) bestämmer alldeles själva. I år fick Herta Müller priset. Det är inte nu jag utbrister ”äntligen” för jag visste lika lite som förra årets vinnare, Doris Lessing, vem denna kvinna är. Däremot tyckte jag om Herta Müllers framtoning i tv-intervjun som sändes i SVT. Nu tuggar jag mig igenom en av Herta Müllers böcker med titeln: andningsgunga, översatt av Karin Löfdahl och tja den är inte enkel, mycket upprepningar och ett annorlunda trögflytande språk än vad jag själv är van vid att läsa och skriva men jag ger inte upp. Det kanske kommer att bli bra.
Nobels fredspris, som delas ut av Norge, gavs till USA:s president Barack Obama och hur glada blev alla då? Märkligt att USA aldrig kan göra rätt! Under andra världskriget kämpade Storbritanniens premiärminister Winston Churchill för att USA skulle med i kriget men de stretade emot ända fram till Pearl Harbor. Då angreps USA den 7 december 1941 av Japan utan anledning. Vad hade hänt om inte USA lagt sig i andra världskriget? Alla klimatorgier inbegriper USA men samtidigt vill ingen ge USA ett erkännande för sin makt. Kan man då anses vara vilse i pannkakan?
Den här månaden som vi kallar julmånaden och ser fram emot har inte börjat bra för min familj. Min kära mamma låg på sjukhus mellan den 10 decemeber fram till den 21. En elakartad tumör befinner sig i hennes kropp. Den finns där men syns inte utanpå. Det är tur att mamma är sjuttiosex år för om hon hade varit under sextio kanske hon tvingats fortsätta arbeta som sjukvårdsbiträde eftersom tumören inte hänger utanpå, synlig likt en ryggsäck. Vem vet hur Försäkringskassan läser eller förstår vad det är de läser? Ser inte alla att du har en tumör så finns den inte, eller hur? Vad har vi egentligen lärt oss av året som gått? Att läkemedelsindustrin har ett större grepp om våra politiker än vad vi trodde? Att klimatet är en del av en cykel precis som istiden? Att vi ska vara rädda om den tiden vi har på jorden och att kärleken till vår familj är det enda som är äkta? Har vi egentligen blivit så mycket klokare överhuvudtaget?
Dagen före julafton försökte en vän ta sitt liv. Han hade nått vägs ände och såg inte längre skymten av horisonten. Den här gången visade sig nätsamarbetet från sin absolut bästa sida, en uppmärksam själ slog larm och vår vän överlevde. Hundratals vänliga ord och omtänksamma tillrop har strömmat till hans blogg och nu hoppas vi alla att det nya året 2010 ska innebära inte bara ett nytt bättre liv utan också en vändning för honom och hans absurda situation.
För min familj kunde inte 2009 ha börjat sämre. Min mamma förlorade sin käre gullemänschen, Gösta den 14 januari, mannen som hon hade delat sitt liv med de senaste tjugosju åren. Jag förlorade en älskad styvfar och min make Thommy sin bäste vän och svärfar. Sorgen hade med sig ett bäddset, slog sig ner i våra hem och vi gjorde vad vi kunde för att den inte skulle göra sig alltför hemmastadd.
Ibland kan jag inte greppa hur fort det går från en dag till en annan. Ena dagen sitter människan, som är en del av ditt hjärta, framför dig på en stol och nästa dag är kroppen tom, tillsluten och kall. Så mycket som du ville ha sagt, så mycket som du ville ha diskuterat och nu är tillfället förlorat för alltid. Ändå stannade inte tiden, inte en enda sekund gick att bromsa. Tiden tickade iväg och blev till minuter, dagar och månader. In i år 2009, som vi snart ska lägga till handlingarna, följde diskussionen om boken: Mia sanningen om Gömda, av Monica Antonsson, som strippade Liza Marklund på hennes heder och samvete. Samtliga Sveriges bibliotek tog beslutet att flytta Liza Marklunds och Mia Erikssons böcker Gömda och Asyl från hyllan ”Fakta” till ”Skönlitteratur” där de hör hemma. Detta var en stor händelse för mig och tusentals andra som livligt hade engagerat sig och naturligtvis var det också en tårtbit av seger i hela Gömda-skandalen. Denna teaterföreställning, som av en del kallades häxjakt och av andra, däribland mig själv, för rättvisa fick inte alls den uppmärksamhet som vi hade hoppats på men det handlar om vem som har guldtackan i sina händer, något som få vanliga bokköpande kunder har en aning om. När ridån gick ner hade i alla fall jag fått en ny bild av kvinnor plus en rejäl tankeställare att det inte bara är män utan även kvinnor som är manipulativa och lögnaktiga bara det enligt den som ljuger har rätt syfte.
Det här året började också klimatfrågan ta större och större utrymme. Per automatik stod experterna, forskarna och media i kö för att eldigt och uppfriskande berätta om vad som har hänt och händer varje minut på vårt lilla klot. Svanmärkning och ekologiska varor ligger numera alltid på synliga platser i alla affärer. Ingen vill missa att saluföra ekologiska varor. Snart går jorden under mässar pessimisterna, inte alls kontrar optimisterna. Vi kan rädda den bara vi gör något nu! Naturligtvis kan alla som har det minsta uns av intresse köpa kunskap i ämnet i form av böcker. Dessa böcker har tryckts upp i nästan samma hastighet som kokböcker. Ingen frågar varifrån papperet kommer som böckerna trycks av. Ingen vill heller veta hur många träd som har skalats för att trycka alla dessa hundratusentals ”klimatsmarta” böcker. Inte heller har det gått att få reda på hur många miljoner kronor USA:s före detta vicepresident Al Gore tjänade på att flyga kors och tvärs över klotet för att hålla sina klimatsmarta föredrag. Alla med betydelsefulla efternamn stod upp och applåderade! Inga obekväma frågor var aktuella! Min fråga är varför vi inte har delat ut p-piller och kondomer gratis. Detta tror jag skulle bli en del av lösningen på klimatfrågan!
Melodifestivalen bjöd in en överraskande nästintill okänd sångerska upp på estraden. Marlena Ernman som är superkändis inom opera blev plötsligt en folkkär sångartist med sin låt La Voix. Låten Malena sjöng var rätt men hamnade fel. Allt var med andra ord precis som det brukar vara i den svenska melodifestivalen. Om jag röstade? Nä, jag har tröttnat på alla höga telefonräkningar.
Den svenske medborgaren Dawit Isaak fick också slutligen hela Sveriges uppmärksamhet tack vare en gemensam aktion av svensk media den 26 Mars. Dawit Isaak som också är eritreansk medborgare sitter fängslad i Eritrea på order av diktatorn Isaias Afewerki som är den förste och ende presidenten sedan självständigheten 1993. Undrar hur bra det egentligen var att ge självständighet till Eritrea? Om man skulle fråga befolkningen kanske det var bättre förr. Dawit Isaak kom till Sverige 1987 som flykting från kriget mellan Etiopien och Eritrea. Han hamnade i Lerum och försörjde sig som städare och fick svenskt medborgarskap 1992. Han sade aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och efter kriget återvände han och blev delägare och journalist i den första oberoende tidningen Setit. Tic tac, free Dawit Isaak! Apropå yttrandefriheten är det något jag slåss för med näbbar och klor och med det tappar man i popularitetslistan eftersom det samtidigt gäller att tycka rätt!
Som om vi stackars vanliga människor inte hade nog med problem dök ett nytt ord upp: Svininfluensan! En man i fyrtioårsåldern i Mexico, till synes helt frisk, avled inom två veckor av svininfluensa och nu gnuggade läkemedelsindustrins lobbygrupp sina händer. Här fanns pengar att tjäna! Bonus i miljonklassen stod mer eller mindre i farstun, stampade och ville in! Sveriges hälsominister hakade på och med allvarsam blick, djup röst och lätt darrande stämma förkunnade Maria Larsson att svenska medborgare kunde andas ut, staten hade beställt inte mindre än 18 miljoner doser á sextio kronor styck (räkna själv, orkar inte) så här skulle minsann ingen dö! Trots detta avled ett fåtal, alltid en djup tragedi, men alla inblandade i nöff-nöff stian glömde att berätta att det varje år dör cirka tvåtusen människor i Sverige av just det årets influensa. I vilket fall som helst kan alla som har aktier eller på annat sätt tjänar läkemedelsindustrin Buddha le hela vägen till banken.
På senare år har Sverige, likt resten av Västeuropa, fått ett antal hundratusentals nya medborgare och bland dessa är många troende muslimer. Ett nytt plagg har gjort entré, plagget är heltäckande och ger enbart utrymmer för en springa för ögonen. Plagget är inget nytt mode utan en religiös övertygelse och heter niqab. Plagget finns i en tuffare variant och kallas burka. Än en gång gäller det att tycka rätt. Men i min värld, som är kvinnans, finns inte utrymme för vare sig niqab eller burka, för mig är ögonen, ansiktet, leendet spegeln där jag kan avläsa en människas uttryck. Att en kvinna klär sig i ett svart heltäckande lakan och påstår att det finns en gud som vill ha det så existerar inte i min värld.
Att vi har trixande politiker är egentligen ingen nyhet. Vi behöver inte gå många år bakåt i tiden för att hänga ut en av alla dem som ertappats med fingrarna i syltburken. I år var det den före detta justitieministern Thomas Bodström som hamnade i den berömda burken. Förutom att han bedriver advokatpraktik, skriver deckare, är fyrabarnspappa är Thomas Bodström också socialdemokratisk riksdagsledamot, vilket han arvoderas av för skattepengar. I en reklamfilm tog han ett stadigt tag i predikstolen i plenisalen, spände blicken i oss, allt för att saluföra sin senaste deckare, som nu enligt hans egen utsaga har tagit honom och familjen till New York. Alltså är det numera bekräftat att svenska folket är hyperpåverkande vad det gäller reklam. Nä, inte jag, säger alla om man frågar. Ja, men hur kan Bodström ha tjänat miljoner om ingen köpte böckerna? Alla skakar på huvudet och rusar iväg för att köpa nästa kändisbok!
Alla som inte kan skriva sig till miljonerna har alltid Svenska Spel att luta sig emot. Där kan man i alla fall satsa några kronor och bli miljonär. Inom detta statliga spelmonopol går ju allt rätt till. Här finns inga fuskare, eller? Hur lyder det där gamla ordspråket? Han ljuger som hästar skenar eller var det travar? Travsporten drar in mångmiljonbelopp och vi som hoppas på den stora vinsten håller andan när hästarna i crescendo travar in mot mål. Nu är Åke Svanstedt dömd för att ha använt sig av grisfösare för att lära hästarna att springa snabbare. En slags piska som vid beröring ger elektriska stötar. Domen är överklagad. Varför är det okej att grisfösare existerar överhuvudtaget? Gör det inte lika ont för en gris att få en elektrisk stöt? Varför inte istället använda grisfösare på våra politiker? Upprepande stötar kommer omedelbart att ges vid fördröjning av viktiga beslut!
Vilket osökt för mig in på Försäkringskassan och alla dessa beslut som ingen verkar vilja ta tag i. Vad är det som saknas? Är det eget tänkande? Måste personalen fråga högre instans om när och hur papperskorgen ska tömmas? Är det gamla DDR som spökar bakom kulisserna? Förstår inte en människa när en annan människa är sjuk? Kan man inte läsa en sjukjournal? Finns det inget jävlar anamma? Nu tar jag beslutet att du ska ha full sjukpenning, basta! Fattas civilkurage? Är det chefen som är problemet eller är det en luddig lagstiftning? Upplysningsvis kan jag berätta att ingen förblir trettio, skrynkelfri och frisk. Dagen då man blir gammal sjuk och trött är ingenting att se fram emot, i alla fall inte i Sverige.
Året börjar närma sig sitt slut och Nobelpriset i litteratur lurar i vassen. Vem ska få det i år? Litteratureliten är oftast överens, men har de samma uppfattning som den totalt odemokratiska och politiska inkorrekta Nobelstyrelsen. Nej, gubevars styrelsen är självgående. De behöver inte bry sig ett skvatt om vad kultureliten anser. De aderton ( med vissa tomma stolar) bestämmer alldeles själva. I år fick Herta Müller priset. Det är inte nu jag utbrister ”äntligen” för jag visste lika lite som förra årets vinnare, Doris Lessing, vem denna kvinna är. Däremot tyckte jag om Herta Müllers framtoning i tv-intervjun som sändes i SVT. Nu tuggar jag mig igenom en av Herta Müllers böcker med titeln: andningsgunga, översatt av Karin Löfdahl och tja den är inte enkel, mycket upprepningar och ett annorlunda trögflytande språk än vad jag själv är van vid att läsa och skriva men jag ger inte upp. Det kanske kommer att bli bra.
Nobels fredspris, som delas ut av Norge, gavs till USA:s president Barack Obama och hur glada blev alla då? Märkligt att USA aldrig kan göra rätt! Under andra världskriget kämpade Storbritanniens premiärminister Winston Churchill för att USA skulle med i kriget men de stretade emot ända fram till Pearl Harbor. Då angreps USA den 7 december 1941 av Japan utan anledning. Vad hade hänt om inte USA lagt sig i andra världskriget? Alla klimatorgier inbegriper USA men samtidigt vill ingen ge USA ett erkännande för sin makt. Kan man då anses vara vilse i pannkakan?
Den här månaden som vi kallar julmånaden och ser fram emot har inte börjat bra för min familj. Min kära mamma låg på sjukhus mellan den 10 decemeber fram till den 21. En elakartad tumör befinner sig i hennes kropp. Den finns där men syns inte utanpå. Det är tur att mamma är sjuttiosex år för om hon hade varit under sextio kanske hon tvingats fortsätta arbeta som sjukvårdsbiträde eftersom tumören inte hänger utanpå, synlig likt en ryggsäck. Vem vet hur Försäkringskassan läser eller förstår vad det är de läser? Ser inte alla att du har en tumör så finns den inte, eller hur? Vad har vi egentligen lärt oss av året som gått? Att läkemedelsindustrin har ett större grepp om våra politiker än vad vi trodde? Att klimatet är en del av en cykel precis som istiden? Att vi ska vara rädda om den tiden vi har på jorden och att kärleken till vår familj är det enda som är äkta? Har vi egentligen blivit så mycket klokare överhuvudtaget?
Dagen före julafton försökte en vän ta sitt liv. Han hade nått vägs ände och såg inte längre skymten av horisonten. Den här gången visade sig nätsamarbetet från sin absolut bästa sida, en uppmärksam själ slog larm och vår vän överlevde. Hundratals vänliga ord och omtänksamma tillrop har strömmat till hans blogg och nu hoppas vi alla att det nya året 2010 ska innebära inte bara ett nytt bättre liv utan också en vändning för honom och hans absurda situation.
Jag hoppas och tror trots allt på mänskligheten för den dagen vi ger upp den tron är vi förlorade. Därför är mitt motto: Ge inte upp! Det kommer alltid en ny dag och med den nya tankar och idéer som kan kasta nytt ljus över problemet.
Gott Nytt År
önskar
Gott Nytt År
önskar
Ramona Fransson med hela familjen i släptåg.
Och bemöt din nästa på samma sätt som du själv vill bli bemött.
7 kommentarer:
Bra sammanfattning Ramona! Hoppas att det går vägen för din mamma.
Och hoppas att allas vår Daddy kommer på fötter under det nya året.
Jag har goda vibbisar inför detta år. Hoppas det är sant! Gillar siffrorna och detta år går äntligen vår yngste son ut skolan (puh!) och jag blir riktig ålderspensionär.
Tänk att detta skulle sammanfalla. Skulle jag aldrig ha kunna trott när jag var 20. Men sånt är livet, idel överraskningar på gott och på ont.
Det gäller att ta det med saktmod. Ett Riktigt Gott Nytt År! Låt champagekorkarna smälla, men inte så mycket raketer tack!
Lukas, vår jackrussellterrier blir så upprörd bara över en enda smäll utifrån och går och gömmer sig.
Men vi ska ta väl hand om honom under själva helvetestimman runt midnatt.
Stor kram!
Vilken krönika, Ramona.
Jag både skrattade och grät. Mest gråt faktiskt.
Hoppas,hoppas att 2010 blir så bra som det kan bli.
Själva firar vi nyår med familj, vänner och i år 4 hundar, varav 2 är riktigt pangrädda.
Så vid smälldags drar vi ner alla persienner, höjer radion och försöker vara så lugna som möjligt.
Önskar dej och din familj ett riktigt GOTT NYTT ÅR.
Tack Ann Helena
och grattis i förskott:))
Ja, vi ska vara tre familjer som firar och vi har alla var sin hund, så det blir blygsamt med smällare från vår del, inga alls faktiskt.
Jag håller tummarna och gör som alltid, hoppas och tror på ett bättre år för alla.
Kram
Ramona
Hej Lena,
Tack!
Vår schäfertik är visserligen skotttränad och därmed inte rädd för smällare, snarare tvärtom men familjerna som vi firar med och deras två små gulliga vofsingar skall slippa och vi kommer alla att ta hand om varandra.
Detsamma önskar jag dig och din familj
Ramona
Bra skrivet kära vän!
Önskar Dig och Din familj det bästa inför 2010, och framför allt att alla får vara friska och att vi alla får behålla vår talförmåga så vi åtminstone kan förmedla till omvärlden våra tankar och åsikter!
Många varma kramar från Ann-Marie med familj!!
Hej Ann-Marie
Tack och jag och Thommy skickar stora famntag till dig och dina härliga söner.
Ett underbart Nytt 2010 för oss alla!
Jag har inte ens hunnit läsa riktigt hela ditt inlägg innan jag känner att jag bara måste få kommentera:
F-n va bra, alltså. Dig måste jag bara följa en tid.
Och du, på den tiden jag födde upp egna hundar (östsibiriska lajkor) tränade jag dessa på att tåla smällare. Ändå var det ett jätteproblem varje nyårshelg.
Skicka en kommentar