Skabb har jag haft och det tog nästan två månader innan läkare förstod det!

Detta hände för över trettio år sedan. Jag arbetade på Vasa Sjukhus som vårdbiträde och var singel.

Jag kliade mig även dagtid, mest på ryggen och överarmarna, men nätterna var fruktansvärda. På morgonen, när jag vaknade efter några timmars fläktrörelseliknande sömn, duschade och tog på mig fräscha kläder, höll sig klådan borta några timmar.

Till slut beställde jag tid till Hud mottagningen.

Läkaren tittade på mina händer och synade dem noga. Glodde på överarmarna, längs sidorna och på ryggen.
-Ja, det här är eksem, jag ska skriva ut en kortisonsalva.

Kliandet fortsatte, fortsatte och jag ställde förhoppningen till kortisonsalvan.
En dag ringde de från Sahlgrenska till min avdelningsköterska. De behövde en personal, som skulle sitta vak för en liten kille.
Eftersom inte jag hade en fast anställning på min medicinavdelning, fick jag åka upp till Sahlgrenska.

Det var på hudavdelningen, och jag fick instruktioner om hur killen skulle behandlas. Jag fick iklä mig full skyddsutrustning, eftersom killen hade skabb.

Efter att jag suttit hos killen i någon timma blev jag avlöst för att dricka kaffe. I personalrummet, där jag satt i soffan tillsammans med de andra, kliade jag mig oupphörligen.
En ur personalen skrattade och sa: Har du blivit nojad efter att du suttit där inne, eller?
Jag skakade på huvudet, för jag hade blivit så van vid att klia mig att jag inte ens fattade skämtet.
-Nä, så här har jag haft det länge! Jag kan knappt sova om nätterna, svarade jag och fortsatte att klia mig.

Vid de orden reste sig den kvinnliga läkaren, tog tag i min arm och mer eller mindre släpade ner mig till labbet. Där tog hon en nål, stack den under huden och tittade på, vad det nu var, i ett mikroskop.
-Titta här, sa hon. Du har skabb!
  Förvånat glodde jag i mikroskopet och där fanns det lilla odjuret. Gräsligt!
-Har du inte sökt för det här, frågade läkaren.
-Jodå, jag har varit på hudmottagningen, men han sa att det var eksem.
-Tog han inte prover?
-Nej, men han kollade noga mina fingrar.
-Ja, men du har ju inget på händerna, sa läkaren. Fattade han aldrig vad du jobbade med? Eftersom du är sjukvårdsbiträde tvättar du ju händerna hundratalet gånger om dagen, då kan skabben knappast få fäste.
-Han frågade aldrig vad jag jobbade med, sa jag.

Jag blev sjukskriven, fick Tenutex och var hemma, insmord och invirad i bandage i fyrtioåtta timmar innan jag fick bada. Under tiden tvättade jag allt som gick att tvätta allt annat vädrade jag på balkongen.

Jag hade alltså inte fått detta odjur enligt instruktionerna i Läkarboken. Men nu är det så en gång för alla, att allting kommer inte by the book, görs inte by the book och ska inte heller göras by the book.

Så jag led i helt i onödan i över en månad. Nåja, jag har i alla sluppit dylika upplevelser efter det här. Tack och lov!

Varifrån fick jag det? Troligen från någon patient, vi fick dem direkt från gatan ibland, och då var det kanske inte alltid man var så noga med skyddskläder, när man tog hand om dem. Men efter den gången vet jag hur viktigt det är med hygien, och framförallt inom sjukvården.

Ramona


Har du en läsplatta? Då kan du låna eller köpa mina e-böcker, som har börjat bli riktigt poppis. Jätttekul! här på Elib.se

Nedan kan du klicka dig fram till näthandlares erbjudande av mina samtliga böcker:

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON