onsdag 21 april 2010

På mångas önskan recensionerna av "När mardrömmen blev sann" samlade på en sida.


Mängden mejl med önskningar om att få läsa recensionerna av Glenn Forrestgates " När mardrömmen blev sann" samlade på en sida har varit överväldigande.

Så nu har jag uppfyllt önskemålet.












Detta är två rader ur Bibliotekstjänst recension. Anledningen till enbart två rader är att det inte är tillåtet att använda mer.

Recensionen av, När mardrömmen blev sann, har skrivits av Per-Åke Walton och kommer i häfte 9/2010.


"Det är en otrolig skildring av misshandel och förnedring som berättas. Som läsare undrar man om texten ger hela sanningen. Boken är en våldsskildring som både skrämmer och förvånar."

 
Detta är recensionen av krönikör Ulf Nilson från Expressen 

När mardrömmen blev sann" tar upp oerhört intressanta frågor. Den intressantaste är kanske varför rättvisan (den så kallade) så uppenbart diskriminerar mot män. Jag vill inte påstå att jag får något exakt svar - det kanske inte finns något - men frågeställningen sig själv ger anledning till intressanta funderingar.


Viktigare är naturligtvis ändå beskrivningen av psykvården. Den stärker misstankar jag länge haft. Nämligen att någon egentlig VÅRD inte existerar. De av våra minsta och svagaste bröder och systrar vi kallar psyksjuka placerar vi ut på diverse soptippar. Sen glömmer vi dem. Det är för hemskt - alla borde läsa den här boken.

Bästa hälsningar – Ulf


Detta är Pelle Billings recension.

Kan en stor stark man misshandlas av en liten kvinna? Är våld mot män i nära relationer något vi behöver bry oss om? Dessa frågor besvaras i boken När mardrömmen blev sann av Glenn Forrestgate, som släpps den 30 mars.


Redan i prologen ger Glenn oss en ledtråd om hur den systematiska misshandeln från hans partner Melinda kunde uppstå:

Om jag hade blivit attackerad av en man hade jag inte tvekat att slå tillbaka. Men nu när jag blir misshandlad av min flickvän, gör jag inte det minsta motstånd eftersom hon är kvinna.

Alla män får som pojkar lära sig att man inte ska slå det motsatta könet. Den maskulina kulturen, som ofta anklagas för att att vara en våldskultur, sätter därmed en tydlig gräns som säger att riktiga män slår inte kvinnor. Och det är just denna manliga hederskodex som gör att även stora starka män kan bli misshandlade av betydligt mindre kvinnor. Dessutom behöver man inte vara stark för att slå en stekpanna i huvudet på någon som har ryggen mot en, eller för att peta ut ögonen på sin partner - för att ta två helt fiktiva exempel.

I boken framkommer det också att flera av de kända riskfaktorerna för våld i nära relationer finns närvarande i Glenns liv:

• Hans partner håller på att utveckla en psykisk sjukdom.

• De kommer bägge från svåra sociala omständigheter.

• Det finns ett bruk av droger som gränsar till missbruk.

Den allmänt accepterade förklaringen till våld i nära relationer är att det handlar om en förlängning av mäns allmänna förtryck av kvinnor. Denna teori har dock inget stöd i forskningen, och dessutom skulle livsöden såsom Glenns inte uppstå om det var en allenarådande könsmaktsordning som ledde till våld.

Den normaliseringsprocess som man ofta pratar om när det gäller våldsutsatta kvinnor, är något som Glenn också går igenom:

Bråken mellan mig och Melinda eskalerade allt snabbare och i mitt huvud fanns till slut bara en enda tanke: Om jag bara gör allt som Melinda vill kommer det att bli lugnare.

De psykologiska processer som gör att man gradvis accepterar en psykisk och fysisk misshandel är således inte könsbundna.

Förutom att huvudpersonen drabbas av misshandel i sin mångåriga relation med Melinda, så drabbas han även av en typ av övergrepp från sitt ex Lena. Dels lurar hon honom att bli pappa när relationen håller på att ta slut genom att ha sex med honom utan p-piller, som hon säger att hon tar. Och när deras gemensamma son hunnit blir några år gammal så indoktrinerar hon honom att ta avstånd från sin pappa (s k PAS - Parental Alienation Syndrome). Dessa former av övergrepp är något som först nu börjar tas upp till debatt i samhället, men än så länge är det i sin linda.

Under relationens gång blir Melinda allt mer psykiskt sjuk, och till slut går hon in i en psykos. Trots detta allvarliga tillstånd så har hon god kontroll över sina utbrott och sitt våld, och angriper endast Glenn när de är inomhus eller i en tom park på natten. Även om hon inte klarar av att avhålla sig från att ta till våld, så klarar hon att välja “lämpliga” tillfällen att ge uttryck för sin ilska. Detta fenomen är något som misshandlade kvinnor inte sällan beskriver - att mannen har kontroll över sina handlingar och bara slår henne när ingen ser - och detta kan alltså även gälla kvinnor som misshandlar män.

Boken blir riktigt spännande i sin andra hälft, och Glenns livsöde är gripande på ett sätt som går långt bortom könsfrågorna och våld i nära relationer. Det är ovanligt att någon som inte har språkets gåva och som kommer från så svåra förhållande får tillfälle att dela med sig av sitt livsöde, och det leder till en bok som är oerhört gripande på många vis. Nämnas bör att Glenn har fått hjälp att snygga till texten, så boken är lättläst och lättförståelig.

Om du är intresserad av könsfrågor eller om du helt enkelt tycker om gripande människoöden så kan jag helt klart rekommendera När mardrömmen blev sann.


Eftersom Stenungs Posten, Lysekils Posten, recension är en artikel i tidningen länkar jag.

Här är journalisten Margareta Anderssons recension.

Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig. Här kan du köpa/låna boken som e-bok.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

Inga kommentarer: