Senaste teve-intervjun 2015

torsdag 22 april 2010

Viveca Lärn gjorde mig jätteledsen idag och sedan spädde Christina Jutterström på det hela.


Tro inte att jag är arg eller besviken på Viveca, jag träffade henne senast på Gumperts 200 års jubileum på Akademibokhandeln i Femman i Göteborg och hon är supergullig och rolig.

På bilden från vänster: Johan Theorin, (jättegullig) Leif Mannerström ( superkock) Viveca Lärn (rolig och empatisk) och så tittar jag ut mellan Gunilla i ljuslila klänning ( personal och jättetrevlig) och Lillemor i vit haklapp och svart klänning( hon äger göteborgsk humor).   

Men det som Viveca och även Christina Jutterström, som var med i P4 Extra idag och alla andra som har "skaffat" barn sällan eller aldrig tänker på, innan de talar om att livets mening är "barn" är att vi är hundratusentals som aldrig fick barn och inte heller adopterade av olika skäl.

Alla som har barn tycker, och konstigt vore annat, att barnen ger deras liv en mening, men vi som inte lyckades få barn, av olika skäl, har också ett liv. Tro´t eller ej! För att ha lite galghumor så känns det alltför ofta att vi som inte fick barn, vi kan lika gärna ta repet för våra liv har ingen mening!

Vad kanske ingen tänker på är att alla vi hundratusentals, som inte lyckades att skaffa barn och fick en mening med livet, har i hela vårt liv betalat för att alla barn ska få det så bra som möjligt, utan att klaga eller ens synas.

Självklart älskar jag barn, ( inte alla dock, :))) och trots bristen att inte kunna få barn har jag alltid fascinerats och förundrats över livets begynnelse. Men det vore trevligt att någon gång få berätta i till exempel Karlavagnen att vi som inga barn har, är trots detta vid liv och har dessutom ett liv som vi lärt oss att älska.

Det var bara en gång som jag blev skitförbannad och det var när David Lagercrantz, författare, i radio sa att han kunde inte tänka sig att en författare utan barn kunde bli en riktigt bra författare. Men så kom jag att tänka på Selma Lagerlöf som fick Nobelpriset i Litteratur och hon hade inga barn. Det dämpade ilskan.

Vi är många som har lidit i många år och många som lider just i detta nu för att vi inte kan producera meningen med livet och det vore nice om någon vid ett enda tillfälle kunde påminna sig om att det inte bara är att "skaffa" barn, utan vissa av oss förblir utan "livets mening" och lever ändå...

P.s Det var därför jag skrev Älskling, vi blir inte med barn, som blev min terapi för att komma ur tragedin och det lyckades.D.s

Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig. Här kan du köpa/låna boken som e-bok.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

11 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Ja du Ramona det är tungt med barn också, mycket bekymmer och dyra är dom rackarna också... mina har kostat omkring tre miljoner eller så... och mamma är man hela livet så bekymren tar aldrig slut... har en väninna som fortfarande oroar sig för sin drygt 60-årige son... så se företaget som ditt som ditt barn, för det är liknande glädjeämnen och sorger med ett sånt ;)

Mia sa...

Tycker man att barn är den enda meningen med livet så har man en ganska snäv syn på livet i allmänhet.

Det finns en mening med var och en av oss. Vissa utför stordåd, som t ex Gandhi, Mandela och King. Andra är här för att förströ oss, som musiker, författare, konstnärer och artister. För några behöver det inte alls handla om några stora saker, utan det kanske är att ta hand om sin gamla mor eller föda det där barnet som en gång skall göra något stort.

Barn är ju egentligen till för att föra släktet vidare, det är så för alla arter på jorden, men det är inte det som är meningen med livet. Det är när du känner att du har hamnat helt rätt i livet - när du vet att det är det här du ska göra. Då har du hittat din uppgift, det du är här för. Då brukar också "livet" hjälpa till med att ge dig ett flow, allt flyter lätt och alla farhågor du hade innan finns inte ens.

Är du missnöjd med det du gör, gör du troligtvis inte din "uppgift". Lita på magkänslan och förändra ditt liv.

Det är för mig meningen med livet!

Anonym sa...

Genomgått en provrörsbefruktning, misslyckades. Tinade upp ett ägg från frysen, misslyckades.

Att höra någon säga att meningen med livet är barn, får mina tårar att rinna och det känns som en kniv rakt in i hjärtat som längtar.

Anonym sa...

Kan inte sagt något så urbota dumt att man måste ha barn för att bli en bra författare. Just nu med tre vilda - men underbara - galningar här hemma förfäktar jag snarare åsikten att det är omöjligt att vara författare med dem. Många av mina favoriter Richard Ford, Joyce Carol Oates, Kafka hade eller har inga barn. Några av dem som hade, som Thoman Mann, gav fullständigt fan i dem. Möjligen sa jag - tyvärr uttrycker jag mig ofta luddigt i etern - att jag själv sträckte upp mig när jag fick mitt första barn, en dotter,och beslöt att jag göra något vettigt, som att skriva en bok.

Varma hälsningar

David Lagercrantz

Ramona Fransson sa...

Hej Ann Helena,

Visst är raringarna också bekymmer och kan bli kostsamma, och utan barn ingen fortsatt utveckling.

Jag brukar säga att mina böcker är mina bebisar. Först kämpat jag ihop dem, sedan är jag nervös inför släppet och när de väl är ute får de klara sig på egna bokben:)))

Ramona Fransson sa...

Hej Mia,

Jag satt själv fast i det tänket! Under de år som jag och min man försökte få barn hade jag svårt att se hur ett liv utan barn skulle se ut.

Jag led ofattbart mycket av att se alla "urgulliga" reportage om barnafödslar och att lyssna på hur praktiskt taget alla kändisar alltid berättade om: Att de trodde att det viktigaste i livet hade varit ditten eller datten, men när barnen kom förstod de livets mening.

Vid flera tillfällen har jag bett om att få vara med i olika program där jag gladeligen ska berätta om hur tufft det var och att det naturligtvis går att leva ett rikt och lyckligt liv utan barn.

Det verkar inte som att det är ett politiskt korrekt uttalande:))))

Ramona Fransson sa...

Hej David,

Jo, faktiskt så råkade du ut för det som många gör när de sitter i radio och får frågan av reportern.

-Har du förändrats något efter att du fick barn?

Det var den frågan(på ett ungefär) som du fick och då är det lätt, precis som Viveca Lärn, Jutterström med flera säga just detta:
-Ja, nu förstår jag meningen med livet!

Men precis som jag skrev kom jag på att Selma Lagerlöf inte hade barn och fick Nobelpriset i Litteratur, vilket dämpade ilskan ganska omedelbart.

Ha de gott!

Ramona Fransson sa...

Hej Anonym,

Ja, jag vet precis hur det känns. Min man och jag gjorde två provrörsbarnsförsök, sedan orkade vi inte mer. Vi var fullständigt slut, både fysiskt och psykiskt.

I dag lever vi ett rikt liv, som vi skapat tillsammans. I dag vet vi att det går att leva utan barn, men det är en tuff väg att gå.

Jag brukar säga till alla som i detta nu kämpar för att få barn, kämpa så länge du/ni orkar men tänk på att det går att leva, älska och njuta av varandra utan barn.

Önskar dig/er ett stort LYCKA TILL!

Eva sa...

Men tänk om det inte går så bra med barnet och att det inte finns hjälp att få?
När folk tänker på barn tänker de bara på det gulliga och att allt bara ska rulla på och de kan få vara stolta. Men många har det svårt och kommer aldrig ur det. Folk vill heller inte höra om det inte går bra - det är "onormalt". Eller så vill de höra för att känna sig lite duktigare själva.
Allt har fram- och baksidor Ramona!

Anonym sa...

De flesta som fått barn förstår nog att man kan ha ett bra och meningsfullt liv utan barn. Men om en person blir tillfrågad om hur deras liv förändrades när de fick barn så finns det väl ingen anledning för dem att berätta hur de tror att livet sett ut utan barn.
Skulle du önskad dig att få höra en mamma säga:
När jag fick barn såg jag meningen med livet men om jag inte fått dem hade mitt liv självklart varit bra ändå!

Hur hade du reagerat på ett sådant uttalande? Du hade högst troligt skrivit ett blogginlägg om en känslokall mamma som inte verkade tycka att hennes barn var det viktigaste i hennes liv.

Att få barn ger en självklar mening med livet, en mening som man inte behöver leta efter elle fundera mera på. Det är redan klart när det lilla livet är fött. De som inte lyckas få barn eller som väljer bort barn ur sitt liv får kanske söka mer aktivt efter andra saker som är meningsfulla. Jag skriver kanske, för det är heller inte helt solklart.

Det som dock är solklart är att livet har många fler värden som kan ge mening. De som haft barn att ta hand om större delen av livet får kanske lov att leta efter den när barnen blivit stora och flyttat ut.
Livet ser olika ut för olika människor. Men varför ska inte kvinnor som är mammor få berätta om hur det påverkade deras liv utan att nämna de som inte har samma erfarenhet?
Sorgen över att inte få barn kan inte bäras av någon annan och mammor ska inte skuldbeläggas för att de berättar om sin egen lycka över att ha fått förmånen att få barn.

Att du blir påmind om din egen sorg vid de tillfällen är något helt annat!

Ramona Fransson sa...

Hej anonym,

Jag vill absolut inte skuldbelägga en mamma eller pappa. Har ju själv en mamma som tycker att jag är hennes underverk:)))

Nåja, det jag menar är att precis som jag är oerhört tacksam över att mitt liv trots allt är toppen, även om det varit fruktansvärt slitsamma år innan jag kom fram till att ett liv utan barn är aldrig meningslöst, men annorlunda.

Jag vill att alla ska ha en tankeställare just när det gäller barn. Att man inte "skaffar" barn utan man är lyckligt lottad när man lyckas att få barn.

Man "skaffar" en Volvo, eller en hund m.m. men inte barn.

Jag tror att om man pratade mer öppet om att det finns c:a 250 000 ofrivilligt barnlösa par som inte kan få barn på vanligt sätt blir det kanske mer fantastiskt för de som kan. Då kanske de förstår hur lyckligt lottade de är och sätter mer värde på att få barn.

Bara en tanke!