Nedan en recension av Lyckohjulet på mail från Eva Save.
"Kära Ramona Fransson!
Har just läst Din bok Lyckohjulet och har blivit så trött på dessa suckande, stirrande och rysande människor, att jag måste få låta det pysa ut. Mette, Greger, Andrea, Katarina, Mahtab, Kjell, Matthias, Verne, advokaten, Björn, Stefan, Olav – alla suckar de. Av lättnad eller högt eller djupt eller ljudligt eller tungt eller ljudlöst, men suckar gör de på var och varannan sida. Så tröttsamt! För att inte tala om alla tårar, som rinner, droppar nerför kinderna, rullar, fyller ögonen, stiger upp i ögonen, rinner oavbrutet, trillar sakta nerför kinderna, droppar likt ett stilla sommarregn (!), strömmar, börjar åter rinna, rinner nerför bleka kinder, droppar på brev, hotar att tränga ut. Hjälp! Ock stirrar gör de allihop – minst 40 gånger är det någon som stirrar, ibland flera gånger på samma sida.
Men framför allt vill jag uppmana Dig att läsa på kommateringsreglerna inför nästa bok! Och ta gärna samtidigt en titt på hur man använder frågetecken. Jag tycker att det är nonchalant mot läsarna att inte kunna de mest elementära reglerna.
Lena Save
Ljungskile
Ps. ”Restrektioner”! Två gånger på samma sida. Tycker Du skall slå upp ordet, om Du har någon ordlista. Ds. "
Lena Save har helt rätt att det kunde varit färre kommatecken, ska skärpa mig i nästa deckare. Även ordet restrektion, är felstavat, ska stavas restriktion. Har skaffat mig en korrekturläsare inför nästa bok, så förhoppningen är att den blir bättre.
Men du som trots många kommatecken, ett stavfel och uttrycken ovan vill läsa mina böcker finns de nu också i pocket från 39:-. Besök din närmaste bokhandlare eller näthandel:
7 kommentarer:
Hej Ramona..
Såg ditt inlägg både hos Daddy, och hos mig. Jag valde att radera det. För det hör inte hemma där!
Vad det gäller Daddy..
Vet knappt var jag ska börja.. Men en sak är då säker både du och Daddy är lika dåliga på att läsa vad som skrivs. Ni läser vad ni tror skrivs.
Kryddat med lite persoliga påhopp så tror ni att ni är "Herre på täppan".
Vad du ska kunna säga till mig som "ger mig på pälsen" och får mig att vad? Vet jag inte riktigt.. Det får du väl bevisa du som dragit igång det.
Vad det gäller Daddy så tycker jag att alla ni som låter hans metoder fortgå är riktigt dåliga rådgivare och "vänner"..
Att Ranias mamma är en idiot försvarar inte hot och kränkningar på både 2:dra och 3:dje person. Det ska inte funka så i ett rättsamhälle.
Jag har läst Daddys blogg om och om igen. Jag har varit saklig och försökt ge tips om hur man kan agera så man själv inte kommer till skada. Oerhört viktigt om man vill "hålla som förälder"..
Gång efter annan har jag blivit hånad, kränkt (om man nu kan bli det i bloggsfären där man är okänd).. Påhoppad och utsatt för förtal.
Daddy bad mig att inte skriva mer på hans blogg. Jag respekterade ända tills han drog upp mina åsikter ( och naturligtvis feltolkade allt).. Med mitt namn och hänvisning.
Då fick jag nog. Och jag tycker inte synd om Joakim.. Det gör ni andra så bra..
Jag har ett ex av samma kaliber som Joakims ex. Jag har erfarenhet sedan 2002. Och det bara fortgår.
Jag är inte bitter, jag är inte enskild vårdnadshavare till mina barn, jag kan alla turer, jag kan alla bidragsregler och jag kan hur svårt deprimerad man blir av det ena jävulsskapet efter det andra. Personer som dessa suger energi.
Jag vet vad Joakim har framför sig.. Och jag vet att orkar man inte "hålla kvar sitt egna liv".. Så orkar man inte heller ta hand om sina barn. Bara där blir man en "förlorare".. TIll skada för både barnet och en själv..
Hos mig är barnen det viktiga.. Men om jag inte slutar strida så kommer inte jag orka för att finnas till för dem.
Som sagt sen 2002 har vi haft en djävulskmänniska i ryggen. Som inte drar sig för någonting. Och jag har kommit på, med hjälp av terapeuter att det bästa är att sluta slita. Låta exet slita för att bevisa själv hur tokig och galen han är. Det finns ingen soc/polis i världen som tar emot 30-40 anmälningar på ett år.. Efter 10:onde anmälan sluta de utreda. De hade regelbunden kontakt med både skola, barnens vänner mm.. För att trots allt så är det deras jobb att utreda och ta tillvara barnens intressen.
Då jag vet att man får flytta utan andra förälderns medgivande. Jag har gjort det. Pappan och jag bor i olika kommuner. Barnen blir inte kvarskrivna.
Och att få så´na påhopp som Joakim ägnar sig åt.. SOm att jag skulle ha ensam vårdnad om mina barn, när jag vet att jag, för enkelheten skulle kunna få det, men ändå avstår.. För att pappan ska vara en naturlig del av barnens liv, enligt mitt tycke... Samtidigt som jag gång efter annan får kämpa med näbbar och klor för att få pass till barnen. Pappan måste skriva på.. Fler än en gång har vi fått skjuta upp semestrar för pappan vägrar.. Vår lilla dotter får ingen utredning på BUP och hjälp av habiliteringen trots att hon har Aspergers syndrom... För pappan vägrar.. Mina barn kommer sällan enligt hovrättsdom. Pappan anser inte att han behöver följa den. Trots att han själv varit med och utformat den.. Han har tagit barnen och stuckit, bara varit borta 3-4 dagar, ibland en vecka.. Vägrat komma på vår vuxna sons bröllop för att jag var bjuden..
Det finns hur mycket som helst att verkligen bråka om, om man vill..
Vill man inte bråka, gillar man läget och låter den andra sköta bråkandet. För till syvene och sist så säger det mer om den personen än om mig! Och det finns visserligen puckon på soc också... Men jag vill, till skillnad från de flesta andra mena att det finns bra personer där också. Och hr har det ingenting att göra med att barnens boende tilldömdes mig, med umgänge enligt pappans önskan. Jag blev oerhört ifrågasatt och utredd. Precis som pappan. Så ska det också vara.
Och som sagt, jag har aldrig haft för avsikt att "avpolletera" mina barns far. Och jag skulle aldrig, så länge han inte gör illa våra barn fysiskt ta vårdnaden i från honom... Jag råkar nämnligen veta att pappor har en lika central roll i barnens liv som vad mammorna har. Jag är skilsmässobarn och har bara bott hos pappa sedan jag var 6 år. Det har gått alldeles utmärkt. Och har givit mig och min pappa en djup och nära relation. Det vill jag att mina barn ska ha med sin pappa också... Och att ta hela vårdnaden är som att "kasta ut" pappan i ingenting. Självklart ska pappan vara med på dagis, skola, bröllop, aktiviteter mm... Han vill inte alltid, som sagt.. Men ju äldre mina barn blir, ju mer kan de själva uttrycka för pappan att de vill att han ska vara med. Och genom att inte ta ifrån honom vårdnaden, tror jag att jag kan bidra till ett "tillåtande" klimat för barnen.
Så att få höra från Joakim, som har begärt enskild vårdnad för sin dotter anklaga mig för att ha gjort detsamma... Och att jag tom har enskild vårdnad.. Är lika upp och ner som hans andra resonemang...
Man får gärna kritisera mig och mina åsikter, men det blir lite lätt löjligt när argumenten går ner till personliga påhopp. För skilnaden mellan mig och Joakim är att jag läst hans blogg. Ser vad han kämpar med och hur. Medans Joakim inte ens har koll på vad jag egentligen skriver och anklagar mig för att vara både det ena och det andra samtidigt som han fått för sig att jag har någon "hemlig agenda"... Varför jag nu skulle ha det!?!
Sparka på någon som ligger, är en helt och hållen egen uppfattning. Jag tycker alla som inte ber Joakim att lugna sig, se möjligheterna och "anpassa sig" efter samhällets spelregler... Är att "sparka på en som redan ligger"...
Att bete sig som Joakim gör är olaga hot. Soc kan inte å ena sidan skita i anmälan mot Joakim, å andra sidan utreda fosterhem som blir anmälda.. Helt enligt Joakims egna agenda... Naturligtvis måste de utreda ALLA anmälningar... Sen kan man välja att streta emot, eller acceptera.. Det är ett val ma själv gör. Joakim också!
Mallaläsgärnaminåsiktbralla
hej Majsanochmalla,
Jag tror att det finns både rätt och fel göranden. Problemet är nog att man aldrig i förväg vet om man gör rätt eller fel när det gäller socialnämnderna. Jag har också pratat med Joakim och sagt att det är lätt att bli hatisk och därmed är man ute på hal is. Samtidigt som jag mer än väl förstår de känslorna. Det är lätt att bli hatisk när man känner sig överkörd och maktlös.
Jag vet också fall där pappor varit medgörliga och tyckt sig därmed tagit hänsyn till sina barn vilket resulterat i att barnen vuxit upp på mammans villkor och därmed har barnen mer eller mindre avskärmats från pappan. Som sagt det är svårt att råda någon i denna fruktansvärda situation, det enda jag känner är att jag inte vill att det sparkas på någon som redan ligger ner.
Men jag tror inte alls att jag är "Herre på täppan" utan vill bara väl. Trösta om det går och ge råd om jag kan... Men det är som man brukar säga. Tonen anger klangen. Allt kan sägas på olika sätt men ändå ha samma mening.
Men det är roligare att höra: Älskling, kan inte du vara snäll och lyssna på mig! Än att få höra: Kärringjävel lyssna på mig för helvete!
Tack för ditt inlägg.
Ramona..
I grund och botten finns det visst ett "rätt eller fel" i sina kontakter med sociala, eller för den delen alltid, öht. Precis som du skriver så är det alltid bäst att ta det varligt och ha respekt och förtroende. Hot och kränkningar är tecken på att något är fel. Och utifrån det ska soc också agera.
Tänk om det var en kvinna som hanterade soc så? Undrar du inte vad Daddy skulle skriva då?
Det finns inget soc som har egenintresse i att separera barn från föräldrarna. Det är nog, tvärt om deras mål att få föräldrar att samarbeta runt barnen. Få fokus från bråk mot barnen. Ibland, när inte det fungerar så väljer soc att den förälder som vårdat barnet mest får bli boendeförälder.
Det är inget konstigt. Tråkigt är det däremot, att inte barnen kan få ha sina föräldrar 50/50. Men det går utmärkt att ha en relation till sitt barn under andra omständigheter också.. Daddy verkar ju ha en god relation till sin son med bara vH boende. Det viktiga är inte hur barnen bor, det viktiga är hur väl föräldrarna samarbetar.
Barn som har föräldrar som bråkar, oavsett hur de bor är de skilsmässobarn som mår sämst.
Därför är jag av den bestämda uppfattningen att den förälder som "slutar slita" är den förälder som är bäst lämpad...
Personer som Daddys ex, mitt ex, kan man inte "vinna emot".. De triggar upp alla de kan/ drar i alla trådar och skapar bara skit.. Barnen är deras vapen..
Går man inte in i det kriget.. Så kan exet inte heller nå en till slut. Idioterna bevisar själv att de är idioter och man behöver bara se på.. När man segerpromenerar.. In mål..
De biter sig själva i svansen.. Och slutar när de inte kommer längre... De har liksom inget stöd någonstans längre..
Mallatänktillbralla
Hej Majsanochmalla,
Jag kan tyvärr inte hålla med. I ett fall har jag erfarenhet av en helt annan historia. Men allt i det specifika fallet handlade om pengar. Tack vare att det fanns
400 000 kronor lyckades det. JK fällde socialnämnden och när mannen mötte ordföranden i socialnämnden på stan fick han hårda blickar och ingen ursäkt trots att de uppenbarligen behandlat ärendet helt åt helvete.
Tyvärr så förekommer det oegentligheter och skit hos våra myndigheter också....
Vet en mamma som blivit av med sina 2 barn i både boende och vårdnad.. Helt utan grund.. Farfadern till barnen är domare i HD!??! Med tanke på hur det fallet gått till så kan iaf inte jag låta bli att undra...
Självklart skall båda föräldrarna bli bedömda på samma vis. Oavsett var i utredningen man än befinner sig eller vilken bakgrund man än har.
Allt annas skall anmälas/korrigeras så långt det går. Det är en rättighet att göra det. Daddy ska inte hota.. Kränka.. Han ska anmäla enligt gängse regler. Att ta lagen i egna händer är inte okej..
Sen vill jag anföra.. Alla barn passar inte att bo 50/50.. Alla barn är inte likadana...
Och olika tider i uppväxten så behöver barnet sina föräldrar olika. Utvecklingen kan man liksom inte göra så mycket åt..
Det är mycket att ta hänsyn till och varken övertolka eller negligera. Det är inte alltid så lätt.
Och var och en av oss som haft en 3:åring vet hur lätt man "lägger orden i munnen på dem, påverkar.. Får dem att säga saker.. Att spela in det och ta det för en sanning är inte okej.. Det bevisar ingenting annat än föräldrar är mycket orädda om sina barn... Mamman kan säkert också få ungen att säga saker.. Om övergrepp, tex.. Det är inte bra. Man ska hålla barnen utanför så´nt..
Barn lever i stunden.. Mina barn tänker nästan aldrig på sin pappa när de är hos mig.. Eller på mig när de är hos pappan. Och det är bra.... Det ska inte bli någon kamp för barnen att vara hos den andra föräldern...
Mycket finns i detta ämne.. Och en av sakerna är att båda föräldrarna har ett stort och viktigt ansvar..
Mallabarnensrättbralla
Fortsätt med ditt språk! Till slut har du inför något nytt - Ramonaspråket! Det kan rendera en litterär genre vad det lider! Kör på! Tänk själv och lyssnar på goda råd gör du ju redan.
Hej Helena
Tack för ditt stöd och hurrarop. Det värmer innerligt.
Skicka en kommentar