Det är vackert också på hösten, men likväl vemodigt. På något sätt säger man adjö till ett år, även om det inte är slut förrän den 31 december.
De ljuvligt doftande gula rosorna, som jag tror heter Ingrid Bergman, har blommat år efter år. Ända till frosten kommit och knackat på.
Även klängrosen, som jag tror heter Tangotanz, är fortfarande vaken och aktiv, men kommer sloka och stänga sina porer om en månad...
Och klasarna trängs på vinstocken och är i år, som så många år tidigare, utmärkt mat till fåglarna.
Bladen faller och trädens spretiga grenar framträder mer och mer.
Ja, och det är bara 56 dagar kvar till att vi tänder det första ljuset.
Mysigt det också.
Ha en skön söndag!
Ramona