Det känns konstigt. Men å andra sidan är det mycket som är underligt med det vi kallar "livet". I dagens läge har till exempel sorgbandet försvunnit. När gjorde de det och varför?
Kvinnor går inte längre klädda i sorgflor, inte heller i svarta kläder. Är sorg inte "inne"? Jag har hört talas om att unga tjejer och killar får utskrivet antidepressiva medel, enbart för att de går till doktorn och säger att de är ledsna!
Får vi inte visa sorg längre? Måste alla vara glada och le hela tiden? Och om unga människor, som ofta är skörare på grund av brist på livserfarenhet, plötsligt blir ledsna av den mest naturligaste orsaken, nämligen att partnern gör slut, är det inte"lyckopiller" dessa unga behöver. De behöver få lov att visa sin sorg, få gråta och prata om sin situation och sist men inte minst behöver de någon som lyssnar!
Jag kanske inte heller är en av dem som berättar om alla mina inre känslor, jag har också svårt att tala om dem, däremot är det lättare för mig att visa ilska och upprördhet, som jag då och då gör på bloggen. Men sorgen och saknaden av våra nära och kära skäms jag inte ett dugg att prata om. Tvärtom är jag stolt över att kunna visa min sorg och prata om den. Det är för mig lika viktigt som att visa glädje!
Ramona
"När mardrömmen blev sann" av Glenn Forrestgate till specialpris på Adlibris
"Grattis, du ska bli pappa" Adlibris Bokus CDON
Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och också Mord under Tjörn Runt, finns nu som ljudböcker och i samtliga är jag uppläsare.
Alla böckerna finns också som e-böcker för dig med läsplatta eller Ipod, dator m.m.
Naturligtvis kan du också låna dem via biblioteket!
Adlibris
Bokus
Bokia
Muntligt
Load2hear.
Mobook
Storytel
