Idag har Göteborgs Posten en helsida i kulturdelen om vad är: Typiskt svenskt?
De senaste två böckerna i ämnet är: "Jakten på svenskheten", Natur & Kultur, av Qaisar Mahmood. "Ingenmansland" Leopard, av Dan Jönsson.
Eftersom jag inte är född av svenskfödda föräldrar fick jag en annorlunda barndom. Inte uppfödd på köttbullar med brunsås och lingon för att hårdra det hela.
Men vad upplever jag då som svenskt? Till exempel upplevde jag som barn, att när mina klasskamrater berättade att de skulle till "landet" över helgen eller lovet" var detta typiskt svenskt i mina ögon. Eller om de hade husvagn, tält och skulle campa. Det var också typiskt svenskt. Midsommarstången upplever jag som typiskt svensk, men den har precis som julgranen ett tyskt och innan dess andra länders ursprung.
Måste man känna sig svensk? Nej, det tycker jag inte. Det viktigaste, tycker i alla fall jag, är att man känner sig som en del av det samhälle man lever i oavsett var man bor. Att man inte gör andra människor illa, vare sig med ord eller i skrift. Att man uppför sig som en medmänniska. Det är för mig de viktigaste egenskaperna.
Är jag stolt över Sverige som land? Ja, ta mig tusan att jag är! Jag är omåttligt stolt över vad alla vi människor har lyckats åstadkomma med detta land. Jag älskar Sveriges natur och samtidigt svär jag som en borstbindare när jag ser hur människor kastar skräp ute i naturen, hur de använder naturen som sin högst privata papperskorg! Inte fa-an skulle dessa personer kasta en ölburk, fimpar eller annan skit på golvet i sitt eget boende!
Jag älskade skolavslutningarna som de en gång var: När vi alla sjöng "Den blomstertid nu kommer" när vi stod med svenska flaggan i handen, när vi rusade ut på skolgården och visste att snart skulle vi få lov att gå barfota i gräset, plocka blommor på ängarna och bada. Tyvärr har skräcken inför att bli kallad "främlingsfientlig" gjort att en del rektorer snörpt detta, som jag skulle vilja kalla typiskt svenskt. Mona Sahlin uttalade sig oerhört korkat, som hon gjort många gånger förr, men det här tog väl ändå priset:
- Statsrådet Mona Sahlin svarar på frågan "Känner du dig svensk?" i GT den 6 juni 2001. Hämtat via Presstext.
- Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.
Uttrycket: Vända kappan efter vinden, fick en helt ny innebörd efter detta!
Men som sagt, jag älskar Sverige och jag älskar naturen, människorna i Sverige är en blandning av salt och sött, surt och glatt och allt som firas, såsom, jul, nyår, påsk, pingst och Sveriges nationaldag är jag barnsligt lycklig över, även om jag inte alltid deltar till 100 procent.
Det jag inte förknippar med typiskt svenskt, än så länge, är terrorister och självmordsbombare, det är inte ett dugg svenskt i mina ögon. I Norge däremot, har de dessvärre fått en norsk terrorist och massmördare. I Sverige har vi sedan länga haft svenska massmördare, seriemördare, mördare, våldtäktsmän/kvinnor och i dessa fall har dådet inget haft att göra med var man är född, snarare om uppväxten. Vad som förvandlar en människa, oavsett ursprung, till en omänsklig varelse vet jag inte. Men det är alldeles för komplext att utreda. Det finns inget enkelt svar.
De jag betraktar som svenskar är de jag kan prata med på svenska. Då anser jag att de är en del av landet. De kan följa med i nyhetsrapportering och ta del av vad som händer i samhället. Bodde jag i Tyskland skulle jag talat tyska, inte märkvärdigare än så.
Jag vill omfamna alla som älskar Sverige och önska en fantastisk och glädjerik nationaldag i morgon den 6 juni!
Ramona
