Jag vet, jag var en av dem när jag var ung. Även jag blev erbjuden läkemedlet Roaccutan, och äter du den medicinen får du inte bli gravid, eftersom den är livsfarlig för det ofödda barnet. Jag som är ofrivilligt barnlös och året var 1992 ville inget hellre än att bli med barn, därför avstod jag från den medicineringen.
Jag hade stora bölder på ryggen, stora som femkronor. På en hudklinik i Sverige hade jag genomgått en allergitest och inget indikerade på att jag var allergisk. Dessa bölder gjorde att jag vid tillfällen när jag lutade mig mot en stolsrygg hade väldigt ont. Så jag blev erbjuden Roaccutan och när jag fick reda på biverkningarna tackade jag glatt nej!
På den här tiden arbetade jag på Stena Line, Göteborg-Kiel, Tyskland, och när jag var i Kiel gick jag till en hudläkare. ( Jag pratar flytande tyska) och beställde en tid. Nästa gång tog de prover. Jag hade en aning förhöjt testosteron, men inget som var onormalt. Läkaren skrev ut en flytande salva, kostade fem D-mark. Jag smorde in ryggen några gånger och vips var bölderna borta och kom aldrig åter.
Så vad säger detta? Jo, att tyska läkare har kommit sååååå mycket längre inom den medicinska vetenskapen inom en mängd områden, och tyvärr vill inte Sverige erkänna detta, hellre låter de sina patienter lida till och med dö... Ja, jag vet det är förjävligt men tyvärr sant...
Susanne Jelinek och jag arbetade tillsammans på Stena Line på färjan som gick mellan Oslo och Moss. Båda sökte vi tjänsten som receptionist. Susannes pappa var kapten med tysk bakgrund. Susanne fick jobbet och det gjorde mig ingenting för hon är en fantastiskt härlig kvinna. Men så insjuknade Susanne och i en sjukdom där svenska läkare slet och rev sitt hår. De hittade inte orsaken! Så vad gör svenska läkare i den situationen? Söker de hjälp över gränserna? Inte alls! Är de ute efter att rädda patienten? Glöm det! Allt handlar om prestige och därmed är du dödsdömd. Som tur var har Susanne föräldrar som engagerade sig och av en slump befann de sig i Tyskland på en föreläsning som beskrev Susannes sjukdom. Föräldrarna belånade sitt hus ( vi var inte med i EU på den tiden) och Susanne, som då redan räknats ut av Sverige och var förtidspensionär kom till Tyskland, behandlades och blev frisk.
Jaha, tänker du... så nu fattade svenska läkare... Hahahaha... inte ett skit. nu fick Susanne och hennes familj slåss som tokiga för att få tillbaka de pengar som de spenderat på få henne frisk. För inte i helvet ville svenska läkare erkänna att de hade haft fel... Det tog sex år, tror jag, innan familjen vann och med det vann hela den svenska befolkningen, eftersom detta blev loket som plöjde undan hindren för andra.
Så har du stora acneproblem, ta kontakt med Kiels Universitetssjukhus, de kan också engelska, och be om hjälp. Sveriges sjuka betongvård kommer att vara tvungna att betala... vägen är plöjd tack vare Susanne Jelinek och hennes familj!
Så glöm svensk sjukvård i frågan om acne! Ta kontakt med Kiels Universitetssjukhus och bli frisk med samma kostnad som ett läkarbesök i Sverige!
Ramona
