Det jag saknar är engagemanget av samtliga kvinnor, som står i rampljuset, för alla de flickor, kvinnor, pojkar och män som blivit grovt våldtagna av enskilda eller i grupp de senaste fem åren, vilka har ökat markant.
Har inte jag blivit sexuellt utsatt under min ungdom? Jojomensan, och då har jag glatt delat ut en lavette eller fräst ifrån väldigt bestämt. Visst har det då hotats med ditten och datten, men det har jag struntat i. Enkelt vänt på klacken och stampat iväg och bett den/dem fara åt helvete.
När jag som barn blev sexuellt utsatt hade jag inte något att sätta emot, men som vuxen kan jag alltid göra det i civiliserade sammanhang som konferenser och allmänna sammankomster med människor i samma krets som jag själv.
Däremot är det i det närmaste omöjligt att freda sig mot en eller flera hormonstinna galningar som släpar iväg en kvinna, flicka eller pojke och utför de mest bestialiska våldtäktshandlingar och skändar kroppar.
En oinbjuden hand på ett lår, är en lavette! Ett oinbjudet tafsande på bröst eller underliv, är en lavette! I vissa fall kan det räcka med en stadig knuff och några väl valda ord. Men att inte göra något är åt skogen!
Ska det komma något vettigt ur denna lavin av hashtaggar så är det att samtliga kvinnor alltid ställer upp för varandra och framförallt polisanmäler varje sexuell otrevlig handling.
Strunta i hoten om att ni inte får en karriär inom journalistkåren, inom media, inom teatern, inom filmen, inom artisteriet, inom juridiken, inom vården, inom vad som helst! Ge er inte! Utan polisanmäl vartenda beteende som ni inte finner anständigt.
För det är endast om ni håller ihop som ni kommer att lyckas.
Lyckas ni inte stötta och hålla ihop kommer ni att misslyckas!
Ramona
Så var finns kvinnorna som vågat säga ifrån? Var är alla dessa kvinnor? Alla kvinnor
