Men att slåss mot socialnämnder i Sverige kan ibland liknas vid att slå huvudet i väggen. Många av dessa "människor" är arroganta och utan den minsta självkritik.
De tror i sin infantila värld att det de gör är för "barnens bästa". Men i själva verket har de makt som de inte borde ha. Makt som förgör och förstör.
Ibland får jag känslan av att de vill säkra sina jobb! Om vi gör si och så kommer barnen garanterat hamna i trubbel och då rycker vi ut som en riddare på den vita hästen och " tar hand om dem". Tanken på att barnen borde få en chans, en riktig chans, verkar inte finnas i deras hjärnor. Hur man än letar så hittar man inget.
Orden, trygghet, kärlek och omsorg för barnen verkar vara lika bortblåsta som löven om hösten.
Som tur är finns det kvinnor som Eva och män som Anders. De kämpar oförtröttlig mot orkanen som blåser mot dem. Idag är det klart att dessa inkompetenta sociala tjänstemän (kvinnor) ställs inför skranket. Ja, där ska de stå! Men det fattas många fler ... kanske, kanske kommer det en lag så småningom som i verkligheten sätter barnen främst och om det gör det, kommer fler barn att få en ärlig chans till ett bättre liv.Enbart tack vare kämpar som Eva och Anders. Jag hoppas att Fanny och Rasmus snart är hemma igen!
Ramona
