Alla kommer att minnas James Foley som,
blev halshuggen av IS= Islamiska Staten, som dessa dinosaurier kallar sig. Och det är ingen stat, utan består av män som kravlat sig ut ur grottor.
Dessa dinosaurier behandlar kvinnor som dörrmattor och skulle med all säkerhet inte ens veta hur man hanterar en kniv och gaffel om de skulle sitta till bords.
Dessutom vet alla som är utbildade och intelligenta vad som hände med dinosaurierna. Just det! De är utrotade!
En dag är IS likt dinosaurierna utrotade, men män som James Foley kommer alltid att bli ihågkommen som den goda människan.
Ramona
Skriver verklighetsbaserade deckare med samhällskritisk attityd.Trilogin "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" Begynnelsen, Gärningen och Uppgörelsen på Storytel och överallt där du kan köpa eller låna böcker och e-böcker. Den är tuff, spännande och aktuell med tanke på alla sexbrott som vi kan läsa om varje dag. Den är verklighetsbaserad från svenska fall.
onsdag 25 februari 2015
måndag 16 februari 2015
Älskar du ljudböcker? Då är du som klippt och skuren för Storytel!
Jaha, så du puffar för Storytel!
Japp! Det gör jag och detta trots att jag själv hellre läser pappersböcker. Hehe ...
Jag ska berätta hur det gick till när jag (min naiva idiot) fick för mig att själv läsa in mina böcker. En hel del vet redan, men skriver jag ner det här så blir det förevigat och kanske kan någon lära sig något.
Jo, så här var det ... en skön försommardag åkte maken och jag ut till Högsbo industriområde. Vi hade tagit reda på att där fanns en studio som spelade in ljudböcker, och på den tiden var det cirka 10-20 CD-skivor i en kartong. Inte som idag antingen en CD skiva kallad för Mp3 eller direktnedladdning. I vilket fall som helst gjordes ett ljudtest med mig som inläsare och de tyckte jag hade mycket bra radioröst. Sedan kom vi till kostnaden och den var hisnande för mitt dåvarande egna förlag. Nej, sa vi ... vi får vänta med det här ...
Självklart var jag nedslagen när vi kom ut i det vackra härliga solskenet. Jag hade så hett eftertraktat att få mina deckare till ljudböcker för det var ju så det "stora" författarna hade det. Eller hur?
Åren gick och en dag fick jag äran att lära känna Krister Samuelsson som är ägare av Radio Bohuslän En radiokanal som är helt fristående från politiska intressen eller annat och finansieras helt med reklamintäkter. Krister är en positiv innovatör och jag fick jobbet att prata in några slingor som lades in på programmet dagen efter och från måndag till fredag hördes min röst mellan musik och reklam på mornarna mellan 06.00 -10.00 och det var inte direktsänt vilka många trodde.
I vilket fall som helst så hade jag nu helt plötsligt tillgång till den apparatur som var nödvändig att producera ljudböcker. Och som jag sa tidigare hade jag fått beröm min trevliga radioröst och även som radiopratare i Radio Bohuslän. Sagt och gjort ... det dröjde inte länge förrän jag babblat in den första deckaren och i samma veva startade ett nytt företag upp och namnet är ... ja du gissar rätt Storytel! Detta härliga företag tog in mina egenproducerade ljudböcker och jag var superlycklig! Men ... ja det finns alltid ett men ... vilka rysliga recensioner jag fick ... ja, inte alla, men de flesta var allt annat än imponerade av att jag, författaren läste in mina egna deckare.
Vad jag hade glömt bort och naturligtvis borde ha gjort var att lyssna på en ljudbok med en riktig uppläsare. Hahahaha ... och när jag väl gjorde det ... ja då var det glasklart ... jag var kass! Min underliga dialekt, en blandning av västgötska och göteborgska med olika uttal på samma ord ... Vad kan det annat bli än en katastrof?
En dramatiker och fantastisk skådespelare som jag alltid beundrat och önskat mig i rollen som spaningschef Greger Thulin var och är Reine Brynolfsson och nu är han uppläsare av alla mina deckare och det är stort. Jättestort!
Vad som också ligger mig varmt om hjärtat är Storytels prenumeranter. De gav mig en ny chans! Det är bland det finaste man kan få som författare tycker jag. Därför vill jag mer än gärna puffa för Storytel och att du som älskar att lyssna böcker och slukar flera i veckan ska ta chansen att prova på Storytel för de har tusen och tusentals olika böcker, genrer och även på engelska. Bara en sådan sak.
Dessutom blev jag en av 27 nominerade i utnämningen till det "Stora ljudbokspriset" i deckargenren som går av stapeln den 2 mars i Stockholm. Jag blev inte en av de fem nominerade men det blev en av mina favoriter Carin Gerhardsen, så det ska bli jättehärligt att få vara med på glittergalan och hålla tummarna för Carin.
Du som vill vara med som gäst kan boka in dig här!
Så kanske vi ses!
Ramona
Japp! Det gör jag och detta trots att jag själv hellre läser pappersböcker. Hehe ...
Jag ska berätta hur det gick till när jag (min naiva idiot) fick för mig att själv läsa in mina böcker. En hel del vet redan, men skriver jag ner det här så blir det förevigat och kanske kan någon lära sig något.
Jo, så här var det ... en skön försommardag åkte maken och jag ut till Högsbo industriområde. Vi hade tagit reda på att där fanns en studio som spelade in ljudböcker, och på den tiden var det cirka 10-20 CD-skivor i en kartong. Inte som idag antingen en CD skiva kallad för Mp3 eller direktnedladdning. I vilket fall som helst gjordes ett ljudtest med mig som inläsare och de tyckte jag hade mycket bra radioröst. Sedan kom vi till kostnaden och den var hisnande för mitt dåvarande egna förlag. Nej, sa vi ... vi får vänta med det här ...
Självklart var jag nedslagen när vi kom ut i det vackra härliga solskenet. Jag hade så hett eftertraktat att få mina deckare till ljudböcker för det var ju så det "stora" författarna hade det. Eller hur?
Åren gick och en dag fick jag äran att lära känna Krister Samuelsson som är ägare av Radio Bohuslän En radiokanal som är helt fristående från politiska intressen eller annat och finansieras helt med reklamintäkter. Krister är en positiv innovatör och jag fick jobbet att prata in några slingor som lades in på programmet dagen efter och från måndag till fredag hördes min röst mellan musik och reklam på mornarna mellan 06.00 -10.00 och det var inte direktsänt vilka många trodde.
I vilket fall som helst så hade jag nu helt plötsligt tillgång till den apparatur som var nödvändig att producera ljudböcker. Och som jag sa tidigare hade jag fått beröm min trevliga radioröst och även som radiopratare i Radio Bohuslän. Sagt och gjort ... det dröjde inte länge förrän jag babblat in den första deckaren och i samma veva startade ett nytt företag upp och namnet är ... ja du gissar rätt Storytel! Detta härliga företag tog in mina egenproducerade ljudböcker och jag var superlycklig! Men ... ja det finns alltid ett men ... vilka rysliga recensioner jag fick ... ja, inte alla, men de flesta var allt annat än imponerade av att jag, författaren läste in mina egna deckare.
Vad jag hade glömt bort och naturligtvis borde ha gjort var att lyssna på en ljudbok med en riktig uppläsare. Hahahaha ... och när jag väl gjorde det ... ja då var det glasklart ... jag var kass! Min underliga dialekt, en blandning av västgötska och göteborgska med olika uttal på samma ord ... Vad kan det annat bli än en katastrof?
En dramatiker och fantastisk skådespelare som jag alltid beundrat och önskat mig i rollen som spaningschef Greger Thulin var och är Reine Brynolfsson och nu är han uppläsare av alla mina deckare och det är stort. Jättestort!
Vad som också ligger mig varmt om hjärtat är Storytels prenumeranter. De gav mig en ny chans! Det är bland det finaste man kan få som författare tycker jag. Därför vill jag mer än gärna puffa för Storytel och att du som älskar att lyssna böcker och slukar flera i veckan ska ta chansen att prova på Storytel för de har tusen och tusentals olika böcker, genrer och även på engelska. Bara en sådan sak.
Dessutom blev jag en av 27 nominerade i utnämningen till det "Stora ljudbokspriset" i deckargenren som går av stapeln den 2 mars i Stockholm. Jag blev inte en av de fem nominerade men det blev en av mina favoriter Carin Gerhardsen, så det ska bli jättehärligt att få vara med på glittergalan och hålla tummarna för Carin.
Du som vill vara med som gäst kan boka in dig här!
Så kanske vi ses!
Ramona
torsdag 12 februari 2015
Aftonbladet Sveriges nya STASI?
I dagarna har vi kunnat läsa om hur Aftonbladet "rensar" bland de som, chefredaktör och ansvarig utgivare, Jan Hemlin kallar för "hatare och rasister".
Med rensar menar jag att Jan Hemlin och hans medarbetare hänger ut privatpersoner med namn och vad de har skrivit i bland annat ett socialt media som heter Flashback. Detta har också Expressen roat sig med och chefredaktörerna på dessa två tidningar samarbetar, tro inget annat!
Jan Helin köper tjänster av Robert Aschberg, som startat ett företag där han samarbetar med en grupp vars namn är Researchgruppen. Här kan du läsa vad det är för kriminella element som anlitas för att skapa det största åsiktsregistret i Europa sedan STASI härjade i gamla DDR, med illröda kommunistiska förtecken.
En av de kriminella personerna i Researchgruppen tycker följande: "Våld är så jävla roligt!"
Du som tycker att: Jamen det här väl okej? Dom svinen är ju rasister! Så bra då att vi får veta vilka svinen är! Ta och tänk ett varv till!
Vem är det nästa gång som ska eftersökas på nätet för "fel åsikt"? De som älskar grillat kött? De som vill skjuta av vargen helt? De som gillar swingers? De som gör abort? De som är ateister?
Klart som fan att det är otrevligt och obehagligt med människor som uttrycker sina rasistiska åsikter, men hade vi inte yttrandefrihet? Eller hur var det nu? Eller har den plötsligt blivit begränsad? Har vi redan glömt morden i Paris? Efter den islamiska terrorattacken mot karikatyrtecknarna på tidningen Charlie Hebdo stod Jan Hemlin och påstod att han minsann försvarade det fria ordet! Men ... men vänta lite nu ... det är alltså Jan Hemlins ord som ska anses vara de rätta och det är bara som dom ska försvaras. Nästa gång Jan Hemlin får för sig att något inte stämmer med hans världsbild, vem ska då hängas ut? Här kan du läsa mer om det farliga hyckleriet av Fria Tider.
En enda kändis i Sverige, Alexander Bard, har vågat att mopsa upp sig mot Jan Hemlin och det rejält också. All heder åt Alexander Bard. Och här kan du läsa vad Alexander Bard tycker i nättidningen Resumé
Jag är innerligt trött på allt detta evinnerliga hyckleriet som försiggår på chefredaktörernas mötesrum att jag kräks över det!
En tänkvärd dikt enligt pastor Martina Niemöller (1892- 1984) Tyskland
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
I Sverige hämtade de först Flashbackanvändarna, och jag protesterade inte, för jag var inte en av dem.
Sedan hämtade de de som skrivit anonymt på Avpixlat, och jag protesterade inte, för jag var inte en av dem.
Sedan hämtade de de som skrivit anonymt på Snaphanen, och jag protesterade inte, för jag var inte en av dem.
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Tänk ett varv till!
Ramona
Med rensar menar jag att Jan Hemlin och hans medarbetare hänger ut privatpersoner med namn och vad de har skrivit i bland annat ett socialt media som heter Flashback. Detta har också Expressen roat sig med och chefredaktörerna på dessa två tidningar samarbetar, tro inget annat!
Fria Tiders bild |
En av de kriminella personerna i Researchgruppen tycker följande: "Våld är så jävla roligt!"
Du som tycker att: Jamen det här väl okej? Dom svinen är ju rasister! Så bra då att vi får veta vilka svinen är! Ta och tänk ett varv till!
Vem är det nästa gång som ska eftersökas på nätet för "fel åsikt"? De som älskar grillat kött? De som vill skjuta av vargen helt? De som gillar swingers? De som gör abort? De som är ateister?
Klart som fan att det är otrevligt och obehagligt med människor som uttrycker sina rasistiska åsikter, men hade vi inte yttrandefrihet? Eller hur var det nu? Eller har den plötsligt blivit begränsad? Har vi redan glömt morden i Paris? Efter den islamiska terrorattacken mot karikatyrtecknarna på tidningen Charlie Hebdo stod Jan Hemlin och påstod att han minsann försvarade det fria ordet! Men ... men vänta lite nu ... det är alltså Jan Hemlins ord som ska anses vara de rätta och det är bara som dom ska försvaras. Nästa gång Jan Hemlin får för sig att något inte stämmer med hans världsbild, vem ska då hängas ut? Här kan du läsa mer om det farliga hyckleriet av Fria Tider.
En enda kändis i Sverige, Alexander Bard, har vågat att mopsa upp sig mot Jan Hemlin och det rejält också. All heder åt Alexander Bard. Och här kan du läsa vad Alexander Bard tycker i nättidningen Resumé
Jag är innerligt trött på allt detta evinnerliga hyckleriet som försiggår på chefredaktörernas mötesrum att jag kräks över det!
En tänkvärd dikt enligt pastor Martina Niemöller (1892- 1984) Tyskland
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
I Sverige hämtade de först Flashbackanvändarna, och jag protesterade inte, för jag var inte en av dem.
Sedan hämtade de de som skrivit anonymt på Avpixlat, och jag protesterade inte, för jag var inte en av dem.
Sedan hämtade de de som skrivit anonymt på Snaphanen, och jag protesterade inte, för jag var inte en av dem.
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Tänk ett varv till!
Ramona
tisdag 3 februari 2015
Mötet med Super Bowl vinnarna LA Raiders 1983
I dagarna har USA:s mest sedda tävling haft sin final. Super Bowl.
Då drog jag mig till minnes vad som utspelades när jag var i USA 1983 tillsammans med en väninna. På den tiden ägde jag Änggårdens Tobak och Doris, som hon hette, hade en garnaffär runt hörnet i samma hus.
Jag har alltid varit tokig i att sticka, så också Doris med flera. Vi blev goda vänner och fick för oss att vi skulle sticka mängder med vackra tröjor och sälja dem i USA. Kanske öppna en butik. Ja, man är ganska naiv och har ont om kunskap när man är ung!
På den tiden hade jag en mycket god väninna som bodde i Los Angeles och till henne skickade vi 75 tröjor i olika utföranden. Doris och jag hade inskaffat oss varsin stickmaskin och hon såg till att våra plagg blev färdigstickade med muffar och kantband o.s.v. Glada i hågen flög vi iväg. Efter en natt på ett hotell i Down Town LA, där portiern förbjöd oss att gå ut när det var mörkt, hamnade vi på ett hotell i Marina del Ray. Där var det beväpnade vakter dygnet runt. I vilket fall som helst bodde det ett flertal av LA Raiders familjemedlemmar på samma hotell och vi lärde känna fruarna när vi låg vid poolen.
De var så gästvänliga att jag aldrig mött dess like. Förtjusningen över våra stickade plagg var stor från fruarnas sida och de anordnade ett party för oss, där en mängd LA Raiders fruar med vänner kom och handlade och vi hade jättetrevligt tillsammans. Det slutade också med att de bjöd in Doris och mig till semifinalen, vilka LA Raiders vann. Vi satt där med tusentals glada och tittade ner på en plan där vi inte begrep ett smack av vad spelarna hade för sig. Efter matchen bjöds vi in till deras stora fest på ett jättehotell och det var en fantastisk upplevelse. Året därpå vann LA Raiders finalen.
Hur det gick med de stickade tröjorna? Tja, jag åkte hem efter tre månader, Doris stannade kvar och bor väl där ännu tror jag. Har inte haft kontakt med henne sedan 1987. Men jag hoppas hon har det bra.
Det jag fick uppleva under de tre månaderna jag var i LA är ett minne för livet. Och alla goda och glada minnen ska man vårda ömt.
Ramona
Då drog jag mig till minnes vad som utspelades när jag var i USA 1983 tillsammans med en väninna. På den tiden ägde jag Änggårdens Tobak och Doris, som hon hette, hade en garnaffär runt hörnet i samma hus.
Jag har alltid varit tokig i att sticka, så också Doris med flera. Vi blev goda vänner och fick för oss att vi skulle sticka mängder med vackra tröjor och sälja dem i USA. Kanske öppna en butik. Ja, man är ganska naiv och har ont om kunskap när man är ung!
På den tiden hade jag en mycket god väninna som bodde i Los Angeles och till henne skickade vi 75 tröjor i olika utföranden. Doris och jag hade inskaffat oss varsin stickmaskin och hon såg till att våra plagg blev färdigstickade med muffar och kantband o.s.v. Glada i hågen flög vi iväg. Efter en natt på ett hotell i Down Town LA, där portiern förbjöd oss att gå ut när det var mörkt, hamnade vi på ett hotell i Marina del Ray. Där var det beväpnade vakter dygnet runt. I vilket fall som helst bodde det ett flertal av LA Raiders familjemedlemmar på samma hotell och vi lärde känna fruarna när vi låg vid poolen.
De var så gästvänliga att jag aldrig mött dess like. Förtjusningen över våra stickade plagg var stor från fruarnas sida och de anordnade ett party för oss, där en mängd LA Raiders fruar med vänner kom och handlade och vi hade jättetrevligt tillsammans. Det slutade också med att de bjöd in Doris och mig till semifinalen, vilka LA Raiders vann. Vi satt där med tusentals glada och tittade ner på en plan där vi inte begrep ett smack av vad spelarna hade för sig. Efter matchen bjöds vi in till deras stora fest på ett jättehotell och det var en fantastisk upplevelse. Året därpå vann LA Raiders finalen.
Hur det gick med de stickade tröjorna? Tja, jag åkte hem efter tre månader, Doris stannade kvar och bor väl där ännu tror jag. Har inte haft kontakt med henne sedan 1987. Men jag hoppas hon har det bra.
Det jag fick uppleva under de tre månaderna jag var i LA är ett minne för livet. Och alla goda och glada minnen ska man vårda ömt.
Ramona
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)