Detta är utan tvekan den bästa serien som visats i teve sedan 1978 fram till idag ...

Matador är en serie som utspelar sig i en by Korsbäck i Danmark under 1929 - 1947. Serien är ytterst välgjord, är i 24 avsnitt efter en idé och manus av Lise Nørgaard och sändes på DR1 mellan 1978-1981, och har visats i Sverige på SVT och även på 1990-talet i en kommersiell kanal.

Lise Nørgaard är idag 97 år och bor i Danmark.

Jag har älskat Matador sedan jag såg den första gången. Manuset, regin och skådespelarna är fullkomligt lysande. Det är som att sitta tillsammans med kokerskan Laura och pigan Agnes i köket och lyssna på vad de pratar om. Eller att dricka te på övervåningen med skuggmostern Elisabeth och hennes syster Maude, som är fru till bankdirektör Varneas.

Berättelsen begynner 1929 när änklingen Mads Andersen Skjern kommer till Korsbäck som manufakturförsäljare och med sig har han sin lille son Daniel. I byn finns endast en affär: Damernas Magasin, och där handlar enbart de rika och välbesuttna. Herr Schwann är föreståndare i butiken och ägaren, Aernesen, har precis gift sig med en mycket ung flicka, Vicki.  

Mads Andersen Skjern blir ignorerad och illa behandlad av herr Schwann, som ser sig själv som en finare man än de andra männen, eftersom han får träffa adeln och de rika. Mittemot Damernas Magasin sätts det, samma dag som Mads kommer till Korsbäck, plötsligt upp en skylt upp i fönstret: Till Salu! Sadelhandlaren har avlidit och hustrun säljer hus och butik.

Mads Andersen Skjern köper huset. Dagen därpå besöker Mads den enda banken i Korsbäck, där bankdirektör Varneas tronar i egen salong. Mads Andersen Skjern får inget lån för att öppna ytterligare en manufakturaffär och här börjar kampen om överlevnad.




Ovan är ett två minuter långt intro av första delen.

Det här nedan är vad Lise Nørgaard har skrivit efter att Matador visades i DR1:

" Att gå ut med hunden är inte bara nyttigt, utan också en lärorik sysselsättning. Jag hade dock - före den där söndagsförmiddagen i november månad för 30 år sedan - aldrig trott att en promenad runt Lyngbysjön med min pudel också kunde bjuda på en uppenbarelse. När jag var på väg hem fick jag en oväntad överblick över de andra hundägarnas och flanörernas tidningsval. Jag visste precis vilka som prenumererade på Berlingske Tidene, och vilka som hämtade sin visdom i Politiken.

Det var dagen efter att "Matador" hade visats för första gången i tv. Berlingskes och likasinnade söndagstidningars läsare mötte mig eller passerade mig med ett glatt leende på läpparna, samtidigt som de kastade till mig ett "Tack för igår!" Politiken-läsarna uppvisade däremot ett långt mer intressant beteende. De stirrade in i buskarna eller ut över sjön för att slippa se mig i ögonen. De mumlade till varandra med bortvända och ibland också bedrövade huvuden, och några kallade på sina hundar om de visade tecken att vilja hälsa på min.

De hade lärt sig sin läxa i form av den recension varmed en yngre "lärare" skickade den nya tv-serien ända ner i helvetet.
När det året åter blev vardag efter denna novembersöndag 1978 visade det sig att jag inte hade något skäl att dränka mig i Lyngbysjön på grund av Politikens grova påhopp, eftersom landets andra tidningar mottagit premiären av "Matador" så positivt som vi förväntat oss.

Jag berättar bara historien så som jag ser det, så kan tittarna själva avgöra. "Matador" är en berättelse om hur jag såg det, när det som verkade orubbligt plötsligt började förändras.
För att citera regissören Erik Ballings ord: " Det var då landsorten miste sin oskuld."

Lise Nørgaard
Manusförfattare till Matador

Slut citat.

I Matador träffar du grishandlare Larsen med fru Katrine och hunden Kvik. Deras frånskilda dotter Ingeborg med sin dotter Ellen. Alla karaktärerna är underbara och man kan inte annat än ta dem till sig och till sitt hjärta av olika anledningar.

Det jag känner varje gång jag ser på Matador, vilket jag försöker göra varje år vid den här tiden, är att tiderna förändras, men inte människan.

Matador är otroligt lärorik och underhållande att se. Så har du inte gjort det ännu ... så gör det! 

En dialog som utspelade sig mellan Fröken Møghe och lärare Andersen undrar jag mycket över och kanske finns det någon som vet mer om vad de pratar om att äta när de är på väg in i järnvägsrestaurangen.

Fröken Møghe: Jag äter ju lika gärna Ramona. Det smakar nästan som smör.
Lärare Andersen: Jag tål inte Ramona, det vet du!
Fröken Møghe: Kan inte du då ...

Som sagt ... finns det någon som vet vad som menas med Ramona här ... välkommen med en kommentar.

En fundering så här på sluttampen:

Det är otroligt hur skickliga danskarna var redan då och är än idag på att publicera fantastiska serier och filmer. Finns det ingen skola för svenskar att gå i i Danmark och bli åtminstone nästan lika bra? För dagens svenska serier har i min smak mycket kvar att lära, både vad det gäller dialog, scener, skådespelet och framförandet.
Ramona