Är du deppig? Jaha, då skriver jag ut...

Vi räknas till ett av världens rikaste länder och då pratar vi pengar. Men det stämmer antagligen inte heller, eftersom arbetslösheten stiger och pengarna tryter för allt fler.

Men när det kommer till vår hälsa verkar det vara sämst ställt med de unga även om de över 50 också verkar bli fler som mår sämre.
Och vad får vi för hjälp?

När man äntligen kommer fram, får en tid på närmaste vårdcentral och berättar för läkaren att man har ont i själen och kroppen, ja då blir det oftast de så förhatliga "lyckopillren" antidepressiva piller som skrivs ut.

Och det är nu jag reser ragg.

Hur kan det komma sig att man som patient inte i första hand får träffa en psykolog så fort som möjligt? Orsaken till att jag ställer frågan är att i dagens stressade samhälle, med de oftast futtiga tio minuterna som läkaren är tilldelad varje patient, hinner vare sig patienten svara på eller läkaren fråga ut patienten om varför man mår dåligt eller känner sig deprimerad.

Vore det då inte bättre för alla inblandade att man remitteras till en psykolog i första hand med en garanti att det inte ska dröja längre än en månad? Dessutom ska det finnas möjlighet att välja psykolog, inte bara bli tilldelad en där det efter ett eller två besök visar sig att inte personkemin stämmer.

I stället för att som idag övergöda medicinindustrin med skattepengar och göra människor beroende av olika mediciner borde vi istället se till att det fanns psykologer i varje by, stad och skola.

Visst går det att skriva av sig sina problem i en blogg, men att möta en annan människa, sitta eller ligga ner och prata fritt ur hjärtat är nog det ultimata.

En gång för sjutton år sedan fick jag en möjligheten att under ett års tid ( alltför kort tid dock) träffa en psykolog i samband med ett projekt som bara fanns i Göteborg och hade namnet DELTA. För varje besök betalade jag 100 kronor och när jag var uppe i, på den tiden, 900 kronor, hade jag frikort.

För allvarligt talat hur många, som är i behov av psykolog, kan betala mellan 800- 1500 kronor för 45 minuter?

När man har ont i kroppen, inte kan sova, är nervös och orolig är kanske inte piller vad man behöver, utan en psykolog. Det finns en diagnos som kallas PTSD, vilket betyder Posttraumatisk stress syndrom. Meningarna är delade om hur och varför de uppstår och i synnerhet hur långt tid efter att man utsatts för en eller flera traumatiska upplevelser. Enligt min mening forskas det alltför lite i Sverige om det här medan man i USA har en större och mer intensiv forskning i ämnet.

Om man har ont i kroppen kan det ha med själen att göra och då visar inga röntgenbilder i världen att du har problem. Jag har försökt få reda på hur många psykologer det finns i Sverige som är anslutna till Försäkringskassan, men gick bet på de uppgifterna. Sökte på SCB och de hade inte svaren. Har även kontaktat Psykologiförbundet men ännu inte fått svar. Likaså vill jag veta hur mycket skattemedel det går åt till antidepressiva medel per år och om det har ökat och i så fall vad de tänker göra åt saken. Med "de" menar jag myndigheter och hälsoministern".

Jag har nämligen svårt att tro att enbart antidepressiva medel kan klara läkningen, utan det måste också kombineras med psykologhjälp, vilket i slutänden kan bli en vinst för inte bara patienten, som kommer må bättre utan också för statskassan, som kommer få mer pengar över till annat. Men då gäller det att alla inblandade, politiker, regering och myndigheter planerar långsiktigt. Och däri ligger problemet.

Visst vore det väl underbart att få sova en hel natt, utan avbrott, vakna på morgonen, sträcka på sig och känna sig frisk, eller?


Ramona