Jag växte upp i ett hem där fysisk och psykisk misshandel var en del av vår vardag. Min biologiska pappa var krigskadad om det nu kan godtas som ursäkt över vad han förstörde.
(Skriver sedan många år på boken: Ändhållplats Sverige, som är mina och mammas upplevelser. Men det är tungt att berätta om detta).
När boken: Gömda av Liza Marklund gjorde entré i mitt liv slukade jag den som sanning, för det stod att den var sann och kunde verifieras med hundratals dokument,precis som jag gjorde när jag på TV såg filmen: Inte utan min dotter med Sally Field i huvudrollen. Jag grät när jag såg filmen. I både boken: Gömda och i filmen: Inte utan min dotter kände jag igen delar av mitt eget liv. Antagligen gjorde hundratusentals andra kvinnor också det.
Jag träffade Thommy 1987 och vi har varit ett par sedan dess. Vid många tillfällen rök vi ihop riktigt ordentligt när det gällde inslag på nyheterna eller i tidningarna som handlade om att kvinnor blivit misshandlade och våldtagna. Thommy försökte säga att det kanske inte alltid var så att kvinnorna sa sanningen. Jag ville inte lyssna!
Vid sådana tillfällen blev jag nästan rabiat. Hur kunde han bara påstå att kvinnor ljuger? Jag hävdade att det inte fanns en enda kvinna som skulle ljuga om något så fruktansvärt och så var bråket igång.
Liza Marklund fick ett program på TV som hette :Lite stryk får dom tåla. Jag satt som klistrad och tog till mig varje berättelse som om den vore min egen. För mig var Liza Marklund en jättemodig journalist, oerhört engagerad i kvinnofrågan och av alla rätta anledningar.
När jag började skriva deckare ville jag ha en äkta polis att studsa mina idéer med och som skulle läsa mina manus. Jag ringde upp polishuset i Göteborg och kort därefter blev jag uppringd av Sven Ahlbin, som då var biträdande chef på länskriminalpolisen i Göteborg. Jag träffade Lars Ohlin, kriminalkommissarie på våldsroteln och vi blev goda vänner.
Vid ett tillfälle för två år sedan tror jag det var, hade jag läst en braskande rubrik i GT om en spektakulär våldtäkt och var upprörd när jag kom till Lasse på polishuset. Istället för att prata om mitt senaste manus babblade jag på om våldtäkten och vad jag skulle vilja göra med alla män som inte tycks göra annat än våldta och misshandla kvinnor.
Där fick jag för första gången förståelse över att förstå lögnen. Denna fruktansvärda lögn som en del kvinnor låter trilla ut genom munnen och som jag inte trodde var möjligt. Jag var djupt chockad.
Nästa gång min nu omskakade feministiska inställning fick sig en törn var på Bok & Biblioteksmässan 2008 när jag kom i kontakt med förlaget
Blue media som bland annat gett ut Vingklippt den sanna historien om stiftelsen Paradiset och Mia sanningen om Gömda.
Nu kom nästa chock och det var hur svensk media hanterade Sveriges största litterära skandal genom tiderna. Liza Marklunds osanna bok Gömda omhuldades och skyddades från sanningen på alla sätt. Liza Marklund dikterade villkoren för sina uttalanden och framträdaden. Det var bara en enda programledare som visade ilska över Lizas arrogans och det var Skavlan, som är från Norge! I sitt program: Skavlan ställde han påträngande frågor till Liza som hon i stort sett misslyckades med att vifta bort. Det jag däremot tyckte var fruktansvärt osjysst av SVT var att inte tillåta Monica Antonsson till genmäle eller åtminstone komma veckan därpå som gäst och berätta varför hon skrev boken. Men det fick inte Monica Antonsson.
Många tycktes undra varför inte de drabbade personerna i Oxelösund hade försökt ta kontakt med media under alla dessa år när väldigt många oxelösundsbor visste att Gömda byggde på lögner. Svaret är enkelt: De försökte i flera år men ingen av Liza Marklunds kollegor ville skriva om det.
Efter att Mia Sanningen om Gömda kom ut ansattes Monika Antonsson från alla håll och oftast av förbannade och rabiata kvinnor som inte ville ta ner Liza Marklund från hennes tron. Istället beskylldes Monica Antonsson för att förstöra för den feministiska rörelsen. Då säger jag bara: Vilket skitprat!
Elisabeth Hermon fick en ynka stund i Sveriges Radio P1 och den utfrågande reportern gjorde i mina öron ett uruselt arbete. Liza Marklund hävdade att "bevisen" för att hon hade rätt i frågan fanns uppe i en låda på hennes vind. Varför sa inte reportern: Vad bra då kanske du Liza kan komma i nästa vecka och redovisa "bevisen" i lådan? Men så blev inte fallet. Skitjobb!
Under tiden som jag har haft min blogg har jag fått ännu en illusion krossad och det är att kvinnor faktiskt ljuger om det absolut vidrigaste ett barn kan bli utsatt för: sexuella övergrepp. Till och med detta använder vissa kvinnor som vapen gentemot sina före detta män enbart för att få enskild vårdnad. Ofattbart!
Daddys blogg berättar ingående om hans egen historia och han lägger fram "bevis" för lögnerna.
Från att i min värld levt i ett antingen eller tillstånd, lever jag numera i både och. Det finns inte bara svart eller vitt. Eller bara grått. Men jag är fruktansvärt besviken över att det har visat sig att kvinnor också kan vara förövare. Men det tog tid att ta in. Dessvärre finns det viktiga myndighetspersoner som helt klart inte begripit detta ännu. De är kvar i det stadiet jag själv befann mig i för flera år sedan. Är det medias fel? Ja, men inte enbart för vi har ett land fyllt av feministiska politiker som också går likt de tre aporna: Inte se, inte höra inte lyssna. Undra hur lång tid det ska ta för dem att öppna ögon och öron och säga något vettigt?
I alla mina deckare finns bitar inbäddade av självupplevda händelser. Men vilka de är, är min hemlighet.
Lagligt och gratis! Nu kan du tanka ner Dyrbar kärlek från The Pirate Bay, gratis och lagligt! Iskall hämnd är under arbete och kommer ut som ljudbok inom kort.
Vill du veta mer om i vilken form böckerna finns och vad de handlar om klicka på varje titel:
Dyrbar kärlek, Iskall hämnd,
Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och självbiografin
Älskling, vi blir...Ha det så bra det går!
Ramona
Jag har gjort en alldeles ovetenskaplig undersökning. Frågan har varit: Vet du vad en läsplatta är för något?
