Minnen är både goda och sorgliga...

Förra året, när mamma var hos oss på Tjörn och rehabiliterade sig, plockade hon jordgubbar. Dessa fryste hon ner den 25/5 och skrev "Jordgubar". Mamma fick aldrig någon undervisning i svenska språket, men gjorde så gott hon kunde.

I går plockade jag fram dem ur frysen. Känslan av att se hennes handstil vrider om i hjärtetrakten. På något sätt tar sorgen aldrig slut, den byter bara skepnad. Klär sig olika från dag till dag.

Så länge vi minns dem som lämnat jordelivet, så länge lever de också vid vår sida.

Ramona