Om staten, det vill säga alla vi skattebetalare, köpte alla sybehörsaffärer i hela Sverige skulle vi lik förbannat stå där med alla trådrullarna som ingen vill köpa. Läget är prekärt om man uttrycker sig försiktigt. Dessvärre är det inte som på 90-talet, då enbart Sveriges ekonomi åkte rutschbana, nu trängs hela västvärlden på samma nerförsbacke.
Politiker har som bekant alltid olika synsätt beroende på partitillhörighet. Den grönröda medicinlösningen för patienten (Sverige) är höj skatten, återinför fastighets-och förmögenhetsskatten och rikta pengaslangen över industrierna och spruta för bövelen.
Alliansens politik är däremot mer likt två igelkottar som möts i skymningen och vill ha en kärlekstund tillsammans. De är försiktiga, mycket försiktiga.
Vilket alternativ är rätt och vilket är fel?
Jag vet inte men jag sitter med min kristallkula, som säkert i formen ser likadan ut hos alla och hos mig säger den att det antingen blir nedskärningar av socialbidraget eller behovsprövade barnbidrag.
Någonstans måste pengarna tas till de förväntat 250 000 människor som är på väg ut i arbetslösheten. Att vår maktgalna elit skulle göra den minsta avkall på sina fantasi-bonusar eller förmåner behöver vi inte ens fundera över. Eftersom skatteintänkterna krymper likt en angoratröja tvättad i 60 grader, är inte det heller något nytt under solen, men faktum kvarstår folk måste kunna betala sina lån, mat, kläder, sjukhusbesök m.m. även om de inte har ett arbete.
Om jag hade fått bestämma borde det ha funnits behovsprövat barnbidrag för länge sedan, på samma sätt som bostadsbidraget. Jag har alltid stört mig på att mångmiljonärer får barnbidrag. Dagen när kronprinsessan och prins Daniel får barn kommer deras barn också att få barnbidrag. Känns inte direkt rättvist om du frågar mig. Vad tycker du? Rösta på min fråga till höger.
P.s Skriv också på för Elisabeth Hermons upprättelse i Expressen. Länk till höger. D.s
Är du intresserad av mina böcker, som nu finns i pocket besök din näthandlare:
Adlibris Bokus CDON Bokia.se
