Å ena sidan ska vi skänka pengar till UNICEF, Röda Korset eller andra hjälporganisationer för att världens barn inte har mat, inte utbildning, inte arbeten och framförallt är utsatta för dålig miljö.Å andra sidan ska vi vränga lädret och shoppa oss glada. Våra tekniska prylar, mobiler, datorer, mjukvara, dataspel m.m. har en underligt kort livstid. Efter cirka två-fem år är det dags för begravning av det gamla och ut och shoppa ny mekanik.
Vem ska ta hand om sopberget av elektronik?
Nästa satsning är 3D, och visst är det nice med djur som kliver ut ur teven, som du i princip kan klappa på huvudet, men behöver vi det här? Är det livsnödvändigt? Blir vi lyckligare av alla prylarna?
Jag är nog gammalmodig, men det känns som om människan mer och mer påminner om ormen i paradiset, som pratar med kluven tunga och frestar med kunskapens äpple.
Äpplet som så småningom kommer att ruttna, fyllas med maskar och till sist skrumpna, kanske rent av symboliserar vårt jordklot?
Bilden på det ruttna äpplet har jag från Filippa Fredrikssons blogg som du hittar här!
Mycket bra foto!
2 kommentarer:
Jag kan svara på din första fråga. Det fruktansvärda är att det mesta av allt detta skrot dumpas i Afrika, där alla tungmetaller i skrotet förstör både miljön och människorna. Det är en avskyvärd handling från det "rika" väst!
http://www.fokusafrika.se/www/2009/07/24/elektronisk-dumpning-%E2%80%93-en-kostsam-verksamhet-for-ghana/
Hej Mia,
Det känns som en fruktansvärd dubbelmoral att västvärlden med ena handen skänker pengar till delar av Afrika för att med den andra dumpa miljögifter. Avskyvärt!
Skicka en kommentar