Visst det säger många om många böcker så varför skulle just den här vara så speciell?
Därför att den dels är lättläst och dels är fylld med humor, vilket är sällsynt i böcker med så mycket fakta.
Ett kapitel ägnas åt deras resa i Tokyo och bara det kapitlet är värt att läsa boken för. Jag har alltid älskat Asien och deras kultur och sist men inte minst deras mat, och här får du veta saker som du garanterat inte hade aning om vad det gäller Japan och japaner, om du inte själv varit där.
Boken handlar om integration, eller vad är egentligen en lyckad integration och//eller vad betyder integration?
Och allt beror på vem du frågar och Jens och Mustafa frågar en mängd människor just den frågan.
Bara för att nämna ett exempel ur boken:
"Japan har på många sätt västvärldens mest restriktiva asylpolitik. Förra året tog landet emot totalt tjugoåtta flyktingar. Snittiden för ett beviljat uppehållstillstånd är sex år. Enstaka fall kan ta upp till åtta, nio." Slut citat.
Mig veterligen kallar ingen Japan eller japaner för att vara ett rasistiskt land eller rasister, och förklaringen på det tycker jag framkommer i boken.
En av många de intervjuar är före detta ledaren i F!, hon som gillar att stjäla andras verk och låta det framstå som hennes eget men åkte dit, Victoria Kawesa. Och hon svarade praktiskt nog knappt på en enda fråga utan ställde motfrågor i stället, och Jens blev mer och mer frustrerad, vilket han beskriver på ett mycket underhållande sätt.
Intervjuerna med Anders Lindberg, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var också mycket intressanta.
Och när jag läst de 438 sidorna var jag både fundersam, glad och trött. Dock vet jag att de som enbart följt integration och flyktingdebatten i main stream media troligen skulle få en chock om de läste den här boken. Självbilden för dessa enögda personer är som de roliga speglarna på Gröna Lund eller Liseberg, kolossalt förvrängda. Har man däremot också hängt på nätet har man hela tiden haft något att jämföra med, och då vet man att det Jens och Mustafa skriver om är sant.
Nej, allt är inte rolig läsning, även om det är skrivet med humor. Men det är ofta lättare att ta till sig tunga ämnen om de presenteras med skratt. Och detta har de båda herrarna lyckats med alldeles utmärkt.
Boken är välskriven med en flytande text. Härligt! Och inleds också på ett smart sätt, med en quis, som du får svar på efter att du tror dig ha rätt på vem som sagt vad. Jag hade ett fel. Och kände mig duktig!
Jens och Mustafa nämner också vid flera tillfällen Lars Åbergs bok, Framtidsstaden, om Sverige i morgon blir som Malmö, vilken jag också varmt rekommenderar. Min recension om den kan du läsa här, och den boken var humorlös, vilket du förstår varför när du läser den.
Boken " Det lilla landet som kunde" finns hos näthandlare, men vad jag vet finns den inte som e-bok, ännu. Kanske kommer det.
Adlibris
Bokus
Men vad du än gör så läs den!
Ramona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar