Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

söndag 5 augusti 2018

Uppmuntrar TV4 Nyhetsmorgon kvinnoförtryck av män eller är de bara plågsamt naiva i sin okunskap?

Här på TV4 Nyhetsmorgon är Camilla Hamid inbjuden för att förevisa sin bakning.

Hur många på TV4 känner till vad slöjan står för? Eller vill de inte låtsas om att det här inslaget med flera liknande är ett sätt att legitimera kvinnoförtryck?

Camilla Hamid och de flesta i hennes situation kommer hävda med en åsnas envishet att slöjan är frivillig men dessvärre kan inte Camilla eller andra i hennes situation säga något annat. Det vågar de inte med risk för sina liv eller total isolering.








Läs texten nedan av Zoéline Alamhad och inse att så länge som TV4 och andra medier har så att säga politiskt korrekta inslag genom att bjuda in dessa kvinnor kommer deras män, söner och bröder inte att vare sig förstå eller avstå från sitt förtryck.


"När en kvinna får höra av sin islamska omgivning att hon sveper in sig och gömmer sig under tyg för att hedra sin man sin familj sin profet och sin Gud och dennes lära och att hon då framställer sin man som en bra man som har ordning på sin fru?

Sen eftersom hon enligt skriften är mindre intelligent och därför så vet hennes man hennes bästa eftersom hon inte kan ta vara på sig själv och sin vandring på jorden och att då täcka sig innebär att mannen vet att hon inte vill locka andra män till sig?

Pga detta att han då kan vara säker på att hans fru är honom trogen och inte exponerar sig som en oanständig kvinna annars gör, enligt sitt sätt att visa upp sig inför hela världen och då riskerar att lägga en skugga över sin man sin familj sin profet och sin Gud och självklart sin lära?

Vilken borde veta det bästa för henne eftersom den lär ut det den lär ut att hon är mindre smart och därför inte kan hantera sin vandel och därav behöver hon vägledning av sin mer smarta man, som deras Gud har gjort mannen som person på detta sätt för att ta ansvar och hålla ordning på kvinnan som existens?

Hur många vill då gå utan tyg om detta intalas inom dem???" Slut citat.

Samtidigt finns det kvinnor i Iran som trots att de får fängelse och till och med kan bli avrättade för blasfemi sliter av sig den förtryckande slöjan och där stöttar deras män dem. Om det här hörs det knappt en viskning i main stream media. Varför? Är det rädslan för att bli hotade till livet av islamister? Men det kan det ju inte vara om Islam är fredens religion som nästan samtliga politiker påstår, eller är den inte det?

Här kan du läsa om kvinnorna i Iran och se en film om eländet de tvingas stå ut med. Tyvärr är den enbart på engelska men bilderna och filmen är inte svåra att begripa.
Och ingenstans i Sverige kan du se tusentals "feminister" gå i långa protesttåg mot detta kvinnoförtryck. Varför? Är inte dessa "feminister" emot mäns förtryck mot kvinnor? Eller är det bara "vita mäns" våld mot kvinnor som räknas?

Islam betyder inte fred utan underkastelse, men det är antagligen också okänt i kunskapen träd, som numera är på väg att ruttna bort i Sverige.

Bilderna nedan är hur det en gång såg ut för kvinnorna i Afghanistan 1970 och i Iran år 1970 och hur det såg 2012, och så ser det ut i dag år 2018 också. Och från och med 1979 i Iran tog de hatiska mullorna över. Dessa mullor predikar om det rättfärdiga i att döda en otrogen kvinna genom stening, hugga av händer på tjuvar, halshugga kuffar kallas alla de som inte bekänner sig till Islam) och avrätta de som är homosexuella. Någon som hört talas om en Pride-parad i Mellanöstern? Förutom i Israel då naturligtvis eftersom Israel är det enda demokratiska landet i denna gudsförgätna del av världen.


 













Jag vet inte hur Sverige kommer se ut om trettio fyrtio år och själv kommer jag förmodligen vara död och begraven år 2048 och eftersom jag inte har några barn har jag naturligtvis inget att oroa mig för. FEL!
Jag bryr mig om människor och har alltid brytt mig om människor därför engagerar jag mig så mycket jag orkar. Som medlem i riksföreningen GAPF , Glöm aldrig Pela och Fadime, sedan många år vet jag att alltför många, (hundratusentals i Sverige faktiskt), unga kvinnor och även pojkar har ett helvete på grund av både religionen, ideologin Islam med sin politiska gren och hederskulturen som inte bär Islams förtecken men väl hederskulturen som finns i Mellanöstern och Asien och Afrika.

Vilka bär skulden att flickor könsstympats, gifts bort mot sin vilja eller till och med dödats av sin släkt och sina föräldrar i Sverige? Jo det gör först och främst de vänstervridna så kallade feministerna, eftersom dessa rent ut sagt idioterna i årtionden konstant förnekat, att detta som vi andra benämner som hedersmord eller hederskultur ens existerar. Deras paroll och dumma uttalanden har alltid varit: Detta är mäns våld mot kvinnor och har vare sig med religion eller kultur att göra.

Tack vare dessa uttalanden och inte förglömma "feministen" Gudrun Schymans slöjpåtagande eller Löfvens regeringsbesök i Iran där samtliga kvinnliga politiker tog seden dit de kom utan ett ord till protest, har självfallet legitimerat just dessa mäns, bröders, och söners våld och förtryck gentemot sina kvinnor.
För dem har det och är fortfarande lika enkelt att peka på TV4:s Nyhetsmorgon och Camilla Hamid och säga till sina döttrar: Där ser du själv! Det är inte alls fel att bära heltäckande kläder som ska dölja dina kvinnliga former för att män har så svagt kött. Du ska bära slöjan!

Göteborgs Posten hade en artikelserie 2017 där flickor och en del pojkar berättade om naiva socialassistenter och andra lika naiva myndighetspersoner när de utsatta barnen försökte komma ifrån sina kontrollerande bröder eller föräldrar. 

Danmark med flera andra västerländska länder har tagit ett steg i rätt riktning genom att förbjuda burka och niqab, men hijaben är lika förtryckande, men där ser du ansiktet och händerna på kvinnorna. Det bästa vore att varje dag år ut och år in berätta om vad som är det viktigaste i ett västerländskt land, och det är att kvinnor ska vara fria, ha exakt samma skyldigheter och rättigheter som män, att vi har yttrandefrihet och i klartext betyder det att om du blir kränkt eller förnärmad av det jag tycker eller har som en åsikt är det ditt problem, inte mitt. Du väljer vad du vill känna! Sist men inte minst att demokrati är att lagarna som stiftas landet gäller ALLA, oavsett religionstillhörighet eller sexuell tillhörighet.

Den här sommaren och även våren har varit ovanligt varm i Göteborg och på många andra ställen i Sverige med mängder av bränder och tragedier i samband med bränderna. Men det jag också sett hela den här varma tiden i Göteborg är kvinnor insvepta i sina religiösa plagg medans männen spatserat bredvid i shorts och T-shirt. Är det jämlikhet? Kommer dessa män att tillåta sina fruar och döttrar att integreras i västerländska värderingar? Inte en chans! Spelar ingen roll om våra politiker fortsätter sina integrationssatsningar med ännu fler miljoner och slutligen miljarder av skattepengar så länge inte sätter ner foten och förklarar för männen att detta som de kräver av sina fruar och döttrar är kvinnoförtryck.

Den dagen männen klär sig exakt likadant som de kräver att deras fruar, döttrar och systrar ska göra, den dagen kan ni komma igen. Innan dess: Sluta upp med era lögner om att Islam är en kvinnas bästa religion! Skitsnack!

Läs också om den australiensiska aktivisten och Youtube-personligheten Lauren Southerns olika besök i vad som kallas islamistiska områden, där västerländsk polis noga vaktar dessa områden från obehöriga kuffar.

Eddie Råbock, f.d  Mohamed Omar, har skrivit den artikeln, en av många läsvärda artiklar i Det Goda Samhället.


Jonas Gardell Twittrade en gång den här tweeten men jag tror nog att han snabbt
tvingades till reträtt.









Ramona


 



 




















söndag 15 juli 2018

Rasist! Nazzesvin! Du borde läggas in på psykhem osv ... är vad som skrivits på min Facebook sida under de senaste dagarna

Fotograf Eva-Marie Olsson. Taget på Södra Förstadsgatan i Malmö den 23/9 2012
för en demonstration mot att någon/några i Kanada producerat en film om deras
profet Muhammed. Tåget var uppdelat att männen gick först och därefter kom
kvinnorna sist. 
När man som jag och många med mig kritiserar Islam blir kolossalt många kränkta.

Så kränkta att de nästan går av på mitten, och de kräks upp så många invektiv att de blir som galna.

Vad är Islam? En fredens religion? Nej, inte som jag ser det.
Om det vore en toppenbra religion borde länder som styrs med Islam vara framgångsrika och deras invånare borde vara med i Nobels prisutdelningar varje år.


Men så är det inte eftersom Islam styr människors handlande dygnet runt.
Det finns inte utrymme för att ägna sig åt vetenskapen och fakta. Koranen är det viktigaste av allt som barn ska rabbla fram och baklänges.

Med en massinvandring av radikala muslimer och även islamister och jihadister, som hitintills gett oss två självmordsbombare, där oskyldiga liv togs av dessa, har vi också fått ett helt nytt Sverige.

Kommer många, inklusive jag själv, att stanna i det här landet? Det beror på valet i höst och vad som kommer utifrån det. Men blir det ingen förbättring tror jag många, många lämnar Sverige.

Framförallt de som kom som arbetsinvandrare på 1950-60-70 talet från Ungern, Tjeckoslovakien, som nu är uppdelat i Slovenien och Tjeckien, Grekland och andra Europeiska länder. För många av dem har Sverige blivit ett mycket otryggt land.

De forna kommunistländerna, som under lång tid ockuperades av forna Sovjetunionen, har idag en mycket strikt invandring och även en stentuff hållning mot de asylsökande.
Allt i motsats till Sverige som inte ens kräver säkra identitetshandlingar, och resultatet av denna slappa hantering har vi sett i åtskilliga år, och det har också andra länder gjort och lärt sig läxan.


Arbetskraftsinvandrarna, däribland min mor och far, integrerade sig och arbetade och slet hårt och var till stor hjälp med att bygga upp ett bra Sverige. Alla dessa inklusive svenskarna kan nu se hur Sverige blivit ett delat land och är otryggt.

Många av de människor som kom för tjugo och trettio år sedan har inte varit lika pigga på att integrera sig och inte heller deras barn som vuxit upp och håller på att växa upp.

Det finns flera utmärkta böcker som jag varmt rekommenderar i ämnet Islam, invandring och det politiskt korrekta vansinnet:

Lars Åberg  Framtidsstaden; om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?

Mohamed Omar   Münchhausen och Muhammed   ( Mohamed har numera bytt namn till Eddie Råbock, som är hans mammas efternamn)

Nima Gholam ali Pour              Allah bestämmer inte i Sverige

Tino Sanandaij                           Massutmaning

Jens Ganman och Mustafa Panshiri           Det lilla landet som kunde

Katerina Janouch                         Bilden av Sverige: en personlig resa

Nalin Pekgul                           Jag är ju svensk

Hanna Gadban                       Min  Jihad

Hege Storhaug                        Landsplågan Islam

Lars Hedegaard                      Muhammeds Flickor



Och det finns ett otal böcker som är värda att läsa om man vill veta vad som pågår. Att läsa DN, Expressen, Aftonbladet med flera main stream media ger bara delar av sanningen och ibland ren lögn, och för att veta mer bör man vända sig till alternativ media och andra bra bloggar som Ledarsidorna, Julia Caesar, Rebecca Weidmo Uvell, Katerinas Magasin och sist men inte minst Merit Wagers blogg.

Jag är också med i grupper på Facebook som jag tycker är bra och där jag får veta mycket som inte kommer ut i msm. Många har lagt in mig i grupper som jag inte ens vet vad de heter, men dessa nedan har jag valt själv.

Stå upp för Sverige ( utan markström)
Stå upp för Katerina Janouch
Svenskar som stödjer Israel


Nå vad fick dessa hatare och lättkränkta människor på Facebook att gå i taket? Jo dels en bild på tre kvinnor i Stockholms tunnelbana iklädda västar med texten "Trafikinformation" och deras klädsel är vad radikala muslimer har på sig, oavsett hur kränkta och ovetande andra är och påstår motsatsen.

En vanlig muslim ser ut så här:

Hon heter Raheel Raza, sunnimuslim, medlem i Clarion project, bor i Kanada och kämpar mot radikal Islam och om du är intresserad av vad hon har att säga går du ut på Youtube och slår hennes namn.
Det finns mängder med intressanta och lärorika föreläsningar av henne.
Även Aayan Hirsi Ali är en stark och modig kvinna som ifrågasätter Islam och fick fly Holland på grund av det. Nu bor hon i USA men har också livvakter.  

Ingen, vare sig man eller kvinna, som kritiserar Islam kan bo i ett land som är islamistiskt. Säger inte det allt?


Och den här bilden lade jag ut på Facebook med texten:

Dessa radikala muslimer kör lokalbussarna i Göteborg och jag vägrar att åka med dem.
Jag kräver att i ett sekulariserat och västerländskt land ska jag slippa pådyvlas religiösa inslag i min vardag.

Dessa religiösa utstyrslar tas inte på frivilligt, men däremot är det tillåtet att ta av dem innanför hemmets fyra väggar så länge inga främmande män är på besök.

Det anser jag sjukt och inte friskt i ett land som Sverige. I Iran slåss kvinnor för att slippa dessa religiösa svepningar och männen står på deras sida.
Här i Sverige är det tvärtom.
Här slåss "svenska" kvinnor för att de ska fortsätta förtryckas.

På grund av de vidriga kommentarerna på Facebook har jag nu beslutat mig för att enbart dela mina inlägg för vänner. Och märker jag att jag har falska vänner åker de ut och blockas.

Jag har ingen lust att ägna min tid åt de som hatar och försvarar förtryck. Jag vill dela min tid med människor som berikar mitt liv och inte de som snor min tid till trams.
Hela dagen idag har jag nämligen ägnat mig åt att blocka och ta bort vidriga kommentarer och nej, jag har inte tagit skärmdumpar och inte heller anmält de lättkränkta personerna. Helt onödigt. De vet vad de är och hur de beter sig. Jag vet också, och därmed är de väck från min Facebook sida.
Jag ångrade mig. Nu såg jag ytterligare kommentarer och dem tog jag foto på. Det kan vara bra att föreviga dem så ni vet att det är sant.





Här kan du som vill se hur några av Europas städer såg ut 1960 innan Islam drog in som ett åskväder och hur det såg ut 2010 efter Islams massintåg.

 

Amsterdam


Stockholm 

Paris 

Birmingham



Ps. Vad dessa hatare också försökte sig på var att skriva meddelanden till förlaget, som de inte begriper är mitt, att de skulle kasta ut mig som författare. Och också skulle de minsann skriva till Adlibris och Bokus och berätta vilket rassesvin och nazzesvin jag är. Jodå dessa hatare är allt fina medmänniskor. Att radikala muslimer och nazister har samma agenda är något de helt glömt bort att berätta. Och att jag råkar vara judinna även om jag är ateist, har de naturligtvis inte heller en aning om. Ds. 

Ramona













































































 




 







   

 

fredag 15 juni 2018

Det lilla landet som kunde av Jens Ganman och Mustafa Panshiri

Den här boken är ett måste läsa.

 Visst det säger många om många böcker så varför skulle just den här vara så speciell?

Därför att den dels är lättläst och dels är fylld med humor, vilket är sällsynt i böcker med så mycket fakta.

Ett kapitel ägnas åt deras resa i Tokyo och bara det kapitlet är värt att läsa boken för. Jag har alltid älskat Asien och deras kultur och sist men inte minst deras mat, och här får du veta saker som du garanterat inte hade aning om vad det gäller Japan och japaner, om du inte själv varit där.

Boken handlar om integration, eller vad är egentligen en lyckad integration och//eller vad betyder integration?
Och allt beror på vem du frågar och Jens och Mustafa frågar en mängd människor just den frågan.

 Bara för att nämna ett exempel ur boken:
"Japan har på många sätt västvärldens mest restriktiva asylpolitik. Förra året tog landet emot totalt tjugoåtta flyktingar. Snittiden för ett beviljat uppehållstillstånd är sex år. Enstaka fall kan ta upp till åtta, nio." Slut citat.

Mig veterligen kallar ingen Japan eller japaner för att vara ett rasistiskt land eller rasister, och förklaringen på det tycker jag framkommer i boken.


En av många de intervjuar är före detta ledaren i F!, hon som gillar att stjäla andras verk och låta det framstå som hennes eget men åkte dit, Victoria Kawesa. Och hon svarade praktiskt nog knappt på en enda fråga utan ställde motfrågor i stället, och Jens blev mer och mer frustrerad, vilket han beskriver på ett mycket underhållande sätt.

Intervjuerna med Anders Lindberg, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var också mycket intressanta.

Och när jag läst de 438 sidorna var jag både fundersam, glad och trött. Dock vet jag att de som enbart följt integration och flyktingdebatten i main stream media troligen skulle få en chock om de läste den här boken. Självbilden för dessa enögda personer är som de roliga speglarna på Gröna Lund eller Liseberg, kolossalt förvrängda. Har man däremot också hängt på nätet har man hela tiden haft något att jämföra med, och då vet man att det Jens och Mustafa skriver om är sant.

Nej, allt är inte rolig läsning, även om det är skrivet med humor. Men det är ofta lättare att ta till sig tunga ämnen om de presenteras med skratt. Och detta har de båda herrarna lyckats med alldeles utmärkt.

Boken är välskriven med en flytande text. Härligt! Och inleds också på ett smart sätt, med en quis, som du får svar på efter att du tror dig ha rätt på vem som sagt vad. Jag hade ett fel. Och kände mig duktig! 



Jens och Mustafa nämner också vid flera tillfällen Lars Åbergs bok, Framtidsstaden, om Sverige i morgon blir som Malmö, vilken jag också varmt rekommenderar. Min recension om den kan du läsa här, och den boken var humorlös, vilket du förstår varför när du läser den.  


Boken " Det lilla landet som kunde" finns hos näthandlare, men vad jag vet finns den inte som e-bok, ännu. Kanske kommer det.

Adlibris


Bokus

Men vad du än gör så läs den!

Ramona




onsdag 30 maj 2018

En fascinerande, spännande och härligt politiskt inkorrekt duologi av Eva-Lisa Dezmin. Den första boken, Wicked Game och nu den andra Guessing Game är båda mycket välskrivna och läsvärda

Den första delen, Wicked Game, har jag recenserat och du hittar recensionen här!

Nu till den avslutande delen av Guessing Game:

En fascinerande historia om en man som är storspelare och driver ett företag och vars politiska hemvist är Sverigedemokraterna.

Ja, du förstår redan nu att Bonniers, Piratförlaget, Natur & Kultur eller Norstedt aldrig skulle kommit på idén att ge ut en bok där en Sverigedemokrat framställs som en normal människa. Inte nog med att Jack är normal, han är smart också.
Kanske inte alltid känslomässigt balanserad. Men vem är det när man är känslomässigt engagerad i någon som man inte vet om man kan lita på eller inte?

Jack och kvinnan lär känna varandra i den första delen, Wicked Game, när de sitter som nämndemän ( lekmannadomare) i en rättegång. En rättegång som visar sig ha blivit infiltrerad och manipulerad till att nå en viss utgång.

I del två av duologin, Guessing Game, kommer de återigen i kontakt med varandra och nu har det begåtts en fräck kupp, en diamantstöld, som är slugt uträknad.

Jag är mycket imponerad av Eva-Lisas sätt att skriva. Det flyter på och dessutom är det mycket välskrivet.

Läs dem båda!

Här baksidestexten på del två, Guessing Game:


*Gissa vad jag precis har gjort.*

Jag ruskar på huvudet i ett sista försök att skingra alla tankar på henne och desperat lyckas fokusera på mitt eget liv. Om det är Nike som ligger bakom det här kommer jag garanterat inte att sluta tänka på henne förrän de tagit henne, men vad händer om de inte gör det? Börjar allt om då?

Trots att Jack gått vidare med sitt liv efter hans och Shadias vägar skilts åt, fortsätter hon att skicka honom sms.
Samtidigt sker en spektakulär kupp i Sundsvall där tjuvarna kommer över ett parti oslipade diamanter till ett värde av åtta miljoner.
När sms:en börjar indikera att Shadia var med på stöten, beslutar sig Jack för att åka ner till Sundsvall och en gång för alla ställa henne mot väggen. Men för att ha en chans att alls komma nära den kriminella världen, tar han med sig någon som känner den väl.
Sms:en blir allt mer hotfulla och kvar i Lycksele finns Jacks nuvarande sambo, Caroline. Försent inser han att hans resa inte bara försatt honom , utan även hans närmaste i livsfara.

Guessing Game är fortsättningen på Wicked Game och den avslutande delen i Gameduologin.


























Ramona





 

lördag 10 mars 2018

Mitt Sverige ser jag som en trebent pall

Mitt Sverige ser jag som en trebent pall.
Varje ben står stadigt på demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet.

På denna pall har jag känt mig trygg i mig själv fram till nu.

Så vad har hänt?

Ja, det är knappt jag vet var jag ska börja ...

Men jag tycker att vi går tillbaka åtta år i tiden, så långt som strax före valet 2010.

Då satt en ung Jimmie Åkesson i soffan på SVT tillsammans med Maud Olofsson, dåvarande centerpartiledaren. Och vare sig programledaren eller Maud klarade av att dölja sin avsky över att ha Åkesson i finrummet.

Inslaget är uppdelat i två delar, och är väl värt att se och lyssna på.

Programledaren vill göra gällande att det som Aftonbladet satt som rubrik för Åkessons debattinlägg var sanningen. Men alla vet ju att en rubrik sätts inte av den som skriver inlägget. Det gör rubriksättaren, åtminstone var det så på den tiden. Och den gången var islamisten Mahmoud Abdele på tapeten, då kandidat för centerpartiet i riksdagen, och hans kravlista från Sveriges muslimska förbund, av vilka nu en del har infriats av mindre vetande och begåvade politiker.

Det hade varit intressant att få reda på vilka som styr i de kommunerna där radikal islam omfamnas utan betänkligheter. Jonas Sjöstedt satt i dag, den 10 mars 2018, i morgonsoffan på TV4 och var så stolt över att minst 100 kommuner, av Sveriges 290, styrs av hans kommunistparti.

Det betyder att alla de som röstat på kommunisterna antingen har fallit i koma eller så är de helnöjda med kommunistiskt styre likt det i Nordkorea. Och jag kommer till det.

Alla minns kanske inte DÖ-överenskommelsen, men du kan klicka på länken och friska upp minnet.
Allt handlade om att få bort Sverigedemokraterna från att få inflytande över politiken. Men som bekant gick det inte så bra och DÖ dog ... och även om KD tog initiativet att avliva DÖ, så sprattlande liket ett bra tag till, och därmed sattes demokratin ur spel. I stället fick Sverige demokratur, som är något helt annat.

Detta odemokratiska förfarandet har också förändrat Sverige.

Fredrik Reinfeldt- Öppna era hjärtan, ( han menade naturligtvis våra plånböcker, inte hans) kastade in handduken när han insåg att statsministerposten runnit honom ur händerna, och Kindberg-Batra tog över, men det gick inte heller så bra, och idag sitter Ulf Kristersson på den posten och låtsas köra tuff politik. Men sanningen är att det är samma lögner som på Reinfeldts tid. Och den som följt moderaterna under årens lopp vet att jag säger sanningen.

Bilden är från tidningen Metro
Och som ni ser på bilden har alla tre varit tillsammans, och tillsammans har dessa tre format den moderata politiken, som förs i dag men med andra ordval.

Ett namn som jag gärna använder mig av är 7-klövern, och det beror på att de sju partierna: Vänstern (kommunisterna), Kris-demokraterna, (nej det är inte felstavat), Miljöpartiet, Social(o)demokraterna, Liberalerna, Centern och Moderaterna tillsammans nu vill permanenta DÖ fast på ett annat sätt.

De vill befria sig från Sverigedemokraterna och dess väljare för all framtid. Hur gör man det? Hur säkrar man makten till Alliansen och/eller den Rödgröna smörjan? Jo man ändrar i mediegrundlagarna när det kommer till yttrandefriheten.

Men det kan de väl ändå inte göra? Jodå, och det första steget är redan taget. Eftersom som 7-klövern är överens så kan de göra detta utan att vi väljare kan påverka, förutom i det kommande valet. Om över 50 % skulle rösta på Sverigedemokraterna så slipper vi munkavlen. Men eftersom det är ganska så osäkert att alla begriper vad munkavlen kommer att åstadkomma lär det gå igenom, även om kritiken kommer högt upp från expertisen.

OCH NU SKA DU NOGA LÄSA VAD HOVRÄTTSRÅDET över Skåne Katarina Rikte SÄGER OM DETTA:


Det man gör med de här bestämmelserna är att man öppnar ett gigantiskt svart hål i grundlagsskyddet. Det är inte så att man får publicera eller yttra vad som helst i ett grundlagsskyddat medium. Man får publicera vad som helst, men man kan straffas i efterhand för vissa publiceringar. De här bestämmelserna, de öppnar för detta, de står i strid mot censurförbudet. De innebär bland annat att man får ställa upp villkor och bestämma om andra straffbestämmelser och andra sanktioner än de som anges i grundlagarna.
   
Låter detta bra för yttrandefriheten tycker du?

Här är ytterligare en kritisk röst från yttrandefrihetsexperten Nils Funcke:

– Regeringen dränerar yttrandefrihetsgrundlagarna på deras värde. I ett förslag till modernisering av tryckfrihetsförordningen flyttas tre frågor från grundlag till vanlig lag. Lagtexten är medvetet allmänt hållen för att det som regeringen skriver ”ger större möjligheter att anpassa den nationella regleringen till bland annat den pågående EU-rättsliga utvecklingen”.  
Allt detta pågår i detta nu, och folk mumsar vidare på sina tacos ...

Det som framkommit vid undersökningar är att Sverigedemokraterna är överlägset störst på nätet och i sociala medier och med det nya förslaget, som bland annat vill stoppa alternativ media, kommer detta försvåra kritiska röster om Sveriges politik.

En som oroar sig och skriver alldeles utmärkt om frågan är Johan Westerholm, han har i alla fall varit sosse i stort sett hela sitt vuxna liv, men frågan är om han kommer fortsätta vara det. Johan Westerholm driver en ypperlig blogg: Ledarsidorna.se
Här kan du läsa ett av alla inlägg på den sidan som handlar om just förändringen av grundlagen.

När denna förändring går igenom ska nämligen enbart licensierade journalister få tillgång till exempelvis domar i  brottmål och andra dokument som du idag kan hitta på Ratsit eller på Kriminellt.com.
Och vem ska bedöma vilka journalister som ska få en licens?  Just det! Om jag ska ge mig på att gissa kommer det bli personer med stark förankring i det lulliga och vad-betyder-egentligen värdegrunden och med rätt genustänk, det vill säga hensgården, som kommer dela ut licenserna!

Så de alternativa tidningar på nätet och de kritiska bloggarna som vi alla idag med stor förtjusning kan ta del av kan bli olagliga, vilket i klartext betyder att det kan läggas ut på bloggen, men efter en månad eller två knackar farbror eller tant polisen på dörren och tar in dig för timslånga förhör, och i slutänden kan du få böter eller fängelse.

Visst låter det här förfarandet bekant på något sätt? Visst är det flera länder som har samma lagar?
Visst är det så, Iran, Turkiet och Kina är väl goda exempel, för att inte glömma Saudiarabien, 
där en bloggare som ville att saudierna skulle diskutera Islam blev dömd till 10 000 piskrapp och fängelse.
Sverige vill uppenbarligen vara med i det här gänget.

Men det handlar om makt, och när det kommer till makt vill få dela med sig.

En annan faktor som få vet om är att inom socialdemokraterna finns en rörelse som heter Tro & Solidaritet. Denna rörelse har skrivit ett avtal med Muslimska rådet i Sverige. Avtalet går ut på att ge de radikala muslimerna makt i Sveriges toppskikt. Få vet att detta avtal finns.
Det kom upp till ytan tack vare socialdemokraten Carina Hägg, (som numera är bortplockad) via Expressen 2014, men sedan dess är det locket på inom gammelmedia, trots att detta borde ha vänts in och ut på flera gånger om. Här kan du läsa vad avtalet handlar om.

En av sossarna bakom eländet med Omar Mustafa intåg i partistyrelsen är Veronica Palm, och hon är stadig gäst i TV4. En bedrövlig och okunnig och lismande sosse!



Nu kanske du inser hur löst det tredje benet sitter på pallen Sverige! Och snart åker det av.
Jag ber dig om en enda sak: Var vaksam om du vill ha en framtid för dina barn och barnbarn och barnbarnsbarn i den frihet du själv har vuxit upp!










 

Här är en av alla som redan blivit censurerad på Youtube. Den brittiske Pat Condell, en f.d. komiker, vegan, som under många år skickat ut sin kritiska röst i Storbritannien. Detta inlägg, som han lade ut den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, fick bara vara kvar en timma, men hans följare har sett till att bevara det och det kan ses trots Youtubes ingripande. Det är inte textat på svenska ännu, men vissa av hans inslag har svensk text. I den här 8-minuter korta filmen kritiserar han de som kallar sig feminister och nej, det är de inte. De för en falsk flagg!







Mitt inlägg är datummärkt och i dag är det den 10 mars 2018, och när den nya lagen tillträder skulle det här inlägget garanterat renderat till ett knack-knack på dörren: Vi är från polisen. Kan vi få tala med Ramona Fransson.
Men vem vet de kanske kommer ändra lagen så att den kommer gälla retroaktivt ... och då ...

Ramona Fransson

söndag 25 februari 2018

Att vara deckarförfattare ...

Den här löpsedeln från GT har 9 år på nacken och som bekant är det inte jag som väljer vad som ska stå.

Men jag kan ändå medge att det ligger en viss sanning i den. Hur kom jag på idén att bli författare? Ja, det var ingenting jag drömt om vare sig som barn eller vuxen. Det bara hände.

Allt började med att jag inte blev med barn, som jag ansåg att alla skulle bli som slutade med preventivmedel. Men nu blir inte alla det och jag var en av dem. Åren gick och jag blev allt mer frustrerad och besviken.

Efter att ha letat efter böcker som skulle berätta för mig att jag inte var ensam i min vånda, och inte hittade någon sa Thommy, maken, att varför skriver du inte om dina egna upplevelser.

Och det gjorde jag och året jag började var 1991. Efter att ha knackat ner manuset på en elektrisk skrivmaskin, ( fanns inga datorer på den tiden) lämnade jag manuset 1993 till en bekant, Bengt Hansson, dåvarande chefredaktören på GT, och bad om en bedömning. Den kom, och han svarade: Det är bra, men behöver omarbetas. Hoppla! Dumt nog frågade jag aldrig vad ordet "omarbeta" betydde, utan lade manuset i en byrålåda, där det låg fram till 2007 och gavs ut i bokform 2008, "Älskling vi blir inte med barn".

Men vad som hände 1993 var att jag gillade skrivandet och mådde också mycket bättre trots att inte boken kom ut då. Och eftersom jag alltid älskat deckare valde jag den genren. Det fanns ytterligare en tanke om just deckare och det var att de skulle baseras på verkligheten.

Sagt och gjort, 1997 var det första manuset till deckaren klart. Så vad gör jag nu då? Datorn var ganska ny på marknaden och jag hade en med ett modem, en tingest som via en telefonlinje ringde upp en annan dator om man ville transportera filer. Tog väldigt lång tid. Och efter att ha kontaktat en del förlag bland annat Brombergs, och pratat med Dorotea, som lät intresserad, förde jag över manuset från min dator till hennes. Nej, hon blev inte överförtjust ... alls!

Dessutom hade jag fortfarande inte lärt mig att omarbeta. I stället för att lära mig mer om just det ordet, skrev jag en ny deckare och den här tog jag ut på papper och började skicka runt till olika förlag samtidigt. Det som nu hade skett, och året tror jag var 1998, var att avtalet mellan Förläggarföreningen och Svenska Författarförbundet inte hade förnyats och det betydde att förlagsbranschen avreglerades, ungefär som med taxi. Plötsligt kunde i princip vem som helst, utan erfarenhet, starta ett förlag. Och det var det många som gjorde, vilket också resulterade i att många med författardrömmar blev blåsta på både pengar och utgivning. Finns ju alltid skojare inom alla branscher.

Min första deckare, Dyrbar kärlek, kom ut via ett förlag 2005, och det kostade 30 000 för 300 exemplar i storpocket format. Den var naturligtvis full av syftningsfel och stavfel, eftersom förlaget som sagt att de skulle korrekturläsa manuset inte hade gjort det. Jodå, de första 25 sidorna, men resten? Fortfarande förstod jag inte att jag också skulle delta i korrekturläsandet och att detta var en del av omarbetningen.

Det som lyfte mitt författarskap var en fem dagars intensivkurs på Marstrand i regi av författaren Lars Hesslind, som jag fick i present av Thommy 2007, och jag minns så väl de orden som Lasse viskade i mitt öra när han delade ut diplomen till var och en, att du är redan en författare Ramona. Då sträckte jag stolt på mig.










Här får Prins Daniel ett ex av Magnus Reitners bok
"Grattis du ska bli pappa" av Svensk Damtidning, vilket vi
inte hade en susning om, och lyfte självklart boken uppåt!









Nu var ju inte det förlaget till någon större glädje för mig, snarare tvärtom, men vad jag kan tacka dem för idag, var att deras beteende resulterade i att jag startade ett eget förlag, och året var 2006.

Maken, Thommy, var till stor hjälp, eftersom han drivit en bowlinghall i trettio år, och siffror har aldrig varit min grej, men däremot hans.

Så nu var vi igång, och självklart ville vi också ge ut andras manus, och vara raka och ärliga mot de blivande författarna. Först ut var Glenn Forrestgate, som hade en hiskelig historia, om ett förhållande där han som man blev både fysiskt och psykiskt misshandlad under tio års tid. "När mardrömmen blev sann".

Eftersom det i den här vevan precis avslöjats att Liza Marklund ljugit ihop storyn "Gömda" trots att hon påstått att den var tagen direkt ur verkligheten och att Liza hade hundratals dokument som bevisade detta, ville vi vara säkra på att inte Glenn hittade på som Liza Marklund gjort. Därför krävde vi att Glenn skickade oss kopior på allt han hade. Och det blev en ansenlig hög.

Därefter kom ytterligare ett manus från en kille, journalist från Stockholm, Magnus Reithnér. Och det handlade om hur det var att vara pappa. Och som jag skrattade när jag läste det manuset. Den gavs ut med titeln: "Grattis, du ska bli pappa" i format som en presentbok, där du kan skriva den blivande pappans namn på pärmen. Den boken gavs ut 2011, och har varit och är fortfarande en succé.

Sedan kom ytterligare ett manus och det var intressant som en faktabok, men tyvärr är det så att en del "författare" tror att de ska bli miljonärer så fort boken ligger på disken hos en bokhandlare. Så är det naturligtvis inte. Och som det pyttelilla förlag vi är gjorde vi vad vi kunde för att promota våra författare. Men konkurrensen från de stora förlagen med hundratals kontakter, och varandes i Stockholm där allt händer, är omöjliga att vinna över. 

Nu har vi enbart en ny författare som vi lovat att hjälpa, Lars Bo Emil Nilsson, och det ska bli roligt. Lasse är en av Sveriges bästa IFV-läkare och var också en i teamet för världens första livmodertransplantation, med lyckat resultat. Hans böcker, ja de ska bli två till antalet, ska ges ut samtidigt, eftersom de hänger ihop. Lasse skriver på ett fantastiskt sätt. Jag har läst manusen och blivit både rörd, berörd och skrattat högt. Vi har inte något datum när böckerna ska komma ut, men vi hoppas det blir i år.

Själv har jag hittills skrivit elva verklighetsbaserade deckare med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen och två självbiografier, Älskling vi blir inte med barn och Ändhållplats Sverige.

Förra året kom också första delen av min trilogi, "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, 1: delen Begynnelsen, 2:a delen Gärningen och 3:dje och sista delen Uppgörelsen.

Och jag kan skatta mig lycklig på många, många sätt. Dels att jag lyckats få så många läsare och lyssnare, och att de bara blir flera, och dels att jag tack vare min make Thommy fått all support i förlaget, som numera sedan flera år tillbaka är ett aktiebolag.

Som fri författare med eget förlag, alltså på samma sätt som Jan Guilllo och Liza Marklund har sitt eget förlag, Piratförlaget, kan jag skriva om vad jag vill utan att mötas av kalla handen för mina idéer.

Och jag är allergisk mot det som benämns "politiskt korrekt"!
För mig är en banan en banan, och inte en ananas. Så i min senaste trilogi är jag enbart sanningsenlig i de domar jag läst om våldtäkter och gruppvåldtäkter och om radikal islam.

Brott är inte en folkgrupp och inte heller radikal islam, och vi måste prata om detta! Allt annat är förljuget!

Mitt intresse för de eskalerande våldtäkterna kom sig av det som hände på Tahir torget i Kairo, Egypten, under det som kallades för den arabiska våren, som numera har frusit fast. Då utövades något som kallas för Taharrush, och är en kulturakt från Mena länderna och begreppet myntades 2005.   

En ung vacker och blond journalist Lara Logan som arbetade för CBS News på den tiden, omringades av ett gäng egyptier och bars iväg, våldtogs och misshandlades å det grövsta i dryga fyrtio minuter innan hon fick hjälp. Det tog Lara Logan två år innan hon orkade berätta om vad hon tvingats uppleva. Därefter inträffade nyårsnatten i Köln på samma sätt. Och sedan kom Kungsparken i Stockholm och övergreppen där, som Dagens Nyheter gjorde allt för att sopa bort. Men Nyheter Idag, alternativ media, grävde upp den stinkande historien. 

Och på den vägen är det. Överfallsvåldtäkter, grymma och hänsynslösa gruppvåldtäkter som poliser aldrig tidigare skådat, och som fick Örebros poliskommissarie Peter Springare att ta bladet från munnen och skriva på sin Facebook sida den 4 februari 2017: Jag är så jävla trött!

Men detta fick inte på något vis komma till allmänhetens kännedom. För då skulle det visa sig att utländska medborgare, ibland nyanlända, ibland med två medborgarskap var procentuellt sett övervägande i monstersvängen gentemot de etniskt svenska medborgarna. Och jag som läst Flashback sedan 2009 visste bättre än de som enbart litade på att DN eller SVT och TV4 skrev och sa sanningen. Och på den vägen blev det när jag skapade Leah Quiller, att jag blandade fiktion med sanning, och som vanligt har jag ändrat plats, tid och namn på offer och monster.

Så vad jag ska jag skriva efter Leah Quiller? Jo, jag filar på en ny deckarserie med nya poliser från Göteborg, men vad de ska arbeta med för fall har jag inte bestämt ännu. Men jag har gott om tid ...

Jag sitter inte heller som en del författare från klockan 08.00- 16.00 med lunch emellan, utan för mig är det när kroppen orkar och vill vara sjyst mot mig, och visst händer det att datorn får följa med i sängen, och det är tur att den kan det. Att sluta skriva är inget alternativ för mig. Det är alldeles för roligt och intressant att göra research, och samtidigt lär jag mig också alltid något nytt.

Stort tack till alla mina läsare och lyssnare. Ni berikar mitt liv!

Hälsar

Ramona

   

 

 

   

måndag 25 december 2017

Årskrönika 2017 blir inte enkelt att sammanfatta. Men jag gör ett försök.

Nu är det gamla året 2017 på väg bort och det nya året 2018 på väg in.

Det här året har verkligen varit en märkligt år. Vi skålade in 2017 utan tänder, och avslutar det med nya tänder.

Jag avslutade också min verklighetsbaserade fristående deckarserie med spaningschef Greger Thulin, med den elfte och sista delen, "Förbjuden frihet" och alla som följt serien, vilket jag tackar allra ödmjukast för, kanske lade märke till att i den sista delen "råkade" Greger Thulin träffa Leah Quiller i hissen på polishuset. Och jag hamrade ner trilogin Leah Quiller i ren ilska. Ilskan berodde på alla våldtäktsoffer som Sverige kan lägga på rad i en aldrig sinande ström.

Flickor, pojkar och kvinnor som kanske för all framtid fått/får sina liv förstörda och inte fått/får vare sig rättvisa eller upprättelse i dagens Sverige, där polis, åklagare, ambulanspersonal, brandpersonal med flera inom olika myndigheter släpar sig fram genom en mörk tunnel varje dag och de har svårt att se det berömda ljuset ...

Dessutom finns det författare, en Katarina Wennstam, som får alldeles för mycket ros när hon borde få ris, som hade mage att ifrågasätta journalisten Joakim Lamotte när han startade en insamling för ett av tusentals våldtäktsoffer, kvinnan som utsattes för en gruppvåldtäkt i Fittja som säkert många hört talas om, och Joakim fick ihop 600 000 som hennes advokat kommer förvalta för henne. Detta påhopp var så vedervärdigt av Katarina Wennstam att man baxnar!

Katarina Wennstam anklagade Joakim för att ha skrivit främlingsfientliga inlägg, och ingen som följt Joakims inlägg har någonsin råkat på detta, och nu frågar han henne på sin Facebook sida var hon hittat dessa.

Självklart kommer hon inte svara på det eftersom det inte finns några främlingsfientliga inlägg, feg som hon är. Men en ursäkt vore på sin plats!

Och är det något som är problem i Sverige idag är att en del författare är så blinda i sin egen värld att det inte kan se sanningen om den så slog sig ner i deras knä.

En annan känd person som ifrågasätter den bakvända sanningen är nationalekonomen Tino Sanandaji, och hans bok "Massutmaning" som han crowfundade, vilket betyder att vi följare/läsare gav pengar till, och blev det största och mest lyckade projekt i Sveriges historia när det kommer till crowfunding för en bok.

vissa bibliotek vägrade bibliotekarierna att köpa in boken, med samma urusla och korkade motivering eller snarare undanflykt som alltid gäller i Sverige nu för tiden när man vill berätta en annan sida av sanningen än den som presenteras i SVT, TV4, Expressen, DN, usw ...

Och det finns ytterligare journalister som vägrar att bli nerknuffade i en slags brun låda. Dels är det Jens Ganman, tidigare anställd på SR, som ger mig massor härliga skratt med sina inlägg på Facebook när han häcklar Sverige och dels är det Katerina Janouch som numera också kallas kontroversiell och främlingsfientlig efter att ha visat upp den sidan av Sverige som bland annat Katarina Wennstam inte vill höra talas om och låtsas inte existera.

Men det kostar på att gå mot strömmen ... det har alltför många fått erfara som vågat stå upp för den riktiga yttrandefriheten. Många blir av med föreläsningar, framträdanden, utgivning av sina böcker och sist men inte minst den positiva nationella mediebevakningen inom radio och teve, som alltid ges till de författare/journalister som håller käften och rättar in sig i ledet.

Som tur är har jag aldrig fått den uppmärksamheten av svensk nationell media och inte heller varit knuten till något av de stora förlagshusen. Därför har jag kunnat gå min egen väg vilket jag är kolossalt tacksam för. Nu är ju inte jag någon blyg viol eller känd för att vara särskilt diplomatisk, och det tycks störa andra mer än vad det stör mig.

Ni som kallar mig alla slags invektiv borde läsa eller lyssna på "Ändhållplats Sverige" men ni kanske inte kan läsa eller orkar lyssna på en hel bok, utan lägger er energi på att hata och tro att ni är de goda. Så fel ni har!

Eddie Omar är en person som berikar mig på kunskaper om religionen Islam, vilket jag tycker att alla svenskar borde läsa på om. Han har skrivit lättlästa böcker om sin egen resa från att ha västerländska värderingar till att bli radikal islamist och därefter återvända hem igen där han återigen funnit livsglädje och lycka. Det finns många i världen som vill reformera Islam men de får inte synas och höras i den grad som de som ljuger och kallar Islam en fredens religion.


Peter Springare är polisen som öppnade Pandoras ask med de nu så berömda orden: Jag är så jävla trött, och resten är vad man brukar säga; historia. Polisledningen försökte tysta honom genom att anklaga honom för både hets mot folkgrupp (Sedan när är våldsmän en folkgrupp?) och olaga dataintrång, men de förlorade, och vi vann!

Nej, jag har inte glömt #metoo, som från att ha varit en liten porlande bäck blev Niagarafallen och till slut svämmade över på alla fronter. En mängd så kallade goda feminister har fått se sig själva vandra ut från välbetalda smörjobb, en stor del blev namngivna men inte alla. Och av vilken anledning vissa namn blev uthängda och andra inte kan bara chefredaktörer och ansvariga utgivare svara på.
Det jag kommer att minnas bäst är det utomordentligt fåniga uttalandet av Margot Wallström, som råkade få en hand på sitt lår på en EU-middag, och att det skulle rendera till #metoo känns som en fjärt i solnedgången i jämförelse med de kvinnor som släpats in i buskar och portuppgångar av vilt främmande män, där de blivit misshandlade och grovt våldtagna. Förhoppningsvis kommer #metoo få alla, oavsett kön, att bli mer uppmärksamma på att uppträda hövligt och vänligt mot varandra.  


I vilket fall så har vi också hittat oss en plats på jorden som vi älskar att besöka och vara på, och det är i Puerto Rico på Kanarieöarna. Inte nog med att vi känner oss trygga när vi är ute på kvällar och nätter, utan vi mår också bättre i våra kroppar. Det kanske beror på att Puerto Rico har världens bästa klimat. Jag är mycket tacksam att jag fått ett så bra liv, trots en urusel start, och glömmer heller aldrig bort att det finns många som har ett helvete, och jag gör vad jag kan för att försöka göra det bättre för så många jag kan.

Här bjuder jag på några foton på vårt paradis, och tackar också Tommy och Eva Gunnarsson som gav oss chansen att upptäcka Puerto Rico.






Nu avslutar jag min årskrönika med att önska alla ett gott slut och ett Gott Nytt År!

Ramona