I dagarna har DN meddelat att de håller upp exitdörrarna för cirka tjugo kulturjournalister. Det har funnits femtio och dessa ska nu ner till trettio personer.
Och naturligtvis blir det ett biodlingssurr på alla andra kulturredaktioner.
Igår spelade jag in Debatt på SVT, eftersom jag och min man tycker bättre om Mästarnas mästare, men vi är också intresserade av kultur, och den kultur vi är intresserade av är bokbranschen.
Nåväl, Göran Greider var inbjuden, (var är han inte inbjuden i dessa sammanhang?) och likväl hans motpol Göran Hägg. Även en del av andra medier, minns inte alla namn. En kulturjournalist från DN, som inte trodde sig få ha jobbet kvar, var också med.
Ett ord som ofta upprepades var "kvalité". Det är viktigt att kultursidan blir av hög kvalitét, sa alla som i ett eko. Men det är här jag känner vibbar av det lilla abret, vem bestämmer det vad som är kvalité? Gör jag som läsare det eller?
En del verkar vilja drömma sig tillbaka till mediavärlden på 1960-70-80- talet, när Sverige var som blek kopia av DDR. Det fanns ett fåtal tidningar, som satte dagordningen, även inom TV och radio. En del unga fattar inte att vi ända fram till 1989 bara hade två tv-kanaler, fyra radiokanaler och alla ägdes av staten. Milde himmel vilken indoktrinering det var på den tiden.
Förresten nu har jag kommit bort från vad jag menar med "missat ansvar". Jo, så här är det serru, idag finns det ett dagligt utbud av kultur, (och med kultur menar jag allt som omfattar detta "fina" ämne, såsom filmer, shower, dokusåpor, musikvideos, e-böcker och allt annat du kan hitta på nätet) . Jag använder mig av Google, eller så får jag tips från mina Facebookvänner, som jag har i mängder. Jag får massor av tips genom ABF, eller helt enkelt vänner som sett eller hört något som de tror jag kan vara intresserad av.
Därför behövs det en ny slags kulturjournalister, sådana som är villiga att tänka nytt och fräscht, som inte fastnat i typsnittet från tidigt 70-tal. Fattarú vad jag menar?
Dom kulturjournalister som är medvetna om förändringarna, gillar läget, kommer att bli ännu bättre och det huvudsakliga är inte att svänga ihop en recension, som för att kunna läsas och förstås, måste öppnas med dyrk. Det går så väldans bra att uttrycka sig på ett enkelt och fullt begripligt vis. Man behöver inte slå någon i huvudet med bokstäver, enbart för att denne ska känna sig mindre bildad. Förresten så är inte hög kulturell utbildning detsamma som intelligens. Stapla bokstäver gjorde de flesta redan som barn, och hur svårt var det tycker du?
Så välkommen in i den nya kulturvärlden, följ bara skylten!
Ramona
Nedan kan du klicka dig fram till näthandlares erbjudande av mina samtliga böcker:
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
2 kommentarer:
Jag håller med dig Ramona. Alla var så förundrade när Mia-boken blev recenserad på kultursidorna och jag fick veta att jag borde vara tacksam. Det var minsann ingen självklarhet.
Det är också därför jag och den bloggbävning jag tydligen orsakade numera nämns i sammanhang med FRA och Pirate Bay.
Bara därför.
Jag trodde faktiskt inte att man fick sitta på så höga hästar i vår tid som de så kallade kulturjournalisterna uppenbarligen gör. För mig är det pinsamt och patetiskt att somliga ser sig som finare än andra.
Det är de inte.
Kram
Hej Monica,
Nej, det är precis det som är lite kul med en del av dem. De tror på fullt allvar att de ska sitta med en pekpinne och tala om för "oss vanliga" vilka böcker som är bra och har, gubevars, kvalitét.
Helt urbota korkat!
Skicka en kommentar