Vad är det för fel på människor i Sverige? Marcus Birro har valt att öppet gå ut med att han är katolik. Jaha, och? Det är hans tro och jag håller inte med honom i den, men jag respekterar honom för vad han tror på.
Marcus Birro hatar inte andra religioner, ger sig inte på andra religioner, eller människor som inte tror på hans Gud. Alltså har han all rätt att få tycka och tro på vad han vill, men uppenbarligen inte längre i Sverige.
Vad har hänt i vårt en gång så vackra och toleranta land? Ett land där det naturligtvis förekommit mobbing, kvinnomord, kvinnomisshandel, barnmisshandel, våldtäkter, gängbråk och allt som även händer i dag. Skillnaden är att på två decennium har allt detta fördubblats, kanske tredubblats och hatet inom människor sprider sig som maskrosfrön i vinden.
Hatet mot HBTQ personer ökar. Hatet mot kvinnor och unga flickor har ökat. Äldre människor, särskilt ensamma kvinnor, vågar inte gå ut ensamma på kvällen och promenera även om det är ljust ute.
Jag vet en sak som är livsviktig och som saknas i allt högre grad. Arbetstillfällen! Jag pratar inte om fas 1+2+3 eller något annan livsuppehållande konstgjord andning. Jag pratar riktiga fasta anställningar på riktiga företag som betalar ut lön på riktigt.
Hur många riktiga arbetstillfällen som försvunnit de senaste 20 åren har jag ingen aning om men att de är för många är jag alldeles övertygad om.
När människor saknar ett egenvärde, vilket de allra flesta får genom att kvittera ut en lön, inte ett socialbidrag, är det inte ovanligt att de blir hatiska och att ett liv som kunde varit till gagn för alla, i stället förvandlas till ett liv som förpestar och kanske till och med förstör andras liv för evigt.
Numera när jag hört att det varit skottlossningar rycker jag på axlarna. För tjugo år sedan hade det blivit en nationell nyhet i veckor. Nu hinner inte ens trycksvärtan torka mellan upplagorna innan det är dags igen. Vad dessa skjutningar kostar samhället i kronor och ören, förutom det livslånga lidandet för de familjer som drabbas, vågar inte heller någon prata om eller ännu mindre redovisa.
Jag blev verkligen ledsen för att Marcus Birro drabbas och naturligtvis andra okända också, men dessvärre ser det inte ut som att det ska bli bättre i Sverige, snarare värre. Om Marcus flyttar till Rom förstår jag honom, även om jag inte önskar att han gör det. Hans åsikter behövs. Det är många duktiga människor som valt att lämna Sverige och flyttat till andra länder. Under tiden sitter Sveriges politiska elit och fackföreningspamparna och pratar floskler, som de alltid gjort.
Ramona
4 kommentarer:
Kloka ord Ramona. Även jag förfäras över vart vi är på väg. Förr var vi mer rädda om varandra och hade hög tolerans för våra olikheter. Ingen människa är ju den andra lik. Det är just det som är det unikaoch charmen med att vara människa. Alla behövs oavsett politisk åsikt, sexuell läggning, religion mm. Kram till dig och din härliga blogg👍👍👍💓💓💓💓
Kloka ord Ramona. Även jag förskräcks över vad som håller på att hända i vårt land. Just olikheter bland oss människor är det viktiga och styrkan. Alla behöva oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning eller politisk åsikt. Kram vännen. Följer din fina blogg med intresse👍👍💓💓
Att ställa sig utanför det politiskt korrekta har i dagens Sverige ett högt pris. Så högt har priset blivit att de allra flesta tyvärr väljer att tiga. Men i ett tyst samhälle gror krafter som kan få obehagliga följder.
Hej Rasmusmatte och Leonardo!
Jag önskade att jag enkelt skulle kunna förklara vad som skett i Sverige de senaste tjugo åren, men det går inte. Jag tror ärligt talat att ingen kan det.
Däremot finns en motvilja av svensk media att ta upp problem på allvar. De sopar dem hellre under mattan, vilket inte kommer gagna någon i slutänden.
Människor ute i hela avlånga Sverige är jättearga, besvikna och känner sig totalt överkörda av maktens politiska elit. Till och med de som inom vissa partier som exempel (S) klagade åkte ut från Riksdagslistan. Yttrandefriheten har blivit en allt trängre korridor och när den försvinner är vi alla i fara...
Skicka en kommentar