Inte i morgon för då kan det redan vara försent för någon i en liknande situation som Ramona Karlsson.
Mina värsta farhågor om Sveriges så kallade psykiatriska vård är inte bara en katastrof utan rent av dödlig. Sverige är ett U-land när det kommer till att hjälpa barn från sina destruktiva, missbrukande misslyckade föräldrars ansvar.
När föräldrar är "lyckade" visas detta gärna upp i form av kändisar och deras gullegull med sina barn. Fisförnäma Bonniers har givit ut en och annan bok av någon känd person som behandlar ämnet, men när det kommer till okända och drabbade räknar de bara pengar... precis som våra politiker gör. Skillnaden mellan Bonniers och Sveriges politiker är att Bonniers KAN räkna.
Jag vet varför jag blir vansinnig när jag läser denna fantastiska berättelse av Ramona Karlsson. För att jag har gjort allt som står i min makt att berätta om de galna påhitt som hälsoministrar har för sig. I ropet, under ett flertal år, står det fåniga KBT som är kognitiv beteende terapi... Varför säger jag fåniga? För att människor som jag själv eller Ramona Karlsson är INTE i behov av KBT. Men ojdå ... det som är så bra! Säger vem? Säger människor som drabbats av ett helvete det? Nej! Vi vill ha psykoterapeuter inte någon som pladdrar om blommiga tapeter.
Här ett utdrag ur boken som jag särskilt fastnade för. Även om jag gjorde åsneöron på massor av ställen och hade svårt att välja, för så bra och upplysande är boken.
PSYKOLOGKONTAKT
Efter många år av sjukdom fick jag nu för första gången träffa en psykolog. Inte heller det var något som erbjöds, utan något jag fick be om. Vi träffades en gång i veckan och trots att jag visste att det bara var en begränsad tid så var det till nytta. Det fanns ingen möjlighet att påbörja något långsiktigt, men ändå kunde jag känna trygghet, jag kunde börja sätta ord på mina känslor.
Senare sade alla psykologer upp sig. De kände att de inte kunde sköta sina jobb under de förutsättningar som rådde och kom överens om att sluta samtidigt. Så på slutstationen för psykiskt sjuka, där de behövdes som bäst, fanns inte längre några psykologer. Hur ska man tolka det? Slut citat.
Ramona Karlsson är inte född 1920- eller ens på 1950-talet. Ramona Karlsson är född 1978! Hennes pappa var/är alkoholist, hennes mamma var/är drogmissbrukare och lämnade över Ramona och hennes bror i pappans vård när Ramona var sex år gammal. Ramonas pappas bror gick vid två tillfällen personligen till socialtjänsten och berättade om sin brors misslyckande som förälder. Vad hände? Inte ett smack! Personalen kanske gick till sina chefer, men även om de nu gjorde det fortsatte den psykiska och fysiska misshandeln hemma hos Ramona. Ingen från socialtjänsten kom och sa hej ... hur mår du?
Ramona spelade handboll och var så nära att bli en av de bästa i Sverige, men om du inte mår bra i själen klarar du inte av att vara med till 100 %...
Sveriges ansvariga politiker slår sig ständigt för bröstet och kan inte nog berätta om hur "bra och fantastisk" den psykiatriska vården är. Jag hävdar med en dåres envishet motsatsen och jag har läst många manus från människor med en katastrofal barndom som velat att förlaget ska ge ut deras historier. Så det här är ingen nyhet ... tyvärr.
Ramona Karlsson, du är en mycket duktig kvinna, du är en sanslöst stark person och du är JÄTTEBRA! Bara så du vet.
Du som tycker om att läsa verklighetsberättelser ska inte missa den här boken och jag kan garantera att du kommer inte att lägga den ifrån dig förrän du läst sista sidan.
Ramona Fransson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar