Årskrönika. År 2018 går mot sitt slut och snart säger vi hej och välkommen till 2019

Ett av mina roliga minnen var när vi befann oss i Puerto Rico, Kanarieöarna, och en restaurang gjorde reklam för deras te-dans på söndagar.

Därifrån är fotot taget på en söndag i oktober i år. Och det säger jag, inte en tekopp jag såg så långt ögat nådde. Nej, just det. Men dans var det!

I vilket fall är det ett privilegium att som deckarförfattare få lov att göra research på andra ställen än bara i Sverige. Dessutom kan jag också för en vecka eller två glömma bort den kalabalik och röran som existerade och fortfarande existerar efter valet den 9 september.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte beröra det politiska kaos som huserar i Sverige och i Sveriges riksdag, och som fått mig att undra om dessa politiker ens är på rätt plats i livet. De uppför sig som strutsar.

En rolig video har spridits sedan valet och heter: Du får inte komma på mitt kalas! Klippet är drygt 40 sekunder och görkul!

Allt vidrigt som hänt under det här året i både Sverige och andra delar av Europa och världen med skjutningar, våldtäkter, överfall, sprängningar, rån och annan dynga tror jag undgått få, och ett av de vidrigaste var halshuggningen av de två skandinaviska unga kvinnorna, som SVT envisas rubricera som knivskärningar. Dessutom spreds och sprids fortfarande den bestialiska filmen av islamisternas avrättning där de skriker sitt:Allahu akbar. Desto märkligare är att SVT noga poängterar att det kan vara en brottsling handling att dela filmen.

Konstigt nog hade SVT inga problem att berätta om det vedervärdiga mordet på Kim av ubåtsmonstret och ingående följa rättegången, men då handlade inte mordet om Islam och galna radikala islamisterna, som det också dräller av i Sverige.

Jag hade, om jag velat, kunnat se på filmen med halshuggningen, men jag har sett tillräckligt vad det gäller islamisters bekännelse till religionen, ideologin med sin politiska gren "fredliga" Islam och Koranen, och vad dessa monster gör mot framförallt kvinnor och homosexuella. Det räcker för mig.

En annan sak med morden på det två kvinnorna är att familjerna lämnades totalt i sticket. Ingen demonstration skapades av "feministerna" för att hylla deras liv och stötta familjerna annat än i hemstaden för en av kvinnorna.

Det här inlägget skrivet av Julia Caesar, som också blivit uthängd av den goda sidan, borde läsas av alla och envar för att förstå hur sned verkligheten beskrivs av vår så kallade oberoende nationella media.

Nej, nu får det vara slut på eländesbeskrivningar och i stället berättar jag om det mest fantastiska som hände mig i år och det var att jag fick mig en litterär agent: Jonny Mattiasson, och han flängde runt på årets bokmässor i Europa där han lyckades sälja in mina verklighetsbaserade deckare och självbiografierna till ett stort polskt förlag. Det var en förunderlig upplevelse att läsa kontraktet och det ska jag baske mig rama in. Dessutom har Jonny också hand om min författarkollega och vän Kim M Kimselius, som förutom skriver bra och spännande böcker också håller kurser för de som brinner att bli författare.

Så förhoppningsvis kommer min första "Dyrbar kärlek" ut på polska under 2019.
Och vem vet ... det kanske blir fler länder i öst som kommer visa intresse för deckarna och även självbiografierna.

Sommaren blev också minnesvärd med sina soliga badvänliga dagar och ljumma kvällar. För en gångs skull tror jag att alla, oavsett när de tog semester, fick uppleva lata soliga dagar med behagliga vattentemperaturer.

Ramona på Mjörn 2018

Sedan kom hösten som den alltid gör och vintern, även om vi här i Göteborg sällan får uppleva vinter på riktigt. Antingen är det frost och torrt på gatorna eller så är det grått och blött. Men ett år 2016 fick vi några otroligt vackra vinterdagar, och jag tog över hundra foton. Här är ett av dem att njuta av.

Slottsskogen 16 januari 2016

Nåväl nu har vi nyårsafton 2018 och om några timmar ska vi skåla in det nya året med sina 365 oskrivna blad. Hoppas att vi kan fylla dem med glädje och hopp, för det är något vi människor behöver. Utan hopp blir vi deprimerade och olyckliga.

Hoppet är alltid det som håller oss ovanför vattenytan och att få se ljus i mörker är givande för kroppen och själen, som jag anser hör ihop.

Förlaget gav också ut de sista två delarna av tre av "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" som inte tillhör kategorin böcker som anses vara politiskt korrekta. Men som bekant bryr jag inte om att vara PK, det hör inte till min personlighet att vara dum och naiv eller ljuga om verkligheten, eftersom jag mött verkligheten alltför många gånger i sin skepnad av att inte vara "gullig".

Nu skriver jag på en ny verklighetsbaserad deckarserie med fristående avsnitt där en kille på 35 år, Hassim Wiklund, är kriminalkommissarie spaningschef och vars föräldrar väldigt gärna vill att han ska träffa en kvinna som berikar hans liv. Förutom att du som läsare får följa Hassim, hans kolleger på polishuset i Göteborg, och deras privatliv, kommer du också få följa med i fallen som de ska lösa tillsammans med kriminaltekniker och rättsmedicinsk personal.
HW & Akkila I rättvisans tjänst
Första delen beräknas släppas i juni 2019. Ska också bli spännande att se hur den blir mottagen.

Nu mina kära vänner/läsare önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2019 och måtte det bli ett gyllene år för oss alla!

Ramona