Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot är privat)

tisdag 13 april 2010

Är du med barn? Men vi var ju överens om att vänta!


Hur många män har inte stått inför detta fullbordade faktum?

Under hela mitt liv har jag arbetat på arbetsplatser med övervägande delen kvinnor som arbetskamrater. Inom vården kan man nog lugnt säga att det är 80 procent kvinnor. I vårdsektorn arbetade jag totalt i c:a tio års tid.

Många var de nätter som vi kvinnor satt och fikade, snackade och naturligtvis jobbade.

Här är några samtal som jag lyssnat på under årens lopp.

Karin: Jag vill så gärna ha barn, men Kalle vill inte. Jag tycker det är så orättvist!
Emma: Men ni kan väl prata om det?
Karin: Ja, som vi har pratat (suck) men han vill vänta tills vi har råd med hus.
Emma: Har du inte sagt hur viktigt det är för dig med barn?
                                                                Karin: Klart jag har, men han tycker att det spelar ingen roll
                                                                om vi får barn om några år!
                                                                Emma: Vad använder ni för skydd?
                                                                Karin: Kalle har kondom.
                                                                Emma: Gör som en annan tjej jag känner. Ta en tunn synål och   
                                                                stick hål rakt genom paketen. Det funkade för henne!
                                                                Karin: Jävla bra idé! Det ska jag banne mig göra! 


                                                             
 Nästa konversation är mellan Tove och Laila ( samtliga namn är fingerade)
Tove: Jag bara måste berätta! Jag är med barn!
Laila: Men har du och Olle prata om det innan. Ni har ju inte känt varann särskilt länge. Tror du att...
Tove: Vadå! Jag ville ha barn nu. Han kan ändå inte göra nåt! 
Laila: Men tänk om han lämnar dig? Ska du sitta ensam med ungen då?
Tove: Det kommer inte att hända! Han älskar mig och när han väl ser bebisen smälter han säkert.
Laila: Jag skulle inte vara så säker om jag vore som du. Kommer du ihåg förra festen vi var på. När Olle visade lite väl mycket intresse för hon den där blonda bomben!
Tove: Äsch, det var bara för att göra mig svartsjuk. Nu ska vi i alla fall ha barn tillsammans.
Laila: Men vad ska du säga hände? Att du glömde p-pillret eller?
Tove: Nåt sånt. Det är ju lätt hänt, det vet alla.
Laila: Men gjorde du det? Glömde pillret alltså?
Tove: Nä, jag spolade ner det i toan. Men det vet ju inte han!


Nästa konversation mellan Greta och Anna.
Greta: Har du hört att Mille är med barn med Stefan?
Anna: Va, hur långt gången är hon?
Greta: Tror det var i slutet av fjärde månaden eller nåt sånt.
Anna: Tänk, jag som hade för mig att Mille och Stefan hade en överenskommelse att de skulle bli klara med sina utbildningar först.
Greta: Jo, men jag hörde att Mille inte ville vänta.
Anna: Ja, en får väl hoppas att det går vägen i alla fall.

Jag skulle kunna dra hur många liknande samtal som helst och det är en gång så att när en kvinna vill ha barn och därmed sviker en överenskommelse, vilket har gjorts i många fall och trots detta blir med barn har mannen inget att säga till om!

I Sverige har vi fri abort och det är inte förhandlingsbart, tro inget annat. Antalet aborter ligger runt drygt 30 000 om året. Jag har själv mött en tjej som använde det som preventivmedel, inte särskilt snyggt men alla kvinnor är inte änglar.

Det finns ett enda säkert sätt för en man att inte bli pappa om han inte vill och det är att inte stoppa in den, även om det sitter ett gummi på!

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här finns mina redan utgivna titlar på nätet.






 
                                                       
Upplagd av kl. 10 kommentarer:

Kultursidornas bokrecensioner är en persons tycke och smak.


Varje år kommer det ut cirka 1000 nya titlar enbart i Sverige.

Det kanske finns fem miljoner författare runt om i världen, kanske fler. Det är inte så att kulturrecensenter är mer läskunniga än andra, de är helt enkelt avlönade av en tidning för att ha en åsikt.

Man får förmoda att bokrecensenternas största intresse i livet är att läsa. Jag vet att alla som skriver en bok vill ha en recension, helst en lång utförlig beskrivning och allra mest en som hyllar boken. Alla författare kan naturligtvis inte få detta. Sanningen är snarare åt andra hållet, ytterst få författare kommer under sin livstid att ens få en recension som trycks i en rikstidning.

Ingalill Mosander i SVT:s Go´kväll som på fredagar sitter och recenserar böcker är inte heller mer än en persons tycke och smak. Vet man med sig att Mosanders smak överensstämmer med ens egen är det naturligt att köpa/låna hennes rekommenderade bok.

Hur det kommer sig att det ofta är samma böcker som recenseras i så gott som samtlig riksmedia har jag ingen bra förklaring på, för det är ju inte så att dessa författare skriver bättre eller sämre än andra, det kan helt enkelt vara så att recensenterna har en chef som avgör vilka böcker som det i slutänden skall skrivas om.

Alla kanske inte minns när Britt-Marie Mattson Holmberg, journalit på GP, fick en bok sågad av recensent, som när det kom till kritan inte ens hade läst boken för den hade inte kommit ut än. Pinsamt är ordet!

Om man som författare blir förbannad över att man tycker en recension är elak, och inte överensstämmer med vad man skrivit har man naturligtvis lika stor rätt som vem som helst att klaga. Framförallt som i fallet med Linda Skugges recension av Björn Ranelids bok, där hon mer ägnade sig åt att recensera hans utseende än hans skrift.

Men överhuvudtaget ska man inte hänga upp sig på recensioner, det har jag lärt mig numera. Naturligtvis blir jag gladare om någon skriver positivt än negativt, men jag vet också att det ute bland läsare finns avundsjuka och de skriver mer än gärna nedsättande och klickar i en stjärna i stället för fem. Under sådana omständigheter behöver dessa läsare inte ens uppge sitt namn.

Bert Karlsson brukar säga att dålig reklam är bättre än ingen alls och det ligger nog något i det.

Förr i tiden fanns det enbart recensenter på kultursidorna, numera finns recensenter överallt på nätet. Högst troligt inte ett dugg populärt bland de som arbetar på kulturavdelningar inom riksmedia, eftersom de kommer att bli färre och färre. Många av dem är dessutom så snorkiga att de på fullt allvar tror att ingen kan bedöma en bok så bra som de kan, efter att ha studerat litteraturhistoria.

Nåväl, det är med böcker som med bilar, kläder, mat, skor, frisyrer och allt annat som det finns mer än modell av. Det finns något för alla. Tänk dig att någon skulle bestämma att de enda bilarna som är tillräckligt bra för oss är Volvo och Saab. 

Det bästa man kan göra som författare efter att man fått en recension man inte gillar, är att lägga band på sin besvikelse eller ilska. Svårt kanske, men inte omöjligt! Till syvendes och sist är det bara vad en person tyckte efter att ha läst boken.


Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 5 kommentarer:

måndag 12 april 2010

Jag vill göra likadant mot djurplågarna som de gjorde mot kaninerna!

Se på den lilla kaninen. Den är försvarslös. Den kan inte mörda dig.

Den kan inte binda ihop dina fötter. Kaninen kan inte hälla bensin i ditt öra och långsamt föra eldslågan till ditt öra.

Vem gör en sådan grym handling? Jo, en grupp djupt störda killar. Killar som enligt FBI:s forskning med 99 procents säkerhet är blivande våldsamma mördare.

Fyra unga killar mellan 18 -22 år köpte två kaniner enbart för att mörda dem under skratt och stoj.

Den ena lilla kaninens bakben tejpades ihop och under tiden som de skrattade hällde de på små doser av bensin i örat och tände på. Den stackars lilla kaninen sprang iväg som en brinnande skrikande fackla och samtidigt skrattade dom nästan på sig av förtjusning.

När det inte brann tillräckligt hällde de på mer bensin på kaninen samtidigt som den sprattlade och skrek i dödsryckningar.

Den andra kaninen tog de till en hund. I ett litet källarutrymme hetsades den stackars hunden att döda kaninen.

Först vill jag säga att jag beundrar de poliserna som inte slet djurplågarna i stycken. Jag hade behövt handfängsel om jag hade förhört dem. Annars hade jag slagit ihjäl dem.

Jag vet inte varför, men om jag fick bestämma skulle jag ha gjort likadant med de fyra unga männen som de gjorde med kaninerna. Jag hade bundit ihop deras fötter och händer, därefter hade jag hällt bensin i deras öron och tänt på. Skillnaden mellan deras handlade och mitt är att jag hade inte skrattat under tiden som de brann, utan jag hade spelat upp filmen där de plågade ihjäl kaninerna.

Ramona
Den hämndlystna


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 2 kommentarer:

Hur kan en kvinna tänka på det här egoistiska sättet? Men svaret av en man blev kristallklart!


I går skrev jag en artikel på Newsmill och bland kommentarerna fick jag flera som gjorde mig förbryllad och en av dem som var ett svar som jag upplevde kristallklart.

Artikeln på Newsmill handlar om att det finns kvinnor som misshandlar män.

Här en kommentar av en kvinna: Maria Söderqvist.

""Kvinnor som blir misshandlade av män kan söka hjälp på kvinnojourer. Var ska män som misshandlas av kvinnor söka hjälp?" avslutar Ramona sin artikel.


1979 var undertecknad en av grundarna av Kvinnojouren i Lund. Den tredje i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Under många, många år bekvinnades den, liksom de flesta kvinnojourer, av ideellt arbetande kvinnor. Så även i dag. På sin höjd får de bidrag för EN heltidstjänst men oftast en halvtidstjänst. Mer är snarare ett undantag. Så än i dag jobbar 100-tals kvinnor runtom i Sverige helt ideellt för sina medsystrar. Så en uppmaning till män - sätt igång och satsa av er fritid och jobba för era bröder!!! Bli tillströmningen stor kan ni ju alltid be om en halvtidstjänst." Slut citat.

Här är svaret som jag tyckte var kristallklart av en man som heter Mats Lind:

"Förstår att det är svårt för dig att unna män förmånen att få hjälp av den plattformen som finns och som dessutom är de enda som idag får statliga bidrag för att hjälpa människor i nöd, hade du sagt samma sak om det exempelvis var skåningar eller Afghaner som var drabbade?


- Nej, Ni skåningar eller Afghaner får väl ordna upp detta själva då vi bara hjälper genuina Upplänningar.

Det är det första som slår mig hur enkelspårigt och dumdristigt man helt i onödan gör det svårt för sig då terapeuter som tar emot män och kvinnor ser att våldet framkommer på likadana sätt i båda fallen. Dvs män och kvinnor instigerar våld i lika hög utsträckning och i 50% av fallen så är våldet reciprokt men istället så lever man i kvinnojourerna i någon sorts förnekelse pga av att de läst någon teori om att bara män slår och de slår för att det finns en könsmaktsordning!?

Erin Pizzey är en kvinna som var med och startade "women´s shelter" och hon har sagt många kloka ord om hur det såg ut, hon befäster vad man idag vet om hur våldet ser ut och var det kommer ifrån. Hon har skrivit en bok om detta som heter " How feminism hijacked my movement" där man ytterligare ta reda på hur en ideologi kan motverka hjälp för båda könen. Läs den är mitt råd!

I Sverige idag så har de ideella mansjourerna planer på att stänga ner sin verksamhet då de inte orkar längre, i Malmö så har man fått bidrag fram till år 2009 i några år men samma år fick man till svars att de pengar som gått till mansjouren nu skulle läggas på en tjejjour istället. När jag frågade föreståndaren för Malmö mansjour om det fanns behov av stöd så svarade han att det skulle behövas 3 heltidstjänster för att få en någorlunda bra organisation. Det är synd att vi inte har någon stark och positiv jämställhetsorganisation i Sverige som kunde ta tag i dessa frågor, hoppas att det kommer fram någon rörelse som blir politisk som är för t ex statsjämställdhet :-)

Vet inte vilken värld du lever i Maria Söderqvist men det verkar som om det är en värld av förnekelse vilket är tråkigt då både män, skåningar, afghaner, upplänningar och kvinnor drabbas av våld. Oavsett om det är en (1) skåning och 250 000 afghaner som drabbas av det så har skåningen lika rätt att få hjälp det är synd att det verkar bli en tävling mellan könen om vem som har det värst eller vem som bär den tyngsta offerkoftan. Vad är det för övrigt som har orsakat detta?" Slut citat.

Förutom dessa kommentarer var det ytterligare information av en man som heter Mattias Börjesson och det handlar om en forskningsstudie som utförts i USA, och efter att ha skummat igenom den undrar jag av vilken anledning Uppsala universitets genusforskare inte berättar om det här. Är svensk genusforskning en bluff? Här har du länken!


Slutsatsen jag själv drar av detta, är att vi är inte ens i närheten av det som heter jämlikhet och än en gång undrar jag när vi ska börja närma oss. Jag trodde att vi sökte gemenskap och förståelse mellan könen! Dessutom är mansjourer inte till för män som är slagna av kvinnor, utan för män som slår kvinnor!
Detta fick jag reda på i samband med att Glenn Forrestgate var hos Malou i Efter Tio för att presentera sig och sin bok "När mardrömmen blev sann".

Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 14 kommentarer:

söndag 11 april 2010

Min senaste på Newsmill: Män som misshandlas av kvinnor, finns de?


Vad står jag och glor efter?

Jag står och undrar varför en del kvinnor alltid " vill se andra kvinnor som offer.

En del kvinnor, kända som okända, vill ha offer på altaret. Vad är bättre än att alltid skylla på männen?

Nej, det är inte alltid fel på männen, och nej det är inte heller alltid fel på kvinnorna. Det är fel på mänskligheten och på en del som inte vill inse sin egen begränsning.

Min senaste artikel på Newsmill tar upp frågan:
Män som misshandlas av kvinnor, finns de? Och bara några minuter efter att artikeln blivit godkänd och införd kom en kommentar av en kille som tackade mig för att ta upp frågan, eftersom hans erfarenhet i sitt hem var att mamman slog hans pappa. Men vilket mediaforum vill ta upp den frågan?

Jag ska fortsätta spana efter jämlikhet...

Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 6 kommentarer:

Fred i mellanöstern! Du måtte skämta? Inte om de här inslagen är sanna!



Vänsterpartiet har en sak gemensamt med extremhögern och det är att de ständigt kritiserar Israel. Jag googlade på nätet för att hitta svar på varför och hittade bland annat det som den lilla flickan säger. Om det är rätt översatt vet jag inte.

Här ska en film visa anledningen till varför människor hatar judar. Jag förstår inte hebreiska heller och det är dessvärre inte översatt. Det står som text under filmen att det är ortodoxa judiska män som attackerar en kristen israelisk kvinna. Om det är sant, är detta ett lika idiotiskt beteende som inlägget ovanför.

Kontentan blir om båda inläggen är sanna att fred i mellanöstern förblir en utopi och då hjälper inga sanktioner, medlingsamtal, bomber eller vad nu en del tror sig ska vara lösningen. Problemet är extrema religiösa människor, och de finns redan...







Sådana här inlägg sprids över Youtube med blixtens hastighet och nästa fråga blir: Till vems glädje?
Sådant här gör mig deprimerad även om detta också är en del av en värld som vi alla ska dela.

Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 2 kommentarer:

lördag 10 april 2010

Tycker du att din häck är för stor?

Visst är det irriterande med en stor häck, men då ska du göra som jag. Klipp ner den! Ja, jag tror att många trodde att jag menade något annat med "häck" och där ser man om inte annat hur svårt det svenska språket kan vara, eller förvillande.

Glömde säga att det inte var jag som klippte, utan Thommy såklart!Lina fick puss!

Min mamma råkade ut för ordförväxling som ung. Hon är tyska och hade inte varit i Sverige i mer än tre år. Hon gick till slaktaren och ville köpa kyckling. Men hur hon än letade med blicken såg hon inte till någon kyckling. När det blev hennes tur vände sig den glade och något runde slaktaren till mamma och frågade vad hon ville ha.

Hon funderade febrilt hur hon skulle göra, men till slut försökte hon på en blandning av svenska och tyska.
-Jag vilja ha küken!
Slaktaren tittade på henne, höjde ögonbrynen och svarade.
-Nej, det går inte. Inte nu!
Mamma undrade varför han log så stort och försökte igen.
-Jo jag behöva küken nu, sa mamma och tittade surt på honom.
Slaktaren ryckte på axlarna och vände sig till nästa kund och mamma fick lämna affären, utan kyckling.
När hon sedan fick reda på vad ordet Küken motsvarar i svenska skämdes hon alldeles förfärligt, men idag kan vi skratta åt det!



Ha en skön och härlig helg!
Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 3 kommentarer:

fredag 9 april 2010

Kissnödig? Var glad att du inte är ett bi!


Nu börjar bina vakna till liv här på Tjörn. En av våra grannar har bikupor, man kallar alla "sina grannar" även om de bor en kilometer bort. Jag har döpt honom till Honungs-Morgan.

Jag brukar köpa honung av Morgan och då är det både vårblomster och höstblomsterhonung. Görgött!

Morgan mötte Thommy idag när han var ute och promenerade med vår schäfertik Lina. Och än en gång fick man lära sig något nytt.
Är det inte fantastisk att varje dag har en ny hemlighet som bara väntar på att avslöjas?

Idag handlade det om Morgans bin. Han berättade att eftersom bina har sovit så länge är de fruktansvärt kiss-och bajsnödiga när de vaknar. Och det vet man ju hur det känns. Så säg till Ramona att om hon har tänkt sig hänga ut tvätt, ska hon inte göra det! För det första älskar bina nytvättat och för det andra kommer bina att kissa och bajsa på den.

Nu hänger inte jag ut tvätt om våren, det händer på sommaren när det är varmt, annars hänger jag det på linor inomhus. Men om du hänger ut din tvätt på våren kan det vara bra att veta, att får du gula små spots på de nytvättade kläderna är det kiss-och bajs av bin. Det hade jag ingen aning om!

Jag gillar bin. De är söta med sina små hängande fötter och de kan stå stilla i luften. Det är fräckt! Däremot är inte getingar något som jag skulle vilja mina vänner. Usch!



 Så glöm det där med uthängd tvätt, den blir bara skitig likförbinat!

Ramona








Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 6 kommentarer:

Det saknas billiga bostäder. Skulle det vara en nyhet?


På 1970 talet fanns det tusentals billiga bostäder i Göteborg. De var naturligtvis inte heller då enkla att få med första handskontrakt. Små fyllda prasslande kuvert bytte ofta ägare!

Jag bodde på Nordenskiöldsgatan 30, fem trappor upp utan hiss. I köket stod duschen, och under fönstret tvättmaskinen och ovanpå torktumlaren. Huset var det första som byggts 1911 i Göteborg med inomhustoalett.

Vi hade en kakelugn och ett proppskåp med två proppar. Drog jag inte ut sladden på t.ex radio om jag dammsög gick en av propparna direkt. Eller om jag rostade bröd. Ibland gick huvudproppen nere i källaren. Då rusade jag fram, öppnade dörren och skrek rakt ut i svalen att om det var någon hemma på de nedre våningarna fick de gå ner i den fuktiga och läskiga källaren och byta propp.

Lägenheten var på c:a 60 kvm och kostade 525:- kronor i månaden.

För det priset kan du inte ens hyra en garderob idag!

Men sedan kom det en lysande idé från politikerna. Alla gamla hus skulle totalrenoveras, här skulle det bli modernt och fint. Ut med kakelugnar, ner med stukaturer m.m. Efter renoveringen kostade samma lägenhet över 5.000:- kronor. Men det var modernt! Vissa hus hade säkerligen kunnat renoverats med en mer varsam hand, men då gällde inte de förmånliga lånen som staten gav fastighetsägarna. Om de totalrenoverade var räntan på lånet enbart 4 procent. Här fanns det pengar att tjäna!

I dag saknar tusentals ungdomar billiga en- eller tvårummare. De finns i alla fall inte att få tag på i de centrala delarna, och inte är det så mycket billigare att bo i ytterområdena.

Hur ska man då kunna bygga billigt och bra? Ärligt talat tror inte jag att det går, eftersom ingen ska behöva slava för skitlöner med byggjobb, som dessutom kan vara farliga också.

Och om du ser på bilden överst i inlägget är det inte den byggstilen ungdomarna efterfrågar. Även om den säkert blir billig. Men att något måste göras, för att ungdomar inte ska bli mambo eller pappbo fram tills de gifter sig i 25-29 års åldern, är nog alla rörande överens om. Frågan är bara hur problemet ska lösa?

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 3 kommentarer:

torsdag 8 april 2010

Dubbelmördaren Eddie Jönsson är ute och kutar igen!


Eddie Jönsson är 23 år och har dömts för dubbel mordet på två 18-åriga flickor på Hallandsåsen 2004.

Detta är helt klart oacceptabelt. Killen har varit på rymmen sedan i februari och misstänks för att ha fört bort och rånat en man från Halmstad. Nu har han begärts häktad.

De två mördade 18-åriga flickornas familjer kommer aldrig någonsin få tillbaka ett vanligt liv, de fick ett livstidsstraff. Dessutom riskerar de två flickornas familjer, anhöriga och vänner, att när de minst anar det, stå öga mot öga med flickornas mördare. Är det någon ansvarig som överhuvudtaget tänker den tanken?

Vad fick Eddie för straff? Permission och bowlingträffar efter ett år? Lisebergsbesök med vakt vid sidan? Vad fick Eddie för vård under tiden som han satt inne? Fick han vård överhuvudtaget? Vem tog beslutet att ge honom möjligheten att kuta iväg?

Flickorna på Hallandsåsen blev så kraftigt misshandlade att de dog i samband med kylan. Eddie och hans "kompisar" drog järnet. Lät de misshandlade och medvetslösa flickorna dö i en snöhög. Flickorna hade inte använt droger.

I Sverige dömer lagen inte utifrån brottet, som 12 åring kan du massakrera en person hur grovt som helst och när du vill. Straffet, eller ska vi kalla det vård, är att kratta löv i närmsta park!

 Naturligtvis är inte detta ett normalt beteende från en 12 åring, men att dö av grovt våld gör garanterat inte mindre ont även om handen som håller i vapnet är 12 eller 42 år.  Men brottet är som sagt inte det intressanta i Sverige, inte heller hur en människa blivit mördad, i Sverige är det viktigare att se till förövarens ålder.

Alltså har inte lagen någon större koll på vad en 23 årig dubbelmördare har för sig, eftersom han kutade iväg.
Tänk om Eddie slagit ihjäl ytterligare några människor och samtidigt förstört resten av livet för de anhöriga, hade någon tagit något ansvar?

Vad är det som de ansvariga inom psykvården har svårt att begripa, eller de politiker som stiftar Sveriges lagar? Är det själva mordet? Är det att de inte har erfarenheten av att vara brottsoffer. Eller vad är problemet?

Hur många chanser ska en mördare få innan det är dags att säga: Nej, nu får det jävlar i mig vara nog!

Samma problem med 22 åringen som slog ihjäl Nancy Tavsan. Han hade en mindre novellsamling av begågna brott bakom sig. Han är uppenbarligen en starkt psykiskt störd ung kille, men även han var ute och kutade. Hade han fått vara ute och kuta om han varit 42 år?

Det som får mig att känna ett starkt agg, är att våra myndigheter är mindre aktiva än åldersdigna flatlöss. De ansvariga myndigheterna verkar skyffla runt dokument, som vi andra sorterar sopor. Ingen läser vad det står i dokumenten, bara staplar högar, lapar kaffe och skyndar sig hem från jobbet.

Nu säger jag om det finns någon som INTE gör på det här sättet, ge dig tillkänna, du kommer att bli vald till århundradets personlighet, enbart för att du vågar ge dig tillkänna och har mod nog att säga ifrån.

Det är vad som saknas i Sverige, någon som kan ta ett stadig tag i dårarnas paradis och ryta ifrån, innan vi låter mördare kuta igen!

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 6 kommentarer:

Biblioteksttjänst BTJ gav, När mardrömmen blev sann, en lysande recension!


Jag hade mer än gärna givit den en fanfar och trumpetat ut hela recensionen, men reglerna är sådana att det är inte tillåtet.

Däremot har man som förlag tillåtelse att citera 2-3 meningar och tydligt namnge vem som har recenserat och i vilket häfte den kommer.

Så här är det:

Recensionen av, När mardrömmen blev sann, har skrivits av Per-Åke Walton och kommer i häfte 9/2010.

Och jag har valt att ta med de tre sista meningarna av Per-Åke Waltons recension:

"Det är en otrolig skildring av misshandel och förnedring som berättas. Som läsare undrar man om texten ger hela sanningen. Boken är en våldsskildring som både skrämmer och förvånar."

Meningen "Som läsare undrar man om texten ger hela sanningen" är den som beskriver boken kristallklart! Hur många gånger orkar du som läsare, läsa om Glenn Forrestgates blodutgjutelser, förnedring, skräck och att han gråter så förtvivlat över situationen att ens hjärta vill brista?

Vi har under ett flertal dagar kunnat läsa och lyssna om sexövergrepp av katolska kyrkans män, och de som utsatts för dessa sexövergrepp har i övervägande del varit unga pojkar.

Vi hör och läser också nästan dagligen om kvinnor som blir misshandlade av sina män.

Nu ställer jag frågan öppet: Varför anser inte Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg att Glenn Forrestgates bok, När mardrömmen blev sann, som handlar om hur Melinda (fingerat namn) utsätter Glenn för psykisk och fysisk misshandel, passar in på kultursidorna? Kultursidan tar upp det motsatta, att män misshandlar kvinnor, det passar in!

Nu ska jag också vara ärlig och säga att det inte bara är Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg som fegar,utan det är även en stor del av riksmedia, förutom TV4:a Efter Tio med Malou och P4 Extra med Erik Blix, som var modiga att presentera och intervjua Glenn.

Jag minns en gång för många, många år sedan hur svårt det var för en viss journalist vid namn Liza Marklund att få upp kvinnomisshandel på redaktörernas skrivbord. De ville inte skriva om kärringbråk! Liza Marklund tog steget och skrev Gömda, som hon kallade en sann berättelse, tagen direkt ur verkligheten och som kunde verifieras med hundratals dokument. Liza, trixade, gjorde en ful och lyckades. Sveriges samtliga medieredaktioner slukade Gömda-berättelsen utan så mycket som att begära ut ett enda papper som styrkte Mias berättelse. Här kan du läsa när Trixa Marklund chattade med sina läsare i Aftonbladet i samband med att efterföljaren till Gömda kom ut "Asyl". Rubriken för ämnet var " Våld mot kvinnor är en svensk tradition" Lägg märke till "Jenny säger: Hej! Har läst din bok Gömda och blev väldigt berörd, undrar om allt är sant eller är det några saker som är påhittade bara för att få en bättre story..."
Liza, Trixa, Marklund lyckades med sitt politiska projekt. Fick bland annat jobbet som programledare för "Lite stryk får dom tåla". Sedan kom Monica Antonssons bok, Mia sanningen om Gömda som förändrade bilden av sanningshalten i Gömda och även detta har tagits upp av riksmedia om än i en mycket blygsam omfattning om man jämför med Gömda och Asyls pressbevakning.

Jag som förläggare har inga politiska motiv bakom att ge ut Glenn Forrestgates bok, jag vill bara ge honom chansen att få tillbaka sin värdighet och självkänsla. Jag vill också att det blir debatt om hur många andra män som gömmer sig och skäms över att de blir slagna. Men än så länge verkar det mediala intresset vara svalt. Undra vad som ska till för att ett ämne som handlar om kvinnors förtryck av män ska hitta sin väg upp på agendan? Ett manslik på påse?

Ramona Fransson
anomaR Förlag

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 11 kommentarer:

onsdag 7 april 2010

Fixa ett kollektivavtal med Handels och allt är Business as usual


Uppdrag granskning SVT1 gjorde uppföljningen av städbolag inom hamburgerbranschen. Ljusskygga underliga städbolag anlitades för två år sedan av kedjorna McDonalds och Burger Kings ägare, som är bundna av ett franchising avtal.

Unga killar från olika länder användes som slavarbetare i Sverige för att städa varje natt året om i dessa hamburgerrestauranger. Janne Josefsson kallade till sig de högsta ansvariga för två år sedan och de lovade dyrt och heligt att inte göra en upprepning. Nu två år senare ser det likadant ut. Slavlöner!

Men felet är INTE McDonalds eller Burger Kings hur otroligt det än låter, felet ligger i fackföreningsrörelsens urusla löften och absurda naivitet och deras lika korkade politiska vänner, som i sin tur lägger fram lagarna som Skatteverket följer till punkt och pricka.

Hallå, välkommen till år 2010! Får jag lov att visa er hur samhället ser ut år 2010? Det ser inte likadant ut som 1968, det är nämligen årtalet som fackföreningen och Sveriges politiker lever kvar i. Idag kan du öppna ett företag och stänga ner det nästa vecka. Under tiden kan du tjäna miljoner och skatteverket hinner inte med någonstans. De är som sniglar insmorda med epoxylim på slingrande skogsstigar. Facket är "helnöjda" så fort ett företag skriver kollektivavtal. De fackligt aktiva pamparna slår sig till ro med sina löjligt höga arvoden och tycker att livet är prima. Att medlemmarna inte får ett skit av vad som står i avtalen ger de fullständigt fan i. Facket har ryggen fri. Vi hade ju kollektivavtal säger de och ser fånigt buttra ut.

Jag blir så förbannad att jag går i bitar när jag ser dessa unga killar som kämpar som galna för att få ett arbete. Än mer förbannad blir jag på facket och att den där jävla skitfirman SERIL Städ, som bara är bluff och båg och i nästa vecka kan företaget dyka upp igen och heta "Skurhinken" eller "Vasken tar tag i tasken" eller vad fan som helst utan att någon från Skatteverket reagerar. Vart fan skickar skitstövlarna alla pengarna som de drar in svart? Behåller dom pengarna? Köper dom stora villor, BMW eller Mercedes? Kasta in dom i en håla och släng nyckeln! Ta för helvete tag i alla dessa bottensvarta städfirmor en gång för alla. Det skulle gynna alla sjyssta städfirmor. Se till att ta fram regler som gör att Skatteverket blir moderna, inte som idag, som ett Happyland för alla fifflare som skrattar ihjäl sig när de går till banken.

Jag vägrar att låta mina skattepengar gå till bluffmakare!

Jag kräver samverkan mellan myndigheter, samverkan inte pinka in reviren, det gynnar ingen, allra minst de krakarna som sliter ihjäl för 21 000 kronor om året efter att ha städat i ett helt år nattetid. Jösses vakna någon gång!

Vi har väl kommit längre än när vi skrev med fjäderpennor, eller?














Ramona

P.s Om du vill besöka Birgitta "Blondie" är hon understundom gästbloggare hos Amelias nya "M".D.s


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här finns mina redan utgivna titlar på nätet.


Här kan du läsa om/köpa När mardrömmen blev sann, av Glenn Forrestgate
Upplagd av kl. 4 kommentarer:

Blev så sugen att jag inte kunde hejda mig...




Det här är vad jag tänker mig sticka, klarade inte av att hålla mig. Den kommer förhoppningsvis bli som jag hade tänkt mig!




Den här var inte en av dem vi hade med oss till USA till LA. Vi, det vill säga Doris och jag, hade stickmaskiner på den tiden, året var 1983. Men jag har alltid älskat att sticka. Jag började med att virka vid åtta års ålder och det lärde vi oss i skolan på den tiden det begav sig. Detta är en kort jacka stickad i angora och med virkade kanter. Egen modell.

Jag stickade mängder med babykläder till det barn jag aldrig fick, men min bästa väninna blev gravid och då gav jag henne allt det jag hade samlat i en byrålåda för vårt tilltänkta barn.
Den randiga med vit krage är också egen modell och är i mohair.


Numera orkar jag inte sticka lika mycket. Måste prioritera vad händer och fingrar ska göra och det är att skriva. Men ibland mellan böckerna händer det att jag stickar. Ibland blir jag sugen på att måla också, men det var länge sedan.
Senaste oljemålningen var av min schäfertik  Lisa, som dog för sex år sedan.
Detta gråa stickade plagg är inte min egen modell, utan här köpte jag garn och mönster. Enkelt eftersom det var tjockt garn som är lika med tjocka stickor.

Om du gillar att sticka, virka, brodera eller göra annat med garner, har jag en reklambanner på vänster sida, som går till Garntjänst, där du kan kolla runt. Görläckra grejer, som gör mig dösugen på att sticka. Hm, får se om det kan bli någon liten top till sommaren i bomullsgarn. Det är alltid mjukt och enkelt att sticka.

Ha en bra dag!
Ramona



Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här finns mina redan utgivna titlar på nätet.


Här kan du läsa om/köpa När mardrömmen blev sann, av Glenn Forrestgate
Upplagd av kl. 4 kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)