Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot är privat)

onsdag 14 april 2010

Hur ser jag på mig själv som kvinna, människa, författare och förläggare?


Tja, om man jämför med bilden är den talande vad det gäller känslan av att vara kvinna.

Som människa har jag alltid gått till försvar för de svaga, de som är utsatta och inte klarar eller orkar försvara sig. Det beror, antar jag, på att jag varit utsatt själv.
För mig är det viktigare att rosa än att risa!

Som författare känner jag mig hela tiden obegåvad, det vill säga jag kan bättre, jag vill bättre och jag ska minsann bli bättre. Så kommer jag att känna tills jag dör.
Varje bok jag motvilligt lämnat ifrån mig till tryckeriet är lika ångestfylld Vad har jag glömt? Har jag gjort allt som korrekturläsarna påpekade? Är den verkligen klar för tryckning? Våndan är obeskrivlig. För att inte tala om när boken är tryckt och klar.Jag håller boken i handen och vågar inte ens öppna den. Tänk om de som läser den inte gillar den här... fast dom gillade de förra böckerna. Ja, det är ett rent helvetiskt pågående som inte tar slut.

Det tar inte slut förrän jag påbörjat nästa deckare, då glömmer jag raskt alla tidigare. Så till den milda grad att om jag ska införliva något som har hänt i den nuvarande, från det som hänt i de tidigare, som ett sätt att uppgradera och hjälpa nya läsare, ja då måste jag "söka orden" i mina gamla manus. Allt sitter inte i hjärnkontoret!

Som liten (mikro) förläggare tar jag emot många manus och bestämde till slut att ge ut Glenn Forrestgates bok, När mardrömmen blev sann. Det är en självbiografi, vilket jag ska förklara vad det innebär, eftersom det av kommentarerna att döma på Monica Antonssons sida, finns många som inte är införstådda med vad det innebär.

Ordet Självbiografi betyder: Bok med någons samlade levnadsminnen.

Det är en persons minnen som berättas. Ingen kan säga att det inte är sant! För hur du minns ditt liv stämmer troligen inte överens med hur andra minns dig eller olika händelser.

Böckerna Gömda och Asyl som skrevs av Trixa Marklund kan inte ens jämföras med ordet Självbiografi, eftersom det var inte Mia Eriksson (fingerat namn) som skrev böckerna. Dessa böcker kallades inte självbiografier utan böcker "som var sanna och tagna direkt ur verkligheten och som kunde verifieras med hundratals dokument, som Trixa hade i en låda på vinden. Vilka inte har visats fram till dags datum.

När jag tog emot Glenn Forrestgates manus ville jag ha dokument som bevisade hans story om helvetet han hade haft med Melinda (fingerat namn) och jag fick de som bevisade att Glenn Forrestgate hade fått utfärdat besöksförbud gentemot Melinda och att han, utan teknisk bevisning, enbart på sitt ord bekände ett brott som han inte begått, bara för att slippa undan Melinda och överleva.

Nu mår Glenn förhållandevis bra, han har skapat sig ett nytt bra liv med en ny fru och två finfina bonusbarn och sin son, vilket gläder mig.

Sant är att det alltid finns två sidor på ett mynt och att en berättelse aldrig kan ge 100 procent av sanningen. Det är som när det händer en olycka och polisen tar vittnesuppgifter. Tio personer såg olyckan och har tio olika uppfattningar om vad som egentligen hände.

Jag har i alla fall upptäckt att vara förläggare är inte heller obekymrat eller enkelt. Men jag ångrar inte för en sekund att jag ( och min man Thommy som är min klippa) bestämde oss för att ge ut Glenn Forrestgates bok, för jag är övertygad om att det finns många män som blir slagna av kvinnor men inte vågar berätta i risk för att ses som "kärringar" av andra män som ser sig själva som rejäla machos.

Kvinnor skriver kärleksbrev till manliga seriemördare. Varför? I Knutby vet alla vad som hände, och pastor Helge Fossmo gifte sig i fängelset med en beundrarinna.

Nej, världen är inte klok, men den kan aldrig bli sämre av en bra bok!

Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 4 kommentarer:

När mardrömmen blev sann, en artikel av Ingrid Carlqvist som är tänkt att ingå i ett större reportage om våld i nära relationer.


Innan jag låter dig som läsare ta del av Ingrid Carlqvist artikel om Glenn Forrestgate och hans självbiografi " När mardrömmen blev sann" vill jag att du tar dig en titt på kvinnan till vänster.

Vid fler tillfällen har Glenn Forrestgate beskrivits utifrån sitt yttre.

Biffig bredbent, var Unni Drougges kommentar i sin blogg.

Full av tatueringar sitter han hos Malou von Siwers i Efter tio med svällande muskler, skrev Monica Antonsson i början av sin recension.

Vi kvinnor blir skitförbannade när vi bedöms efter vårt yttre och med all rätt. Det är människans inre som ska räknas. Men gör det verkligen det?


Nedan Ingrid Carlqvist artikel:


I nästan tio år stod Glenn Forrestgate ut med slagen, sparkarna och förnedringen som hans flickvän utsatte honom för.


– Det föll mig aldrig in att slå tillbaka. Man slår inte kvinnor, punkt slut, säger den välpumpade gyminstruktören Glenn Forrestgate som nu skrivit en bok om sitt helvete.

När mardrömmen blev sann heter boken som finns hos bokhandlarna. I den beskriver Glenn rått och naket hur hans flickvän genom sin svartsjuka och sitt enorma kontrollbehov omöjliggjorde alla hans yttre kontakter. Till sist var det bara han och Melinda kvar, i en allt sjukare relation.

– Det tog mycket lång tid innan jag förstod att hon var psykiskt sjuk. Jag trodde hela tiden att jag kunde hjälpa henne. Om jag bara gjorde si, om jag bara inte gjorde så …

Vännerna reagerade och snart umgicks de inte med någon, Glenn förlorade till och med kontakten med sin son under åren med Melinda. Varje dag och varje natt var ett helvete av verbala kränkningar, timslånga promenader mitt i natten och slag och sparkar som haglade över Glenn. Minsta småsak kunde utlösa Melindas vrede, men trots all misshandel slog han aldrig tillbaka.

– Jag skäms inte över att jag inte slog tillbaka. Jag är stor och stark, tränar mycket och har ett förflutet i fotbollsklubbarnas firmor men jag slår inte kvinnor. Så är det bara.


När Melindas sjukdom övergick i en fullt utvecklad psykos ringde Glenn äntligen efter hjälp. Han ringde akuta psykteamet på S:t Görans sjukhus och när de kom tillsammans med polisen slängde Melinda ut alla möbler från balkongen på sjätte våningen och hotade att hoppa. En polis lyckades övermanna henne och med handfängsel fördes hon bort.
Poliserna tittade på Glenn, på det intorkade blodet i ansiktet där Melinda slängt ett hålslag på honom. De uppmanade honom att polisanmäla misshandeln men när Glenn vägrade gick de.

– Många killar vill till varje pris ta hand om sin kvinna och att slå henne är helt otänkbart. Hur hon än behandlade mig så tänkte jag bara ”jag är ingen golare”.

Efter två veckors inlåsning på psyket fick Melinda permissioner och nu hade hon fått en ny idé om hämnd i huvudet – för att sona det han gjort skulle Glenn in på dårhuset! Och efter en attack där Melinda högg en spegelskärva i Glenns mage och bröst upprepade gånger anmälde han sig själv för kvinnomisshandel och lyckades efter en farsartad rättegång bli dömd till rättspsykiatrisk vård.

– Jag var så lycklig när jag häktades med fulla restriktioner. Det var första gången på flera år jag fick vara i fred för Melinda.
Det har tagit Glenn Forrestgate nästan tio år att bearbeta händelserna och skriva en bok. Alla de stora förlagen tackade nej och först när han fick kontakt med deckarförfattaren Ramona Fransson, som ger ut böcker på egna förlaget Anomar, fick han napp. 30 mars kommer När mardrömmen blev sann. (Boken är ute, min anm.)
 – Jag hoppas verkligen att boken väcker debatt, att den kan få människor att förstå att det är psykisk sjukdom och inte kön som ligger bakom misshandel i nära relationer.

Alla är välkomna att kommentera, men personangrepp är inte tillåtna. De kommer att tas bort!
Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 13 kommentarer:

tisdag 13 april 2010

Är du med barn? Men vi var ju överens om att vänta!


Hur många män har inte stått inför detta fullbordade faktum?

Under hela mitt liv har jag arbetat på arbetsplatser med övervägande delen kvinnor som arbetskamrater. Inom vården kan man nog lugnt säga att det är 80 procent kvinnor. I vårdsektorn arbetade jag totalt i c:a tio års tid.

Många var de nätter som vi kvinnor satt och fikade, snackade och naturligtvis jobbade.

Här är några samtal som jag lyssnat på under årens lopp.

Karin: Jag vill så gärna ha barn, men Kalle vill inte. Jag tycker det är så orättvist!
Emma: Men ni kan väl prata om det?
Karin: Ja, som vi har pratat (suck) men han vill vänta tills vi har råd med hus.
Emma: Har du inte sagt hur viktigt det är för dig med barn?
                                                                Karin: Klart jag har, men han tycker att det spelar ingen roll
                                                                om vi får barn om några år!
                                                                Emma: Vad använder ni för skydd?
                                                                Karin: Kalle har kondom.
                                                                Emma: Gör som en annan tjej jag känner. Ta en tunn synål och   
                                                                stick hål rakt genom paketen. Det funkade för henne!
                                                                Karin: Jävla bra idé! Det ska jag banne mig göra! 


                                                             
 Nästa konversation är mellan Tove och Laila ( samtliga namn är fingerade)
Tove: Jag bara måste berätta! Jag är med barn!
Laila: Men har du och Olle prata om det innan. Ni har ju inte känt varann särskilt länge. Tror du att...
Tove: Vadå! Jag ville ha barn nu. Han kan ändå inte göra nåt! 
Laila: Men tänk om han lämnar dig? Ska du sitta ensam med ungen då?
Tove: Det kommer inte att hända! Han älskar mig och när han väl ser bebisen smälter han säkert.
Laila: Jag skulle inte vara så säker om jag vore som du. Kommer du ihåg förra festen vi var på. När Olle visade lite väl mycket intresse för hon den där blonda bomben!
Tove: Äsch, det var bara för att göra mig svartsjuk. Nu ska vi i alla fall ha barn tillsammans.
Laila: Men vad ska du säga hände? Att du glömde p-pillret eller?
Tove: Nåt sånt. Det är ju lätt hänt, det vet alla.
Laila: Men gjorde du det? Glömde pillret alltså?
Tove: Nä, jag spolade ner det i toan. Men det vet ju inte han!


Nästa konversation mellan Greta och Anna.
Greta: Har du hört att Mille är med barn med Stefan?
Anna: Va, hur långt gången är hon?
Greta: Tror det var i slutet av fjärde månaden eller nåt sånt.
Anna: Tänk, jag som hade för mig att Mille och Stefan hade en överenskommelse att de skulle bli klara med sina utbildningar först.
Greta: Jo, men jag hörde att Mille inte ville vänta.
Anna: Ja, en får väl hoppas att det går vägen i alla fall.

Jag skulle kunna dra hur många liknande samtal som helst och det är en gång så att när en kvinna vill ha barn och därmed sviker en överenskommelse, vilket har gjorts i många fall och trots detta blir med barn har mannen inget att säga till om!

I Sverige har vi fri abort och det är inte förhandlingsbart, tro inget annat. Antalet aborter ligger runt drygt 30 000 om året. Jag har själv mött en tjej som använde det som preventivmedel, inte särskilt snyggt men alla kvinnor är inte änglar.

Det finns ett enda säkert sätt för en man att inte bli pappa om han inte vill och det är att inte stoppa in den, även om det sitter ett gummi på!

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här finns mina redan utgivna titlar på nätet.






 
                                                       
Upplagd av kl. 10 kommentarer:

Kultursidornas bokrecensioner är en persons tycke och smak.


Varje år kommer det ut cirka 1000 nya titlar enbart i Sverige.

Det kanske finns fem miljoner författare runt om i världen, kanske fler. Det är inte så att kulturrecensenter är mer läskunniga än andra, de är helt enkelt avlönade av en tidning för att ha en åsikt.

Man får förmoda att bokrecensenternas största intresse i livet är att läsa. Jag vet att alla som skriver en bok vill ha en recension, helst en lång utförlig beskrivning och allra mest en som hyllar boken. Alla författare kan naturligtvis inte få detta. Sanningen är snarare åt andra hållet, ytterst få författare kommer under sin livstid att ens få en recension som trycks i en rikstidning.

Ingalill Mosander i SVT:s Go´kväll som på fredagar sitter och recenserar böcker är inte heller mer än en persons tycke och smak. Vet man med sig att Mosanders smak överensstämmer med ens egen är det naturligt att köpa/låna hennes rekommenderade bok.

Hur det kommer sig att det ofta är samma böcker som recenseras i så gott som samtlig riksmedia har jag ingen bra förklaring på, för det är ju inte så att dessa författare skriver bättre eller sämre än andra, det kan helt enkelt vara så att recensenterna har en chef som avgör vilka böcker som det i slutänden skall skrivas om.

Alla kanske inte minns när Britt-Marie Mattson Holmberg, journalit på GP, fick en bok sågad av recensent, som när det kom till kritan inte ens hade läst boken för den hade inte kommit ut än. Pinsamt är ordet!

Om man som författare blir förbannad över att man tycker en recension är elak, och inte överensstämmer med vad man skrivit har man naturligtvis lika stor rätt som vem som helst att klaga. Framförallt som i fallet med Linda Skugges recension av Björn Ranelids bok, där hon mer ägnade sig åt att recensera hans utseende än hans skrift.

Men överhuvudtaget ska man inte hänga upp sig på recensioner, det har jag lärt mig numera. Naturligtvis blir jag gladare om någon skriver positivt än negativt, men jag vet också att det ute bland läsare finns avundsjuka och de skriver mer än gärna nedsättande och klickar i en stjärna i stället för fem. Under sådana omständigheter behöver dessa läsare inte ens uppge sitt namn.

Bert Karlsson brukar säga att dålig reklam är bättre än ingen alls och det ligger nog något i det.

Förr i tiden fanns det enbart recensenter på kultursidorna, numera finns recensenter överallt på nätet. Högst troligt inte ett dugg populärt bland de som arbetar på kulturavdelningar inom riksmedia, eftersom de kommer att bli färre och färre. Många av dem är dessutom så snorkiga att de på fullt allvar tror att ingen kan bedöma en bok så bra som de kan, efter att ha studerat litteraturhistoria.

Nåväl, det är med böcker som med bilar, kläder, mat, skor, frisyrer och allt annat som det finns mer än modell av. Det finns något för alla. Tänk dig att någon skulle bestämma att de enda bilarna som är tillräckligt bra för oss är Volvo och Saab. 

Det bästa man kan göra som författare efter att man fått en recension man inte gillar, är att lägga band på sin besvikelse eller ilska. Svårt kanske, men inte omöjligt! Till syvendes och sist är det bara vad en person tyckte efter att ha läst boken.


Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 5 kommentarer:

måndag 12 april 2010

Jag vill göra likadant mot djurplågarna som de gjorde mot kaninerna!

Se på den lilla kaninen. Den är försvarslös. Den kan inte mörda dig.

Den kan inte binda ihop dina fötter. Kaninen kan inte hälla bensin i ditt öra och långsamt föra eldslågan till ditt öra.

Vem gör en sådan grym handling? Jo, en grupp djupt störda killar. Killar som enligt FBI:s forskning med 99 procents säkerhet är blivande våldsamma mördare.

Fyra unga killar mellan 18 -22 år köpte två kaniner enbart för att mörda dem under skratt och stoj.

Den ena lilla kaninens bakben tejpades ihop och under tiden som de skrattade hällde de på små doser av bensin i örat och tände på. Den stackars lilla kaninen sprang iväg som en brinnande skrikande fackla och samtidigt skrattade dom nästan på sig av förtjusning.

När det inte brann tillräckligt hällde de på mer bensin på kaninen samtidigt som den sprattlade och skrek i dödsryckningar.

Den andra kaninen tog de till en hund. I ett litet källarutrymme hetsades den stackars hunden att döda kaninen.

Först vill jag säga att jag beundrar de poliserna som inte slet djurplågarna i stycken. Jag hade behövt handfängsel om jag hade förhört dem. Annars hade jag slagit ihjäl dem.

Jag vet inte varför, men om jag fick bestämma skulle jag ha gjort likadant med de fyra unga männen som de gjorde med kaninerna. Jag hade bundit ihop deras fötter och händer, därefter hade jag hällt bensin i deras öron och tänt på. Skillnaden mellan deras handlade och mitt är att jag hade inte skrattat under tiden som de brann, utan jag hade spelat upp filmen där de plågade ihjäl kaninerna.

Ramona
Den hämndlystna


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 2 kommentarer:

Hur kan en kvinna tänka på det här egoistiska sättet? Men svaret av en man blev kristallklart!


I går skrev jag en artikel på Newsmill och bland kommentarerna fick jag flera som gjorde mig förbryllad och en av dem som var ett svar som jag upplevde kristallklart.

Artikeln på Newsmill handlar om att det finns kvinnor som misshandlar män.

Här en kommentar av en kvinna: Maria Söderqvist.

""Kvinnor som blir misshandlade av män kan söka hjälp på kvinnojourer. Var ska män som misshandlas av kvinnor söka hjälp?" avslutar Ramona sin artikel.


1979 var undertecknad en av grundarna av Kvinnojouren i Lund. Den tredje i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Under många, många år bekvinnades den, liksom de flesta kvinnojourer, av ideellt arbetande kvinnor. Så även i dag. På sin höjd får de bidrag för EN heltidstjänst men oftast en halvtidstjänst. Mer är snarare ett undantag. Så än i dag jobbar 100-tals kvinnor runtom i Sverige helt ideellt för sina medsystrar. Så en uppmaning till män - sätt igång och satsa av er fritid och jobba för era bröder!!! Bli tillströmningen stor kan ni ju alltid be om en halvtidstjänst." Slut citat.

Här är svaret som jag tyckte var kristallklart av en man som heter Mats Lind:

"Förstår att det är svårt för dig att unna män förmånen att få hjälp av den plattformen som finns och som dessutom är de enda som idag får statliga bidrag för att hjälpa människor i nöd, hade du sagt samma sak om det exempelvis var skåningar eller Afghaner som var drabbade?


- Nej, Ni skåningar eller Afghaner får väl ordna upp detta själva då vi bara hjälper genuina Upplänningar.

Det är det första som slår mig hur enkelspårigt och dumdristigt man helt i onödan gör det svårt för sig då terapeuter som tar emot män och kvinnor ser att våldet framkommer på likadana sätt i båda fallen. Dvs män och kvinnor instigerar våld i lika hög utsträckning och i 50% av fallen så är våldet reciprokt men istället så lever man i kvinnojourerna i någon sorts förnekelse pga av att de läst någon teori om att bara män slår och de slår för att det finns en könsmaktsordning!?

Erin Pizzey är en kvinna som var med och startade "women´s shelter" och hon har sagt många kloka ord om hur det såg ut, hon befäster vad man idag vet om hur våldet ser ut och var det kommer ifrån. Hon har skrivit en bok om detta som heter " How feminism hijacked my movement" där man ytterligare ta reda på hur en ideologi kan motverka hjälp för båda könen. Läs den är mitt råd!

I Sverige idag så har de ideella mansjourerna planer på att stänga ner sin verksamhet då de inte orkar längre, i Malmö så har man fått bidrag fram till år 2009 i några år men samma år fick man till svars att de pengar som gått till mansjouren nu skulle läggas på en tjejjour istället. När jag frågade föreståndaren för Malmö mansjour om det fanns behov av stöd så svarade han att det skulle behövas 3 heltidstjänster för att få en någorlunda bra organisation. Det är synd att vi inte har någon stark och positiv jämställhetsorganisation i Sverige som kunde ta tag i dessa frågor, hoppas att det kommer fram någon rörelse som blir politisk som är för t ex statsjämställdhet :-)

Vet inte vilken värld du lever i Maria Söderqvist men det verkar som om det är en värld av förnekelse vilket är tråkigt då både män, skåningar, afghaner, upplänningar och kvinnor drabbas av våld. Oavsett om det är en (1) skåning och 250 000 afghaner som drabbas av det så har skåningen lika rätt att få hjälp det är synd att det verkar bli en tävling mellan könen om vem som har det värst eller vem som bär den tyngsta offerkoftan. Vad är det för övrigt som har orsakat detta?" Slut citat.

Förutom dessa kommentarer var det ytterligare information av en man som heter Mattias Börjesson och det handlar om en forskningsstudie som utförts i USA, och efter att ha skummat igenom den undrar jag av vilken anledning Uppsala universitets genusforskare inte berättar om det här. Är svensk genusforskning en bluff? Här har du länken!


Slutsatsen jag själv drar av detta, är att vi är inte ens i närheten av det som heter jämlikhet och än en gång undrar jag när vi ska börja närma oss. Jag trodde att vi sökte gemenskap och förståelse mellan könen! Dessutom är mansjourer inte till för män som är slagna av kvinnor, utan för män som slår kvinnor!
Detta fick jag reda på i samband med att Glenn Forrestgate var hos Malou i Efter Tio för att presentera sig och sin bok "När mardrömmen blev sann".

Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 14 kommentarer:

söndag 11 april 2010

Min senaste på Newsmill: Män som misshandlas av kvinnor, finns de?


Vad står jag och glor efter?

Jag står och undrar varför en del kvinnor alltid " vill se andra kvinnor som offer.

En del kvinnor, kända som okända, vill ha offer på altaret. Vad är bättre än att alltid skylla på männen?

Nej, det är inte alltid fel på männen, och nej det är inte heller alltid fel på kvinnorna. Det är fel på mänskligheten och på en del som inte vill inse sin egen begränsning.

Min senaste artikel på Newsmill tar upp frågan:
Män som misshandlas av kvinnor, finns de? Och bara några minuter efter att artikeln blivit godkänd och införd kom en kommentar av en kille som tackade mig för att ta upp frågan, eftersom hans erfarenhet i sitt hem var att mamman slog hans pappa. Men vilket mediaforum vill ta upp den frågan?

Jag ska fortsätta spana efter jämlikhet...

Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 6 kommentarer:

Fred i mellanöstern! Du måtte skämta? Inte om de här inslagen är sanna!



Vänsterpartiet har en sak gemensamt med extremhögern och det är att de ständigt kritiserar Israel. Jag googlade på nätet för att hitta svar på varför och hittade bland annat det som den lilla flickan säger. Om det är rätt översatt vet jag inte.

Här ska en film visa anledningen till varför människor hatar judar. Jag förstår inte hebreiska heller och det är dessvärre inte översatt. Det står som text under filmen att det är ortodoxa judiska män som attackerar en kristen israelisk kvinna. Om det är sant, är detta ett lika idiotiskt beteende som inlägget ovanför.

Kontentan blir om båda inläggen är sanna att fred i mellanöstern förblir en utopi och då hjälper inga sanktioner, medlingsamtal, bomber eller vad nu en del tror sig ska vara lösningen. Problemet är extrema religiösa människor, och de finns redan...







Sådana här inlägg sprids över Youtube med blixtens hastighet och nästa fråga blir: Till vems glädje?
Sådant här gör mig deprimerad även om detta också är en del av en värld som vi alla ska dela.

Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 2 kommentarer:

lördag 10 april 2010

Tycker du att din häck är för stor?

Visst är det irriterande med en stor häck, men då ska du göra som jag. Klipp ner den! Ja, jag tror att många trodde att jag menade något annat med "häck" och där ser man om inte annat hur svårt det svenska språket kan vara, eller förvillande.

Glömde säga att det inte var jag som klippte, utan Thommy såklart!Lina fick puss!

Min mamma råkade ut för ordförväxling som ung. Hon är tyska och hade inte varit i Sverige i mer än tre år. Hon gick till slaktaren och ville köpa kyckling. Men hur hon än letade med blicken såg hon inte till någon kyckling. När det blev hennes tur vände sig den glade och något runde slaktaren till mamma och frågade vad hon ville ha.

Hon funderade febrilt hur hon skulle göra, men till slut försökte hon på en blandning av svenska och tyska.
-Jag vilja ha küken!
Slaktaren tittade på henne, höjde ögonbrynen och svarade.
-Nej, det går inte. Inte nu!
Mamma undrade varför han log så stort och försökte igen.
-Jo jag behöva küken nu, sa mamma och tittade surt på honom.
Slaktaren ryckte på axlarna och vände sig till nästa kund och mamma fick lämna affären, utan kyckling.
När hon sedan fick reda på vad ordet Küken motsvarar i svenska skämdes hon alldeles förfärligt, men idag kan vi skratta åt det!



Ha en skön och härlig helg!
Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 3 kommentarer:

fredag 9 april 2010

Kissnödig? Var glad att du inte är ett bi!


Nu börjar bina vakna till liv här på Tjörn. En av våra grannar har bikupor, man kallar alla "sina grannar" även om de bor en kilometer bort. Jag har döpt honom till Honungs-Morgan.

Jag brukar köpa honung av Morgan och då är det både vårblomster och höstblomsterhonung. Görgött!

Morgan mötte Thommy idag när han var ute och promenerade med vår schäfertik Lina. Och än en gång fick man lära sig något nytt.
Är det inte fantastisk att varje dag har en ny hemlighet som bara väntar på att avslöjas?

Idag handlade det om Morgans bin. Han berättade att eftersom bina har sovit så länge är de fruktansvärt kiss-och bajsnödiga när de vaknar. Och det vet man ju hur det känns. Så säg till Ramona att om hon har tänkt sig hänga ut tvätt, ska hon inte göra det! För det första älskar bina nytvättat och för det andra kommer bina att kissa och bajsa på den.

Nu hänger inte jag ut tvätt om våren, det händer på sommaren när det är varmt, annars hänger jag det på linor inomhus. Men om du hänger ut din tvätt på våren kan det vara bra att veta, att får du gula små spots på de nytvättade kläderna är det kiss-och bajs av bin. Det hade jag ingen aning om!

Jag gillar bin. De är söta med sina små hängande fötter och de kan stå stilla i luften. Det är fräckt! Däremot är inte getingar något som jag skulle vilja mina vänner. Usch!



 Så glöm det där med uthängd tvätt, den blir bara skitig likförbinat!

Ramona








Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 6 kommentarer:

Det saknas billiga bostäder. Skulle det vara en nyhet?


På 1970 talet fanns det tusentals billiga bostäder i Göteborg. De var naturligtvis inte heller då enkla att få med första handskontrakt. Små fyllda prasslande kuvert bytte ofta ägare!

Jag bodde på Nordenskiöldsgatan 30, fem trappor upp utan hiss. I köket stod duschen, och under fönstret tvättmaskinen och ovanpå torktumlaren. Huset var det första som byggts 1911 i Göteborg med inomhustoalett.

Vi hade en kakelugn och ett proppskåp med två proppar. Drog jag inte ut sladden på t.ex radio om jag dammsög gick en av propparna direkt. Eller om jag rostade bröd. Ibland gick huvudproppen nere i källaren. Då rusade jag fram, öppnade dörren och skrek rakt ut i svalen att om det var någon hemma på de nedre våningarna fick de gå ner i den fuktiga och läskiga källaren och byta propp.

Lägenheten var på c:a 60 kvm och kostade 525:- kronor i månaden.

För det priset kan du inte ens hyra en garderob idag!

Men sedan kom det en lysande idé från politikerna. Alla gamla hus skulle totalrenoveras, här skulle det bli modernt och fint. Ut med kakelugnar, ner med stukaturer m.m. Efter renoveringen kostade samma lägenhet över 5.000:- kronor. Men det var modernt! Vissa hus hade säkerligen kunnat renoverats med en mer varsam hand, men då gällde inte de förmånliga lånen som staten gav fastighetsägarna. Om de totalrenoverade var räntan på lånet enbart 4 procent. Här fanns det pengar att tjäna!

I dag saknar tusentals ungdomar billiga en- eller tvårummare. De finns i alla fall inte att få tag på i de centrala delarna, och inte är det så mycket billigare att bo i ytterområdena.

Hur ska man då kunna bygga billigt och bra? Ärligt talat tror inte jag att det går, eftersom ingen ska behöva slava för skitlöner med byggjobb, som dessutom kan vara farliga också.

Och om du ser på bilden överst i inlägget är det inte den byggstilen ungdomarna efterfrågar. Även om den säkert blir billig. Men att något måste göras, för att ungdomar inte ska bli mambo eller pappbo fram tills de gifter sig i 25-29 års åldern, är nog alla rörande överens om. Frågan är bara hur problemet ska lösa?

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 3 kommentarer:

torsdag 8 april 2010

Dubbelmördaren Eddie Jönsson är ute och kutar igen!


Eddie Jönsson är 23 år och har dömts för dubbel mordet på två 18-åriga flickor på Hallandsåsen 2004.

Detta är helt klart oacceptabelt. Killen har varit på rymmen sedan i februari och misstänks för att ha fört bort och rånat en man från Halmstad. Nu har han begärts häktad.

De två mördade 18-åriga flickornas familjer kommer aldrig någonsin få tillbaka ett vanligt liv, de fick ett livstidsstraff. Dessutom riskerar de två flickornas familjer, anhöriga och vänner, att när de minst anar det, stå öga mot öga med flickornas mördare. Är det någon ansvarig som överhuvudtaget tänker den tanken?

Vad fick Eddie för straff? Permission och bowlingträffar efter ett år? Lisebergsbesök med vakt vid sidan? Vad fick Eddie för vård under tiden som han satt inne? Fick han vård överhuvudtaget? Vem tog beslutet att ge honom möjligheten att kuta iväg?

Flickorna på Hallandsåsen blev så kraftigt misshandlade att de dog i samband med kylan. Eddie och hans "kompisar" drog järnet. Lät de misshandlade och medvetslösa flickorna dö i en snöhög. Flickorna hade inte använt droger.

I Sverige dömer lagen inte utifrån brottet, som 12 åring kan du massakrera en person hur grovt som helst och när du vill. Straffet, eller ska vi kalla det vård, är att kratta löv i närmsta park!

 Naturligtvis är inte detta ett normalt beteende från en 12 åring, men att dö av grovt våld gör garanterat inte mindre ont även om handen som håller i vapnet är 12 eller 42 år.  Men brottet är som sagt inte det intressanta i Sverige, inte heller hur en människa blivit mördad, i Sverige är det viktigare att se till förövarens ålder.

Alltså har inte lagen någon större koll på vad en 23 årig dubbelmördare har för sig, eftersom han kutade iväg.
Tänk om Eddie slagit ihjäl ytterligare några människor och samtidigt förstört resten av livet för de anhöriga, hade någon tagit något ansvar?

Vad är det som de ansvariga inom psykvården har svårt att begripa, eller de politiker som stiftar Sveriges lagar? Är det själva mordet? Är det att de inte har erfarenheten av att vara brottsoffer. Eller vad är problemet?

Hur många chanser ska en mördare få innan det är dags att säga: Nej, nu får det jävlar i mig vara nog!

Samma problem med 22 åringen som slog ihjäl Nancy Tavsan. Han hade en mindre novellsamling av begågna brott bakom sig. Han är uppenbarligen en starkt psykiskt störd ung kille, men även han var ute och kutade. Hade han fått vara ute och kuta om han varit 42 år?

Det som får mig att känna ett starkt agg, är att våra myndigheter är mindre aktiva än åldersdigna flatlöss. De ansvariga myndigheterna verkar skyffla runt dokument, som vi andra sorterar sopor. Ingen läser vad det står i dokumenten, bara staplar högar, lapar kaffe och skyndar sig hem från jobbet.

Nu säger jag om det finns någon som INTE gör på det här sättet, ge dig tillkänna, du kommer att bli vald till århundradets personlighet, enbart för att du vågar ge dig tillkänna och har mod nog att säga ifrån.

Det är vad som saknas i Sverige, någon som kan ta ett stadig tag i dårarnas paradis och ryta ifrån, innan vi låter mördare kuta igen!

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 6 kommentarer:

Biblioteksttjänst BTJ gav, När mardrömmen blev sann, en lysande recension!


Jag hade mer än gärna givit den en fanfar och trumpetat ut hela recensionen, men reglerna är sådana att det är inte tillåtet.

Däremot har man som förlag tillåtelse att citera 2-3 meningar och tydligt namnge vem som har recenserat och i vilket häfte den kommer.

Så här är det:

Recensionen av, När mardrömmen blev sann, har skrivits av Per-Åke Walton och kommer i häfte 9/2010.

Och jag har valt att ta med de tre sista meningarna av Per-Åke Waltons recension:

"Det är en otrolig skildring av misshandel och förnedring som berättas. Som läsare undrar man om texten ger hela sanningen. Boken är en våldsskildring som både skrämmer och förvånar."

Meningen "Som läsare undrar man om texten ger hela sanningen" är den som beskriver boken kristallklart! Hur många gånger orkar du som läsare, läsa om Glenn Forrestgates blodutgjutelser, förnedring, skräck och att han gråter så förtvivlat över situationen att ens hjärta vill brista?

Vi har under ett flertal dagar kunnat läsa och lyssna om sexövergrepp av katolska kyrkans män, och de som utsatts för dessa sexövergrepp har i övervägande del varit unga pojkar.

Vi hör och läser också nästan dagligen om kvinnor som blir misshandlade av sina män.

Nu ställer jag frågan öppet: Varför anser inte Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg att Glenn Forrestgates bok, När mardrömmen blev sann, som handlar om hur Melinda (fingerat namn) utsätter Glenn för psykisk och fysisk misshandel, passar in på kultursidorna? Kultursidan tar upp det motsatta, att män misshandlar kvinnor, det passar in!

Nu ska jag också vara ärlig och säga att det inte bara är Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg som fegar,utan det är även en stor del av riksmedia, förutom TV4:a Efter Tio med Malou och P4 Extra med Erik Blix, som var modiga att presentera och intervjua Glenn.

Jag minns en gång för många, många år sedan hur svårt det var för en viss journalist vid namn Liza Marklund att få upp kvinnomisshandel på redaktörernas skrivbord. De ville inte skriva om kärringbråk! Liza Marklund tog steget och skrev Gömda, som hon kallade en sann berättelse, tagen direkt ur verkligheten och som kunde verifieras med hundratals dokument. Liza, trixade, gjorde en ful och lyckades. Sveriges samtliga medieredaktioner slukade Gömda-berättelsen utan så mycket som att begära ut ett enda papper som styrkte Mias berättelse. Här kan du läsa när Trixa Marklund chattade med sina läsare i Aftonbladet i samband med att efterföljaren till Gömda kom ut "Asyl". Rubriken för ämnet var " Våld mot kvinnor är en svensk tradition" Lägg märke till "Jenny säger: Hej! Har läst din bok Gömda och blev väldigt berörd, undrar om allt är sant eller är det några saker som är påhittade bara för att få en bättre story..."
Liza, Trixa, Marklund lyckades med sitt politiska projekt. Fick bland annat jobbet som programledare för "Lite stryk får dom tåla". Sedan kom Monica Antonssons bok, Mia sanningen om Gömda som förändrade bilden av sanningshalten i Gömda och även detta har tagits upp av riksmedia om än i en mycket blygsam omfattning om man jämför med Gömda och Asyls pressbevakning.

Jag som förläggare har inga politiska motiv bakom att ge ut Glenn Forrestgates bok, jag vill bara ge honom chansen att få tillbaka sin värdighet och självkänsla. Jag vill också att det blir debatt om hur många andra män som gömmer sig och skäms över att de blir slagna. Men än så länge verkar det mediala intresset vara svalt. Undra vad som ska till för att ett ämne som handlar om kvinnors förtryck av män ska hitta sin väg upp på agendan? Ett manslik på påse?

Ramona Fransson
anomaR Förlag

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på
Upplagd av kl. 11 kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)